Kategoriarkiv: iniskogen

Iniskogen/vandra

Djur och människor man möter på leder i naturen

Publicerat av

 Länge sedan på en av mina första vandringar fick jag ovälkommet sällskap av en man när  jag gick mot Kungsleden från en knutpunkt.  Han verkade inte riktigt okey, lite för mycket alkohol kanske och han ville prata och prata samt gå med mig, Det var än nära bebyggelsen sa kanske var han inte en vandrare utan någon på väg hem. Han gav sig inte hur tydlig jag än var och jag stannade ett tag för att låta honom gå före mig. Men då stannade också han. Så till sist sa jag till honom: är du rädd? Gå tio meter före mig och ropa när du ser något farligt, då kommer jag och räddar dig. Då satt han fart och gick. Jag har träffat massor av trevligt folk på mina vandringsturer en av dem blev senare min sambo, men ibland träffar man några som inte känns riktigt ok. Eller man helt enkelt inte vill ha sällskap utan gå själv. Jag är ju den som vill gå själv.

Vid en vandring oavsett vart har man möjligheter att träffa andra människor, ibland från hela Världen och även en del djur.  Är du tyst kan du ha en chans att möta vilda djur. Det är förstås fantastiskt att möta en björn, varg, eller bara en hare, kanske en ren på fjällen, så att säga i live på sin naturliga miljö. Men det innebär också en risk ifall du skrämmer djuret eller klantar dig mellan en mamma björn och ungar.  Även renar eller väna bambis kan vara ilskna om du stör de på frukosten eller råkar sätta upp tältet på deras nattläger. Så se vart du lägger tältet, finns det mycket spår efter något djur välj en annan plats.

Det finns en regel i kontakt med djur. Spring aldrig.

Inte ens från mindre djur så de börjar springa för det signalerar byte för de större. Backa dig sakta från platsen, prata gärna så djuret fattar att du är en människa men skrik inte. Skräm inte upp djur och fåglar. Dra dig undan tillbaka, om du möter dem. Det är sällan djur anfaller människor.

  När du träffar människor som signalerar obehag, säg inte vart du är på väg och vart du tänker stanna. Spela lite dum och prata vänligt dig ur situationen. Käfta inte. Säg aldrig att du är ensam. Ljug om sällskap som är bakom, före dig om det blir nödvändigt. Men ibland måste man bli otrevlig i ord. när folk inte fattar.

Dettta är ett av mina enkla tips för ensam fjälllvandring.

Ensamma tältnätter.
Mat för en vandring , men hur mycket då?
Sätt upp tältet när du ligger på marken.

Sätt upp tältet när du ligger på marken.

Publicerat av

Vad har du för tält när du vandrar ensam? Lättvikt? Själv har jag nu en som inte ens väger ett kilo. Med åren har jag bytt ut slitna saker till lättvikt. Men utrymmet är förstås begränsat. Oftast har jag ryggsäcken i absiden på regnskyddet och inne bara det som behövs under natten. Men hur lätt är det att sätta upp ditt tält är en bra fråga ifall det händer en olycka. Kan du få upp tältet liggande eller sittande på marken? Om du ramlar och skadar benet, armen, kanske bryter det är det viktigt att komma under skydd. Man dör inte av benbrott utan av kyla och regn. Som skadad och kanske blödande börjar man frysa snabbt. Så kan du sätta upp tältet även utan att vara stående? Du som inte tältar utan har litat på vindskydd och stugor måste vid en olycka ändå finna något skydd om det regnar eller är kallt. medan du väntar på hjälp, eller hoppas att någon kommer förbi. men tiden går och du börjar frysa. Det är då du riskerar att fä obehagliga följder. Hur gör du då? Förbannar att du inte hade ett tält ändå. Upptäcker att mobilen inte hade täckning. Kravlar vidare till nästa skydd? Fixar något av det du har och hittar omkring dig? Hoppas att det aldrig händer dig.

