Etikettarkiv: krig

Svenska män är de mest jämlika i världen. Mobba dem inte.

Publicerat av
005-2

Min far var ingen bra far om jag mäter honom med nutida jämlikhetsmått. Jag minns bara några få tillfällen då han var engagerad i oss barn på barns villkor. Han var garanterat inte pappaledig en enda dag. Han var uppfostrare. Han var konservativ. Han var kristen. Han var inte feminist. Han var säker på att hans hustru var värt mer än han själv. Hon kunde ju föda barn. Far hade ett heltidsarbete och ett deltidsjobb. Mor sörjde för hushållet, att pengarna räckte, att det fanns mat på bordet och när det knep ekonomiskt arbetade hon som tidningsbud på nätterna så länge vi barn var under skolåldern och hon behövdes hemma. Far var stolt över henne.

Min far var stolt över sitt land också. Han var krigshjälte fast han tyckte krig var okristligt. Men han ville försvara landet. Att ha ett eget land, gräns mot andra, flagga, språk, rösträtt, förmåner och skyldigheter och en folkvald president var viktigt för honom. Att få vara en medborgare i ett fritt land var något stort. Han var stolt över sitt medborgarskap även om han aldrig ägde ett pass.

Att försvara sitt land, sin frihet, sitt sätt att leva var självklart.  Även om kriget mot ryssen tog hans hälsa och psyke och kortade hans liv – krigsskador kunde inga medaljer läka – skulle han försvara landet igen vid behov, om han sen skulle krypa.

Han var nationalist, absolut.

Han lärde oss barn att medborgarskap i ett fritt land var värdefullt. Medborgarskap förpliktade. Vad kan du göra för ditt land, var frågan.

Det var viktigt att ta ansvar. Man måste ge även om man inte har nog själv. Finland förlorade kriget och fick en halv miljon flyktingar. Det löste sig tack vare de vanliga människorna. Även far och mor tog ansvar.

Mor delade maten med flyktingar som bodde i vår hyreslänga. Vi fick vara lika hungriga som de tills de fick arbete. Någon gav dem ett rum. Andra kom med kläder. På söndag gick de till kyrkan med oss. Sedan ställde de sig vid en fabriksport och hoppades få arbete.

Efter kriget gick far  tillbaka till sitt arbete på pappersfabriken där han hade börjat som 14 år gammal. Varje vecka arbetade alla extra utan lön med ryska beställningar. Krigsskulden skulle betalas. Fabriken bidrog med varor. Det var så en nation med äran i behåll gjorde. Det land som är skuldsatt är inte fri, lät det på den tiden.

Trots att vi var fattiga hade han optimistisk syn på världens utveckling.  Att be till Gud och göra sitt skulle hålla ihop landet och behålla fred i världen.  Han fick dö med den tilltron.

Far och jag hade väldigt olika åsikter om det mesta men inte om värdet av ett fritt land, medborgarskap, demokrati och rätten att leva på vårt lands sätt. Även idag lever en liten, men väldigt bestämd finne inuti mitt försvenskade jag.

Det är inne att hata män. Kända figurer som tycks veta föga av världen hatar. De svenska männen hånas i massmedia av tongivande feminister som värdelösa svenska vita medelålders skräp fast de är just de som går till arbetet i morgon, tar hand om sina barn, bidrar till samhället på olika sätt och genom skatten bekostar även de invandrarmän som har lämnat sina barn och fruar kvar på krigsområden, sökt sig till EU-paradiset och skippat sitt ansvar hemma.

Hur känner alla fäder sig om deras kvinnor ropar i massmedia: hatar, hatar, hatar män?

Svenska män är de mest jämlika i världen. Mobba dem inte.  Värdesätt och ta hand om era män, fäder, söner. Tacka dem speciellt idag på fars dag. Tänk efter, du som är feminist. För – hackar man någon tillräckligt länge kommer även den att dra.

