Läs om de första utländska reportrarnas beskrivning om Butja (Bucha).
https://correspondent.afp.com/bucha-street-filled-bodies
Månadsarkiv: april 2022
Glädje och fred i Påsk?
Utvalda
Kan vi önska Glad Påsk till varandra denna tid? Våren är ändå på gång. Det är en tid av nytt liv, nytt hopp, ljusets och naturens grönskande återkomst. I Kristen mening är Påsken en tid av offer, försoning och återuppståndelse. Jesus besegrade döden.
Påsken är den viktigaste kristna helgen.
Det känns inte som en tid av hopp och återfödelse. För död genom vapen är dagligen närvarande nu. Sanslösa aggressiva åtgärder i Ukraina, som ligger så nära oss geografiskt och mentalt. Hot även mot oss och vår granne Finland. Det så ”neutrala” landet Sverige kippar efter andan. Måste Sverige ta beslut? Inte bara hålla halvdant med när det passar? Vända kappan efter vinden är vi duktiga på, sossarnas specialitet.
Oavsett allt är våren här, Påsken nalkas och det enda vi kan göra är att glädjas åt det lilla. Jag steg upp och i min stad var allt som vanligt. Det är inte krig i Sverige, bara ordkrig och dagliga skjutningar, men vem kan räkna ut vad Putin har för sjuka fantasier i sitt huvud. När jag såg Putins väskbärare – väskan med kärnvapenkoder – i Zhirinovskys begravning bakom Putin bör alla inse att livet inte är alldeles säkert någonstans.
Men, vädret var normal påskväder, snöblandat regn. I affären fanns allt jag ville ha för påskmiddag. Priset var betydligt högre än förra påsk. Vi, min familj, skall samlas och äta ihop. Jag har önskat Glad Påsk för de få som än finns i min adressbok. Döden har glesat ut nästan alla de människor jag har haft omkring mig. Några få nya har tillkommit, människor från vandring och från bloggvärlden.
Så, ha en bra Påsk. Än lever vi i svenskt överflöd. Njut av det. Var snäll mot de dina. Om morgondagen vet vi inget. Som någon sa: ”Life is short. Eat dessert first.” Men, glöm inte Ukraina, det finns många organisationer som arbetar där och behöver en slant.
Joy and Peace at Easter!
PS. Lär era barn betydelsen av Påsken och varför vi firar det. På riktigt.
Räddad av polacker.
Utvalda
Jag tänkte på en händelse som kanske inte var så obetydlig utan visade hur människor kan vara hjälpsamma mot varandra. Som de två polacker jag mötte på Pacific Crest Trail.
Det finns alltid en olycksrisk i ödemarken och i svår terräng. Jag ramlade en gång på PCT, en sten satt sig i rullning. Det var min dag 112 vid ca 1800 mile på leden och så lämpligt nära Devils peak. Jag blödde i huvudet. Precis då kom två vandrare. De stannade och satt i gång. Den ena lappade ihop såret riktigt professionellt och den andra fixade kaffe. Nej, de arbetade inte inom sjukvården utan var studerande i helt annat. De hette Monika och Christopher, omkring 25 år, de var från Polen och skulle göra sin drömvandring, precis som jag.
Om ett tag fortsatte vi att gå.
Jag bjuder på middag i Crater Lake, sa jag. Nej, det behövs inte, sa båda, men vi ses kanske . De var unga och gick fortare än gamla jag så vi träffades inte mer. Jag fick ett blåmärke vid ögat men eftersom jag hade solglasögon väckte det inget uppmärksamhet.
Jag tänkte på dessa två vandrare när jag läste de senaste flyktingsiffrorna från UNHCR. Polen gör en hjälteinsats. Polen har tagit mot 2,669,637 registrerade flyktingar av totalt 4,656,509 personer som har flytt Ukraina. Det är strongt.
Polen får ständigt stryk i EU för sin vilja att bestämma över landet mer själv och inte vad EU anser som bäst.
Har vi sett några vackra ord från EU om deras insats? Pengar är också diskutabelt. Tycker du inte som EU så… Rättning i leden! EU har svällt så från sitt ursprung att de vill bestämma det mesta, även storleken på jordgubbar för att ta ett dumt exempel. Harmonisering, eller vad. Behöver vi så stort Riksdag och Regering? Det är bara att följa EU direktiv.
