Våren som en medicindos.

Det är vår. Löven spricker och bildar en grön slöja över trädens grenar. Vitsipporna täcker marken. Fåglarna söker boplats. Skogen doftar vår. Den där fräscha lukten som bara finns på våren vid lövsprickning. Från jorden tränger sig växtligheten upp.

Våren känns hoppfull även om Världen inte är det. Det är inte ledarna i sig som bär ondskan. Det är de ivriga följarna.

Det finns flera studier som visar att vistelse i naturen lindrar smärta. Studierna visar även mentalt välbefinnande när vi vistas i skogen eller en vacker plats i naturen. Tystnaden får våra hjärnor att vila. Det eviga ljudet i en stad är faktiskt skadligt och på sikt leder till sjukdom och tidig död. Det sägs också att betongghetton är den värsta platsen man kan bo på men att bara enskilda träd vi ser från fönster kan lindra eländet.

De kommunala planerade skiter i sådant. Finns en plätt ledig kan man bygga ett höghus. Att bygga högt och tätt blir billigare. De som behöver en bostad och har inte råd att köpa  kan ju inte klaga.

Låt de fattiga bo illa, vad spelar det för roll. Dessutom dör de snabbare och spar så på resurserna. Det har just bevisats att de mindre bemedlade dör yngre än de med pengar och möjligheten till ett hälsosammare liv.

När jag åker runt i Stockholm ser många förorter ut som om någon slängde dit några hus utan att tänka till. Det ser oplanerat och kaotiskt ut. De nyaste orterna är tätt och högt. Det finns fina bostadsområden men de husen och  lägenheterna kan ingen vanlig jobbare köpa.

Men nu är det vår och den goda tiden att vara ute. Det påstås att bara 20 minuter per dag i en park eller skog hjälper vår hjärna att koppla av. Enkelt och gratis.

Om ljud och hälsa:

https://www.bbc.com/news/articles/crmjdm2m4yjo

En minnesplats i skogen.

Grodor, huggormar, svanar, myror, råbock, nya spår efter bävern, annalkande grönska, blommor … det var vår i skogen. Att se så mycket liv i ”vår” skog idag, min sambos Dicks dödsdag 7 år sedan, var som en hyllning till honom. Han hade säkert  krupit på marken och förevigar någonting med sin kamera.

Jag gick till klippan med vid utsikt mot vatten och skog, där vi hade firat hans födelsedag med skumpa och matsäck varje år tills han inte orkade gå upp dit. Då satt vi med utsikt till klippan i stället. Sist blev det balkongen. Så avancerar  demens. Det tar bort fler och fler bitar av livet tills det är bara ett skal kvar av personen.

Jag sörjer inte nu, även om frågan varför just han kommer ibland. Jag sörjde mest i början av den sju år långa demensresan.  Det var svårt att acceptera. Han hade levt så hälsosamt, som enligt regelboken för långt friskt liv. Men det hjälpte inte. Vi förlorade vårt goda liv tillsammans. Han i demens och jag som en vårdare i stället partner. Vi båda led förluster på olika sätt.

Demens är skräcken för hälsovården, sjukvården och politiker. För, det kostar. Våden av dementa är inte precis prioriterad. Staten förväntar sig att anhöriga fixar det billigt på sidan av sina liv. Vi lever längre och hinner flera faser av livet. Alla av dessa är inte så goda.

Idag  tittade jag på några av hans bilder, de små motiven vi går förbi och kanske inte ens märker. Vattnet som har många nyanser, inte bara en blågrå massa. Jag minns hans oändliga tålamod, en egenskap jag har väldigt lite av. Det var därför han blev den bästa av oss två i naturfoto.

Har du också förlorat någon och har en speciell plats att gå till? Nej jag menar inte graven, den har inga minnen om ett liv tillsammans.

Bilderna är från Dick. Söker du på ordmolnet på ”demens” har du mer av min erfarenhet som anhörig.

Sjuk och slapp samt något om EU val.

Våren nästan försvann för mig. Åkte till Norrland som barn – och kattvakt. Ja, barnen klarade sig själva och så även katterna. Ungefär, för de öppnar inte matburkarna själva eller städar kattlådan och de ska släppas ut och in samt klappas regelbundet.

I Norrland var våren i gång smått bland snöhögarna. Jag tycker om våren. När naturen vaknar upp. Likaså om hösten då allt sakteligen lägger sig till vila. Sommar är liksom för mycket.

När jag åkte hem steg jag ur planet till värme och solig Stockholmssommar.

Ja, jag flyger i stället att sitta i tåget 8–9 timmar. En av gångerna jag försökte mig på tåg från Norrland blev den 8 timmar försenad, fastnade i ödemarken och även vattnet tog slut. Tur jag var försedd kunde dela med mig till några barn. Eller malmtåget välte. Eller loket gick sönder redan efter 300 meter. Som fattigpensionär  väljer man också det billigaste alternativet.

Jag tar flyget. Det har varit försenad över 5 minuter en gång på 10 år. Jag är inte en klimataktivist. Jag hör till de som klimatentusiasterna kan klanka på.

