Pole, pole mama, sa guiden och saktade ner farten. Och det behövdes. Jag var helt slut, ben som jello och huvudet var tungt. Men Stella Point var alldeles ovan oss och strax lutade jag mig mot skylten: Mount Kilimanjaro congratulation you are now at Stella Point 5756 m.
Big Mama Tanzania, sa guiden och tog mig i handen. Big mama Tanzania, sa alla 13 i vårt gäng när vi åter satt vid tältet på campen och tog igen oss. Alla 13? Ja ni, jag återkommer till vårt påtvingade team.
Allt startade dock några år tidigare när jag fick en present från mina barn. I kortet stod: sa-far-vi och i den ritade bilden stor en liten figur på en bergstopp. Vi skulle åka tillsammans på safari i Tanzania. Där fanns också Afrikas högsta topp Kilimanjaro 5896 m som väntade på erövring av mig. Min son, Tommy, även kallad Seglaren här på bloggen, såg framemot att lägga den fjärde high seven toppen till sin samling. Jag såg genast många och långa träningspass. Och nog behövdes det träning. I sluttampen gick jag upp och ner trappor i vårt höghus med en ryggsäck – tja, bara 10 kilo – och kände mig allt annat än en vältränad bergsbestigare.
Att bestiga Kilimanjaro kan misslyckas främst av två skäl: uselt tränad och för snabb tur. Det är inget man gör otränad på några få dagar. Att anpassa sig till höjden, acklimatisera sig, kräver tid. Det var ett stort gäng som började bestigningen samma dag på Machame (whisky) leden, men redan andra dagen fick någon vända och den tredje gick några till neråt, svullna, spyende och med ostabila ben. Många går också upp till toppen efter ett längre dagpass och några timmars sömn. Vi sov ordentligt efter en kort pass och började gå fyratiden på natten. Vi mötte några som hade fått vända. Det måste ha känts bittert så nära målet.
Ovan: vår camp i Barranco.
Det var magiskt att bestiga Kilimanjaro. Stjärnorna lyste och fullmånen hängde över våra huvuden när vi började gå uppåt än med pigga ben. Vädret var perfekt. Efter jobbiga timmar kom vi upp till kanten på den enorma kratern som bildades vid utbrottet så där 200 000 år sedan. Jag nöjde mig med höjden Stella Point men sonen gick snabbt upp den sista höjningen till toppen. Inte många hade trott att den gamla tanten skulle orka upp så nu gratulerade alla. Nu hette jag Big Mama Tanzania.
Bild: Barafu camp 4600m där bestigningen började.
Det har sina sidor att bestiga berg i Tanzania. Kilimanjaro är reglerat och du måste ha en guide. Du betalar två stycken personer för hjälp som minimum. Alltså vi betalade 4: två guider, en kock, en vattenansvarig och sedan dök det upp personer som dessa 4 hade själva anställt och några hade sin bror med sig. Någon kanske bara hängde med i hopp om några slantar? Summa 13 personer. De bar mina prylar och sina egna. De bar mat, vatten, kokgrejer och campingutrustning. De erbjöd hjälp i svåra partier. De mätte vår puls och frågade stup i kvarten hur vi mådde. De serverade mat och vatten, ställde fram tvättvatten, fixade tältet, plockade efter, kutade före för att ställa i ordning vår tältplats medan guiderna gick i vår takt. Det var bara påfrestande oavsett hur trevlig vårt team var. Både Tommy och jag är lite ensamvargar och gör gärna våra vandringar ensamma och bär själva våra prylar. Tommy har fixat sina tidigare high seven bestigningar utan hjälp så det kändes liksom lite kolonialt på ett dåligt sätt. Den vite mannen passas upp… Men vi höll god min och var glada. De fick betalt med råge. Ta seden dit du kommer …vems i så fall?
Byarna omkring Kilimanjaro lever av oss turister, utöver småbruk, så många pojkar drömmer om att bli guider men får vackert börja som porter eller springpojke för alla. Hackordningen var tydlig. Sista dagen brukar turisterna dela ut dricks, helst i dollar. Vi gav det till huvudguiden och lät honom ha huvudvärken att dela det med alla 13 efter egen bedömning.
Vi gick Machame – Mweka rutt, ca 63 km. Det var den häftigaste vandringen jag har gjort. Så kort och så tungt!
Jag återkommer om Tanzania, safari och bistånd i senare inlägg.
Vårt gäng :Dismas, Deo, Heven, Frenky, Philipo, Baraka, Busniri, Gabriel, Peter, Wilimu, Jackson, Kristian, Lukas. Tyvärr kan namnen vara i fel ordning men de med kaffekoppar var våra giuder, två familjefäder vilka hoppades på bättre framtid för sina barn, safariguide kanske..
