Vad är sant och vem har rätt är idag komplicerat.

Vem är den där?

Någonstans i en liten by, länge sedan och långt borta från så kallade civilisationen frågade en mycket gammal man mig – med hjälp av en bild – hur vi hade tagit oss dit, till andra sidan av Jorden.

Med flyg, sa jag.

Han hade ritat sin bild av jorden som en pannkaka och nu pekade han på kanterna..

Hur kom ni över kanterna, frågade han, tror jag. Någon av de yngre kunde lite engelska och försökte förklara.

Fint nytt flygplan, sa jag, fast det var lögn. Det var ett risigt ryskt plan.

De andra omkring var något skamsna över hans uppfattning men jag nickade lite till dem och sa att det var okej. Någon sa då att man skall respektera de gamla och deras åsikter. Sent att lära dem på nytt.

Vad lärde man i skolan då? Det var nog mer propaganda än kunskap om andra länder. Varje morgon sjöng man lovsång till den store ledaren.

Varför tänkte jag på den gamle mannen och den händelsen när jag läste om en person som födde barn men ville bli kallad pappa i journalen. Kanske för att det är svårt för oss att lära det nya som inte stämmer med våra gamla lärdomar och uppfattningar.

Idag är de gamla inte respekterade. De som respekteras är de med åsikter och agendor som skulle ha orsakat förundran och lite skratt bara 15 – 20 år sedan. Idag kan du bli läxat upp av DO när du kallar en person som föder barn för kvinna och uppfattar en man som en man.

På sjukhuset på en förlossning är det väldigt svårt att dölja könsdelarna. Ingen föder barn genom en penis. Inte heller en vaginaersättning som är gjord av en kirurg. Det finns kejsarsnitt och vaginal förlossning. För att bli gravid måste personen också ha en livmoder. Det är där barnet växer till.

Själva befruktningen kan ske på konstgjort väg men det behövs ett ägg från en biologisk kvinna och en spermie från en biologisk man för det. Än så länge ska jag väl tillägga.

Den födande personen kallades alltså som mamma i journalen trots att personen begärde att bli kallad pappa. Vad personalen sa när de pratade med den födande personen framgår inte.

Var det en stor sak? Visst kan man använda ordet pappa av en kvinna om personen så vill i förlossningsrummet men så länge våra register och den biologiska verkligheten enligt sjukvården bygger på att kvinnor föder barn, inte män, blir det en mor och inte en far på papper.

Och på den gamla icke så förstående tiden hade nog en psykiatriker kallats in för konsultation. Tänk hur det var på min arbetstid!

Nu fastslår Diskrimineringsombudsmannen (DO) att sjukhuset har gjort sig skyldig till diskriminering, Man kan inte skylla på att journaler är liksom förutbestämda med vissa ord. Journalsystemet kommer nu att ändras för att ge flera möjligheter än bara mamma för den som födde.

Och jag antar att ens gamla uppfattning om biologin och födande personer är inte giltig heller.

Som i England och i USA behöver Regeringen i Sverige nu definiera vad är en biologisk kvinna och en biologisk man.

Sedan får alla kalla sig privat vad de vill. Det är helt okej.

Dock är det för sent eftersom du kan snart byta kön på papper hur du vill genom ett videomöte med någon kurator som förnedras genom Socialstyrelsens anvisningar. (Om det mer någon gång) Jag älskade mitt jobb och är väldigt glad över att ha arbetat på en tid då olika agendor och märkligheter inte hade tagit över. Som terapeut för gravida hade jag inte fixat att börja med ”könslekar” i stället fakta. Jag hade blivande mödrar och blivande fäder som patienter och den gravida var en kvinna och ville gärna bli kallad blivande mor. Jag träffade också ofta mor/farföräldrarna och speciellt mödrarna ville påpeka att de nu blev mormödrar.

Det var då det, 25 år sedan. Men jag kunde ha sagt pappa i stället mamma om det behövdes för att underlätta på en förlossning, men inte förfalskat journalen.

Jag tror också att orden och innehållet i mor och far är så ursprungliga, att de är liksom inbäddade i vårt medvetande. Barnet vet. Det blir orätt mot barnet att ta ifrån personerna mor och far enligt biologin. Att vi lever i andra konstellationer kan bli bra tillskott i ens liv men det ändrar inte biologin.

