De förhatliga skillnaderna eller dit vinden blåser.

Gillar du film? Jag har sett flera av de filmer som har fått Oscar, eller har varit nominerade. Som till exempel The Shape of Water, The Artist, The Hurt Locker, Million Dollar Baby, A Beautiful Mind, Birdman, Dansar med vargar och The Revenant. Förstås supervinnaren Borta med Vinden som beskylls av rasism men skulle passa in i de nya Oscars reglerna. En svart kvinna, Hattie McDaniel, i en bärande roll. Ja, hon var absolut makalös och hon vann en Oscar..

Att göra film är inte bara ett sätt att roa oss utan även ett sätt att uttrycka yttrandefrihet. Även i de helt påhittade historierna. I en film kan man väva in mycket, det man vill säga, påverka och det simpla – pengar. Eller bara ge uttryck för sin konstnärliga ådra. Vissa kan det, de som har sådan  begåvning att de gör makalösa filmer en efter en. Som mexikanen Alejandro González Iñárritu som vunnit 4 Oscar.

Men nu undrar jag om den konstnärliga friheten är på väg att dö? Att vinna eller bli nominerad en Oscar hägrar för många filmmakare och skådespelare. Det är inte bara en ära, det är pengar och nya möjligheter. Stjärnor föds. Publikens intresse för Oscars har dock dalat med åren. Är detta ett försök att nå ut till nya grupper? Oscars har nämligen förtydligat vad en rättvis film är, med möjlighet att vinna en Oscar. Alltså, för att kunna vinna en Oscar måste man följa jämlikhetsregler då de underprivilegierade grupperna måste ha viss andel i produktionen.

Några exempel av de nya reglerna som börjar gälla 2024.

At least one of the lead actors or significant supporting actors is from an underrepresented racial or ethnic group.

Asian
• Hispanic/Latinx
• Black/African American
• Indigenous/Native American/Alaskan Native
• Middle Eastern/North African
• Native Hawaiian or other Pacific Islander
• Other underrepresented race or ethnicity

At least 30% of all actors in secondary and more minor roles are from at least two of the following underrepresented groups:

Women
• Racial or ethnic group
• LGBTQ+
• People with cognitive or physical disabilities, or who are deaf or hard of hearing

(Läs mer, länk nedan)

Och så blev kvinnor och de med annan hudfärg än vit igen de förtryckta, de sköra, de på något sätt handikappade i att komma fram på egen maskin. De underprivilegierade går före andra, kanske även före de utbildade som kämpar om rollerna i den hårda filmvärlden. Så krångligt det blev.

Om filmens roller innehas enbart av de  nu underrepresenterade kan man kvotera in en vit man? Troligen inte.

Är det döden för historiska filmer som försöker berätta en sann historia? En svart man som ska spela min finska bleka far i finska vinterkriget i eventuell ny filmatisering av ”Okänd soldat”? Eller kanske en kvinna? Jag skulle vara modernt  sagt kränkt. Hur skulle man klämma in allt som krävs för att vinna, för att ens kunna göra en film och på ett adekvat sätt?

Kvoteringsregler finns redan i England. Det ser vi i olika serier. Enligt Brittiska filminstitutet, BFI,  skall filmprojekt som söker ekonomiskt stöd fylla minst två av tre nya kriterier.

De krav som ställs är att själva filmen representerar mångfald i fråga om etnicitet, handikapp, kön, sexuella identiteter och socioekonomisk ställning, att det finns mångfald i produktionsteamet, eller att projektet skapar social rörlighet exempelvis genom att personer från underrepresenterade grupper anställs.

Det blir lite som den nya delen av Morden i Midsomer där folk med olika hudfärger och etniciteter har roller för rättvisan skull, vilket blir helt malplacerad på den engelska landsbygden? De är inte de  enda som försöker få tiden bakåt se ut som tiden nu i en förort.

Jag hoppas att filmindustrin börjar se en Oscar som andra klassens pris och fortsätter producera filmer de vill själv göra, vad vi vill se, glädjas åt, gråta, bli omskakade av. Utan att ha någon sorts sorteringsmaskin som gör allt så rättvist. Oavsett rättvisa ansträngningar, blir det alltid kvar några inte insorterade  med speciell ”handikapp stämpel” vilka kan klaga och känna sig kränkta. Att definiera de som förtrycks lyfter fram mer grupper som också anser sig bli förfördelade.