Mot Ryssland har EU dock ingen makt. Vad hade hänt om Ukraina hade hört till EU? Hade EU maskineri gömt sig under bordet? Det är en bra fråga.
Tack Polen!
PS. Sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har totalt 21 262 ukrainska medborgare ansökt om skydd i Sverige och Migrationsverket har fattat 9 271 beslut om uppehållstillstånd till dags dato. Det kan också finnas personer som inte kommer genom Migrationsverket utan klarar sig själva och med turistvisum.
Rädslan som makthavare.
Utvalda
Fredagen 6. mars 1953 fick jag en läxa som formade min syn på samhällen och politik i vänster – högerskalan. Morgontidningen kom sent fast det var en fredag. Tidningen hade en porträtt på första sidan, svart ram runt och orden: vår gode fader Stalin är död.
Min mor började gråta.
Jag var inte ovetande om kriget och förlusterna, krig var mitt första barndomsminne och min far var skadad. Men Stalin var en icke person, folk höll tyst helt enkelt. Bäst så. Jag blev förbryllad för min mor var inte en gråtmild person.
Vad var gråten för? Var han ändå en god människa, frågade jag. Då fick min mor en hysterisk gråtattack och jag hade svaret. Hon var oerhört lättad.
Jag tror lättnaden var allmän i Finland. Avvikare fanns förstås.
Följaktligen blev ismerna till vänster icke tänkbara för mig. I den flickskolan jag sedan började i fanns inte en person som sa ordet kommunism, socialism och liknande ismer. Vi bad morgonbön i skolan. Vi var de avundsvärda flickorna som kom in i flickskolan efter höga betyg och intagningstest. Skolan kostade både terminsavgift, böcker och skolmat. De flesta hade utbildade föräldrar, grädden av det än krigsskadade samhället. Några var stipendiater, de vars far hade dött i kriget. Jag hade bara en skadad far så jag fick hitta ett arbete för att betala skolavgiften.
Klasskillnaderna var stora och synliga. Vissa elever fördes till skolan av en privatchaufför i en tid då privatbilar var än sällsynta.
Men det fanns ingen synlig avundsjuka. Vi var framtidens hopp och de som skulle ta tag i landets styre och bli de högutbildade som Finland behövde. Det blev ofta så.
Det fanns dock inget annat avundsvärt i mitt liv. De fattiga måste alltid anstränga sig för att nå någonstans. Jag bar ut morgontidningar för att betala skolan. Jag var stolt över att vara självförsörjande vid tolv. Jag visste att livet blev bättre om man arbetade hårt för det.
Idag är jag inte så säker på det. Hur definieras ”bättre” i dagens Värld?
Finland har dock blivit ledande i många frågor. Barn har förstås helt skattefinansierad skola sedan länge. Ingen behöver kliva upp klockan fyra för att bära ut morgontidningar.
Ryssland och Finland har hankat sig fram. Hoten från grannen i öst har inte uteblivit men finnar är tåliga och har eget värde som medborgare. Man trampar inte på dem en gång till.
Stalinandan lever dock kvar i Ryssland och hos Putin som vill hellre styra och äga hela forna Sovjetunionen och mer än att vara en av väst uppskattad politiker. Oavsett vad det kostar. Vi kallar honom idag för krigsförbrytare. Det sista bryr han sig inte om. Han är sig själv nog. Hans krigsmakt mal vidare i Ukraina. Till sitt eget slut?
Hoppas kan man alltid.
Kommer någon att gråta vid Putins död? Säkert ett helt folk: Om inte, kommer ett beslut från högre ort över lämplig mängd tårar. Det är Ryssland, med tungt arv från de gamla och de nya tsarerna.. Den avstalinisering som inleddes efter Stalins död har aldrig riktigt slutförts. Svårt att förändra ett stort land där rädslan är en verklig makthavare.
Våren är i gång. Bland bråte kommer det att blomma, även i Ukraina.
PS. Ryssland hotar Finland idag 12 april genom att flytta militärt utrustning mot södra Finlands gräns.