Black dog och sabotage?

Jag har sett de första fyra discarna av Crown. Snyggt gjort. Den som gör mest intryck är Winston Churchill. Så nog även i det riktiga livet under sin regeringstid. John Lithgow spelar Winston och de andra bleknar lite när han inträder rummet. Han har fått flera nomineringar och vinster för olika roller.

Tidvis drabbades Winston Churchill av depression. Inte så märkligt i den värld där han skulle lösa landets och kanske världens problem.

Jag misstänker att flera av oss har funderat över livets mening det senaste året. Att vara isolerad kräver uppfinningsrikedom. Det är förödande att undvika folk. Vi är – även en isolat – ett sällskapligt djur som normalt vill ha våra närmaste närmare än två meter.

Svåra omständigheter och elände behöver dock inte leda till depression. Det kan likavväl komma efteråt. Som om luften hade gått ur ock man kan inte längre andas.

Det känns som om stor del av världen hade drabbats av black dog. Eländet kan de olika ut men ett är säkert. År 2020 kan lätt slås av 2021.

WHO är i Kina och skall – igen – försöka studera covid – 19 och dess början. De sitter först i karantän. Teorierna är många. Kina nekar allt man kan neka. Kina ”hittar” nya förklaringar för början av covid pandemin. Det började inte i Kina utan i andra länder genom djur som mink och fanns till och med – kanske – på ytan av på matförpackningar som importerades. Industrisabotage?

Given the finding of SARS-CoV-2 on the surface of imported food packages, contact with contaminated uncooked food could be an important source of SARS-CoV-2 transmission.

Vågar man köpa förpackad mat nu? Men läs hela innan du börjar kasta mat. https://science.sciencemag.org/content/371/6525/120

I USA pågår politik med namnet ”riv allt vad du kan från sista fyra åren”. Eller ”Unity” (läs: Us against them).

När man synar de som styr nu luktar det Obamaadministratörer och drömmen om att backa tiden. Vilken politik Biden (de bakom honom) kommer att föra är oklart. Många kommer att bli förbannade, fler än de var när Trump tog helikoptern från Vita Huset den sista gången. Vitt är det bara utanpå.

Allt handlar inte om Trump även om svensk massmedia tror så.. Det handlar om de miljoner människor som röstade fel. Det handlar om hämnd mot dem. Det är åtal, skymf som demokraternas vänster tror bringar mer makt, rädsla, lydnad och visar hur fel folket hade. Det handlar absolut inte om de svarta aktivisterna som demonstrerar med att krossa fönster och tända bilar. De vill inte ha Trump. De vill inte ha Biden heller. De vill hämnas för något, oklart vad.

Vem skall bli syndabock när man kan inte skylla på Trump om allting? Inte ens de 5000 som trängde sig in i Kapitolium var enbart Trumpanhängare. Hur många av dem var där för att det var kul, de ville bråka och hade ingenting med valet eller Trump att göra med? Hade någon ens MAGA hatt på sig?

Politik är det möjligas konst spelad med folkets pengar.

Allt kan sluta i ett stup. Vem som faller får tiden att visa.

Även svensk politik rör på sig. L, MP och även KD hänger vid stupet i sista partisympatiundersökningen. Två av partiledarna har visat något kort. Sabuni är inte helt nöjd med samarbetet i migrationsfrågor och hotar att lämna Jöken men har missat att förankra hotet hos partiet. Hon har missat att få bryr sig om Liberalerna, partiet som hängde med sossarna. Det spelar ingen roll hur hon gör. L är ute ur leken i vilket fall som helst. Jag förstår inte vad L vill nu mera.

MP har hängt vid stupet så ofta att de räds inte. De har sin makt och för ut det. Men kanske, kanske blir vi äntligen av med det mest verklighetsfrämmande vi har i Regering och Riksdag.

KD kan alltid hänga kvar med hjälp av stödröster. Vi ömmar liksom för dem. De kan också rycka upp sig. Måste Ebba Busch ha just ett visst hus köpt från en gammal gubbe, är en bra fråga. Folk är lite känsliga just nu när alla ömmar i ord för de gamla.

Kristensson vill omplacera eller sparka folk ifall vårdarbetare inte vaccinerar sig. Lite dumt, fel i tiden när Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd vid Socialstyrelsen sa samtidigt att det finns ingen tvångsvaccination i Sverige (21/1). Hon sa också att det är bra att vaccinationen kommit i gång, men poängterar att även den vaccinerade kan sprida smitta. Så, att bli sjuk och smitta trots vaccin kan avskräcka folk från, inte några foliehattar.

