Etikettarkiv: Rymden

Är allting bara en slump?

Publicerat av

Har du tänkt över vad som hade hänt om slumpen inte varit närvarande? Eller har ditt liv varit så välplanerad att inga överraskningar kunde rubba den? Ibland känns det att livet går i förutbestämda cirklar, en händelse följer en annan med viss logik men sedan kommer den oväntade slumpen som rubbar allt.

Tänk bara på dinosaurier.

60 miljoner år sedan krockade en asteroid med Jorden i nuvarande Mexiko.  Det blev en miljökatastrof. Atomvinter. Vissa mindre djur i hålor överlevde. Våra förförfäder så att säga. Dinosaurierna dog ut. Idag är den asteroidkollisionen med Jorden godtagen som den mest troliga orsaken till dinosauriernas död.

Om asteroiden hade krockat med jorden 30 minuter tidigare  hade den landat i Atlanten, 30 minuter senare I Stilla havet. I båda fallen hade följderna varit mindre. Dinosaurierna hade troligen överlevt. Människan då? Kanske  blev det inga av oss?  

Förr i tiden då vi än trodde på Gud som alltings skapare och överhöghet var ingenting en slump utan hade en förutbestämd Guds  mening. Vår påverkan på vårt öde var tämligen begränsad.  Vi kunde bättra på våra odds med bön och anständigt liv. Men vetenskapen började göra vår tro osäker. Om inte Gud styr, vem då? Överheten?  Jag själv? Sedan kom Darwin och  krockade med Gudstron genom evolution. Kyrkan såg inte det med välvilja. Den allenarådande Guden byttes mot egen skuld och vilja, åtminstone i världens kristna regioner. Den överordnade stora planen blev frånvarande. Människan blev ensam med sitt självvalda öde.

Men slumpen är närvarande? Eller inte? Så många ropar idag ”jag såg det inte komma” och lägger skulden på en elak slump i stället egen blindhet. Eller, vi tenderar att se mening i sammanträffanden trots att det inte finns någon. Vi tolkar slumpen som synkronicitet, ett meningsfullt sammanträffande, ödet som just drabbade oss. Nej, jag ska inte fördjupa min i C.G.Jung nu, för jag tror inte på ödet och dessa nästan utomjordiska samband. Inte heller att Planeternas rörelser och Universum styr våra personliga göranden.

Men, ibland undrar man.

Har du också tänkt ”om jag inte hade gjort, gått, bestämt…just det då så hade inte  X hänt? Jag har funderat på det ett antal gånger och har fått erkänna att ibland är livet en stor slump, oinskrivna  scenarion vi kastas in i. Jag har undkommit döden med ett hårsmån några gånger av en slump. Ibland har mina känslor tagit över  och jag lät slumpen råda. Bruksanvisning saknades för nya mänskliga val. Att göra något bra av slumpen är en human uppgift men ibland ack så besvärligt.

Slumpen  lät mig träffa mannen jag gifte mig med, fick två barn med. Jag hade nog aldrig träffat den mannen om jag inte bestämt mig att gå på en föreläsning i sista minuten. Om jag inte gått under pausen långt från  de några hundratal som trängdes runt föreläsaren hade jag inte lagt märke till honom.  Han hade också flytt gruppen. Där stod vi, två ensamma. Han sa ”har du också flytt kaoset, vi borde kanske ses.” Han hade gått förbi lokalen på väg hem från sitt arbete, sett reklamen vid dörren och bestämt sig att gå på föreläsningen som handlade om Kina.  Någon skulle genast ropa om förutbestämd synkronicitet. Men hur förutbestämt var det med skilsmässan då?