 Så du som tältar, prova om du får upp tältet när du sitter eller ligger på marken.

Så klart har du en bra första hjälpen kit och den är fylld, inte halv tom efter föregående turer. Du vet exakt vart i packningen den ligger och kan hitta det även i beckmörkret. Ja du vet väl vart i packningen allting är, så du behöver inte riva upp  alllt när du ska ta ut något.

Jag packar alltid på samma sätt, jag har provat mig fram till hur jag packar för mig lämpligaste sätt. Det är ju ungefär samma prylar som finns i ryggan vid varje tur. Bra saker att ha med är en pannlampa, då är händerna fria och stavar, då har man stöd vid eventuell lättare benskada. Och en extra laddare är bra att ha ifall nu mobilen har täckning. Mina 2 utrustningslistor hittar du under vandringar.

Detta är del 3 av mina tips till ensamvandrare.

Bilder. överst Landmannnalaugar, Island, nederst Luotttolako, Sarek

Var och en egen bunker.

Publicerat av

Förra veckan gjorde jag en miljö och klimatbrott. Jag slängde matrester, mestadels potatisskal och ett ruttet äpple till soporna, stället till den gröna boxen ute. Nej äpplet var inte från Äppelkriget utan en ekologisk med kortare livslängd . Det var så halt att ta sig till boxen. När vi än hade snö stängde en snöhög gångvägen så man var tvungen att ge sig ut till bilvägen sedan smalt snön och lämnade efter sig en isväg.  Då kastade jag också lite skal och kaffe filter till de ordinarie soporna. Förpackningar sparade jag tills nu, snöhögen och isen har försvunnit med vårsolen, bara sand kvar och det går åter att ta sig till soprummet utan att krångla med trafiken. Som en något vinglig person med rullator bjöd vinter och hala gator lite spänning.  Tack att våren kom, nu har jag lyckats ta mig till soprummet och till den gröna boxen för matrester, återvinning som skall rädda klimatet. Jag kan nu ta mig också till parken utan att halka och träna gång utan rollator och gå från en bänk till en annan.

 Men när jag såg bilder från det senaste kriget som politiker har välsignat Världen och oss med tänkte jag att mitt samvete borde vara helt vit och oskyldigt till både klimat och miljöskador. Jag borde snarare få ett pris, jag som har varit aktiv med så kallad återvinning redan innan politikerna ålade det på oss alla. Nej jag är ingen miljöhjälte för jag flyger eller flög i alla fall förr. långflyg och korta, superlångt och ofta dessutom några resor på jobbet.  Fy på mig.  På förorten där jag och några andra miljöaktiva bodde på slutet av 60 talet fick vår bostadsrättförening både pappers och glasigloo efter påtryckningar på politiker.  Vart de sedan tömdes vet jag inte kanske ligger de under någon skidbacke på Stockholmsområde, dit sopor brukade hamna på den tiden.  Politikerna gjorde en Think Pink utan att någon klagade eller ställde dem till svars.

 Tiderna förändras ibland hinner förståndet i kapp, ibland slår det till och med över och blir något av en religion. Klimatintresset har dock minskat lite är nu nummer fem av toppen.

När de som styr har noll miljöintresse men väldigt mycket intresse at rasera blir ens egen sophantering helt utan betydelse. Det finns ingen kupol över Sverige som håller os ren från Världens skit. Förr eller senare får vi vad vinden för med sig. Kanske i form av en räkning för det som behövs byggas upp igen. Och igen. Igen.

 Och pengarna rullar och blir rök och bråte. Enligt beräkningarna uppgick kostnaderna för USA:s del av Iran operationens hundra första timmar till 3,7 miljarder dollar. Israel inte medräknat. Småpotatis.  

I Iran börjar redan konsekvenserna synas för vanligt folk, de som inte kan påverka något. Sverige ropar efter kärnvapen. Det kan väl aldrig förstöra våra liv och miljö bara avskräcka? De är ju bara för att bevara freden. Myndigheterna varnar dock för tre års krig, det tyck vara standard.

