Så övergav L sin sjunkande båt och sökte land hos SD. En del fick blöta fötter och hotar att lämna partiet. Finns det kvar något att lämna. Adjö liberalerna. Så går det när man inte vet vad liberalism är och inte heller vet vad man vill, annat än få stanna kvar i makten och behållla lönen med vilka medel som helst.
Principer är som gummmiband.
Blev det vinst elller utplåning ser vi vid nästa valundersökning, igår var det 2% för partiet och sammma för deras galjonsfigur. Kanske finns det några vinnnare, KD och C kan få tillskott av vilsna liberaler. Ny partiledare igen kan också vara möjligt attt samla de vilsegångna.
SD, då har svårt att se dettta som vinst att bli liksom godkända av ett döende L. Kändes mer som utpressning. Vi får se om och vem gick med vinsten. Hur är det med TIdö samarbetet med resten om vissa gör egna avtal på sidan om. VI får vänta och se vem är den bästa taktikern.
Sa någon att politik är trist?
PS..14/3 stormen går och de mot samarbete med SD samlar sig med motkandidat tilll ordförandeposten. Folk både kommmer och lämnar. Jag tycker det är bra. Det kan ju bli ett till parti vi som hatar SD och de kan samla de som inte än har insettt hur många angängare SD har och hur många L . Kan bli några från andra partiers medlemmmar som ansluter. Principer elller samarbete.
De små partierna på fallrepet borstar upp sig. Liberalerna har beslutat i sitt Landsmöte att de inte tolerera Sverigedemokraterna i en Regering. Då blir det något annat.
Att tro sig kunna vinna med profilering av förakt och hat mot SD är ett dåligt koncept. Det är förgången tid.
I sista Riksdagsvalet fick L 4,6% och i Kommunval 5.24%. Liberalerna har i opinionen idag ca 2.6–2,7 % och Sverigedemokraterna 21,7 – 22,1 %, senaste mätningarna. Om Liberalerna tänker vara kvar i Riksdagen får de hitta på annat än SD hat. Kanske vänstern vill ha dem som stödparti? Ifall de nu får över 4%.
Är någon intresserad av Liberalerna annat än stödparti är en bra fråga. Men visst blir det en huggsexa av deras avgående väljare. Jag misstänker att L vänder sig mot S innan nästa val. Och S tackar med glädje. Så försvann L.
Liberalernas viktigaste frågor är skola, integration, miljö och klimat. (Länk till lista över beslut finns längst ner.)
Liberalerna har fortfarande skolfrågan som paradgren. Skolministern Lotta Edholm försöker gå tillbaka till grunderna som att införa flera böcker i skolan i stället bara skärmar vilket är mer än lovvärt. På sikt kommer det att öka läskunskaperna. Det finns oro att eleverna blir funktionella analfabeter, vilket nog stämmer. Forskare larmar om det.
Skolfrågan är ett av de viktigaste vi har. I Internationella mätningar sjunker vi. Många slutar skolan utan att ens läsa ordentligt. Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000, varav 312 648 elever hade annat modersmål än svenska. Arabiska och somaliska de största. Nog kan vi kalla det en utmaning.
De liberala väljarna består av ungefär lika delar män och kvinnor med en något högre representation av män. Främst återfinns Liberalernas sympatisörer i åldersgrupperna 30–49 år och de bor ofta i storstäder. Norrlands inland är inte deras område. Drygt sju av tio L-väljare uppger att de har en universitets- eller högskoleutbildning. De borde alltså vara smarta människor. Många Liberaler är lärare.
De större partierna äter upp de små. Entusiasterna är kvar. Som MP vilket tror sig vara rent av nödvändig och rädda Världen. Och Liberalerna som vill vara just liberala, vad det nu är. Idéerna kan vara bra men som ett parti under Riksdagsspärren har de inte mycket att komma med. Hat mot 20+procent av svenska röstberättigade är inte ett lyckosamt val. Man bör välja de strider som går att vinna.
Så, dags för Liberalerna att inse sitt värde. Den är ganska liten och ni har nog er själv att skylla men också tiden som pågår är inte samma som under Leijonborg. Världen och dess problem är inte att få är liberala utan hårdare fakta som handlar om existens på flera plan.
