Etikettarkiv: rasism

Censurera världen och skriva om historien?

Publicerat av
IMG_4964

Jag har svårt att tänka ett liv utan böcker. 1957 publicerades Grimbergs Världshistoria i 11 delar. Jag köpte böckerna med egna pengar. Jag hade jobb som tidningsbud. Jag gick upp klockan 4 och bar två kretsar innan jag gick till skolan. Lönen räckte till skolavgift, böcker och andra utgifter. Jag gick i flicklyceum och det var ju inte gratis.

Jag var en av de första som satt sig i kön för Grimbergs Världshistoria. Köpet gjorde ett stort hål på min ekonomi. Men historia var mitt favoritämne. Jag ville äga världens historia. Det var som en fest när kortet kom från bokhandel och meddelade att en ny del fanns för avhämtning.

Den bokserien är inte värt mer än någon hundring idag. Men jag har minnen från den tiden då jag var den eleven som  fick ta över undervisningen en gång samt alltid svara på de svåraste frågorna. Det var tack vare Grimberg. Läraren hade doktorerat och hon var en fantastisk magister. Ja, alla skolans lärare hade disputerat.

Jag doktorerade aldrig utan lämnade min plats på 90 talets slut. Utvecklingen på den högre utbildningen har fallit neråt, stödd av en för mig obehaglig vänstervridning. Jag såg ingen mening i att lägga år av mitt liv till det. Jag tror ingen saknade mig.

Att barn har böcker och föräldrar läser för dem tills de själv kan läsa påverkar barnens utveckling och kommande skolgång. Barn som inte har böcker går miste om mycket som fantasi, realiteter, ordutveckling, eget uttryck. Barn lär också reflektera över innehåll, det formar en del av deras världsbild. Utan frågor och egna svar skapar man inget eget synsätt. Precis som jag så småningom reagerade på Grimbergs något nedlåtande syn på folk utanför europeisk kulturkrets lär barn skilja saga, sanning och påverkan med tiden.

Om vi nu låter dem att göra det. Om vi inte försöker censurera världen och skriva om historien.

Skall vi skriva om Grimberg idag? Förändra historien och hur vi såg på världen när de ”mindre utvecklade” länderna erövrades? Nej, Världen var då sådan. Det hjälper inte att försöka svartmåla och omskriva den.

I Sverige är böcker tämligen billigt och bibliotek är gratis. Det är inte så överallt. Jag läste om Uganda där läshunger är stor men alla kan inte köpa en bok ens för det är för dyrt. En bok kan kosta en månadslön. Det finns privata initiativ som lånar ut böcker till barn för rimligare pris.

morfar-ar-sjorovare

I dagarna har Jan Lööf åkt på censur. Hans finurliga sagor med otroligt smarta bilder har dömts ut av åsiktsmaffian och genast böjer sig förlaget Bonnier Carlsen. Strax efter rasistropet var de olämpliga böckerna bortplockade från näthandel.  Det går snabbt när åsiktsmaffian slår till.

IMG_4961

Jag hade ”Morfar är sjörövare” på hyllan och hur jag än tittar är den harmlös. Visst, kanske kan man säga att bilderna är stereotypa som det påstås, inte bara Omar med skägg och sabel utan de vita sjörövarna med ögonlapp och krok  också, men ingen klagar på  sjörövarna. Läsekretsen är 3 – 7 år gamla. Kan barn bli rasister av dessa böcker? Det är en saga, inte en lärobok. Barn skiljer sanning och fantasi ganska bra. Kanske är det felsökande vuxna som inte gör det?

Rasism är ordet som inte har någon betydelse längre när det stämplas på allt som inte är exakt utformat enligt vänstermaffian och feminister. Det kränkta folket styr och kören rädda medlöpare ropar efter. Vad är rasism? Hur definieras det nu mera, idag? Beror det på hudfärg, religion, politisk sida, innehållet i en bok eller bara på antagande från någon rätt person som tycker? Kan böcker där man uppmanar till förnedrande behandling av kvinnor och till och med mord av oliktänkande ses som klandervärda och också innefattas av rensning?  Varför inte?

Jag tror vi bör tänka till innan vi censurerar sagoböcker och ägna tiden i stället för allvarliga kränkningar. Som någon sa: Där man bränner böcker, bränner man snart människor. Försöken att forma världen ren och rätt kan sluta med en eldsvåda.

