På en blogg
undrade en kommentator om man kunde göra orosanmälan till Socialtjänsten för en
gamling som inte fick den hjälp man behövde utan for illa. Det var en genial idé.
Jag skulle ha gjort anmälan 6 gånger av de 10 som gubben min var i ett
korttidsboende. Ett par gånger fick vi åka direkt till sjukvården på grund av
ren vanvård, så illa var läget.
Jag klagade. De sa att jag överdrev. Kverulant.
En sak som slog mig också var att vi hade så många olika avlösare fast jag bad om några få så de skulle känna gubben bättre och jag var trygg under mina två timmar ledighet. Jag räknade till några tiotal olika personer och kom inte ens på deras namn. Jag fick en förklaring. Gubben var populär. Alla ville gå till oss eftersom våra två timmar, senare fyra i veckan, var rena vilopausen och min gubbe var en trevlig person trots sin demens. Man tog en promenad eller la puzzel eller bara satt själv och tog igen sig ifall han sov. Ren lyx inom hemtjänst.
Man fick
använda toaletten också. Det är inte självklart att du får eller vill använda
toan hos en vårdtagare. Smittor är inte kul. Städning genom hemtjänst sker vart
tredje vecka så toan ger bara äckelkänslor. Som ett vårdbiträde sa: vi borde börja med
blöjor på oss själva för toaletten i hemtjänstlokalen är oftast för långt borta
för att hinna dit. Andra alternativet är förstås att inte dricka något när man
jobbar.
Det här var ju två år sedan men situationen för arbete inom äldreomsorgen har inte förbättrats. Snarare tror jag att kollapsen närmar sig. Jag läste om stressen i äldreomsorgen idag igen. Det orimliga sättet olika Kommuner, betalda av skattemedel, behandlar sina arbetstagare. En undersköterska sa att jag orkar inte mer, jag går hem och gråter på kvällen. Hur många i Riksdagen går hem och gråter på kvällen eftersom de inte orkade mer? Eftersom de inte gjorde bra nog jobb den dagen?
Sex av tio kommuner skär igen ner inom
äldreomsorgen där det inte finns något att krympa längre. Som att sparka
sjuksköterskor. Slopa vikarier. Kortare tid för dusch. Städning och inköp mer
sällan. Ta bort aktiviteter i
äldreboenden eller helst lägga ner de. Höja avgifter. Eller det geniala:
anställa invandrare som inte är utbildade och kan usel svenska för billigare
lön än en undersköterska som är det önskvärda, påbjudet, inom äldreomsorgen.
Tro inte att
de resterande Kommunerna har gott om pengar. Förmodligen är de Kommuner som
skar ner rejält i år.
Vi alla blir
gamla, om vi inte råkar dö i förtid. Det är liksom ingen överraskning för
politiker. Det är inget man behöver börja fundera just nu. Situationen är den
samma år ut och in med små befolkningsmässiga variationer lätta att räkna ut.
Löpande liksom. Jag tror att man måste börja ställa grupp mot grupp. De gamla
mot Iraks försvarsminister, de gamla mot de sk. ensamkommande, de gamla mot
höjning av Riksdagslöner, de gamla mot kommunala kommunikatörer…
På något sätt måste Regeringen meddela tydligt för oss gamla vilken sorts ättestupa de erbjuder.
Detta är inte en attack mot de barnlösa även om det kan uppfattas så. Det är bara undran över varför flera av Europas ledande politiker har inga barn. Är det ett val eller en sorg? Spelar det någon roll? Har sett både artiklar och kommentarer om just barnlösa ledare under den senaste veckan.
Angela Merkel, Stefan Löfven, Mark Rutte, Nicola Surgeon, Emmanuel Macron, Theresa May och Paolo Gentiloni har inga barn. Fler? Det är förstås inte bara de som styr utan en mängd andra politiker men en ledares röst väger tyngst. En chef anger tonen i alla verksamheter.