Det var hennes första och min tredje resa till den eviga staden. Vi besökte Colosseum, Peterskyrkan, Sixtinska kapellet, kattsanktuariet och allt det som ingår i en ”gör Rom på några dagar” som glass, shopping, pasta och pizza samt hotellrum i ett gammalt palats. Det är roligt att göra något tillsammans med ett barnbarn i taget, speciellt med en vetgirig drömresenär som pratar något italienska. Tips: om du åker dit, boka biljetter till sevärdheter på Internet och slipp köerna, vissa hade stått i 2 timmar för att besöka Colosseum medan vi bara gick förbi. http://blogg.iniskogen.se/2013/07/14/rom-som-att-promenera-i-en-historiebok-med-en-glass-i-handen/
Årets trädgård.
Jag måste ta med årets trädgård, Vij trädgårdar i Ockelbo som förenar nyttoodling med bara skönhet. Jag undrar ofta när jag går förbi villaträdgårdar med stora gräsmattor varför odlar ingen ens en rad potatis? Varför förser man inte familjen med egna grönsaker? Gräsmattorna kräver minst lika mycket tid. Äpplena faller och ruttnar i stället att bli must och mos. Jag tror det kommer en tid åter då gräsmattan ersatts med potatis och äpplena plockas.
Årets vandring
Årets vandring hör till de kortare jag har gjort. Det var en tur med en 11 åring jag är plusmormor till och det var hennes första. Hemavan till Syterskalet och tillbaka. Trots att vädret inte var på vår sida var hon nöjd. Jag tycker att vi ska ge barnen naturupplevelser, inte bara det materiella. Det blev ingen mer tur för mig. När jag hämtade hem min gubbe från äldreboendet där han hade varit under tiden var det en smärre katastrof … besparar er detaljerna. Jag kunde inte lämna honom igen till så usel vård, utan gav upp med planerad vandring till Alperna. Det sved. http://blogg.iniskogen.se/2013/08/11/taltliv-och-mobiler/
Årets skamfläck: äldrevården.
Trots att det har malts och klagats i åratals på äldrevården sker få förändringar till det bättre. Efter flera avlastningsplaceringar de senaste 2 åren kan jag bara instämma med dem som klagar. Ingen bryr sig om ens anmälan, om man inte hamnar i TV. Att inte få hjälp att sköta hygien, få rena kläder när man inte fattar att ta på själv, inte komma utanför dörren, med TV som enda stimulans och uppvärm mat lagad någon annanstans är inget värdigt liv men det tycks vara det vi får om vi drabbas av sjukdom eller demens. Nästa gång – om det blir nästa gång – har vi begärt kommunal vård. Om det är vanvård med besparing hamnar ändå vinstpengarna hos kommunen och förhoppningsvis till nytta, inte på Caymanöarna.
Årets ord: rasist
Överallt slinker de fram: rasisterna. Även i en julkatalog smyger de med två 16 millimeters pärlgubbar, vilket orsakar storm från de rätt tänkande, kataloggranskarna, tvittermaffian, PK- personerna, de som tycks ha tid att leta fram våra felsteg och undanröja det icke acceptabla – som en mörk pärlgubbe. Överallt är PK i gång och rättar till oss som i levets flöde inte ens har märkt hur rasistisk en liten pärlgubbe kan vara. Och det stora affärsföretaget Åhléns böjer sig genast och sätter folk att riva ut bladet från katalogen.
Säger inte detta allt om vårt samhälle och svenskarna? Rädda hukar vi och drar för gardinerna när pepparkakorna bakas.
Ibland påminner detta sovjetkommunismen och dess syn på opposition och oliktänkande som psykisk störning vilket skall utrotas.
Årets sysselsättning: övervakare
Vi är övervakade av pappa staten, FRA, NSA, Expressen, TV kontrollanten, sjukhusakuten gör TV av döende, företag spar våra IP nummer, banken våra inköp… kanske grannarna kikar genom gardinerna för att se vad vi gör. Politikerna hymlar lite oj oj fast de är delaktiga och fullt medvetna att integritet är något vi har förlorat och kanske är det ett ord som med tiden försvinner från ordlistan.
Detta leder oss till årets person och årets visselblåsare.
Årets person i Time blev påven Franciscus, en påve som tycks ta ordet tjäna som sin ledstjärna, kan bli en stor påve som Johannes Paulus ll. Edward Snowden blev tvåa efter honom. Andra personer som påverkat världen är Malala Yousafzai, en bra modell för skolbarn i stället olika popstjärnor.