Att inskränka folkets frihet trodde jag var vänsterpolitik. Att hota folk är inte bra. Att politiker hytter med finger har vi fått nog av – hoppas jag.

Vår Statsminister har fått lönehöjning. Han fick 4000 mer i månaden. Det lovades också höjningar för fattiga pensionärer. Jag fick totalt exakt 60 kronor mer. Det täcker dock inte de höjningar som kommer automatiskt varje år: hyra, mat, el – andra utgifter har ju knappt fattigpensionärer. Hoppas Löfven hittar något bra att använda sina 4000 till. Ny rakapparat?

Snö finns det gott om i norr. Black cat?

PS. Hunden, August, i bilden är en glad hund.

Katten heter Buse men är en lugn katt.

Kniv i ryggen, inkvisition, freedom of speech eller djur är vi alla.

Idag döms människor ofta enligt sina personliga egenskaper, inte efter deras göranden. Hudfärg, sexuell läggning, åsikter, medlöperi, rätt deltagande är viktigt. Helst ska man inte vara vit och en man utan någonting annat och missgynnad på något sätt i historien eller nutid. Orden, vägd med guldvåg, från Martin Luther King Jr. är idag helt ute. ”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”

Det gäller inte längre. Har det varit aktuellt egentligen – någon gång?

Nu till Donald Trump, massmedians och vänsterns hatobjekt, samtalsämnet för många som inte ens bor i USA utan inhämtar allt från Internet. Så pålitligt. Det hat Trump och anhängarna får utstå har inga proportioner i jämförelse med – vad som helst. Inte talibanerna, inte IS, inte massaker på människor, inte någon terrorist eller envåldshärskare i hela världen har fyllt spaltmeterna så med avsky som Trump. Det är sällan sakfrågor man diskuterar utan Trumps personliga egenskaper. Ja, det finns en del vinklingar att hämta.

Hans tidigare medarbetare och de i ledande ställning ser nu över sina framtida positioner och hugger Trump i ryggen. Först är man med i styret, sedan tar man till vilka metoder som helst för att rädda sin position. Makt korrumperar. Igår vän. Idag fiende.

På Internet, Twitter, Facebook, stängs det ena kontot efter den andra av dem som råkar säga något för Trump eller ens humma felaktigt.

Trumps Twitterkonto är förstås stängt men han är i god sällskap, för ytterligare 70 000 konton blev stängda efter Kapitolium intrånget. (Jag missade det hela på grund av total datorhaveri.) Vi är så kontrollerade. Demonstrationer bedöms olika. Hurrar vi inte på folkmassorna som protesterar när det handlar om andra länder, de vi kallar icke demokratiska eller bananrepubliker?

Jag gillar inte våld i något avseende men skulle demonstrera för någonting som står mig väldigt nära. Dock använder jag pennan. Jag har använt radioprogram också – länge sedan. Har du skrivit protestbrev till någon ledare som bar sig fult åt enligt dig? Som Kina angående Tibet och Dalai Lama eller Saudiarabien angående oliktänkande? Eller när kvinnor döms till 30 års fängelse i El Salvador när missfall betraktas som mord. Inte? Så klar bry sig ingen om min protest. Men om vi vore tusentals? Tiotusen? Fler? ”Pennan är mäktigare än svärdet” skrev den engelska dramatikern Edward Bulwer-Lytton. Även om orden tycks alltid tystas av vapenskrammel, trakasserier, även fängelse eller nu mera nedstängning av Internetkonto har den vanlige människan ändå bara ord och plakat att använda.

Och ord används. Fast mobbare och olika hatpredikanter borde släppa tangenterna.

Den moderna inkvisitorn är i gång. Gör bot! Facebook och andra städar alltså sina plattformar från trumpianer. Har de tagit bort alla terrorister nu? Inga som kan locka till terrorhandlingar finns att hitta genom sökning längre? Inga instruktioner för bomber? Inga förfalskningar? Inte ens datorkapning med krav på pengar? Är Internet rent nu? Varför får jag än hotbrev och försök till bedrägeri per mail?

Hör jag till de onda? Jag är ju vit och konservativ dock bara en gammal kvinna utan någon som helst makt i Världen, inte ens i Sverige eller i min Kommun.

Trump är allmänt villebråd. Uppfinningsrikedomen är stor.