Det finns barn vilka föds med defekta könsdelar men sedan följer man upp vart det lutar och hjälper barnet till det ena eller andra könet. Men de är få, max 10 per år. Jag kan säga att det inte var positivt för föräldrarna utan snarare en chock. Föräldrarna sa inte: vad bra barnet kan nu välja själv. De oroade sig och kände skuld.

Jag tycker absolut att alla kan benämna sig hur de vill. Men i verkligheten och också i praktiken är man det som biologin har bestämt. en enkel sortering av oss. Det har gett oss struktur, fördelar, nackdelar och förmåner. .Jag tror inte att vi vill bli könlösa. Jag tror inte heller att barn skall pådyvlas diverse uppfattningar vi vuxna kan ha tidigt i livet. Det är svårt att vara ung, inte alls enkelt att acceptera allt vad vuxna omkring dem anser vara rättvist.

Den nya lagen om könsbyte per personnummer inträder I juli. Precis som ett byte av ett nummer skulle ändra något i verkligheten. Det är bara spel av en högljudd agenda och kommer att lura de sköra personerna som kämpar med sin identitet och kanske även med olika psykiska besvär. Sedan kan bytet användas av dem som vill byta liv, få register att försvinna. Men det händer väl inte, eller… alla är så positiva.

Klä dig som du vill, kalla dig med vilket namn du vill men att kräva allas medhåll och lagförändringar just för dig är faktiskt diskriminering av oss andra.

PS. Jag är övertygad om att det finns personer som har på papper fel kön. Men det behövs en utredning och att vara en vuxen person, inte videomöten. Könsbyte på riktigt är inget som sker snabbt och bekvämt. Inte ens utan smärta.

PS. Varför en katt i bild? I England identifierade sig skolbarn som djur, gärna en katt, och det gick så långt att de fick i skolan maten på golvet, jamade i stället ord, klassrummet hade sandlåda och lärarna accepterade det tills någon högre upp vaknade till och sa ifrån.

Kattvakt idag.

Jag är kattvakt idag till en liten nykomling i släkten. Efter att ha försökt gräva ut sig till balkongen nöjde katten sig med en solfläck på golvet.

Så idag händer det absolut ingenting annat än att gosa med en katt. Lämpligt pensionärsarbete.

Nu finns det 7 katter i närmaste släkten samt en hund och en ödla. Barn ska ju ha djur och öva sig att ta hand om en levande varelse. Djur är dock föräldraansvar.

Livslängden hos välskötta husdjur kan bli lång. Barnen kan ju flytta hemifrån – om de hittar något eget – och gamla djur flyttar man inte.

Som gamlingar vilka dör snabbt när de flyttas till äldreboende – korttidsdöd kallas det – är även djur fästa i sina hem, sin plats och sina människor. Tänk på det när du ger efter barnens rop: kan vi inte ha en katt/hund/kanin/ödla/råtta… Du som vuxen har ansvaret.

Så nu sitter jag som kattvakt för ingen arbetar hemma idag.

Mjau!

Sjuk och slapp samt något om EU val.

Våren nästan försvann för mig. Åkte till Norrland som barn – och kattvakt. Ja, barnen klarade sig själva och så även katterna. Ungefär, för de öppnar inte matburkarna själva eller städar kattlådan och de ska släppas ut och in samt klappas regelbundet.

I Norrland var våren i gång smått bland snöhögarna. Jag tycker om våren. När naturen vaknar upp. Likaså om hösten då allt sakteligen lägger sig till vila. Sommar är liksom för mycket.

När jag åkte hem steg jag ur planet till värme och solig Stockholmssommar.

Ja, jag flyger i stället att sitta i tåget 8–9 timmar. En av gångerna jag försökte mig på tåg från Norrland blev den 8 timmar försenad, fastnade i ödemarken och även vattnet tog slut. Tur jag var försedd kunde dela med mig till några barn. Eller malmtåget välte. Eller loket gick sönder redan efter 300 meter. Som fattigpensionär  väljer man också det billigaste alternativet.

Jag tar flyget. Det har varit försenad över 5 minuter en gång på 10 år. Jag är inte en klimataktivist. Jag hör till de som klimatentusiasterna kan klanka på.

Norrlandsresan gav mig en elakartad förkylning med hosta, något virus som inte ger sig. Kanske var det Klimatkarma? Först försökte jag med varmt bad och whisky. Klent resultat.  Nu kurerar jag med C vitamin, slöhet och korta promenader. Soffläge och filmer som har stått på att se listan länge. Jag är sällan sjuk. Det ger sig snart. Som vi brukar säga om förkylning: det botas i två veckor med doktor eller 14 dagar utan.

