Boris Johnson var en politiker jag gillade. Han hade utbildning, karriär, Brexit, klarsyn över kriget i Ukraina och han hade en del sunda åsikter.
– Jag tycker inte att biologiska män ska få tävla mot kvinnor. Det kanske är en kontroversiell sak att säga, men jag tycker att det är rimligt, sa han.
– Och jag tycker dessutom att kvinnor borde ha avdelningar, på till exempel sjukhus, fängelser, omklädningsrum eller så, som bara är för kvinnor.
Det var nästan modigt att erkänna två kön, män och kvinnor.
Jag minns hur jobbigt det var för min sjuka sambo, över 80 år, att tvingas dela rum i sjukhuset med en främmande kvinna. Denne var dessutom utan skam – dement som hon var – och ville sova med min sambo och hade bara en blöja och öppen skjorta på sig. Det var förnedrande för båda.
I min sambos värld var det inte ok så han satt natten i korridoren, hjälplös och trött. Ingen brydde sig. Tills jag kom på morgonen, fick höra om hans vägran. Då röt jag till. Nej, de flyttade inte honom. Delade rum var det som gällde. Delade rum på en avdelning där alla var gamla med helt annan uppfattning om nakenhet, varje fall tills de blev dementa. Vilken påhitt.
Nej, det var bara att nöja sig och sova i korridoren om det inte passade.
Då ljög jag att jag var extremt svartsjuk och de flyttade honom genast till ett annat rum med en manlig patient.
Personalen skrattade år mig i smyg men det var ett litet pris att betala.
Fast nu när det påstås att det finns flera kön, kanske 100, blir rätt rum förstås ohanterligt.
Så Boris, för mig var du en man med vissa sunda uppfattningar i en värld som har låtit de som ropar högst besluta vad som gäller.
Allt det andra som fester, fruar och barn angår mig inte. Det jag har reagerat på är Boris klädstil, han har sett ut som slusk i stället statsman i flera bilder. Ja, kläderna gör mannen och ger makt, även när mannen inte har det.
Var det sistnämnda också något som har gått ur tiden?
Bilder: Boris Johnson, officiell porträtt. Nederst min nu döde sambo Dick, bild från hans statist/modellsida.