Andra censurerade:

http://blogg.iniskogen.se/2012/11/20/skynda-dig-att-lasa-for-barnen-i-morgon-kan-det-vara-forbjudet/

De diskriminerade och diskriminerande gamlingarna

Publicerat av

Många kommuner är beredda att tillgodose önskemål från äldre att slippa vårdpersonal som bär slöja. I en rundringning till biståndshandläggare i 20 kommuner uppgav 16 av dem att de kan uppfylla ett sådant önskemål.  Jag undrar direkt: vad menar de med en slöja? Oviljan kan knappt handla om en schal?

Diskrimineringsombudsmannens presstalesperson, Claes Lundstedt, beskriver inställningen som ”problematisk”.

– Hela syftet med diskrimineringslagen är att man inte ska göra åtskillnad på människor baserat på etnisk tillhörighet eller religion, säger han.

Han har missförstått det hela. Att inte vilja släppa in i sitt hem människor i heltäckande klädsel handlar inte om rasism, religion eller etnicitet. Det är oron att tvingas släppa in någon man inte vet riktigt vem det är. Det handlar om att tappa kontrollen över sitt hem. Det handlar om att inte kunna kommunicera som man har gjort hela livet, ansikte mot ansikte. Det handlar om otrygghet i en situation där man är utlämnad åt någon som inte ens vill visa sig.

Men – om det är bara en huvudduk, schal? Kan nu inte människor visa håret må det vara hänt. Det är inget arbetshinder, bara lite märkligt för gamla svenska ögon. Men om klädseln inte är deras fria vilja hör det till Polisen, inte till äldreomsorgen att ta hand om.

Det är förstås frågan om vilken typ av slöja det handlar om. Vad det täcker. Är det en person med schal eller person som visar bara ögonen, om ens det blir det en stor skillnad. Det finns ganska många kvinnor på våra gator med heltäckande slöja, även de med bara nät för ögonen.  Det vore ingen arbetsklädsel. Schal är annat, det är inget arbetshinder. Svarta handskar i händerna hör inte heller till vårdarbete. Det är inte behaglig om vårdgivaren inte ens vill ta en i hand utan handskar. Det handlar också om hygien.

I ett annat nyligen skett fall försökte man ge vårdtagarna valfrihet, men det blev galet.

– Vi ska respektera vårdtagarnas önskemål i möjligaste mån gällande manlig eller mörkhyad personal. Detta för att de bor i egna lägenheter och där har man rätt att bestämma själv vem man bjuder in, sas i ett annat fall men då blev det DO anmälan.

I princip är det rätt – jag släpper in de jag vill – men i praktiken fungerar det inte att sortera bort människor som arbetar. Det handlar knappt om rasism från den gamles sida utan oro för det ovana.  Man kan kanske dela arbetet så man undviker konflikter, men på längre tid  fungerar det inte att sortera folk på grund av kön eller utseende. Det är kränkande. Men vårdtagaren får inte heller kränkas.

Jag minns en gammal man som blankt vägrade bli duschad av en manlig person. Han såg det som ett homosexuellt beteende. Det gick inte att ändra hans 93 gamla uppfattning om det. Vårdbiträden är kvinnor, punkt. Nu är det väldigt få män i hemtjänsten så det var inget problem. Jag tyckte att vi skulle låta honom välja så jag tog honom och duschen i stället den manlige kontaktpersonen. Men det fanns även andra åsikter. Vi skulle fostra honom! Så får man inte tycka!

Så får man inte tycka gäller i många frågor i dagens Sverige.

Det är inte roligt att vara naken inför vem som helst. Hur många av de gamla 85+ kvinnorna som bor i något boende har varit nakna med någon annan än sin lagvigda make, fästman kanske? Det var annan moral i deras tid. Jag skulle inte vilja bli duschad av en främmande man, inte ens om han vore jävligt snygg, ännu mindre då. Men inte klagade jag när olycksomständigheter fraktade mig till sjukhuset och en man klippte av mig kläderna och duschade av blodet. En olycka är annat än vardag. I sin vardag måste man få ha önskemål. Petnoga krav är annat.

Hemtjänst och äldrevård är den platsen där integration sker i Sverige och det sköts mestadels av kvinnliga invandrare och gamla tanter och några gamla gubbar. Man kan få arbete inom hemtjänst/boende, utan tillräckliga språkkunskaper och även utan utbildning. De gamla dementa och sjuka gamlingarna (det finns få pigga friska alerta i ett boende, de får ingen plats) blir extra utsatta eftersom de har svårt att bli förstådda och förstå. Det blir tungt för en dement person. Det fungerar inte.  Man måste kunna bra svenska i ett boende där det bor gamla, dementa, sjuka svensktalande personer.