En planerad kort vandring är inställd för stunden.

Det är EU val snart. De fula valaffischerna hänger även i parken som skall vara affisch fritt. Ansikten tittar mot oss och ber att vi ger dem ett lyxliv i Bryssel och betalar deras påhitt. Även gamla kommunister försöker hamna i EU grädden. Ord som utrop vilka inte säger något. Ordet gränser är populärt. Har dock inte sett några SD affischer som lär bygga på just ordet gräns.

I princip är jag inte mot EU. Men i praktiken blev det för mycket.  Försöken att på något sätt efterlikna USA med sina delstater har svällt så även petitesser avhandlas. (Hur stor är en jordgubbe för att få kallas en jordgubbe?) EU reglerar våra liv, försöker inskränka även vår yttrandefrihet på Internet. Utanpå allt har vi i Sverige väl tilltagen politisk skara i Riksdagen, Landstinget och i Kommuner. Makten är liksom dubblerad. Den ursprungliga idén om fri rörlighet och inga handelshinder har växt till så mycket mer. Var det något om fred också i början?

EU kan inte ens komma överens vart de skall sitta utan flyttlasset går regelbundet.

Folkets oro och EU s sammanstrålar inte alltid. Folk är oroliga för den växande kriminaliteten och invandring. De vill också ha ökad vapentillverkning. EU skuldsätter oss för Klimatet. Delar av EU jättefond har redan hamnat i skurkarnas händer. Dina barn och barnbarn är skuldsatta.

Tänk om vi inte kan ändra klimatet hur mycket pengar vi än öser till olika projekt! Kanske borde vi satsa på vår närmiljö närmare marken i stället?

Måste vi rösta i EU val? Resultatet kan vi nog inte styra, så stora omvälvningar sker inte hur vi än röstar. Efter valet sitter 720 personer i parlamentet. Att ena dem är en match. Kanske kan vi påverka åt vilket håll det lutar? Men, kan frågan om fritt snus i hela EU vara det viktigaste att lösa, finns det även ”partiet” som har den viktiga frågan. Och fri abort för alla seglar upp som hjärtefråga. Snus för män, abort för kvinnor. Var jag spydig? Absolut. De flesta röstar dock enligt sin plånbok vilket är svårare att göra i EU val.

Politik är det möjligas konst. Det behöver inte vara förankrad i verkligheten, bara i din egen/ditt partis valda världsuppfattning. Ideologier kommer, blomstrar, dör och dyker upp igen i lite ny tappning. Ingenting är nytt, egentligen. bara större och dyrare.

Så, tänker du rösta? I så fall på vem och varför?

NextGenerationEU – med pengar till skurkar

Bilderna från norrländsk skog. EU reglerar skogsbruk men skogen är inte samma i hela EU. Finnarna trilskas.

Katter är nöjda med lite. Har de en bra låda är livet också fint. Buse i bild.

Stilla flera kriser än man skapar…

Livet i stugan vid havet är händelselöst. Eller – kanske är det just dessa enkla händelser som livet borde bestå av för ett tag. Barn. Mat. Disk. Blåbärsplockning. Klappa katter. Gräsklippning. Stilla promenader vid havet och i skogen. Lösa enkla bekymmer.

Rensa tankarna, hur det nu skulle gå.

Jag försöker be katterna att inte väcka mig 6.25 varje morgon men de är olydiga. Det är dock roligare med ett ”mjau” vid sängen än väckningar hemma i den Kungliga Huvudstaden. Något som brinner ute, kanske en skjutning, sprängning eller bilar som hastigt drar igång. Brandkår. Ambulans. Polisbilar. Eller de eviga polishelikoptrarna som hovrar i luften.

Här kommer endast glassbilen och de få som bor här men de rullar i sakta mak.

Katterna Buse och Cleo

Det finns sex katter i familjen. Sex alltså. Den minsta katten heter Buse och den är väckarklockan. De andra kan stå lite bakom som om de stöttade Buse som har väckningsuppdraget. Mjau. Lite mer mjau. Till sist hopp i sängen och mera mjau. Då ger jag upp. Sedan vill tre ut, två vill ha frukost och en återvänder från nattsudd.