”Politisk pyroman som måste ställas inför rätta”, var det diplomatiska uttrycket från Asselborn, utrikesminister i Luxemburg.

”Laglös nihilist” är James Comeys åsikt.

Jimmie Åkesson fördömer Trumps agerande vid kravallerna i Washington med omdömet ”Han saknar många av de egenskaper som vi normalt betraktar tillhöra mänskligheten.” (Sveriges Radio) Normalt betraktar tillhöra mänskligheten? Vilka är de mänskliga egenskaperna han menar, undrar jag. Han pratade inte om IS terrorister som bränner folk levande utan om Amerikas president. Även Åkesson är bara anpassbar politiker efter makt.

Peter Baker i New York Times jämför Trumptiden med andra världskriget och amerikanska inbördeskriget.

Eric Swalwell, (sök gärna honom) tyckte att President Trump och Usama bin Laden var liksom samma korn så där.

Trump finns som en bifigur i några biofilmer. Så hemskt. Han måste klippas bort eller bytas ut. 30 sekunder ondska.

Vilka andra personer skall rensas bort till historiens soptunna? Förslag?

Löfven tycker (11/1) att det behövs en reglering av vad som får sägas i sociala medier, och syftade bland annat på spridning av falska uppgifter och uppvigling mot demokratin. Jag undrar vem som bedömer vad är vad? Åsiktskorridoren är redan så trång att den rymmer bara utvalda. Dock tycker jag att ingen skall mobba eller håna en annan person varken på nätet eller i verkligheten.

Saklig kritik är annat. Kritisera bör man företeelser som drabbar samhällen och enskilda som terrorism och radikala rörelser vilka vill kullkasta demokratin och folkets yttrandefrihet. Ondska som drabbar barn vilka inte kan föra sin talan. Betrakta kvinnor som andra klassens varelser. Mer…

Samhällets brister är oändliga för att kritisera och analysera. Bra lösningar borde vi också se oftare. Men nu har median och vänstern, även politiker, objektet Trump! Och så har vi ju ett virus också. Guldläge för massmedia.

Jag kommer ihåg mina samtal med folk i USA, vad de tyckte om Trump och hans presidentskap så länge, sommaren och hösten 2018. De var positiva på olika sätt, främst i arbetsfrågor, illegal invandring och att han var inte från politikeradel. De få demokrater jag råkade träffa var ganska milda i sina kommentarer. I USA var folk öppna om sina politiska preferenser, helt annat än här hemma.

Det har hänt en del sedan dess. Det vi borde hylla – men inte gör svensk press det – är början till fred mellan Israel och Arabstater. Bahrain, Förenade Arabemiraten, Sudan och Marocko har skrivit på ett fredsavtal med Israel. Jared Kushner har varit Trumps sändebud. Smart angreppssätt verkar det som eftersom inga andra har lyckats med någonting i Regionen förut. Kommer det att brytas nu är en bra fråga.

Donald Trumps insats för att bevara och stärka den judiska staten och skapa fred i Mellanöstern är mer värt Nobelpriset än Obamas ingenting.

Trumps försök att komma till tals med Nordkoreas ledare Kim Jong-un bör inte heller underskattas. Dock var resultat blygsamt trots avtal som underskrevs i Singapore juni 2018 om nedrustning av kärnvapen på Koreahalvön. De kvarlevor av fångna amerikanska soldater som fanns i Nordkorea har fått komma hem och begravas. Alltid något.

Pengar är förstås inblandade i häxjakten idag. Vad kan vara mer effektivt än kasta någon ur bankväsendet. Hur gör man då? Deutsche Bank vill inte längre finansiera Trumps lån. Även andra banker drar sig ur.

Mäklarfirman Cushman & Wakefield som länge skött Trumpimperiets fastighetsaffärer har sagt upp samarbetet.

Golforganisation PGA in America har brutit kontraktet att spela PGA-mästerskapen 2022 på Trumps bana i New Jersey. Tänk att golf är så farligt. Smittar gräset?

Visa har tillfälligt stoppat donationer till det republikanska partiet.

American Express och Mastercard har frusit donationer till politiker som motsatte sig att certifiera Bidens valseger. En rad andra företag som Coca-Cola och Ford har vidtagit liknande åtgärder.

Vilket kontroll banker har över oss! Törs jag använda mitt bankkort? Kanske kommer det fram en ruta: Ditt konto är stängt eftersom du skrev om Trump.