Det finns svenskar som leker visselblåsare men trampar i klaveret i sina försök att avslöja vem som säger vad på Avpixlat. Kan det vara en känd person, politiker, någon i högre ställning vars liv de kan krascha? Eftersom jag inte läser afton blaskorna – aldrig – får dessa ingen plats här för jag vet inget mer. Snowden är den riktiga visselblåsaren. Att få veta vad politikerna sysslar med utan vårt tillstånd borde väcka vrede, protester, krav på ursäkter, förlust av förtroende men vi morrar inte ens och politikerna mumlar. Så övervakning fortsätter…
Årets skurk: Kim Jong – Un
Vem är årets skurk om man väljer bara en? Det är svårt för kandidaterna är många. Sådana gamla godingar som Mugabe, och Lukasjenko är ganska harmlösa för vår personliga del. Likaså superskurken Kim Jong – Un som har börjat ideologisk rensning bland befolkningen. Nord – Korea är ett av de sämsta länderna i världen att leva i. I en, låt oss sägamaoistisk anda, gör man stora språnget med bygget av nöjesanläggningar och avrättningar. Skall de vara med i OS? Javisst. Vi stänger inte ut skurkländerna utan förstår dem eller tar sida för något vi vet föga om.
Mänskliga rättigheter och OS
Nu när Kuba till och med tillåter folk att köpa en bil utan kö och papper har det kommunistiska samhället börjat krackelera på allvar. Det har också tillåtits några privata företag som hårfrisör. Dock är reglerna om hårlängd i skolan kvar. Men vad är kommunism? Vi sätter gärna etiketter, men hur många av oss vet vad orden innebär? Skamfläckarna på världens karta är många. Jag känner speciellt för Tibet vars befolkning förföljs, hotas, moderniseras, tvingas, fängslas… Vi gnällde lite på Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna men sedan kom OS och nu kör vi samma linje med lite gnäll över Ryssland – som om de homosexuellas rättigheter – inför vinter OS. Idrott före allt annat. Skall vi blanda i politik och mänskliga rättigheter i idrott?
Men – är det inte bra att ha något forum där de politiska meningsskiljaktigheterna är glömda för en stund och folkets idrottselit kan samsas med varandra och kanske förmedla,om bara lite, att det finns andra sätt att leva? Har vi sett några fördelar ur den synpunkten?
Årets hatobjekt är Jesus, kristna och älska din nästa så som dig själv.
Inte sedan romartiden har de kristna förföljts som nu på olika sätt. De kristna sederna är hatobjekt, förbud råder till och med för julsånger eller de kristna helt enkelt avrättas av de andra, i regel muslimer. Av de 11 länder där kristna förföljs svårast är alla utom en (Nordkorea) muslimska länder. Hör vi protester från vår kyrka eller uttryck av medlidande med andra länders kristna? Den svenska kyrkan anpassar sig in till intighet, Bibeln tolkas som samhällets PK elit önskar. Är Bibeln Guds ord? Koranen däremot tyds mer bokstavligt. 15 oktober valdes Lundabiskopen Antje Jackelén till Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop. Jackelén tog vid biskopsvigningen valspråket ”Gud är större”, från Första Johannesbrevet 3:19–20. Även om uttrycket finns i Bibeln är det dock ett val med tveksamhet. Är det valt för att visa vi alla hör till samma tro med en enda Gud? Är det valt för att närma sig islam? Är det ett försök att förena, blidka eller bara en aningslös dumhet? När hon fick frågan om Jesus gav en sannare bild av Gud än Muhammed gav hon undvikande svar. Känns obehagligt när man ser på nyheter från Syrien – eller andra krig där islam är inblandad – där rebeller ropar ”Allahu akbar” när de har skjutit någon. De kristna får fundera om orden är valda av okunskap eller vilja.
Terrorister och sabotörer
Kommer ni ihåg Bostonbombarna 15/4? Eller Nairobi 21/9? Det berörde kanske inte oss så mycket. Men upploppen i Stockholm i maj bland annat i Husby minns vi eller de eviga nyheterna om något brott i Malmö, Göteborg, Södertälje. Husby startade med över 100 bilar i brand första natten men före det eldade två yngre män 140 bilar i Huddinge Flemingsberg som knappt hamnade i tidningarna. Och vad följe sen? Blev det en förändring åt något håll? Någon dömdes och pengar har beviljats för så kallade utsatta förorter. Polisen beskylldes i media fast de var knappt de som eldade upp bilar och förstörde egendom.
När jag var ung levde många av oss fattiga i usla hyreslängor, steg upp 3.30 för att hinna arbeta innan skolan och hade kanske sjuka föräldrar eller krigsskadad far, inget stöd från samhället utöver allmän folkskola med 45 elever i klassen. Men vi eldade inte upp andras egendom utan kämpade i skolan, för utbildning gav en framtid. Tiderna förändras, inte alltid till bättre … Så vidare till dagens skola.