Norrlandsresan gav mig en elakartad förkylning med hosta, något virus som inte ger sig. Kanske var det Klimatkarma? Först försökte jag med varmt bad och whisky. Klent resultat.  Nu kurerar jag med C vitamin, slöhet och korta promenader. Soffläge och filmer som har stått på att se listan länge. Jag är sällan sjuk. Det ger sig snart. Som vi brukar säga om förkylning: det botas i två veckor med doktor eller 14 dagar utan.

En planerad kort vandring är inställd för stunden.

Det är EU val snart. De fula valaffischerna hänger även i parken som skall vara affisch fritt. Ansikten tittar mot oss och ber att vi ger dem ett lyxliv i Bryssel och betalar deras påhitt. Även gamla kommunister försöker hamna i EU grädden. Ord som utrop vilka inte säger något. Ordet gränser är populärt. Har dock inte sett några SD affischer som lär bygga på just ordet gräns.

I princip är jag inte mot EU. Men i praktiken blev det för mycket.  Försöken att på något sätt efterlikna USA med sina delstater har svällt så även petitesser avhandlas. (Hur stor är en jordgubbe för att få kallas en jordgubbe?) EU reglerar våra liv, försöker inskränka även vår yttrandefrihet på Internet. Utanpå allt har vi i Sverige väl tilltagen politisk skara i Riksdagen, Landstinget och i Kommuner. Makten är liksom dubblerad. Den ursprungliga idén om fri rörlighet och inga handelshinder har växt till så mycket mer. Var det något om fred också i början?

EU kan inte ens komma överens vart de skall sitta utan flyttlasset går regelbundet.

Folkets oro och EU s sammanstrålar inte alltid. Folk är oroliga för den växande kriminaliteten och invandring. De vill också ha ökad vapentillverkning. EU skuldsätter oss för Klimatet. Delar av EU jättefond har redan hamnat i skurkarnas händer. Dina barn och barnbarn är skuldsatta.

Tänk om vi inte kan ändra klimatet hur mycket pengar vi än öser till olika projekt! Kanske borde vi satsa på vår närmiljö närmare marken i stället?

Måste vi rösta i EU val? Resultatet kan vi nog inte styra, så stora omvälvningar sker inte hur vi än röstar. Efter valet sitter 720 personer i parlamentet. Att ena dem är en match. Kanske kan vi påverka åt vilket håll det lutar? Men, kan frågan om fritt snus i hela EU vara det viktigaste att lösa, finns det även ”partiet” som har den viktiga frågan. Och fri abort för alla seglar upp som hjärtefråga. Snus för män, abort för kvinnor. Var jag spydig? Absolut. De flesta röstar dock enligt sin plånbok vilket är svårare att göra i EU val.

Politik är det möjligas konst. Det behöver inte vara förankrad i verkligheten, bara i din egen/ditt partis valda världsuppfattning. Ideologier kommer, blomstrar, dör och dyker upp igen i lite ny tappning. Ingenting är nytt, egentligen. bara större och dyrare.

Så, tänker du rösta? I så fall på vem och varför?

NextGenerationEU – med pengar till skurkar

Bilderna från norrländsk skog. EU reglerar skogsbruk men skogen är inte samma i hela EU. Finnarna trilskas.

Katter är nöjda med lite. Har de en bra låda är livet också fint. Buse i bild.

Var tacksam

Jag var i skogen idag. På en smal bro mötte jag en man med käppar. Jag stannade på en avsats för att ge honom plats att gå förbi.
Vi ryms båda, sa han, vi är inte så feta.

Jag tänkte det var enkelriktat, sa jag. Han skrattade.

Livet är ofta enkelriktat. Trots bredden ser vi bara åt ett håll. Hur många möjligheter missar vi under ett livstid?

Det var fint väder. Träden börjar få en grön slöja över sig. Vitsipporna blommar. Fästingarna attackerar. Det är i skarven på vår och sommar. En bra tid. Sommaren är nästan för mycket men sedan kommer hösten. Jag kände mig tacksam över vädret, naturen, tystnaden som kom när jag tog en stig ut någonstans där inga andra syntes till.
Jag satt på en sten och tänkte över saker jag var tacksam över.

Nej, det är inte tacksamhetsdagen idag, Världstacksamhetsdagen, World Gratitude Day, är alltid 21 september men jag vill påminna även dig om att vara tacksam för det du har och det du har gjort. Så länge de är bra saker, ledde till något bra eller i alla fall fick dig att vara nöjd för vad du åstadkom.
Jag skulle kunna räkna upp en massa saker jag är tacksam över. Jag tror att vi med åldern bör nå ett slags förnöjsamhet över livet. Räkna upp det goda. Ignorera våra misslyckanden, de går ju inte att förändra. Förlåta. Kanske är det omöjligt att förlåta sig själv? Eller någon annan där livet gick i bitar?


Att dö bitter är ingen bra slut.

Om morgondagen vet vi föga. Slösa inte bort tiden.