Slumpen? Inte någon Gudomlig ordning i alla fall. Det var dock osannolikt att vi två hade träffats någon annanstans. Vi var på helt olika planhalvor, kan man säga. Vi hade inga intressen, som hobbyer, vilka överlappade. Kärlek är märkligt. Använd huvudet mer än känslor är mitt råd. Men, förmodligen hade jag gift mig med någon annan och fått andra barn än de jag har om inte vi hade träffats. Den tanken låter rent av kusligt med tanke på mina så älskade barn. Jag tror inte alls att det finns en enda ”soulmate” för oss. Jag tror på ett betydligt större urval. Ens livs kärlek beror på slumpen och valet, inte att det finns en enda att förälska sig i på Jorden.

Nej, vårt liv, vardagsliv, våra göranden och det vi låter bli är inte en slump. Vi väljer. Vi väljer mellan det goda och onda, det enkla och mödosamma. Även när det oväntade inträffar är vi sällan i händerna av det utan har – oftast – valmöjligheter, ynkliga eller stora. Men om våra val har påverkan i det stora hela är tveksamt. Så här på ålderns mörka höst funderar jag över om mitt liv har haft en mening. Vilken är det då?

Jag tror att vi bör inse hur små och obetydliga våra liv är på Jorden, men ändå göra det allra bästa vi kan. Vår jord är bara en smula i det stora Universum. Vi är en liten planet bland miljoner stjärnor, planeter, nebulosor, asteroider, galaxer, månar, svarta hål, stenbumlingar som far där uppe, det vi inte har ens upptäckt än. Slumpen gjorde just vår planet beboelig för oss. Snabbt började vi omforma vår boplats. Vilket ansvar har vi gentemot vår jord? Att utveckla eller avveckla  det som finns? Det gapas väldigt mycket om klimatet men det som är längre ner under vår himmel på jordytan, möjlig att påverka, får betydligt mindre uppmärksamhet. Miljöförstörelse. Krig. Hunger. Överbefolkning. Sjukdomar vi inte ens försöker  bota. Vattenbrist. Sopor. Mer… Så mycket mer.

Mars som forskarna  och miljonärerna  riktar sina blickar åt är inte speciellt vänlig planet och kommer att kräva betydligt mer uppoffringar än det Jord vi lever på.  Men om jag vore ung och inte så förskräckligt oteknisk som jag är hade jag inget mot att flytta till Mars. Lite mer äventyrligt än en lång vandring på jorden. En dag överlever vi inte här och bara några få utvalda kommer då att försöka tampas med den röda planetens ogästvänliga yta. Om vi inte lyckas hitta andra lösningar.

Det är ingen slump att vi letar efter andra världar att bosätta oss i, bara resultat usel förvaltning av planeten Jord. Allting har sin början och allting har sitt slut. Nej, de klimatentusiasterna vilka flyger runt Världen i sina privatplan gör ingenting som skulle rädda Jorden. Det är en helt annan historia och helt andra syften.

Se på Rymden. Vilken slump startade allt? Vidga dina vyer. Det finns en Internetsida jag kollar varje dag. Det är: https://apod.nasa.gov/apod/archivepix.html

Asteroid och Mars från:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Asteroid#/media/Fil:243_ida.jpg

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mars_(planet)#/media/Fil:Mars_Hubble.jpg

Högst Upp: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:The_Hubble_eXtreme_Deep_Field.jpg

Filmer att se innan vi går under.

Publicerat av

Hur tror du att vår värld slutar sin beboeliga existens? Blir vår planet som Mars, kall, tom och blåsig? Eller kommer jorden att delas i möjliga och icke möjliga områden att leva i? Så är det redan, men värre kan det bli.  Jag tänkte inte på klimathoten utan nedsmutsning och skräp med förgiftad natur och vatten som resultat. Det tippar över en dag.

Så, hur går mänskligheten under?