Årets bottennapp: Pisa
Inget ljus i sikte. Den svenska skolan har helt kapsejsat. Kunskapsnivån har inte bara kollapsat utan försvunnit som en sjunken båt. Vems är felet? Det grälar politikerna om med undergörande redan prövade recept som mera pengar och nya betygskalor. Det finns flera orsaker, kanske är det elevernas fel – också. Vissa elever tycker inte om skolan och de tror att det är onödigt att lära sig något. Det finns ju mobil och Internet, det löser alla kunskapsproblem. De som vill lära sig, utbildar sig och söker kanske senare utomlands för bra skolor, har snart gyllene tider. De andra, latmaskarna eller ska vi kalla de förhoppningsfulla får ta skitjobben, om något. Det trista är att de utbildade får betala deras bidrag, eller kommer den sociala tryggheten modell ”pengar utan ansträngning” kollapsa i snar framtid? Jag tror att det blir stora förändringar i den sociala tryggheten betald av skattemedel.
Årets journalist.
Det finns få riktiga granskande journalister med fakta bakom artiklar, utan tyckande och vänsteråsikter. Maciej Zaremba är en av de få. Han fick Kellgrenpriset 2013. Priset delas ut av Svenska Akademien till en person för ”betydelsefull gärning inom Akademiens hela verksamhetsområde”. Maciej Zaremba har också fått Natur & Kulturs Johan Hansson-pris för sin bok ”Patientens pris – ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden”. Sedan fick han Torgny Segerstedts frihetspenna för att ”han belyser institutioner, traditioner och system som hotar den enskilda människans frihet och värdighet”.
Det finns ingen som han i den svenska journalistdjungeln.
Årets trista gatubild: tiggare och klotter.
Tiggarna är här för att stanna. Vissa ger aldrig en slant, andra ger och många har en åsikt. Nu finns det en tiggare vart tionde meter i Stockholms huvudstråk. Det börjar växa små kåkstäder runt Stockholm och i andra större städer. Många är från Rumänien. Den rumänska ambassadören var ytterst besvärad i TV, inte över tiggeriet utan att Rumänien kunde få dålig rykte. Det kan inte bli sämre. Det är en folkvandring även från andra länder med hög arbetslöshet och krympande ekonomi. Något måste göras men av vem och vems pengar?
Årets film Såg du ”The beasts of the southern wild” årets miljöfilm? I träsklandet där människorna bor i sina skräpiga omgivningar, beredda att drunkna när som helst, där döden är ständigt närvarande, spriten flödar, stolthet gränsar till dumhet och armod är vardag, lever Hushpuppy med sin far, sin längtan efter en mor, ansvaret för fadern och naturen som jävlas. Hushpuppy funderar på hur tillvaron hänger ihop. Att allt omkring henne är sammankopplat på jorden har hon redan insett. Det är mer än de flesta av oss gör. Hon är en överlevare av stora mått. Jag kom på att tänka på den förbjudna figuren svarta Lilla Hjärtat. Hushpuppy är hennes revansch. Detär en tragisk berättelse med glimtar av ljus om samhället i förfall. Det har lyfts ut som poetisk, vacker, humanistisk, unikt … men det är inte unikt utan real tillvaro för många barn. Jag ser alla de barn som har det illa på olika sätt i Hushpuppy. Som försöker existera på de villkor de fått. Vars föräldrar har gett upp samhället och samhället i sin tur bryr sig inte. Du som inte såg det, skynda dig, den finns på DVD.
Årets vandring är avslutad. För andra gången har jag gått Mont Blancrundan, dock delvis egen variant.
Start i Chamonix. Det snöade den första dagen. Tältade uppe på Balcong Sud på 1870 meters höjd.
En av solnedgångarna.
Den 8 August 1786 besteg Jacques Balmat och Michel Paccard Mt Blanc (4808m) och kunde så hämta priset som Horace Bendicte de Saussure hade utsett 1760 för förste bestigaren av berget. I bilden staty i Chamonix med de Saussure och Balmat pekande mot Mt Blanc.
Andra tuffa bergsbestigare.
Fast det var i mitten av september och än rena sommarvädret (utöver ett våldsamt åskväder) var det stängt överallt. Brödbutiken i Courmayer hade en skylt: bara beställningar. De flesta av stugorna och campingarna var stängda, likaså liftarna. Bara Chamonix var än igång. Alla väntade på vintern men väntan dit är en ganska lång semester.
Till sist: ni som undrar om Seglaren har hamnat i Sverige. Ja, han kom till Nynäshamns hamn 16/9 och serverades champagne medan jag besviket tittade på refuugen på Col de Balme som var igenspikad och absolut inte serverade ens den efterlängtade koppen kaffe american style.