Vilket är de barnlösa politikers framtidsperspektiv och för vem? Ett slags Children of men scenario? (Har du inte sett filmen gör det.) Ser de sitt land som sitt barn? Man kan ibland tänka sig det. Mamma Merkel till exempel. Löfven som leker landsfader vid krisens stund.
Hur långt framåt tänker föräldrar? 18 år? Jag lovar, det räcker inte med 18 år. Hur långt ser en politiker? En valperiod? Funderar de på hur barnens liv utvecklas i det redan söndertrasade Europa på grund av deras egen politik? Ja, det finns många politiker som har barn, Utbildningsministern till exempel, men jag har ändå svårt att se om de tänker framåt i långt perspektiv eller till nästa val.
Vi väljer politiker för att de ska förvalta, utveckla och ta hand om landet så det håller även för framtida generationer. Det är inte fyra år som gäller utan kanske riktlinjer för fyrtio. Detta är i alla fall det medborgarna tror och röstar för. Bör vi tänka i fyraårsskift? Eller bara i tre år eftersom valpropagandan pågår redan för fullt?
Vem väljer att leva barnlös? De är främst välutbildade, de utan något religiöst intresse och de som värderar sin personliga frihet stort. (Väljer alltså, jag pratar inte om de ofrivilligt barnlösa.) Kvinnor är fler än män som gör det aktiva valet. Enklare för kvinnor? Alla har ju varit barn men en stor del av sin tidigaste barndom minns man inte. Känslorna kan ju finnas kvar. Kan man som barnlös vuxen riktigt förstå barns behov och tänka sig en framtid för dem? Tänker vuxna med barn och de utan olika om framtiden? Hur blir perspektivet på sikt? No kids, no problems? Hur ser politikerna på sitt värv när inga egna barn kommer med beröm eller kritik för ens politiska resultat?
Politiker har förstås också barn. Var tycker barnen om sina föräldrars gärningar? Beundran? Många barn är kritiska till sina föräldrar. Speciellt i tonåren kan föräldrarna åka på mentalt stryk. Men sedan? När resultat av politiska handlingar börjar ramla in? Kommer någon att säga till sin förälder, superpolitikern: du far/mor, du fixade inte det utan samhället utvecklades till kaos och katastrof under din tid. Jag har ingen lust att städa efter dig utan jag emigrerar. Mina barn skall inte gå här i din skit-skola. Du får sitta i dina pissiga blöjor och vänta på hemtjänsten som inte har tid med dig. Glöm äldreboenden, de har ni avskaffat. Ha det nu som du har planerat.
Kunde detta bli ett rättvist betyg för vissa? Det är aktuellt idag om man ser på till exempel äldreomsorgen och skolan i många kommuner. Ser man på världen förtjänar flertal politiker hårda ord, kanske en plats bakom galler. Men – politikers barn brukar flyta runt på en räkmacka och tycka att världen ger dem möjligheter. Hur många har inte gått i sina föräldrars spår utan större ansträngning eller relevanta arbetserfarenheter? I USA ropas nu om dotter Clinton till president. Ja, där är en typisk person som flyter fram på vågen av känt namn.
Att få barn är att leva in i framtiden. Man planerar framåt. Barnet är glädjen och oron i livet. Föräldrar är med i en utveckling. Man ser samhällets brister på ett helt annat sätt. Bristen på förlossningsplats, långt till BVC, svårt att hitta en större lägenhet som man har råd med, striden mellan arbete och barnomsorg, skiten på gräsmattan där barnet vill krypa, oro för skolan, otillräcklig ekonomi… och de individuella som att hålla ihop relationen och att vara god nog förälder. En stor del av de beslut man gör är för barnens skull eller under deras påverkan.
Hur gör de barnlösa politikerna sina beslut? Vems framtid har de i tankarna? Är dessa politiker så ädla att de omfamnar alla barn? Förstår de hur framtiden kommer att se ut för landets nuvarande barn efter tio, tjugo, trettio år?
Måste man gå i den andres skor för att förstå ens en smula?
