”Det finns en fröjd med den stiglösa skogen. Det finns en hänförelse med den ödsliga stranden. Det finns samhällen, där ingen inkräktar. Vid det djupa havet och i musiken av dess dån: Jag älskar inte människan mindre, men naturen mer…”
Lord Byron (1788-1824)
Bilder: skog i Jämtland, sjö Grövelsjön norska sidan,
Olavi Junus, författare, lärare på Socialhögskolan, levde en tid i Afrika som medlem av en stam. I samtal med stamhövdingen kom frågor om krig fram. Andra världskriget var på tapeten. Hövdingen frågade om någon hade dött. Många, svarade Olavi. Vi brukar sluta med fred när en har dött, svarade hövdingen.
Det lät smart. Allt återgick till det vanliga med vissa ritualer. Det var onekligen enklare förr.
Så – hur många krig pågår det i världen? Hur många döda? Behöver vi fler krig och fler inblandade? Om inte, hur och vem skall bedriva fredsarbetet? Inte FN, inte EU, inte de stora grabbarna, inte … någon?
Olavi Junus var min favoritlärare på Socialhögskolan. Ville återge hans historia eftersom den är så aktuell, nu och alltid.
Olavi Junus 1927 – 2008