Är den åsikten rasistiskt? Är det inte självklart att i boenden för mestadels svenska personer pratar personalen svenska och är inte klädda enligt någon s.k. religiös sed. Vi har inget religionstvång i Sverige, religion är en privatsak som inte skall påverka det icke religiösa arbetslivet. Det handlar inte om diskriminering utan arbetsklädsel, språk, något som kanske kan kallas kulturkompetens och att arbeta på vårdtagarnas villkor. Det finns flertal boenden för personer som inte är svenskfödda, inte har lärt sig svenska eller glömt det när de blev gamla, boenden med vårdarbetare som talar deras språk och har samma kulturella bakgrund inklusive slöja i någon form.

Som svensk kan du inte kräva något ”svenskt boende”. Varför?

Vi skall inte fostra de gamla. Det måste finnas rimlig valfrihet för gamla,  även för de svenska gamlingarna. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Det är inte alla som är förtrogna med den nya multikulturella världen. Dagens händelser genom media lär knappt öka vänligheten och förståelsen för muslimer. De gamla kan ha svårt att skilja vem vän är, vem fiende om man markerar sin tillhörighet med kläder på arbetsplatsen.

Däremot kan man använda smartare knep för att få samarbetet att fungera, inte bara skicka in någon från en främmande kultur till någons hem och tro att det genast blir ett bra möte för den gamle och vårdgivaren. För det är det som sker, en vilt främmande person ringer på dörren, säger sig komma från hemtjänsten och vill in.  Nästa gång en annan, med schal eller utan.

Jag skulle inte ens öppna dörren.

På spaning efter något att klanka på eller den farliga rasismen

Publicerat av

Godisgranskarna har slagit till igen! Ett drygt tiotal konsumenter ansåg att Haribos ”Skipper mix” med lakritsgodis innehöll bitar med rasistiska motiv. Företaget skämdes direkt och skall ta bort de förhatliga bitarna. Dock finns påsar kvar i affärerna med de rasistiska bitarna.

”Skipper mix” är en påse lakrits där bitarna ska föreställa saker som skepparen ”Skipper” samlat på sig under sina resor på de sju haven. Bland annat finns bitar som ska föreställa afrikanska masker och de väckte ilska hos tiotal personer. Medians makt är stor. Akta er, här kommer grov ammunition om viktiga världsförbättrande saker!

Fast jag är pensionär med ganska mycket tid skulle jag inte hinna peta i lakritsbitar eller annan godis och väcka talan om opassande former. Vissa kan och vill. Det tycks finnas några personer vilka ser som sin uppgift att göra Sverige perfekt, utan felaktiga tankar, bilder, former, färger, produktion och inget som skulle kunna väcka anstöt får förekomma. Speciellt hudfärgen är viktigt, ve om man skulle kunna anser att någon ä svart – på riktigt. Godis, förpackningar, kataloger … allt granskas och företagen hukar sig direkt. Tanken om PK – renhet är god, eller är det bara irriterande, rent av löjligt? Är det inte något religiöst i detta?

När börjar PK – gänget angripa riktiga problem? Ser jag dem som läxhjälp för invandrare med bristfällig svenska, i nattjouren för att dela ut något varmt till uteliggare eller på besök i demensboenden för att ta ut någon som inte har andats uteluft det senaste året?  Kanske städa upp klottret, där finns många icke PK teckningar och ord att rensa? Eller något riktigt radikalt, ordna utbildning för de nyanlända männen om kvinnors rättigheter i Sverige? Om tio personer kan ändra en godisfabriks produktion, tänk vad de kunde göra för världen? Någon? Nä, det är bättre att tugga på rätta karameller.

Rasist och rasism är ord och företeelser vilka lider av inflation. Ungefär som ordet spara. Ordens  betydelse har raserats just tack vare felaktig användning och meningslösa aktioner.

Dessa PK granskare är harmlösa. Är de det? Är det bara tecken i tiden? Nu ratar vi bara karameller, inte så farligt, men visst har PK folket även granskat det fria ordet, alltså  böcker, plockat bort de  från hyllorna eller förlaget har tvingats rensa ut något med ett svart barn eller annan utlänning i? Kan det leda till mer? Där man bränner böcker kommer man till slut bränna människor, var det Heinrich Heine som sa det. Så tänk rätt så PK polisen inte tuktar dig – men vilken tanke är den rätta?
Jag har kvar den afrikanska trämasken från Zimbabwe och antar att den inte är rasistisk eftersom det var en afrikan som både tillverkade och sålde den. Många lever på produktionen av dessa föremål.  Eller levde tillverkaren under arvet från kolonialt förtryck och föreställde sig som vi ser honom: en svart afrikan i magisk festmask?