Det går att förstå hur andra har det, ungefär. De som inte har egna barn kan vara involverade i andras barn genom arbete, släktskap eller stöd i någon form. Min syster hade inga egna barn men de tre barn som hon hade stått som fadder till i kyrkan tog hon hand om på bra sätt både känslomässigt och ekonomiskt. Det finns fler som hon. Men oftast blir det några få timmar man bjuder barnen på. Den inre förståelsen, den som byggs av åratals nära erfarenhet är begränsad. Att själv ha varit med något så genomgripande som föräldraskap ökar insikten för barns liv och framtid i världen.
Att ha barn ökar också oron för världens tillstånd.
Hur tänker de politiker som har barn? Kanske gör det inget för dem att skolan är undermålig? Att höga skatter tar de pengar föräldrarna vill spara till sina barn? Att vården har köer? Att européerna trängs sakteligen ut främst mot folk från muslimska krigförande länder och Europa genomgår förändringar med radikala följder? Har våra barn och andras ungar blivit en omvänt definition idag? Politiska insatser och även medieintresse handlar ofta om vården av ensamkommande unga män som om bara dessa vore landets viktigaste utmaning. Kärleks ropen är många för de nya men väldigt få för våra egna bröder och söner.
Har Europa en framtid? En dum fråga, det finns alltid en framtid men frågan är för vem och hur. Vems framtid skapar vi just nu i världen med de ”religiösa” krig orsakande folkvandringar? De usla ekonomiska förhållandena i många länder som skapar lyckosökare? De skaror vilka är på väg mot Europa, mot Sverige, mot USAs gräns, andra än fungerande länder i hoppet att finna paradiset med gator av guld (som en afghansk ung man sa). Vissa pratar om 30 miljoner fler invandrare i Sverige när vi har uppenbara bekymmer att hitta liv och plats för ens de 163 000 som kom 2015.
Invandring är brännhet fråga. Hur påverkar den förda politiken våra europeiska (får man säga så?) barns framtid? Integration har redan misslyckats i stort. De flesta européer vill inte integrera sig med muslimer och de i sin tur vill inte bli assimilerade med oss. Politiker håller dörren öppen medan medborgare i Europa är speciellt negativa till muslimsk invandring. Länder spricker i skilda enklaver med olika uppfattningar om lag och liv.
Vad är det för värld vi kommer att lämna efter oss. Vad kommer våra barn och barnbarn ärva för samhälle? Hur ser de nationer inom Europa ut om femton – tjugo år som nu formas av politiker i Sverige och i EU?
Vad innebär en framtid, hur långt ligger det, när byts nuet till en framtid? Är inte framtiden redan här och den gör mig bedrövad.
Bild överst: Den heliga familjen av Juan Simon Gutierrez – http://www.1st-art-gallery.com/Juan-Simon-Gutierrez/The-Holy-Family.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8120801
När jag såg i TV mamman som födde sitt barn i bilen, skar det i hjärtat på mig. Jag har ju haft en stor del av min arbetstid på MVC/BB som kurator. Jag vet hur känslosamt och skört det är att bli en mamma. En tid då man behöver bli omhuldad och känna trygghet.
Emma Andersson från Graninge födde ett barn i familjens bil. Eftersom Sollefteå BB är nedlagt skulle hon till BB i Örnsköldsvik, en körsträcka ca 122 km på vinterväg. Barnafadern körde, men de hann inte fram. Med knappt två mil kvar förlöstes dottern i bilen.
I samband med att man stängt BB i Sollefteå har blivande föräldrar erbjudits en kurs om hur man föder i en bil. Nu har paret Emma och Jim fått uppleva det på riktigt. De hade dock inte gått föda i bilen kursen, de fick praktisera det direkt i verkligheten. Vi är kända även utomlands på grund av bilförlossningskursen. Ytterligare en sak vi kan bli utskrattade för.
Emma Andersson beskriver själv hur det kändes i ett inlägg på Facebook:
”En mardröm för mig. Panikslagen. Otrygg. Tror därför inte att bebisen skrikit eller andas. Vilket hon i verkligheten gjorde.”