Är USA s tid som ledande maktfaktor förbi? De inre stridigheter sliter sönder landet. Ekonomin är mer än ansträngd. President – to – be – Biden saknar även förtroende eftersom en del av de röstande tror han vann med fusk. Biden vill skrota ”USA först” tanken också. Hur styr man då? Vilka skall vara prioritet om inte det egna landet? Covid-19 drabbar hårt USA. Biden får också det på knäet.

Men – Kina klappar händerna. Deras ekonomi styr. Putin har öppnat skumpan. Många skurkländer ser en ny strålande morgon stiga upp. Att djävlas med Trump genom åtal som inte leder någonvart kommer att kosta Biden, Pelosi och co, samt USA, troligen mer än det smakar? Min helt oprofessionella gissning.

Sedan till roligare nyheter:

I Västerbotten är det ett team från länsstyrelsen med länsveterinären i spetsen som ska se till att den tillfälliga pandemilagen efterföljs. Länsveterinären har vanan att kontrollera djur och göra tillsyn. Kontrollerna började i veckan.

Det var nog rätt val. Djur som djur, även om vissa saknar mänskliga egenskaper.

Bort från mobiltäckning – en vandring med en regnprinsessa.

För ett barn som har växt upp med Internet är en värld utan det omöjligt att förstå. Ett barn som redan vid ett års ålder har klickat på bilderna i Pino`s värld, den lilla nallens dagliga upptåg, räknar wifi som något flygande i luften, alltid, överallt. Även i en djup fjälldal.

Är det inte så?

Jag har vandrat med ett barnbarn, ålder tolv, en femdagarsvandring med start i Hemavan. Hon är nummer fyra av de barn jag har gjort ungefär samma runda med. Tio år sedan såg jag sällan ett barn på fjälltur, men nu mötte vi totalt sex barn och en baby med sina föräldrar. Enligt statistik har barn och pensionärer ökat på fjällstugor. Gott så.

Vad ger vi till barnen? En naturupplevelse? Det är enklare med en ny teknisk pryl, tycker många.

Vandringen med barnbarnet blev regnig. Först på sista dagen kom solen fram. Jag kallade henne regnprinsessan. Hon  gick i blöta skor, plastpåsar över strumporna. Nej, hon gick inte, hon skuttade fram över leriga stigar, små forsar och vattenpölar. Hagel och vind förskräckte inte henne. Men hon valde stugboende när vädret blev riktigt illa. Jag ville det med, men lät henne välja. Besvikelsen var synlig: ingen wifi i stugan! Men telefonens laddning hade redan gett upp så besvikelsen varade en minut och hon läste en bok i stället.

Det finns en punkt på den leden där man kan få kontakt med yttervärlden genom Norge. Men, min telefon dog också så vi kunde inte meddela till hennes mor att allt var väl.

Så, natt nummer två tillbringades i stugvärmen. Under natten dök det upp  folk i stugan med tält som hade gett upp. Till sist var stugan fullt av oss som flydde regnet och vinden. På morgonen lyste topparna av nysnö. Men, det regnade igen.

Oavsett regnet, hagel och vind var det en fin vandring utan ens några myggbett. Tyckte jag.

Skulle hon fjällvandra som stor? Det var tveksamt, om inte vädret var bättre. Att kura i tältet hade sin tjusning men dag efter dag – nej, det var för stillsamt. I regnpausen gick hon på jokkstranden och letade efter fina stenar. Ja, vi hade regnkläder men någon där uppe passade på att hälla vatten över oss och försöka blåsa oss omkull, i stället stilla regn.

Vandra mer? Kanske ändå. Naturen var vacker. Det kan väl inte alltid regna?

Sista dagens sol kompenserade fyra regndagar. Ja, på kvällen öste det åter ner. På busshållplatsen träffade vi andra vandrare som hade haft lika blött, om inte värre. Så har vi haft det hela sommaren, muttrade en hemavanbo.

Det blir ingen mer vandring för min del i år. Jag satsar på längre nästa år – om livet så tillåter.

PS.Trumps kampanj löfte nummer 25 var att inte ta ut lön som president, men en president måste ta ut lön. Han donerade sin första kvartalslön till USAs National Park Service. En uppskattning av naturen?

Årets smällar, ut med det gamla in med något annat.

3a33b85000000578-3919428-le_journal_de_montreal_reporting_on_trump_s_victory-m-48_1478719066457

Jag brukar göra en årskrönika men i år kommer den i mindre delar. De är händelser som jag väljer ut från årets flöde. Först ut var förra inläggets mantra ansvar och nu har turen kommit till de som grät.