Själv tror jag på möjligheten att något elakt virus decimerar oss rejält, inte att vi alla omkommer. Trots att Sjukvården påstår sig ha beredskap för olika virusattacker misstror jag det. Resurserna och kunskapen räcker inte till, inte ens i Sverige. När min sambo låg på det stora sjukhuset smittades över 40 patienter av MRSA på den avdelningen under två sommarmånader. Renlighet och kunskap saknades. (Han hade tur.) Den andra händelsen var vaccinering mot svininfluensan. Nära mig finns en vårdcentral. Kön dit på vaccineringsdagen var nära en kilometer. Folk trängdes och slogs i kön. När vaccinet tog slut försökte folk forcera sig in på vårdcentralen. Polis höll ordning till sist.

Det är så vi beter oss om krisen kommer? Jag först! Oförmågan att acceptera verklighet kommer att orsaka mord?

En annan risk är atomvinter efter att några galningar – alltså politiker och ledare – trycker på knappen och då menar jag inte Trump. Möjligheten att terrorister får tag på atomvapen, smutsiga bomber, är inte heller orimligt. Då är vi illa däran men några kanske överlever och börjar om. Välkommen stenåldern!

Krig då? Det känns som lågintensiv inbördeskrig har redan nått Sverige när bilar brinner, skolor brinner, det sprängs och det skjuts dagligen. Rån, även på barn är vardagsmat. Vi får råd hur vi skall bete oss för att slippa bli offer. Ha inte en dyr jacka, gå inte ensam på kvällen om du är kvinna, rör inte något som ser konstigt ut… De som arbetar på Samhällets  viktiga serviceyrken som brandmän, väktare, poliser mm är hotade i sin yrkesutövning. Om det eskalerar mer?

Att kollidera med något från rymden är också en möjlighet. Meteoritnedslaget som hände i Ryssland 15 februari 2013 utanför Tjeljabinsk landade på obebott område som tur var, skadan blev mest skärskador och krossade fönster i närliggande stad. Innan dess inträde i atmosfären hade meteoriten inte upptäckts. Den svischade över Malmö på sin resa. Det sägs att inget hotar oss på närmaste hundra åren. Ska vi tro på det?

Det finns många undergångsfilmer. Några är väldigt realistiska och har helt realistisk utgång. Som Contagion och Vägen till ex.

Contagion

Filmen visar hur förloppet och konsekvenserna av en epidemi skulle kunna se ut, hur smittan förs snabbt fram i världen genom att människor reser runt. Kampen att hitta bot, hur Samhällstjänsterna fallerar, mat tar slut och de döda hanteras som avfall är realistiskt. Jag minns att en del folk tog filmen på allvar och var skräckslagna.

”The day after tomorrow”

Filmens öppningsscen är vacker, häftig och sedan kommer kylan i snabb takt genom tre supersnöstormar som håller på att förändra jorden och skapa en ny istid. Vice presidenten i USA har ignorerat varningar och använder världsekonomin som skäl. Som alltid: pengar. Så filmen kunde vara aktuell eftersom forskarna har förvarnat under 1970 talet om en kommande ny istid, men nu gäller varningarna om värme i stället. Oavsett, kylan får människor vandra till bättre områden. Möjligt? Ja, någon gång.

Vägen

Far och son tar sig igenom ett ödsligt och förkolnat landskap efter apokalypsen i hopp om att nå fram till havet. Världen är i stort sett död efter något som vi aldrig får reda på, ser ut som atomvinter. Allt har kollapsat. Endast enstaka individer finns kvar och de försöker överleva. Filmen är obehaglig och  väcker ständigt frågor som varför fortsätta leva när allt är förlorat? Vad händer med människor i det läget? Jag tror att få av oss agerar som humanitära änglar. Själv har jag min familj först på listan.