Är det inte något bibliskt över detta? Det fanns inte plats… Är detta mödravård år 2017 i Sverige? Var inte vi ett välståndsland? 2015 var vi femte bästa landet att vara mor i? Räknade de kilometer till förlossningen och hur det var att nedkomma i en bil?
Jag önskar Emma Andersson och familjen all lycka till. Har du klarat av en förlossning i en bil under vintern kan du klara av vad som helst. Du är en kämpe!
Jag tänkte också på en av mina väninnor som inte fick plats på närmaste förlossning. På den tiden var det en udda händelse.
1972 på sommaren fick jag mitt sista barn. Även min väninna var gravid och hon fick sin första baby någon vecka senare.
Jag åkte in till förlossningen skickad från Mödravårdscentralen på grund av risk för komplikation. Jag fick planerad plats och barnet föddes två dagar senare. Allt väl. Min väninna hade inte samma tur.
När hon försökte åka in var det fullt överallt. Hennes make körde henne till det närmaste sjukhuset men de hänvisades till nästa. Det var fullt på nästa BB, de hänvisades vidare trots protester. Att åka genom Stockholm klockan 16.30 en vardag var trögt men till sist kom de till Karolinska och hon födde på golvet vid ingångens klädförvaring.
Hon var chockad. Barnet vägde nära fyra kilo. Hon gick sönder. Barnet mådde bra men de båda fick ligga för observation några extra dagar. Hemma mådde hon fortsatt uselt. Så även hennes man som inte lyckades köra in henne i tid. Han kände skuld. Vad skulle han ha kunnat göra? Han fick även parkeringsböter eftersom bilen inte var parkerad på rätt ställe vid sjukhuset.
Min vän fann sig inte riktigt till rätta med barnet. Vi var ett gäng mammor, dåtidens hemmafruar även om flera av oss arbetade deltid, läste i gymnasiet eller som jag i universitet samtidigt. Vi hjälpte och stöttade henne så gott vi kunde. Hon skulle nog ha behövt prata med någon professionell men det fanns ingen att tillgå. Läkaren på BB sa hurtfriskt: Det gick ju bra det här. Fint barn.
Det var oerhört ovanligt att man fick åka runt och leta efter plats på förlossning på den tiden. Hon var unik. Hon hade maximal otur. Att jaga förlossningsplats är bara normalläge idag, inget ovanligt.
Nu är vi där, men kallt planerat. Mammor får föda i bilen, kanske skickas man till Finland eller får ringa runt för att hitta någon förlossning som vill ta mot en. En del har 20 mil att åka, på Lyckseles BB kan det finnas mammor som har åkt 30 mil. Gör det ni, Landstingspolitiker, med värkarna i gång, gärna på vintervägar.
Det föds många barn per år, fler än några år sedan, men förlossningsplatser dras in. BB? Ja, det är mer eller mindre avskaffat, nyförlösta mammor skickas hem vill de eller inte.
Det är inte lönt att driva BB, kvinnor som föder kostar för mycket och det är ont om resurser och personal. Nyss stängde BB Sofia, privat initiativ, eftersom Landstinget betalade för dåligt. Trots protester stängde Sollefteå. Titta på kartan så ser du hur landet ser ut i den delen. Men, något måste man spara in så direktörerna kan ha kvar sina höga löner. Och nya utgifter rinner hela tiden in.
Samhällets moral mäts i hur vi tar hand om barn och gamla, livets början och livets slut. Den moralen är på bottenläge idag. I den moralen ingår förstås hur vi tar hand om dem som behöver hjälp, handikappade och sjuka, men livets start och livets slutskede är de stora markörerna över samhällets moral. Hur ser vi på människan? Hur ser de som styr – politikerna – på de minsta och de som redan gett sitt bidrag till samhället?
Som något värdefullt eller en utgift i årets budget man kan dra in?
———————-
Socialdemokraternas och Miljöpartiets beslutade om att lägga ned förlossningsvården i Sollefteå. Politikerna motiverar beslutet med att landstinget måste spara pengar. 20 landstingschefer kostar skattebetalarna, genom löner och sociala avgifter, mer än dubbelt så mycket som sparas in på Sollefteå BB. Men så klart vill ingen av dem gå ner i lön
Madonnabild: Lucas Cranach, den äldre 1472 – 1553.