Bäst att sluta grubbla, damma av masken och ge den en bättre plats, ge gubben en ordentlig frukost, han ser blek och hängig ut. Han kan få lite godis till kaffet, men förstås av rätt sort.

 

 

Om integration och islamparanoia.

Publicerat av

Jag hade en arbetskamrat som var muslim – nästan en vän eftersom han informerade mig om att jag stod än på listan över dem som hade varit kritiska till islam och försvarat Salman Rushdie och på grund av det var villebråd. Han var högt utbildad och mycket modern, bosatt i Sverige sedan tjugotal år. Barnen fick  julklappar och såg på Kalle Anka och frun arbetade fast inte utan slöja. Han bad råd om presenter till frun men han kunde inte bjuda in mig till sin stora bemärkelsedag, det gick inte att bjuda in en ensam kvinna och utan slöja.

Det var en petitess – eller inte?

Länge sedan när jag arbetade som socialsekreterare fick jag en manlig klient som ville ha mer pengar. Efteråt anmälde han mig för sexuella trakasserier. Jag var helt oförstående. Tillsammans med min chef gick vi genom besöket. Då kom vi på det. Jag hade tagit honom i hand som alla andra klienter. Jag hade besudlat honom. Men min chef sa kallt till honom att nu var han i Sverige och att det hade varit skymf av mig om jag inte hälsat på honom. Vi hörde inget mer från honom. Idag hade han fått skadestånd.

Det var en petitess – eller inte? Det pågår värre saker.

Det pågår många krig i islams namn. Sudan till exempel slutade med att landet delades ungefär i muslimsk och kristen del, men freden var kortvarig, inte bara islams fel denna gång.  Centralafrikanska republiken är kaos, Afghanistan känns som ett förlorat land ur alla synpunkter, Irak är en sorgens följetong där Al Qaida närmar sig nästan huvudstaden, i Syrien pågår ett långt inbördeskrig mellan olika grupper, mer… Kan människor leva i fred med varandra? Kan olika religioner existera tillsammans? Det ser ut som om de muslimska länderna kan inte leva i fred om de har något olika inriktningar av islam i landet. Den rätta tron skall vinna oavsett hur många som dör i strävan efter något vi andra inte längre förstår, våra korståg avslutades före 1300. Vi går inte i krig för religionen längre. Eller handlar allt bara om simpel makt och olja eller andra tillgångar?

Kristna är  en förföljd grupp. De tio länderna där det är värst att leva som kristen är alla, utom Nord Korea, muslimska länder. Vi har själva frigjort oss från kyrkans och kristendomens makt. Religionen är en privatsak, dock något stödd av Staten och att vi betalar begravningsavgift. Men islam kräver av sina anhängare samma lydnad som en gång i tiden den kristna kyrkan gjorde av sina undersåtar, om inte mer.

Eller – är de många krigen islams svanesång? Har de en utveckling som de kristna? Vi har ju också stridit för den rätta tron och förföljt de som tänkte annorlunda. Har ni läst om häxprocesser? Inte eoner sedan blev min mor och far utskällda av prästen som kom på hembesök när de inte döpte min syster fort nog. Så vi har haft kyrkans makt över oss alldeles nyligen.

Vi i Sverige är humana till och med undersökningar visar att vi är toleranta även om man får en annan bild i slaskpressen, där är vi rasister allihopa utom PK folket förstås. Vi välkomnar alla som söker plats, skydd och försörjning, vi utesluter knappt någon och vi litar på att människor talar sanning om sina omständigheter. De nya söker sig till släktingar eller klumpas ihop på en flyktinganläggning. Vägen att bli integrerad till det vi kallar svenskt liv kan vara lång.  Många av nykomlingarna fortsätter sitt liv nästan som om de vore hemma i sina gamla hemländer. Antalet kvinnor med täckta ansikten har ökat. Jag ser dem nu varje dag i vårt centrum fast det inte finns någon flyktingboende i närheten. Några av invandrarnas söner reser tillbaka och deltar i krig de nyss flydde ifrån. Döttrar kan behandlas enligt gamla uppfattningar. Trots våra försök till integration – vad det nu innebär – lever många samma liv de nyss lämnat bakom sig.

Det går inte att integrera en religiös föreställning. Den har ett eget liv.