Jag minns en snutt från TV där yngre personer demonstrerade i London mot Brexit efter att valresultatet var klart. Journalisten frågade några hur de hade röstat. Nej, dessa demonstranter hade inte orkat ta sig till valurnan, men skrika på gatan orkade de. Så, varför klaga när man inte ville delta med sin vilja?

Omröstningen genomfördes 23 juni 2016 och lämna-sidan vann med snåla 51,9 %. Storbritannien är faktiskt på väg ut ur EU. Svensk media grät och bar sorgkläder i statlig TV. Den oberoende TV kanalen som det sägs. Den som vi icke licensskolkare betalar.

Hur kunde detta hända? Hur kunde alla ha så fel? Tja, inte alla men de som nu drog svarta kläder på sig under Midsommar.

Babels torn börjar spricka. Det brukar inträffa med tiden för stora konstgjorda enheter. Stater faller, Imperier krackelerar. Speciellt de som strävar efter makt och är långt bota från vanliga människors verklighet kan se sin guldgruva sina. Folk älskar inte makten, knappt resultaten. Representanter som går där i EU korridorer finns mer för sin egen skull, lönen, förmånerna, makten än för en verklig ansträngning att göra Europa bättre och bevara dess förr så framgångsrika kultur.

Det sistnämnda ser jag föga av.

Stort, dyrt, centralstyrt, bortom de som betalar brukar inte fungera. Om EU inte går omkull just nu haltar i alla fall grunden betänkligt idag. Vissa ledare har haft stor makt som Merkel men andra är mindre involverade eller har mindre att säga till helt enkelt. Vad händer när de nuvarande makthavarna byts ut?

Den andra gången svensk media grät var när Hillary Clinton blev runner up i stället att vinna valet. 9 de november vaknade massmedian till en ny dag som var vedervärdig. Det var chockartat. Tredje statsmakten och de flesta politiker, alla som syns och tilläts att yttra sig hade ju bestämt att Hillary, en kvinna, skulle bli president. Hennes lämplighet föranledde föga diskussion. Det fanns inget tvivel över utgången. Det var motståndaren som hackades i smulor. Men icke. På ett mirakulöst och ganska övertygande sätt vann en annan, en vit man som inte tillhörde i den amerikanska politikeradeln.

Sorgkläderna togs åter fram i TV. Även sjuklöverns partiledare bar svart.

Många av oss vanliga människor hade förstått redan under sommaren vart det lutade. Jag läste hans ordentliga program och Clintons tomma. Donald Trump skulle vinna. Han kommer att gå till historien av flera skäl. Man kan säga mycket om honom men han blev vald på grund av egna meriter och bristen på dem. Han hör inte till politikergräddan utan är av annan sort, en medborgare i första hand, en streber också så klart. Andra gången vinst i president tombolan.

Hans team har också personer från annanstans än bara från politikerhyllan. Det blir faktiskt spännande att följa has tid i Vita Huset.

Det blåser en kall vind mot politikeradeln. Även här i Sverige är misstron mot dem ökande. Italien, Holland, på håret Österrike och går vi längre ut i världen finns få ledare som gör sig förtjänta av folkets kärlek. Det rör sig bland folk. Om det är av godo får historien att bedöma.

Massmedians sorgkläder är hängda i garderoben. För stunden.

Svensk massmedia (SVT, dagstidningar, feministbloggar, genustrams och Twittermaffian)  har ett obehagligt sätt att bestämma vad som är rätt och riktigt för folket, även för folket i andra länder. De försöker fostra oss. Tidning som DN vilket var den första jag prenumererade i Sverige för att hålla mig a jour i samhället har blivit en icke läsbar åsiktsropare. Saklighet och neutralitet är ord de inte kan. Visst, en tidning skall ha en åsikt i debatt, ledare, opinionsbildare men när verkligheten vrängs till rätt budskap ”så skall ni tycka idag” då är det som hämtad från Nordkorea. Utan utländsk press och flitiga oberoende bloggare samt alternativmedia vore tillståndet i landet bakom en dimridå med sällan kommande reportage från verkligheten.

Så, sorgkläderna inhängda. När ser vi de näst? När folk vägrar tycka som SVT?

cover-final

Hillary Clinton var first runner up för årets person i Time.

Detta inlägg är del 2 i årskrönikan