”Vi möter tiden som den söker oss”

Publicerat av

9789187219382_200x_varlden-av-i-gar-en-europes-minnen_pocket”Det är och förblir en orubblig historisk lag att just de samtida aldrig lyckas skönja begynnelsen till de stora rörelser som skall bli avgörande för deras öde.”  Stefan Zweig om den osynliga starten för nazismen och Hitlers stödtruppers ankomst. Kanske också för vår tid men med andra spelbrickor?

stefan_zweig2Stefan Zweig 1881 – 1942 var en av sin tids mest kända och beundrade författare. Han levde både under det första och andra världskriget. Den politiska situationen före andra världskriget, att hans böcker förbjöds och hotet mot judar drev honom i landsflykt. Han kom först till England, sedan till USA och sist Brasilien. Han dog i Brasilien tillsammans med sin andra fru genom självmord.

Hans bok ” Världen av igår En europés minnen” blev färdig precis före självmordet. Jag har haft boken länge på bokhyllans ”att läsa” hög. Jag borde ha prioriterat den. ”Världen av igår” är en storartad läsupplevelse. Det var som att komma in i Europas kulturklubb – när det än fanns. Zweig känner alla, reser, träffar alla men tränger sig aldrig på. Hans beundran för de andra är märkbar fast han själv var bland de största av alla. Kända namn vimlar förbi, ibland måste man slå upp de. En del har jag  läst i skolan, på den tiden då kultur och bildning ansågs höra till utbildning.

Två gånger drabbas Europa av krig. Det första förändrar Europas karta, nya stater kommer till. Återhämtningen sker ganska snabbt. Han besöker Ryssland, nu Sovjetunionen, när revolutionen än är en förälskelse från folkets sida. Han upplever mellankrigstiden före Hitler som positiv, som de goda åren.

Zweig tar inga politiska ställningstaganden. Han är för enighet, broderskap, Europa, den öppna världen. Har vill inte blanda sig i, han är en författare och vill leva i den kulturella världen. Han har svårt att anpassa sig sedan som flykting, en utan sitt lands pass i en värld med gränser och slutenhet. Kanske är det som tar livslusten ifrån honom?

När Zweig skriver om upptakten till andra världskriget blir det obehagligt både för honom och läsaren.

120510_lgdv_buch_nah-200dpi_7170998648

Han beskriver de steg Hitler och stödtrupperna tar för att forma sitt rike. I början nästan osynligt, ett litet steg i taget, sedan lugnt, något som tyska folket accepterar och flyter med. Sedan nästa. Tills lagar är urgröpta. Tills böcker bränns. Tills snaran dras kring judar. Zweig är icke önskvärd och flyr i tid. Zweig beskriver engelsmännens förhandlingar med Hitler då bedragen Chamberlain, än inte i verkligheten, ropar ut ”peace for our time”

Peace for our time?

Ett  litet steg i taget? Det är som om nutiden tränger sig på. Det känns så nära, så som det vore något samtiden gör och planerar fast med andra spelare.

Jag är pessimist om världsläget, handfallna politiker, bakom kulisserna spelare vi knappt vet något om, förhållandena mellan ismer, religioner, folkökning, hat, vapentillgång, de katastrofala sätten att lösa problem.

”Vi möter tiden som den söker oss” (Shakespeare), skriver Zweig.

Läs ”Världen av igår”. Den är lysande. Den är historia över en tid som gick till spillo.  Den äger en giltighet för vår tid. Den har mycket att säga till nutidsmänniskan. Men lyssnar vi?

Läs gärna också:

stefan-zweig-vid-varldens-ande

 

Den brända boken Amok är från från Wikimedia:

Surviving copy of Zweig’s novel Amok (1922) burned by National Socialists.                   Bild: By Fraktion DIE LINKE. im Bundestag – 120510 LgdV Buch nah-200dpi, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=25771420

Vad kunde världen göra för 14 000 miljarder?

Publicerat av
141

General Patton sa “Everything changes after the first shot”. Hur mycket kostar det? Inte det första utan de följande skotten? Nog är det mycket som en skott orsakar.

2,3 % av BNP i världen går till militära ändamål. Det låter inte så mycket,       2,3 % men vilka pengar det blev. 14 000 miljarder!