Vilken regissör och producent blir modig nog att stå utanför rättvisesorteringen och bara arbeta med dem han/hon anser som de bästa? Publiken avgör i slutändan. De ser inte och köper inte en film som förolämpar dem på något sätt.

Kul att vara inkvoterad. Att vara den som fick rollen –  inte för att denne var bäst och mest passande –  utan enligt rättvisesortering. Frikort på utseende och ursprung. Dock finns det inget regel som hindrar folk med annan hudfärg än vit och kvinnor att göra film. Det kan vara marigt i Hollywood – pengar – men alla har fått kämpa i början. Därmed inte sagt att diskriminering inte finns. Det finns säkert regissörer som väljer en vit känd stjärna framför en mindre känd svart. Det finns alltid behov att se utanför sin egen fyrkant.

Jag är säker på att Sverige har också regler för film men ids inte leta rätt på dem nu. Melodifestivalen är redan kvoterad. Rättvisan är på gång. Folk uppfostras.

Folk uppfostras i det ena och det andra.

https://www.latimes.com/entertainment-arts/movies/story/2020-09-08/academy-oscars-inclusion-standards-best-picture

Porträtt: min (döde) sambo i en videoinspelning, dock har han fått lite färg i Photoshop.

Men på Venedig film festival behövde man inte kvotera. Vinnaren är:

Nomadland, by Chinese-born Chloé Zhao.

Desinfektera historien?

Skall vi börja sortera upp folk enligt hudfärg? Hudfärg plus kön, det kön man väljer eller opererar sig till,  inte det biologiska? Vem får bo vart? Vem får vilka fördelar eller inget alls? Vem kan anses som rasist och få sin egendom eller sitt offentliga liv förstört av de för stunden rätt åsikt och rätt hudfärg?

Idag är de vita skyldiga till sin ekonomiska framgång, sitt slit för att få det bättre och sin historia som innehåller både fläckar och välgång. Statyer välts, affärer rånas, människor bär plakat som önskar de vitas undergång.

Revolution nära? För vad då?

Borde vi börja separera folk bokstavligen? Borde vi kasta ut alla olikfärgade tillbaka till sina ursprungsländer oavsett hur många generationer sedan de kom därifrån? Afrika till afrikaner? Asien till… Finns det vallonättlingar i Sverige kan de också packa och gå. Och finnarna så klart, nog är det någon nyansskillnad i hudfärgen och garanterat i sinnet. Rena alla länder. Vi har provat det förr. Det finns ju historiska exempel om det. Dock misslyckade, men vi måste ju inte mörda folk som avviker från den rätta majoritetsfärgen, bara kasta ut dem.

Skall rasistspöket ta över igen?

Hur bedömer vi i historiskt perspektiv från vilken plats med vilken hudfärg  vi  rätteligen härstammar?

Skall jag flytta till Mongoliet varifrån min släkt härstammar så där mer än 600 år sedan enligt sägnen? Hur ligger Spanien till, för någon i släkten sägs ha kommit därifrån? Räcker det att bara åka tillbaka till Finland, landet jag flyttade från nära 60 år sedan? Mina barn då, halvsvenskar? Till vilken ras, folkgrupp eller hudfärg räknas de? Barnbarnen då, halvitalienare eller egentligen en omfattande blandning om vi räknar in den mongoliska från 600 år sedan? Vilka fördelar skall ingå i just deras hudfärg?

Jag är vit. Jag har aldrig haft fördelar av den hudfärgen. Inga privilegier. Likaså inte min mor. Inte min far som var en fattig bondpojke. Han fick fyra år i skolan. Sedan behövde han hitta ett arbete för den lilla hemgården kunde inte försörja alla. Jag lärde honom att skriva. Från tolv års ålder försörjde jag mig själv. Jag deklarerade för familjen. Jag hade en del uppgifter som de vuxna borde ha tagit hand om. Men i en fattig familj delar man enligt  förmåga. Lite socialistiskt det där.

Men inga fördelar för att jag var blek. Så, att skolsköterskan sa till min mor att jag borde få äta bättre mat.