Pennan mäktigare än en gevärskula?
Den 7 januari drabbades Charlie Hebdo redaktionen av terroristattack. Två islamister, Chérif Kouachi, och hans bror Saïd, mejade ner tolv personer. Vid flykt sköt de en polis som var muslim. Flykten slutade vid en industrilokal i Dammartin-en-Goële då polisen sköt terroristerna.
En terrorist från samma cell hade redan dödat en polis och 9 januari medan bröderna än var på flykt tog han 15 personer som gisslan i en judisk mataffär. Polisen stormade affären. Fyra av gisslan var döda. Terroristen sköts ihjäl av polis.
En stor del av världens ledare samlade sig i manifestation mot terrorism i Paris.
Attentatet i Köpenhamn inleddes med attacken vid kulturhuset Krudttønden den 14 februari 2015. En gärningsman, El-Hussein, sköt med automatvapen 30 till 40 skott in i lokalen genom en fönsterruta. Filmskaparen Finn Nørgaard dödades och tre poliser skadades. Lars Vilks var det troliga målet, men kunde sätta sig i säkerhet med hjälp av sina livvakter.
Terroristen fortsatte sin tur. Natten mot söndagen avlossades skott nära Köpenhamns synagoga varvid en person träffades i huvudet och två poliser tillfogades skottskador. Terrordramat slutade med att gärningsmannen sköts till döds vid Nørrebro morgonen därpå.
Några demonstrationen till stöd för danskarna och Vilks? Inget som jag märkte.
Fredagen 13 november dödade terrorister130 människor i Paris, 89 av dem inne på Bataclan konsertlokal där bandet Death Metal spelade och 41 i samband med attacker mot fem olika restauranger. 9 döda islamska terrorister, två på flykt.
Vad är det för människor vilka så lättsinnigt kan ta ihjäl massor av f människor de inget vet om? http://www.bbc.com/news/world-europe-34832512
Summa terrorattacker år 2015 utfört av islamisters var 2849 i 52 länder med 27 435 döda och 26 144 skadade och det kan finnas fel för ingen kan registrera allt. Dock har flera dött av självmord än terrorism men det var mer valfritt än bli mejad av en självmordsbombare som tror sig hamna i paradiset genom mord.
Årets böcker ”I början var jag blåögd. I början trodde jag till och med på socialismen. De röda utopierna.” Orden är från intervju med årets Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs. Hennes böcker är en rak höger i magen eftersom de är ur verkligheten. Hon ger de glömda människorna i Sovjet en röst. Läs!
En bok på årets topplista för mig är George Prochnik: ”Stefan Zweig vid världens ände”.
Georg Prochniks biografi är berättelsen om Stefan Zweigs fantastiska framgång och tragiska fall. Stefan Zweig var en av världens mest berömda författare under mellankrigstiden. Ändå blev denne firade författare och intellektuelle, på bara några få år efter Hitlers maktövertagande, alltmer isolerad i sin exil. Efter uppehåll i bl.a. London, Bath, New York och slutligen Petrópolis i Brasilien, tog han 1942 sitt liv efter att ha fullbordat ”Världen av i går”, skildring av det gamla Europa. Värt att läsa!
Sorry about the mess here in Sweden.
Nej, ingen tar den utsträckta handen. Men det går bra att kopiera politiken.
Potatiskriget och fläsket är bränt i äldreomsorgen
En av de strider som pågick 2015 var potatiskriget i Sundsvall. Hemtjänsten slutar koka potatis till gamlingarna. Socialnämnden i Sundsvall omsätter 1,8 miljarder kronor men brottas med ett underskott på flera miljoner, vilket de nu måste ta igen genom potatisen. Potatisen skall lösa en del av kassabristen. Underskott har också min kommun och säkert din med.