Slå nu i stället era kloka huvuden ihop och försök rädda den svenska skolan. Det är stort nog. Sverige kommer att älska er för det.
PS. Hemspråk i den svenska skolan:
Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000,
312 648 elever i skolan har annat modersmål än svenska och 57% deltar i undervisning av hemspråk där arabiska 75 708 och somaliska: 20 306 elever är de största språken.
Vi har en Kung. Idag har han min fulla respekt. Han är min kung fast jag inte är för kungahus och överhet.
Orsak? Hans majestäts tveksamhet om att dela ut Nobelpriset med krigförande diktaturer i salen. Nobelstiftelsen bjöd in Ryssland, Iran och Belarus. Smart? Ja, det finns andra skräpnationer men de för inte krig i vårt närområde. Att ge plats för SD ledaren Åkesson samtidigt med Ryssland och dess kompisar kändes också som förnedrande. Nu släpper vi in skurkarna! Det förstånd SD ledaren visar med att tacka nej har min fulla respekt.
En Jimmiemoment.
Just Nobelpriset är en positivt och uppskattad svensk händelse i Sverige och Världen. Man borde tassa på tårna för att behålla den respekten här och utomlands. Ha lite uppfattning om vart vinden blåser.
Men, hade de inte rätt att bjuda vem de vill? Precis som de företag vilka än har affärer i Ryssland och stöder deras krig? Det är bara uttryck av moral, inte lag att vara på den sidan majoritet ser som rätt.
Trycket blev för mycket.
Och Nobelstiftelsen gick ut med pudeln snabbt som attan men skadan är skedd. Det nästan helhjärtade stödet i Sverige till demokrati och Ukraina svärtades ner av Nobelstiftelsen. I och med Nobelstiftelsens krystande om inkludering av krigförande nationer bröts all tilltro till dem. Bara flisor är kvar.
Borde inte någon avgå?
Nu väntar vi på hur norska Nobelkommittén tänker agera.
Det var riktigt pinsamt. Han stod med en partibok i handen och munnen full med löften och jag vägrade blankt att ens diskutera erbjudandet. Jag satt på kaffe dock, fast jag ville kasta ut honom.
Min svärfar hade varit en välkänd sossepolitiker. Jag fick arbete som lärare hösten -79 tack vare honom, fast han var död. Efter utlandsarbete bodde vår familj på en liten ort i norr. Hans son som jag då var gift med blev igenkänd.
Eftersom jag hörde till den släkten måste jag vara en redig person. Att jag hade fil. kand. och ungdomsledarutbildning hade tydligen inget med redighet och förmåga att göra.
Så jag fick jobb som lärare i grundskolan. Jag trivdes men satsade sedan på en annan utbildning. Min fil. kand. i politik hade jag föga nytta av. Jag skiljde mig också men det hade inte med politik att göra.
Varför besökte Kommunordföranden mig? Jag var liksom fel och stack ut för att inte höra till Partiet när maken försökte sig på en politisk karriär, alltså stod på valsedeln dock långt ner. Så, nu skulle Ordföranden fixa saken eftersom min arma make inte lyckades göra mig till en sosse. Fruar följer sina män, uttryckte ordföranden.
Han visste att jag var fotointresserad. Nu lovade han mig ett fotolabb till SSU lokalen, bara köpa vad jag behövde, och sedan kunde jag ta hand om ungsossarna. Jag var ju lämplig för det, en lärare och en mor.
När jag sa nej med alltmer brister min sa han att jag valde fel.
Vi socialdemokrater äger ju landet, sa kommunordföranden till sist med viss ilska i rösten.
Det skulle ha varit en light bulb moment om jag inte redan hade lutat starkt åt höger.
Nej, jag blev aldrig en sosse och inte något annat heller. Om jag ligger någonstans politiskt är det nog höger om höger, alltså ingenstans.