14 000 000 000 000 kr -om jag fått ihop rätt antal nollor – var världens utgifter till militära ändamål förra året. Det vi kan räkna för det finns alltid siffror och saker som slinker undan. Är alla löner och ersättningar medräknade. Inte det?  Självmordsbombare? Är de medräknade? Paris? Bryssel? Lahore? Resultat av kriget i Syrien? Alla handgranater i Malmö borde också räknas in.

Vissa säger att det råder krig mellan civilisationer. Väst mot islam. Islam mot kristna. Det är inte svårt att instämma i det.

Topplistan för militära utgifter leds av USA som dock minskar per BNB, därefter Kina som satsar nu, Saudiarabien ökar också, Ryssland likaså, därefter finns England, Indien, Frankrike, Japan, Tyskland, Sydkorea, Brasilien, Italien, Australien, United Arab Emirates, Israel i toppligan. Länder som gränsar till Ryssland som Polen okar också sina militära utgifter, ganska förståeligt med tanke på Ukraina.

krig

Medräknad i militärutgifterna är inte resultat av krigen.

Som förlust av t ex infrastruktur, bostäder, personliga saker som fordon, leksaker eller kläder, det man behöver för att leva.

Inte heller återuppbyggnad. Och sjukvård.

Mänskliga förluster. De döda och skadade.

Eller flyktingströmmar. Drömförsäljare (=smugglare)

Och förlust av framtidens humankapital när skolor inte längre fungerar och de som är utbildade försvinner till andra länder där de får snabbspår till arbete.

palmyra

Mer…Förlust av folkets historia, lämningar vilka har berättat om vårt förgångna. Tempel, gravar, minnesmärken, kultur från tidigare generationer.

Jag tror man måste ha varit med i ett krig som deltagare eller offer innan man förstår vad det innebär, hur materielen för krig fungerar. Jag har ändå väldigt vaga minnen och det var ganska harmlöst i jämförelse med aktuella Syrien. Att sitta i ett skyddsrum när bomberna faller och känna de vuxnas skräck som liksom flyter runt i mörkret. Egentligen var det inte ens ett skyddsrum vi satt i utan källare men dit flydde vi och hoppades att bomberna föll på någon tom plats. Eller att dela på en strömming och några potatisar när allt annat är slut. Att förlora sina anhöriga och inte ens ha en grav att gå till. Att se sin far vara en spillra trots att han klarade livet. Att köa för ransonerad mat klockan 4 på morgonen. Att dela bröd med några som har flytt när huset brann ner och resterna av deras liv var borta.

De som planerar krigen, utvecklar och tillverkar materielen möter sällan striden i praktik bara i princip. Det är siffror, avstånd, provresultat. Vinster, förluster, ära och förnedring.

Vad kunde vi få för 14000 miljarder? Om vi kunde hålla fred alltså? Om de islamstyrda länderna la av att kriga med andra och sina egna? Om vapenförsäljare stängde snabbköpen? Fredstanken är förspillt i tiden. Demokrati är bara en chimär. Vissa tycker att vi redan är i tredje världskriget. Ryssland bombar andra. USA har sina fingrar i alla strider. Fast Obama, fredspristagaren skulle väl prioritera fred?  Nordkorea hotar med atombomb. Daesh mördar dagligen de otrogna. Vi är de otrogna, också.

Vad kunde vi få? 330 000 kostar en ambulans. 1 200 000 en skola med 6 klassrum. 26 kronor en dos vaccin. 1354 protes för ett ben som har sprängts bort av en mina. Kryckor är billigare 330 kronor för fem personer. För 313 pix får man 100 skrivböcker. 200 000 kostar en brunn. 100 kr ett myggnät. 530 kr kostar ett helt års skolgång på lågstadiet om du bor i Uganda. 7500 räcker till ett tält för en familj.

Hur prioriterar världen sina resurser? Hur och när valde vi den här vägen? Eller är människan aggressiv av naturen och strider kan inte undvikas? Är stridslystnad vår grundläggande egenskap? Om alla människor hade ett bra liv vore det då fred på jorden? Nej, jag tror inte det. Vi skulle ändå gräla. Två världskrig i Europa bevisar hur primitiva varelser vi än är.