Socialtjänsten berättar att kommunens äldre inte längre ska få kokt potatis hemma. Det finns inte pengar till det menar man fast pensionärerna förstås köper potatisen, hemtjänsten bär inte in kommunala knölar.
Tror nämnden att hemtjänsten sitter vid spisen och vaktar den kokande potatisen? Att sätta på koket tar två minuter, sedan gör man annat, dammsuger, duschar, tvättar, värmer köttbullarna och hjälper den gamla till toaletten. Det har aldrig funnits tid att övervaka några kokande potatisar.
Det tycks vara tillåtet att servera de gamla oätlig mat.
På Trängslets asylboende i Dalarna kostar maten 572 kronor per person och dygn. Där är inte bränt fläsk på matsedeln. Det är skillnad på folk och folk.
Sluttande planet heter skola. Skolan är fortfarande ett sorgligt kapitel trots skolministern löfte om att fixa det på 100 dagar. När jag såg att Vietnam hade passerat oss rejält i PISA kändes det som omvända roller. Ett tag sedan hade de inte ens papper till skolböcker men nu puttar de oss ännu längre ner. Vad är det som har förstört den svenska skolan? En av Nobelpristagarna ansåg att lärarna var skälet till hans succé. Han sa: Jag hade fantastiska lärare. Utan kombinationen fantastiska lärare och flitiga elever, sjunker skolan som sten. Alltför många idéer från politiker kan ta död på resten. Att byta ut kunskapsinlärning mot myspys och olika värdegrunder ger inte utrymme för att lära sig grundläggande kunskap vi alla behöver i livet och samhället. Pengar är inte problemet, skolan kostar mer än den smakar. Brister i språket däremot kan vara ett stort hinder.
Andra har det värre. 2000 skolor har fått stänga på grund av Boko Harams härjningar i Nigeria, Niger, Kamerun och Tchad. Skolorna i Syrien lär knappt fungera.
Av de 708 000 syriska barn som har flytt till Turkiet på grund av kriget i Syrien är det bara runt en tredjedel som får utbildning, visar en studie som Human Rights Watch har utfört. Det innebär att 485 000 av barnen blir utan formell skolgång bara i Turkiet.
I de 25 officiella flyktingförläggningar som finns i Turkiet går 90 procent av barnen i skolan, men de allra flesta syriska flyktingar bor utanför förläggningarna. Av dem är andelen barn som är inskrivna på skolan endast 25 procent.
Så, varför byggde vi inte skolor där och gav lärarjobb till de flyktingar som hade användbar kunskap i stället att låta dem flytta hit? Hur många skolplatser kunde man ordna på en miljon, det som en ensamkommande ung man kostar per år?
Eld och vatten
Översvämningar är nu mera en daglig nyhet så är även bränder. England, Burma, Syd- Carolina… Fler än 150000 människor i Paraguay, Brasilien, Uruguay och Argentina har förlorat sina hem efter de värsta översvämningarna på åratals. Varmare klimat ger med regn och issmältning. Men folk vill bo nära vatten, många har sin inkomst från fiske och kanske det var annorlunda när man byggde husen och städerna än nu?
Samtidigt med översvämningar har stora bränder ödelagt områden i Kalifornien. Jag har skrivit tidigare om bränder här hemma. Någon tände på skoj eld i garaget bredvid oss. Dags att skaffa brandsläckare. Har du en?
Om Klimatmötet finns inte mycket att säga till om. Alla skrev under. Hurra! Men vad gör alla sedan?
Bara svenska politiker rätta färger har När bildkonstnären Bernth Uhno köpte villan i Skänninge, Mjölby, hade huset stått obebott sedan 1981. Den gula färgen var solblekt och flagnade. Han målade om huset i flera nyanser. En gul färg i botten som han har blandat upp med vitt i nederkanten av husväggen och rött i överkanten. Men tjänstemän och politiker i Mjölby tycker att färggränsen är nådd i det här fallet. En enig byggnadsnämnd beslutade att Bernth Uhno måste måla om huset i en kulör som byggnadskontoret kan godkänna. En husvägg som går i olika nyanser av gult är ”inte svensk”, enligt ordföranden Anders Steen (C). Ojdå. Det är mycket som inte är svenskt idag speciellt när det anses att något svenskt finns egentligen inte. Men till sist satt Länsstyrelsen ned foten och slog fast att huset inte alls behöver målas om. Politikerna bestämde sig att det var ingen idé att överklaga beslutet.