Snart skall ett av barnbarnen fjällvandra med sin mor. Jag är glad över att någon av barnbarnen kanske blir en vandrare. Att vandra är liksom min legacy, något jag försökt lära barnbarnen. Naturen sviker inte. Att gå är bra motion. Vandring är också – förhoppningsvis – en Internetfri tid.

För, det är Internet som styr mycket av barnens tid idag. Jag tror rent av att vi har förlorat våra barn till Internet. Inte lätt för oss vuxna att vinna över Internets visdom. Inte heller över det häftiga, kändisar och propagandan.

Jag har sett med barnen några serier och Youtube, det de tycker är toppen.

Jag har försökt förstå vad som drar i det de ser. Jag kan inte säga att det lyckas så väl. Mycket är intelligensbefriat. Humor som inte är humor för mig. Snabba ryck. Pang och bum. Lilla Aktuellt är rent av skadligt. Jag som hade klassisk musik och att läsa böcker som hobby i den åldern. Min smak är inte modern, inser jag. Men, vi gamla får försöka hänga med i barnens liv.

Vet du vad dina barn ser på Internet? Vet du vilka bilder killarna skickar till dina döttrar? Inte? Ta en titt men spy inte.

När barnen frågar hur det var på min ungdomstid begriper de knappt svaren. Mycket av mitt liv var så långt ifrån deras liv. Det är svårt för dem att tänka på varubrist. Samhället var smalare, utbudet mindre, vardagstekniken bara på gång. Bekymren handlade om ren överlevnad i en fattig familj. Läxor, hjälpa till, ta hand om de mindre. Föräldrarnas makt var tämligen stark. Lärare var idoler. Vi växte också upp snabbare, barndom var kortare. Hastigt var man vuxen utan att än ha den vuxnes förstånd. Självförsörjande. Den som bidrog. Ansvar var ordet. Gud fanns än.

Men något var säkert. Livet blev bättre, både hemma och i Världen om man gjorde sin del och ansträngde sig. Framtidstron var stark.

Den frihet och makt, både som person och konsument, barn har idag är inte bara av godo. Mellan allt som finns är också ångesten att inte ha, inte kunna och inte duga. Frågorna vem jag är och vad jag kan få finns oftare än vad kan jag göra själv och för andra.

Om ett tag är vi alla från krigsgenerationen döda. Det liv vi hade som barn var som sagt enklare, med färre möjligheter. De försök vi gjorde som vuxna för att göra världen bättre för våra barn och barnbarn är idag ett misslyckat kapitel. Vi var ”aldrig mer krig” generationen. Det pågår ständiga krig i världen, även om det i vårt land är bara i startgropar. Vi lämnar efter oss ett land som klättrar på listorna över bidragsförsörjning, skjutningar, klanvälde och fallerad skolgång. Med mera. Det känns som ett totalt misslyckande. När ens barnbarn funderar på att lämna Sverige, är det en sorg och bottenbetyg för våra ansträngningar.

Som invandrare med arbete från dag två här känner jag idag mer vrede än glädje över landet jag har levt och arbetat i hela mitt vuxna liv. För mig är det för sent att börja om.

Vår Regering och dess föregångare har skapat flera kriser än de har stillat med sin vision om ett humanitärt land utan gränser. Nummer ett – i allting. Vänsterpolitiker och deras stödhjul litar än på att de strävsamma svenskarna inte ger upp utan snällt betalar för politikernas val och vanvård av landet. Det sägs att nästa valet är en sista chans men det finns inget parti som kan vända utvecklingen. Sverige har passerat tipping point.

Det kommer inte ens att stå dyrt för politikerna. För, politiker hamnar inte i obestånd och ställs inte till ansvar för sina gärningar. Inte i Sverige. Vi är det lydiga folket drabbad av någon sorts Stockholmssyndrom.

Jag borde vara glad över barnbarn som planerar att protestera med fötterna. Frågan är: vart?

PS. Publicerade detta förra året efter vistelsen vid havet som barn och kattvakt. Har varit där igen för barn och katter, när dottern var på sin fjällvandring. Ser att allt var och är likadant i år med. Så återpublicerar. Förra året sköts det barn nära mig, i år var det på en annan ort på lekplats. Alla dessa stenar som politiker påstår sig att vända sitter jävligt fast. Men, folk röstar på dem ändå?

Mer om Nisse, en av katterna: