Mången kaka är vacker utanpå.

Årets pumpa var ingen hit. Den började ruttna snabbt. När vi köpte den var pumpan så rund och god men när jag gjorde ögon och mun på den kände jag att förruttnelsen hade börjat. Pumpan var lite lös och svår att skära snyggt i. Den blir en kortvarig pumpa och hamnar snart i pumpahimlen.

Det vackra utseendet hade lurat oss att köpa en rutten pumpa.

Så märkligt, jag kom att tänka på en patient. Hon var så otroligt vacker. Utanpå.

När jag hjälpte henne till avgiftning sa hon:

Mången kaka är vacker utanpå.

Hon hade sökt hjälp hos socialtjänsten med de ignorerade henne. Hon såg ju så perfekt ut. Även nu kunde utseendet lura en. Hon var för fager för att vara missbrukare! Hennes  vackra kläder kröntes av en märkesväska. Sakteligen kom en historia ut. I korthet: ser du väldigt bra ut och är alltid oklanderligt klädd, rik och med bra utbildning tror ingen att du skriker efter hjälp för ditt heroinmissbruk.

Bländas vi av utseende? Jag är säker på att vi gör det. De vackra kan ha det enklare i livet. Det innebär inte att det blir mer lyckosamt.

När man ser på något TV program på de reklamfinansierade kanalerna innehåller reklam ofta utseendeångest riktad för kvinnor. Fotomodellen i schamporeklam har otroligt vackert hår som hon slänger med. Har du rätt schampo?  Kvinnor i reklam har alltid perfekt slanka ben med högklackade fina skor. Har du rätt skor? De har världens längsta ögonfransar som också du kan få med reklamens produkter. Deras hy är fullständigt slät, inga skavanker. Har du rätt underlagskräm?  Kläderna är de senaste för tiden. Även en billig tröja ser helt fantastisk ut på en vacker modell. Underklädesmodellerna är så perfekta i hela kroppen. Kanske kan du bli så om du köper rätt BH?

Jag förstår om flickor får utseendeångest. Skönhet är en miljardindustri, likaså mode.

Även maktens män kan ha vånda för sitt yttre. Det sägs att den franska presidentens sminkräkning är  omfattande. Många kända människor lägger sig under kirurgens kniv i oron att åldern hinner i fatt dem. Speciellt kvinnor. Sedan ger de förklaringar på internet. Därför att…jag förstorade brösten, rumpan, förståndet…Nej, förståndet kan man inte förstora hos en skönhetssalong.

Det kräver anpassning i verkligheten.

Skönhet är dock inte samma som karisma. Det är svårt att definiera karisma för det finns bara där, hos vissa. På en resa i Filippinerna mötte vi 4 personer av stammen Ifugao. (Det var på den tiden då turismen var starkt begränsad till Banaue av självaste Marcos och resan dit liknade självmordsuppdrag.) Vi gick ut från bilen och fick ta ett (1) foto. Personerna var gamla, nej, svårt att bedöma åldern. I den västerländska världen och med vanliga kläder på sig hade de passerat utan att någon såg dem. Men nu var de hemma stående vid tusenåriga risfält. Sedan gick männen i väg. Deras muskler rörde sig i takt med gången. Deras byxlösa bakar behövde ingen utfyllnad. Deras gång var den vackraste rörelsen jag har sett i mitt liv. Dessa män var formade av  vanan att röra sig och göra kroppsarbete i naturens egen träningsinstitut, inte i gym där människor försöker träna sig till något liknande men kommer aldrig att lyckas med det.

Det var karisma. (Bilden är tyvärr usel.)

Grubblar du över ditt utseende? Eller räcker det att vara hel och ren? Vilket väljer du mellan en intellektuell utmaning och ett senaste modeplagg? Eller hör du till gymfolket och sliter för muskulös yttre så tårarna sprutar?

Hur gick det med den vackra patienten? Behandlingen var lyckad.  Hon var vackrare än förr, om det nu vore möjligt. Hon levde normalt liv med arbete, lägenhet och utan droger när vi avslutade vår långa kontakt

Jag vill inte svika dig, sa hon. Svik inte dig själv, det räcker, sa jag.

Till minnet av de förlorade.

Min far skadades i det andra världskriget och blev nog aldrig fysiskt och psykiskt återställd. Dock skulle han gå tillbaka och slåss mot ryssen om de åter anföll Finland. Far dog efter långdragen sjukdom före pensionsåldern. Hans yngre bror dog i kriget. Han  hörde till de som i sista stunden skickades till fronten att försvara Finland. Du som har läst Väino Linna: Okänd soldat har också läst om min far. Vem? Det får vara osagt.