I Am Legend

Ett botemedel mot cancer upptäcks men efter ett tag utvecklas det till ett virus som förvandlar mänskligheten till kannibaliska varelser. Vetenskapsmannen Robert Neville är av någon anledning immun mot viruset och han jobbar på att hitta ett botemedel. Han är den ende överlevande människan i New York men går ut varje dag för att försöka få kontakt med någon annan, för att på nätterna låsa in sig i skydd mot uppvaknande zombier. Will Smith har huvudrollen. Hans rollfigur är så njutbar, känslig… han gör filmen helt enkelt oavsett det orealistiska. Eller? Kan bot vi uppfinner slå mot oss? Att ändra det mänskliga konceptet blir för mycket?

Children of Men

Mänskligheten dör ut, inga barn föds. Den yngste människan i Världen avlider.  Efter två decennier av barnlöshet har samhället mer eller mindre fallit samman. Sedan dyker en gravid kvinna upp. Det finns  en scen i filmen som är makalös, kanske väldigt nutid: mamman med det nyfödda barnet går genom krigsområde i en raserad miljö mellan stridande människor. De visar aktning en kort stund och sedan skjuter man igen.

En sevärd film även om det brukar vara tvärtom. Vi förökar oss mer på krisens stund än när allt är bra i Samhället. Men forskningen säger att västerländska mäns spermakvalitet är sjunkande tack vare något, kanske miljögifter och höga halter av det kvinnliga hormonet östrogen  i dricksvattnet. Rester av P- piller och hormonpreparat kan inte renas ut.  Mellan åren 1973 och 2011 har spermakoncentrationen bland män i Europa, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland sjunkit med 52,4 procent. Kanske även kvinnors fruktsamhet drabbas av miljögifter? Dock är vi nog för många redan?

Interstellar

Stephen Hawking tyckte att vi bör söka andra världar att kolonisera. I Interstellar har världen närapå kollapsat i klimatkatastrof med svält som följ. Dammstormar förstör grödan. Men NASA har inte gett upp att kolonisera nya planeter och rädda mänskligheten. En grupp forskare försöker hitta en ny värld i en annan galax genom att färdas genom ett nyupptäckt maskhål nära Saturnus. Några planeter kan vara möjliga att bosätta. Spektakulära rymdlandskap! En film för science fiction fantasten och rymdintressenten dock ligger vi inte i närheten av den möjligheten trots Elon Musk ihärdigt försöker ta oss till ogästvänliga Mars.

Filmen Melancholia är min absoluta favorit tack vare det psykologiska spelet och att – nej nu höll jag att avslöja för mycket.  Hotet kommer från rymden, en planet hotar att kollidera med jorden. Det finns flera andra filmer då  något från rymden hotar att kollidera med jorden eller Aliens invaderar oss, men Melancholia är en riktig högklassig på djupare plan. Ingen Bruce Willis dock!

Har nog lagt ut den här filmen flera gånger.

Beasts of The Southern Wild

Filmen skildrar sexåriga Hushpuppys uppväxt i  ett av USA:s fattigområde. Området drabbas av en omfattande storm som lämnar alla byggnader under vattenytan. Folk måste fly och evakueras. Väldigt aktuellt eftersom det anses att vattennivån snart raserar strandlägen över världen, städer drunknar. http://blogg.iniskogen.se/2013/03/17/se-en-toppfilm-the-beasts-of-the-southern-wild/

Vilken undergångsfilm är din favorit? Eller vill du ha vackra, snälla filmer med lyckligt slut? Då rekommenderar jag ”The Shape of Water”, en nästan saga som har kontakt med nutiden och det förgångna som bara sitter bakom dörren.

Four horsemen …

Publicerat av

Klimat – vår nya religion? Ibland känns det som en religiös rörelse med profeter. De flesta av oss tänker dock inte på klimatet varje dag och vid varje inköp även om många röstade grönt i EU val i hoppet att någon gör något.

Vi lever. Vi går till jobbet, köper mat, förnyar garderoben, köper presenter till barnen, firar födelsedagar  och försöker hålla bilen i gång. Vi flyger, åker pendel, dammsuger, lagar mat, går till tvättstugan, allt energikrävande.  Som par har vi sex, kanske med hoppet att få en baby. Det hörs toner att man bör avstå helt från barn för klimatets skull. Det var ett radikalt sätt att slopa människosläktet.

