Historien har stannat för en stund.

Utvalda

En gigant har lämnat oss. Drottning Elisabeth dog igår i sin slott Balmoral.

Jag reagerade på drottning Elisabeths död med en banal tanke: dog hon bara så där. Meddelandet om hennes sviktande hälsotillstånd kom nästan samtidigt med döden. Nyss tog hon mot den nya premiärministern Liz Truss, nummer 15 av dem som tjänat under henne.

In till det sista var drottningen sin plats och skyldigheter trogen.

Nej, jag har förstås inte träffat drottning Elisabeth men hon har funnits hela mitt liv. Grannflickan, min skolkompis, samlade bilder på henne, än prinsessa. Många flickor samlade bilder på kungligheter och filmstjärnor på den tiden.

Däremot har jag träffat prinsessan Diana på FN s missbrukskonferens 1992. Hon var absolut magisk och arbetade med utsatta familjer i London som mest en dag i veckan. Det brydde sig inte media om, bara det fanns klänningar och skvaller att skriva om. 1992 var också ett skandalår för drottningen och hennes hus, kallad Annus horribilis med skilsmässor, avslöjanden och brutna löften. Hon var uppenbart sorgsen över det. Och mer sorger kom senare.

Men det är inte det som gör drottning Elisabeth till en av giganterna i Världen utan hennes orubbliga kärlek och arbete för sitt land. Det finns ett slags trygghet i att finnas till länge för folket. Som drottning var hon stabiliteten i landet när politiker kommer och går.

Hon är troligen den mest kända personen i Världen.

17 april 2021 begravning av prins Philip, Elisabeths make.

Det finns en bild i tiden om drottning Elisabeth.

Det ser ut som om döden är på vänteläge när hon sitter ensam på sin makes begravning på grund av oro för covid. Det ser grymt ut. Överlämnad för sin egen sorg.

Hon var en plikttrogen person. Hon levde ett privilegierat liv från födseln men ingen kan säga att hon inte arbetade för landet Storbritannien in till de sista dagarna. En epok har gått i graven. Imperiet har vittrat men hon har stått pall för det mesta. Kommer kungahuset att vara kvar om 20 år är en bra fråga. Traditioner är inte populärt i tiden vi lever i, speciellt inte de solkade av skandaler, malda i media om och om igen.

Vad händer med Imperiet och självständighetssträvandena? Till sist är det kanske bara det ursprungliga England och Wales kvar.

När äldre människor nära i ålder dör, de vilka vi ”känt” i vårt liv, blir det en skarp påminnelse om vår egen tids slut. De senaste tio åren har många ålderskamrater och även yngre jag känt lämnat jordelivet. De är personer jag kände personligen eller tack vare media och arbetskontakter. Min generation är snart försvunnen, likaså vår gärning.

Historien har stannat för en stund. Den slitna meningen: det är nya vindar som blåser, känns påtaglig idag. Men än är det stiltje i England – för en stund.

Om frimärken och kungahus

Utvalda

Förr i tiden när Posten var en Post och folk skrev brev samlade många frimärken. Min sambo hade en låda brev och lösa frimärken från olika länder. Han hade planerat att organisera dem vid pension. Men han fick aldrig tid till det. Han gick i pension i princip men inte i praktik utan arbetade fram tills demens tog över hans planer. När min sambo dog skickade jag mail till de närmaste frimärksklubbarna och erbjöd dem frimärkena.

Nej, de svarade inte ens. Det visade sig att ingen ville ha frimärkssamlingen. Till sist hamnade allt i sopor. Kanske slängde jag något värdefullt?

Det ges ut nya frimärken. Olika länder använder olika motiv, som krig, drottningar, katter och hundar… Ukraina har gett ut några trevliga frimärken som föreställer nutida händelser.

Brittiska postverket ger ut flera nya med anledning av drottning Elizabeths 70 år på tronen. Åtta frimärken som visar Elizabeth under olika tillfällen under hennes regenttid.

Hon är också själv en flitig frimärkssamlare, och hennes samling är värd över en miljard kronor. Över en miljard!

Drottning Elisabeth säger att tro, familj och vänner har varit hennes stöd i livet.

Omkring år 1100 grundades kungarikena England och Skottland. De två grannarna utkämpade många krig fram till 1707 då de gick samman i ett förenat kungarike.

1921 var det brittiska imperiet som störst. Länder över hela världen tillhörde den engelska kronan. Georg V var regerande kung, David Lloyd George, liberal, var just då premiärminister.

Storbritannien består idag av England, Wales, Nordirland och Skottland. När imperiet har fallit har dock de flesta länderna stannat kvar i Commonwealth of Nations, en mellanstatlig organisation bestående idag av 54 självständiga länder, varav nästan alla tidigare tillhört det brittiska imperiet. Vissa har gått ut, återvänt eller blivit avstängda en tid.

Går Skottland ur och Irland ihop finns bara det ursprungliga England och Wales kvar.

Drottningen har nog stor respekt från folket. Hon har tjänat landet och Commonwealth of Nations i 70 år. Det kommer inte att finnas någon som slår drottningen i tid och uthållighet. Charles, tronföljaren, har varken charmen, viljan eller förmågan som drottningen har haft. Han är redan en gammal gubbe. Dessutom ligger han för evigt i skuggan av Diana. Hon var magisk, inte Charles. Kanske faller hela kungahuset? Varför betala för dem när de har egna miljoner att slösa? Vad är nyttan av dem när skandaler solkar ryktet? Behövs traditioner som ett kungahus? Sånt kan vi se på Internetserier om vi vill.

Idag firar dock en stor del av britterna drottningen och hennes 70 år på tronen.

Finns det värde i någon sammanhållande institution och person i ett land? Förr hade vi Gud och en präst i varje by och kung överst. Presidenter och premiärministrar kommer och går medan kronan är förutbestämd och reglerad. Drottning Elizabeth är i och med Boris Johnson inne på sin fjortonde brittiska premiärminister. När hon tillträdde hade Winston Churchill posten. Men tiden efter henne är osäker på sikt.

Jag tror inte att Sveriges kungahus överlever heller så länge. Victoria kanske, men inga fler. Risken är att Sverige med tiden blir oigenkännlig för svenskar. Men det är en annan historia.

Vad folk är och vad de gör är nyckeln till allting”, sa kung Georg VI, Elisabeths far. Så sant.

Andra monarker som har regerat länge: Den franske Ludvig XIV ”solkungen” regerade mellan14 maj 1643-1 september 1715, 72 år och 110 dagar.

Thailands kung Bhumibol Adulyadej kallad Rama IX 9 juni 1946 – 13 oktober 2016, 70 år och 126 dagar.

Johan II i Liechtenstein 12 november 1858 – 11 februari 1929, 70 år och 91 dagar.

Bild på brittiska imperiet från Wikipedia.