Någon gång på 60 – talet fick min familj en förbättring av ekonomin. De var väldigt sparsamma och jag skickade dem pengar från Sverige dit jag hade flyttat för att hitta arbete. De sålde stugan som låg långt från stan men hade nu blivit ett populärt område bland nyrika och la handpenning till en lägenhet i en förort. Sedan  betalade Staten skadestånd för de krigsskadade och gav lån för bostad med fördelaktiga villkor. Det krig som Nazityskland startade, Finland deltog i och Allierade med USA avslutade betalade nu till min familj krigsskadestånd i form av pengar och lån eftersom min far hade blivit skadad i kriget.

Jag köpte en tvättmaskin och en vinterkappa för min del av pengarna.

Blev jag då nazist? Vad är min skuld och till vilken härstamning?

Jag stoltserar inte med min bleka hud och mitt blonda hår. Det är bara till visst besvär eftersom jag alltid bränns i solen. När jag bodde i Asien kunde folk dra mig i håret och nypa mig i skinnet. Jag började ha långärmat och en hatt. Inte ens då kände jag någon fördel av min blekhet, tvärtemot. Men att vara åt svarta hållet ses idag som en fördel,  som en förtur till att vara fel behandlad av de vita och kräva kompensation. Som några i USA sa när vi pratade om de amerikanska valen: Obama vann för han hade mer pigment i huden.

Var det så? Skall vi gynna olika hudfärg som ett handicap? Men varför är den svarta hudfärgen så otroligt viktigt? Skall den definiera vem man är och vad man kan kräva av andra? Är det avundsjuka för det ser ut som om de afrikanska länderna har  sämre ekonomisk utveckling och de muslimska för ständiga krig? Många av de länderna  räknas till utvecklingsländer. De har räknats till U-länder i hela mitt liv. De svarta i USA hör ofta till den fattigare delen av befolkningen men ändå har de så pass bra liv att folk från andra länder forcerar vilka hinder som helst för att få del av den amerikanska drömmen. (En intressant betraktelse om varför många svarta i USA hör till de fattiga har du på länken nedan. Rekommenderas, kan gälla över hela världen.)

Med vilken mått vi mäter utveckling är också en så kallad bra fråga.

Skall vi riva den vita västerländska  världen? Blir de svarta (läs vänstern) nöjda över de raserade samhällen? Tänker de bygga allt om igen i sin egen mall? Är den västerländska civilisationen något att skämmas över idag? Politiker har ju redan täckt statyer när muslimska ledare besöker väst och våra egna ministrar klädde sig i kappor och hucklen för att visa sin underkastelse i Iran. Är den västerländska civilisationen bara ond med sin utveckling, sina uppfinningar och sina ekonomiska bidrag till världen och de fattigare länderna? Är önskemålet hos de protesterande en kulturell suicid innefattande alla vita?

Skall vi radera all vit utveckling – tar bara antibiotika som ex. – för att de protesterande blir tillfredsställa över försvinnandet av de vita framstegen? Det kan ju vara uppfinningar av människor som har haft opassande  åsikter. De var säkert flera. Släkt till slavägare. Upptäckare av det mörka Afrika. De första som steg på USA s strand och smittade urbefolkningen med sjukdomar. Eller bara min släkt som utvandrare från det gula Mongoliet i jakt efter bättre liv? Det finns oändligt både framgång och skamfläckar i historien.

Den som inte lär sig av historien tvingas att leva om det. Är historien utplånad finns det inget att ta lärdom av. Inget att förkasta, inget att ta efter. Inget att begripa varifrån vi kom. Utan historia finns vi inte som personer med liv, bara som en undergiven obildad  massa. Är det vänsterns önskedröm?

Att vara arg och besviken på historien duger inte. Vi kan inte ändra det förgångna. Allt som har skett är en del av mänsklig utveckling, på gott och på ont. Vi är inte så långt från grottorna än.

Vi kan försöka radera historien och börja från ett vitt blad. Det fungerar inte. Vi är ingenting utan gårdagen. Livet levs framlänges och förstås baklänges. Att desinfektera den gångna tiden gör den inte bättre. Vi är vår historia och vårt biologiska arv. Vi kan bara förändra framtiden.

http://everykindapeople.blogspot.com/2020/06/vitt-privilegium.html