Jag undrar: Vad kostade galenskaperna för skattebetalare?
Sagt och tänkt – eller inte? ”Let’s be clear: Islam is not our adversary. Muslims are peaceful and tolerant people and have nothing whatsoever to do with terrorism.” Hillary Clinton
”I’d Rather Die Standing Than Live on My Knees.” Stephane Charbonnier.
While values like equality, tolerance, and transparency may often be associated with Sweden’s reputation abroad, Rosling argues such values aren’t actually Swedish. He says. “If anything is Swedish it’s alcoholism.” Hans Rosling.
”Vi tvingas tillfälligt anpassa oss efter verkligheten”! (Riktigt citat eller inte så sammanfattar det dock rätt hennes inställning i asylfrågan.) Åsa Romson
Jämlikhet
Det finns oändliga aspekter på jämlikhet men eftersom jag inte är feminist, långt ifrån tar jag bara upp de späda barnen. Hur ser vi på kvinnor som föder barn? Ett arbetshinder? Hur ser vi på pappor? Garanterat som hjälplösa personer vilka inte fattar att vara hemma med babyn tillräckligt många dagar. Jädrans kvinnor som snor tiden! Men nu ska pappa Staten åter fixa det med 90 icke delbara dagar.
Att familjer själv skulle dela vården av det nyfödda barnet som de tycker är bäst behagar inte pappa Staten. All energi att styra familjerna till jämlikt liv har lagts på barnets första år. Sen går ungen i dagis med kvinnor, lågstadiet med kvinnor, BVC med kvinnor, många ensamma mammor… men då finns ingen oro för bristande jämlikhet.
När första året i barnets liv är över finns 17 år kvar innan myndighetsålder. Men när Staten inte kan styra de åren dividera med föräldrapenningen.
Årets utlandsresor
Resan gick till Florens och Pisa med ett plusbarnbarn, ålder 13. Broar, kyrkor, Vasari korridor med sin fantastiska porträttsamling (rekommenderas!) och förstås tornet i Pisa.
Det är roligt att resa med ett barn i taget. Man förstår snabbt hur olika barnen är, vilka preferenser de har och kanske något om vilken framtid hägrar eller önskas. Det sistnämnda är dock ett stort frågetecken för oss alla. Inte bara skolan utan många samhällen är på sluttande plan. Kommer vi att resa som nu i framtiden? Kommer världen vara öppen som nu?
Gatubilden har förändrats. Överallt finns skaror av resande människor i jakt efter något bättre, sittande på trottoaren med sina pappmuggar. 2-3 år sedan såg jag inga tiggare under Italienresor men nu hade Florens folk från Mellanöstern/Afrika som drog runt. Armodet, människohandel, prostitution och kriminalitet är ständigt närvarande.
Årets motionsrunda
Årets vandring gick till Alperna, Tour du Mt Blanc. Sista gången? Det är ganska enkelt att vandra på Alperna eftersom man kan köpa mat på vägen, bara man passar affärstiderna för där överlever folk fast mataffären är stängt under eftermiddagen, tidigt på kvällen och oftast på söndagar. Är det uselt väder kan man skippa tältet och sova i en refug. Det kan uppstå de mest oväntade möten och samtal under middagen med folk från alla världens hörn. Chamonix är en charmig stad med utsikt mot Mt Blanc oavsett var man är. Jag skulle inte ha något mot att bo där men priserna på lägenheter är inget för en fattig pensionär. (Mer om vandringar klicka på etiketten vandring.)
Nytt år eller bara en upprepning?
Blir allt bättre i år? Det är väldigt, väldigt tveksamt. Gott Nytt år 2016. Stå på er, innan någon annan gör det. Livet är inte ett genrep det är själva föreställningen