Många andra vi kände dog. Kriget påverkade våra liv på alla plan, sorg och fattigdom var en daglig plåga. En halv miljon flyktingar från områdena som förlorades till Sovjetunionen blev allas ansvar. Vi delade brödet med dem. De blev snabbt assimilerade, de var ju nästan finnar.

Hur politik och ismer kan leda till total förödelse tycks vara en överkurs som aldrig hamnar på de styrandes läslista. Den som inte lär sig av historien kommer att få leva om det. Även vi som är av annan åsikt dras med. Frågan idag är vad klassificeras som krig och vad som enstaka terrorhandlingar?

Åter till de döda. Min mor föddes under det första världskriget, gifte sig under den andra och dog nästan på dagen då kriget i Syrien bröt ut och protesterna i Libyen började. Mor dog vid 95 år och blev saknad eftersom hon var både äldst och den som höll reda på den stora släkten. Jag grät på hennes begravning. Jag var inte ledsen. Jag hade varit det när hennes liv började luta mot slutet och hennes så skarpa minne fick luckor. Men när hela släkten tröstade mig och upprepade hur ledsen jag måste vara och de själva grät förenades vi i kollektiva tårar.

Det finns också bekanta som har försvunnit i andra krig. Jag hade en syssling som försvann på Palestina området. Idag på Internets tid kan vi leta och hitta de försvunna men detta var före den tiden och hon försvann spårlöst med sin make och deras två små barn. Jag har för mig att de dog i en by på Golanhöjderna under sexdagarskriget. Eller flydde? Oavsett hörde min mor – hon som var släktens informationscentral –  aldrig av dem mer. Sysslingen hade rest  till en kibbutz i Israel men träffat en palestinsk läkare, gift sig och följt honom till hans liv.

Ja, det finns kärlek på första ögonkastet. Det kan bli ens öde.

Nästa som kriget eller ockupation tog var en tjeck på besök i Sverige. Han var reformivrare, en konstnär. Han reste tillbaka strax innan invasionen som skedde natten mellan den 20 och 21 augusti 1968. Då invaderades Tjeckoslovakien av trupper från Sovjetunionen, Bulgarien, Polen och Ungern. Orsaken var reformförsök som stod mot kommunismen. (Läs mer, sök Pragvåren).

Han hörde aldrig mer av sig. Vi som kände honom skickade brev men fick inga svar. Vi räknade honom som förlorad.

En kort men intensiv tid hade jag ett förhållande med en man som hade varit i Koreakriget. Sverige hade sjukvårdstrupp i Sydkorea 1950 -1953. Kriget stämplade honom. Död och förödelse åt upp hans tilltro till världen. Men Korea blev hans kärlek. Han reste tillbaka dit som representant för Rädda Barnen för att bygga upp något av det som var raserad. Han var senare rådgivare för Sydkoreas sjukvårdsreform. Det var då vi träffades. Korea var honom alltid nära. Han dog av hjärtattack vid pensionen. Han hade dock tappat livslusten och han skrev till mig att det året – hans sista – var de stora förlusternas år.

Hur stora förluster kan man överleva med? Att förlora den man älskar genom döden eller att denne går till en annan? Idag när en terrorist kan enkelt köra över en på gatan, hur fortsätter de kvarvarande då att leva?  När ens barn dör i väntan på vård?  När döden inte är vacker och den döde går knappt att identifiera?

Hur överlever man när livet har tangerat helvetet?

Vi samlas kring döden. Vi besvärjer det med blommor och ceremonier.  När min far dog kom över hundra personer till begravningen utöver sorg adresser som var så många att alla gick inte att läsa upp som seden var. När kaffet var nästan slut steg mor upp och tackade alla som kom. Sedan la hon till. Det var trevligt för min make när  någon besökte honom när han än var i livet. Jag tackar speciellt er som gjorde det.

Ridå.

Tänk på dem som än lever. Låt dem gå först i din planering.  De döda kan klara sig utan dig.

De dödas dag 2 november  har sitt ursprung hos aztekerna i Mexiko och  är en stor helg. Den infaller  samma dag som Alla själars dag vilket firas inom Katolska Kyrkan. Vi nordbor har Allhelgonahelgen då vi tänder ljus på släktingars och vänners gravar.

Vår Allhelgonahelg har också blivit en kommersiell fest, Halloween. Igår kom barn till oss och tiggde godis. De var målade till ganska snälla skräckvarelser och svartklädda. Halloween (All Hallows Eve) härstammar från kelterna i Irland, dagen var en skördefest, men seden har spridit sig.

Även vi har en pumpa på balkongen och tänder ett ljus i den.

Pumpabilden är från Linda.