 Mikael Frisell, generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), har  i mars 2026 uttalat att svenskarna måste vara beredda på ett långt, utdraget krig för att kunna hantera en situation som varar i tre år.  Hela Samhället måste rusta för krig.

Var det inte en vecka vi skulle fixa?

Jag ser mina miljöbrott som preskriberade, även alla flygresorna.

Mat för en vandring , men hur mycket då?

Publicerat av

På PCT var det inte ovanligt att bli erbjuden överbliven mat, Det var vandrare som gav upp av olika skäl och tömde ryggsäcken. De var dagvandrare som hade för mycket eller ville bara dela med sig. Det hände mig flera gånger och en gång när jag försökte lifta till mataffären gick djungel trumman och nådde några som skulle sluta som sedan lastade överbliven mat och även gas till min rygga. Det var skönt at slippa lifta i väg. Av dagvandrare fick jag allt från vatten til frukt, och trevliga samtal samt även bön för en lyckad vandring. Nu blev jag lite kändis på PCT den där gamla kvinnan som gick ensam så många dagvandrare stannade och gav mig något och vi samlades till en bild. Så någon brist på mat hade jag aldrig där. Inte på andra turer heller borträknad Grönland där det inte gick att köpa gas och maten blev en mindre bra variant. Men visst är mat nästan på upphällning när civilisationen och nästa affär närmar sig. Så hur räknar jag ut vad som behövs för en lite längre tur som sällan går nära affärer. Lita inte at andra förser dig med något. På en led är du självförsörjande och får du något är det bara lite extra.

Mat kan vara ett enkelt kapitel speciellt om man vandrar ensam. Du bär vad du vill äta. Mat skall mätta och vara lätt att bära samt ha kort koktid.  Jag har träffat vandrare som hade flera kilo godis men mindre vettig mat och de som räknade med alltför lite mat och behövde hjälp. Förstås, längden på vandringen avgör hur mycket mat du skall behöva bära desto längre desto hungrigare blir man och om och hur ofta det finns möjligheter att fylla på. Jag som i regel vandrar ganska länge måste bära lite mer räknat per dag än på en kort sträcka. Man börjar tappa vikt ganska snabbt. Hur mycket mat skall man räkna med att behöva?

Jag har en enkel regel. En vecka är 8, åtta dagar inte7 sju, så mat skall räknas för 8 dagar per vecka man går.

Det kanske uppstår en reserv då, kanske inte, man räknar ju om så vid varje nytt köp. Däröver vid väglös mark utan möjligheter att handla ofta är det bra at ha några extra frystorkade påsar man inte rör, kanske några energibars soppa, och något man gillar, de är för eventuell olycka eller behov at stanna på plats och inte kunna fylla så snabbt man tänkte på mer. De kan också ges till andra i nödfall, som har fått helt slut på mat, Annars rör man de inte innan vandringen är slut och man är på sista stoppet. Bränsle räknas likadant, en vecka är 8 dagar, det brukar också räcka bra till en liten reserv. Att äta kall gröt modell ”Vild” gör en bara sur. Så min enkla regel är en vecka har 8 dagar. Det är också smart att kolla eventuella affärer på sträckan, finns är eller är stängda kanske.  Internet är dessutom inte alltid uppdaterad med aktuella svar inte heller guider. Påträtffar man en restaurang då äter man det är extra påfyllning till det man bär.

Detta är del två av mina tips för ensamvandrare, jag fick en förfrågan från USA att dela mina tips för några där. Så lägger ut de lite i taget på svenska med. Vandringsäsongen är snart här. Om jag är i skick att gå när sommaren- hösten kommer är dock än en obesvarad fråga.

 Del 1 :  https://blogg.iniskogen.se/2026/02/25/ensamma-taltnatter/

Bidl överst cafevagn på West Highland Way Skottland. Nedersta grilning i Hamra.