Om aggression en annan gång. Nu är det god natt, natt i alla fall.

Global military expenditure in 2015 was an estimated $1676 billion, representing an increase of about 1.0 per cent in real terms from 2014.Total expend iture was equivalent to 2.3 per cent of global gross domestic product (GDP) http://books.sipri.org/files/FS/SIPRIFS1604.pdf

Priserna från:

https://start.varldensbarn.se/en-liten-gava-kan-gora-hela-skillnaden/

Naturen sviker aldrig?

Publicerat av
268

Vi gick till naturskyddsområdet nära oss. Ängar, några kor, vatten och skog. Vi möttes av fyrhjulingsspår, rester av någons picknick med vin, sopor som flög i vinden, fimpar som nu mera är alltid närvarande. Någon körde motorcykel genom området i hög fart. Någon gick med sin hund och plockade inte skiten efter vovven.
Men fåglarna sjöng, fjärilarna fladdrade, myggen surrade, blommorna vek sig i vinden och en mörk molnformation seglare sakta iväg någon annanstans.

Vi undvek att gå nära tiggarnas tidigare bosättning. Förr plockade vi smultron där. Trots att lägret revs på senhösten finns skräp och någon typ av olja kvar. Städningen kostade för kommunen 250 000 kr, sedan var pengarna slut. Strax efter slog de avhysta sig på en annan plats några kilometer längre bort. En del tog mot en biljett hem, några satt tröstlöst kvar på torget. Vi märker inte tiggarna längre och vänder oss bort när de ropar efter en. De är en misslyckad del av EUs förlovade land som skulle bringa fred och välstånd.
Någon påstod att Allemansrätten gällde för tiggarna. JA, men…Min Allemansrätt tillåter mig inte att bygga en kåkstad, bosätta mig liksom permanent, fälla träd, skita ner, demolera naturskyddsområden, inga andra områden heller för den delen. Att bo måste ske på annat sätt.
Nog om tiggarna, det är olösligt. De hyggliga, okunniga politikerna kliar sig i huvudet, polisen tittar åt annat håll. Det är mycket prat och lite verkstad i frågan.
Vi försökte undvika att trampa på skiten. Vi gick in i skogen, letade efter en bra plats för paus och kaffe. Trampade genom det höga gräset och fästingarnas paradis till en fin plats där vi hade suttit förut. Tydligen hade andra upptäckt den platsen av sopor att döma. Vi vände ryggen åt soporna, tittade åt annat håll och en stund var skogen så magisk som den borde vara.

041

Tio år sedan var det än rent på området. Ja, en cykel ligger under ett träd, inte i farbart skick längre, men den ger snarare tankar än ilska. Vem cyklade med den? Hade den blivit glömd eller stulen? Kanske bara bortslängt där nära ett gammalt torp, som inte heller har annat än trapporna kvar. Förr var det sällan sopor som anföll en. Om så, plockade man upp det, så sällsynt var det. Idag spelar skyltarna Naturreservat, eller Världsarv för den delen, ingen roll.
Vad har hänt med människornas uppfattning om miljö och naturskydd? Har vi helt blivit alienerade från naturen? Har nedskräparna sopor och fimpar också hemma på golvet? Är vi bara lata och ouppfostrade? Den mystiske ”någon annan” får städa efter oss.

kobane

Allting är relativt. När jag ser på bilderna från senaste bombattacken i Irak med 120 döda, en moské som någon självmordsbombare tog sig an mitt i fredagsbönen eller raserade städer i Syrien som Kobane blir de sopor jag har sett obetydliga inslag i naturen. Eller, är det så? Att islams terror demolerar Mellanöstern, från bostäder till heliga platser, borde ge oss ytterligare incitament att bevara vår del världen för efterkommande. Långsökt kanske? Måste vi ha ansvar över vår miljö när andra helt tycks skita i sin? Undergången är ändå nära?


Naturen är ingen soptunna även om vissa personer och även vissa länder ser det som så. Så ta med dig dina sopor! Orkar du inte, håll dig hemma och skräpa där.


Bild Kobane från DN, foto Yasin Akgul/AFP