Jag tror inte att Kommunordföranden var en udda person. Jag tror att många gamla sossar har identifierat sig som ägare av Sverige. De besitter höga poster lite överallt. Likaså kände lantbrukarna sig förr som Bondepartiet. Och de rikare/utbildade fanns till höger. Folkpartiet var lärarpartiet. Men idag är gränserna utsuddade mellan olika yrkesgrupper. Folk röstar mer med plånboken och på sakfrågor än av någon övertygelse och partitillhörighet. Ser du på områden med många invandrare och Allmännyttans bostäder röstar de rött. Förmånerna talar. Eller de blåa villaområdena. Pengarna talar även där.
Valpropagandan i år har styrts av hur rödgröna kan minimera SD. Alla på vänstersidan har byggt valarbetet på att klandra det partiet. Men SD hat var fel strategi. I slutändan belönas inte mobbning. Det är som att ropa vargen kommer, men det kommer ingen varg, bara en S -light.
Jag är inte säker på att politiker har förstått varför folk röstade mot det vanliga. Svenska folket har lagt mycket av sitt liv i politikernas händer. Skatt in, samhällsbygge, förmån och hjälp ut. Pappa Staten och mamma socialförsäkring. De skall lösa många av livets problem. Men politikerna presterar inte rätt och nog.
Valet handlade om trygghet. Tilltron till politik är krympt. Kvar är den malande otryggheten. Räcker pengarna? Kan jag ens betala elräkningen? Klipper de av strömmen? Vad ska jag dra in? Mobbas mitt barn i skolan? Rånas de på hemvägen? Törs jag ta en kvällspromenad? Hamnar jag på en plats – fel plats fel tid – når gängen gör upp? Vem är den som flyttar in i hyreshuset efter gamla Agda dog, en gängmedlem? Vart ska mina vuxna barn bo? Hur blir min pension? Hur blir det att bo på landet när posten dras in och bensinen kostar för mycket?
Vardagsfrågor för vanliga människor.
Många svenskar mår bra och har resurser. Men många har ingenting alls utöver månadens inkomst.
Politik skall göra folk trygga. (Kyrkan har lämnat den uppgiften länge sedan) De goda ute, skurkarna bakom lås. Det elementära försörjt. Infrastruktur som fungerar. Det krävs inte så mycket för att vanligt folk skall vara nöjda. Visst gnäller vi men i stort är svensken en anpassbar och gör sitt. De demonstrerar sällan. Men nu har 1 322 774 personer definitivt tröttnat och gått över till SD. Är de alla rasister nu? Är alla dessa män rasister, för kvinnor röstade mera rött?
Det intressanta är vart i landet SD ökade. De är många mindre glömda landsbygdssamhällen, bygder som även har tagit mot många invandrare trots brist både på arbete och ekonomi. Politikerna på Regeringssidan glömde landsbygden och dess ekonomiska förändringar. Så även C som förr visste vad jordbrukare gör men idag dricker de latte på Stockholms barer. Lööf avgår. Hon får ligga som hon har bäddat. Det som finns utanför Stockholms tullar, landsbygden och mindre städer krympte till en sommarstuga, badbrygga och Midsommar på landet för många politiker.
Glömma landsbygden var ett misstag.
Om landsbygden och jordbruket med matförsörjningsuppdrag kan vitaliseras, är också ett av frågorna för den nya Regeringen. Det gäller inte längre att vinna Stockholm och Göteborg, nu gäller även vägens ände.
Valvinnarna tar över ett land med så många olösta gamla och nya problem att man måste vara en trollkarl för att lösa de. Energi, inflation, klaner, skjutningar, skola, EUs regler som inte matchar Sverige, integration som aldrig kommer att fungera, brister på det allmännas utbud. Mer… Utöver den osäkra situationen i Europa med Putins anfall mot en suverän stat, Ukraina.
Om den kommande Regeringen kan vända det som av nöd behöver vändas är en stor fråga. Kristensson och CO kommer att våndas i fyra år – eller mindre. Men alla i Riksdagen bär skuld till situationen. Genom att rösta eller trycka på den gula knappen utan att tänka efter före. Ibland rår ingen på förändringar som Putins krig, men i det läge måste vi veta på vilken sida Sveriges Regering står och för vilka ideal.
Det blir en arbetsam höst. Lycka till Kristensson och CO.