De flesta gör faktiskt något för miljön. Vi är världsetta i att sortera sopor. Kan hända att många av oss äter idag lite mer vegetariskt som anses vara bättre än animaliska produkter. Att cykla är populärt. En del elbilar, ca 81000 finns på våra gator men tillverkningen är resurskrävande och elen kan komma från fossila bränslen. Så… Kanske nekas tonåringen en ny mobil varje år med gnäll som resultat om hon inte är en Gretaanhängare. Dock är inget tillräckligt. Vi är så få. Vi är en droppe i havet som importerar allt från mobiler till mat och lastar så andra länder. Vi kan inte rädda världen.

Det dyker upp hela tiden nya saker vi borde avstå ifrån för att rädda klimatet. Senaste är kläder. Våra kläder lär vara den största miljöboven, värre än flyget. Vi ska köpa begagnat. Men om ingen köper nytt? Då blir dödsbona väldigt eftertraktade, de dödas gamla kläder som idag hamnar mest till soptunnan blir en guldgruva. Trots att kläder är miljöfarligt har jag inte sett en enda naken klimataktivist med några löv täckande de ”icke visas offentligt” ställen på kroppen, trots att det är sommar. Återgång till Paradiset?

Känner du någon riktig klimataktivist? Inte jag. Få har ändrat sitt liv totalt på grund av klimatet,  som att bo trångt och äta svensk potatis för middag. Var jag spydig? Så länge jag har kunnat läsa har vi hotats eller gått under av olika miljöfaror. Alla fåglar som dog, fisken likaså, skogen föll död ner, hot om ny istid var det nyligen som byttes till uppvärmning. … Dock har tekniken rätat till många av problem vi ett tag trodde skulle rasera våra liv. Kanske har det gjort mig lite misstänksam mot undergångsscenarion speciellt de som förs fram av miljonindustri resande runt och producerande bara oro.

Medel för en civilisation sägs vara 336 år. Vissa har räckt längre vissa gått snabbt under, några som Egypten återstod igen för att sedan gå under. När beräknar vi att vår civilisation startade? När maskiner tog över handkraft? När bilar tog över gatorna? När kungar föll och någon sorts demokrati tog över? Eller när pengar tog Bibelns plats? När räknas vår civilisations början? Vad är det som utmärker vår civilisation? Kanske finns det flera olika samtidigt på jorden som kollapsar på olika sätt med tiden?

De flesta civilisationer har gått under i någon typ av självmord. De kollapsade av sin egen tyngd, läs dumhet. Rom är ett bra exempel och vissa har liknat oss med Rom. Tät stadsbefolkning och färre som ville odla mat. Ingen som ville försvara landet och betala för det. Även matbrist när transporterna blev långa till stan. Viss klimatförändring gav torka. Uselt ledarskap. Invandring och anfall från norr. Och de starkare invandrargrupperna tog över.

Är vi hotade av klimatet? Kanske. Är vi hotade av miljöskador? Definitivt. Är vi för många? Absolut.

Kommer vi att gå under som civilisation eller planet? Med tiden händer det att vår miljö faller ihop oavsett vad vi gör. Ekologisk kollaps på grund av att vi brukar för mycket av de resurser som finns utan att kunna återföra tillräckligt. Vi blir för många eller är redan det. Byråkrati, oligarki med usla ledare som gör människor hjälplösa och likgiltiga. Globaliserad ekonomi som sprider risker och kriser. Vi kan drabbas av en epidemi som sprids snabbt i vår lättrörliga värld. Något från Universum kolliderar med oss. Kanske krig med atomvapen eller något liknande som för oss till död och i bästa fall till stenåldern.