Man bär alltid sitt bagage med sig. Dess innehåll ändras inte av flytten. Det är inte lätt att kasta allt bakom sig bara för att man får ett kort med PUT i handen. Kanske med tiden och med nya generationer? Vi pratar så mycket om integrering men vad innebär det egentligen. Ut med det gamla ändå till grunden? Inte, integration innebär delaktighet i samhället, inte att kasta bort allt av sitt gamla liv och normer. Men det räknade vi inte riktigt med. Vi räknade inte med muslimska förorter, beslöjade kvinnor och religiösa förtecken.

Så – lever vi också i krigets hus? Krigets hus Dar al-Harb är en uråldrig term från islamisk teologi, det beskriver länder som inte än är under islam (olika tolkningar om innebörden finns, slå upp det). Befinner Europa sig i ett Krigets hus? Vissa anser det. Hur är det med Sverige? Vissa ser det så.  En del bygger hela sin politiska karriär på den frågan. Hur blir det med tiden? Peter Hammond beskriver att när muslimer blir över 5 % av befolkningen utövar de relativt mer inflytande än deras antal skulle berättiga. Det införs halal-mat, halal-hyllor i snabbköpen, skilda tider för män och kvinnor i simhallar, särskilda bönerum för skilda kön, för att ta några exempel. Bil- och skolbränder börjar så smått, hedersmord är vanligt.

Är det så – för vi är väl på 5% nu?  Det finns ju andra länders mat på hyllorna men inte har jag hört någon klaga över brasilianska biffar, bananer, tacos, pasta eller finskt surbröd, ännu mindre tyska kyrkan eller engelska skolan. Men det andra …

Är samhällsförändringarna islams fel? Kan vi skylla negativa trender på dem? Är det inte skönt att ha någon grupp att skylla på? Känns det inte igen på något sätt?

Eller inte? Har vi skäl till att vara oroliga? Är de som oroar sig för islams utbredning i världen paranoida? Har min personliga erfarenhet av att leva i religiöst förtryck som ung och hur svårt det är att komma ur det gett mig mer misstro eller kanske mer erfarenhet?

Kan Sverige bli ett unikt samhälle där olika religiösa inriktningar kommer att leva fredligt ihop, respektera varandra och följa landets lagar oavsett hur de avviker från religiösa uppfattningar? Blir det som med min släkt där alla var laestadianer, väl så rigida men den nya generationen har en mildare inställning till religionen? Det har luckrats upp och ingen skulle bryta mot de världsliga lagarna.  Kan de som flyttar in i vårt land välja Sverige, inte för bidrag, arbete, förmåner, utsikter, utan för att vi är ett land som lyckats leva länge i fred, låtit religionen stanna i den privata sfären och inte låter en diffus Gud styra samhället, har yttrandefrihet, lagstadgad jämlikhets strävan mellan könen och har valt att ha högt socialt skydd för vår befolkning bekostad av praxis att alla arbetar och betalar skatt till en gemensam kassa?

Jag ser dock ingen analys om hur växande islam påverkar Sverige och inga jämförelser med hur det har blivit i andra länder. Borde vi inte ha det?

Men vilka skall sköta integreringen i Sverige? Barnen i skola och daghem? De gamla med utlandsfödd hemtjänst/vårdpersonal? Kvotering och prioritering? Så hur ska invandrarna integreras? Borde inte politikerna ta några familjer var och hjälpa dem i början? Kanske de kändisar som skriver pamfletter och pratar högt och positivt om den nya multikulturella världen vill göra en praktisk insats? Inte? De bor inte ens i närheten av de bostadsområden som hyser de nya bosättarna. Är det viljan som fattas när munnen går?

Någon kallade positiv särbehandling för ”välviljans rasism”, det ligger någonting i det. Bara ordet särbehandling signalerar att något är diskriminerande och fel.

Vi har aldrig trott dem som försökt hävda att det finns någon motsättning mellan islam och demokrati, eller för den delen mellan demokrati och någon annan religiös övertygelse. Så säger Carl Bildt och han borde veta. Eller är det också bara en utsaga av någon som inte har en närgången uppfattning om bristande integration, bor inte på ett område där svenskar är klar minoritet och främst av allt är han inte en muslimsk kvinna eller lever i ett land där islam är rättesnöret, eller har sitt barn i en klass där ett enda barn har svenska som hemspråk för att ta ett närliggande exempel om den nya världen vi formar vårt land till.

Ska jag oroa mig för mina barnbarns framtid eller har jag drabbats av islamorsakad paranoia? Kan ordet rasist appliceras på det jag nyss har skrivit?