Med så pass hårt slitage på vår lilla planet och så många ledare utan förstånd och förmåga  är vi inte förberedda för någonting oavsett hur många elever som skiter i utbildning och sitter på marken med en plakat.

Vi är redan för många. Antal har betydelse.

Att varje kvinna föder färre barn och ingen man heller har fler än två är en nyckel, speciellt i länder där det sker explosionsartad ökning fast varken mat eller vatten räcker till.

Det andra är att reducera vår konsumtion. Radikalt. Till nivå fattigpensionär? Nej, lägre. Där körde det ihop för mig direkt.

Och jag tänker på alla giftiga ämnen som vi äter och andas in. De är en bra fråga.

Jag tvivlar dock att något räcker. Risken har tippat över. Som Hawking sa ungefär: Vi bör leta reda på andra planet att kolonisera om vi vill att den mänskliga rasen överlever.

Fast, det är en omöjlig möjlighet?

Nedersta bilden: Gustave Doré: Death on the Pale Horse, 1865.

Prata med Aliens och andra.

Publicerat av
ngc3603_hubble_960

När världen känns galen och urspårad och människorna gör inte som man själv vill kan det kännas bra att försvinna ut till rymden.

Vissa lovade ju att flytta eller till och med lämna planeten om Trump vinner. Cher, en Hillary Clinton anhängare, sa “I’m gonna have to leave the planet” om Trump intar Vita Huset. Vi får se när det sker. Hm. Jag tror att hon får nöja sig att titta upp på himlen. Eller gå till NASA sidan http://apod.nasa.gov/apod/archivepix.html och beundra rymden i bilder.

Varje dag har sidan en ny bild från rymden eller astronaut/rymdforskning. Rymdbilder är så magiska! Något att meditera över.

Man får lite perspektiv över hur små och obetydliga vi är. Man kan fundera om det finns intelligent liv någonstans. Intelligent alltså, varelser som inte för krig, protesterar genom att demolera något, bränner bilar och hus, skiter ner eller på något annat idiotiskt sätt raserar vår livsmiljö. Hur skulle Aliens se ut? Hur skulle deras planet se ut?

Andra alternativ vore förstås att Aliens kommer hit av nyfikenhet eller att de har raserat sin egen miljö och söker en ny planet. Det finns inte så mycket att hämta här. Vi har redan uppenbara problem att hålla ihop vår värld.

Hur skulle utomjordingar betrakta oss? Som bakterier, blivande slavar, inget att behålla? Vänner?

Vi lyssnar på eventuella budskap från rymden och studerar främmande galaxer genom teleskop, men varje dag inser vetenskapen hur lite vi vet.

Desto mer man vet, desto mer finns kvar och desto mindre förstår vi.

arrival

I filmvärlden är dock allt möjligt. Hur många gånger har mänskligheten kämpat mot elaka utomjordingar? De är alltid mer tekniskt utvecklade än vi eftersom de har kunnat förflytta sig hit. Någon smart jordperson brukar lösa problemet sedan. Den senaste filmen heter ”Arrival”, där språkvetare anlitas för att förstå utomjordingarna. Hur går det ? Vet inte, premiär i december. http://www.imdb.com/title/tt2543164/

Det är faktiskt en intressant fråga. Hur förstår vi varandra? Att prata med en svensk Clintonanhängare som är arg är nästan som att prata med en utomjording. Om Aliens vore på riktigt och de vill kommunicera? Hur kan vi prata med dem när vi har så svårt att resonera med någon av annan åsikt?

Är vi bara Aliens mot varandra? Det är en aktuell och bra fråga.

Men rymden är vacker. Känn bara på namnen vi gett åt alla planeter, stjärnor stjärnkonstellationer, galaxer, nebulor eller bara svarta hål.

Heart Nebula, Triangulum Galaxy, The Prawn Nebula, Cat Aye, Starburst Galaxy messier 94…eller bara enkla kombinationer som NGC 3603.