En om dagen – igen.

En om dan. Förr betydde en om dan vitaminpiller. Nu betyder det sprängningar, inte efter mineraler utan när någon spränger din bostad. Året har börjat med en våldsvåg, en sprängning av bostadshus om dagen.

Experter tror på nytt rekordår av sprängningar, precis som om det vore frågan om idrottstävling, OS i brott kanske. Sedan finns de brott som aldrig löses. Nyss fick en bekant sitt hem länsat mitt på dagen. In genom fönster och ut genom dörren. Bostadsinnehavaren var i mataffären. Ingen såg något fast det var vid en gata.

Nej, personen får inte igen något. Det är bara att städa upp och ha ett igenspikat fönster.  Inbrott är inte prioriterat när polisen hittar lik och en portgång sprängs på samma vecka.

Ja, vi ligger på toppen av kriminalitetslistan i EU. Bäst i Norden också.

Regeringen ojar sig. Det är oacceptabelt. Polisen  ojar nog sig också och de kämpar på. I regel känner de till  ledarna av terroristgänget, klaner kallar vi dem i Sverige, men inte går det att plocka in dem, låsa in och kanske skicka dem dit de kom från. All respekt för Polisen, men de sitter fast i regler och tidsandan: att tycka synd om de stackars barnen som måste bli kriminella för de är så utsatta. Barn står till och med i för att få brottsuppdrag. De kan inte räkna och tror att de blir jätterika med den lön de får för brotten.

De är som en hydra med flera huvuden. Hur än du säger oacceptabelt växer nya huvud fram.

Det  pratas om att medla mellan gängen. Som i en äktenskapskris. Pizza har också prövats och varmkorv.

Hittar polisen de tonåriga sprängarna blir det ingenting. Lite vård. Jag vill att brottet sprängning av hyreshus och bostäder räknas på ett helt annat sätt, som terrorhandling. Husets skador räknas och skadestånd döms ut vad det kostar. Sedan antal personer i huset gånger mordförsök. Mord förstås om någon dör. Det är ingen olycka. Livstid oavsett ålder.

Innehållet i livstiden anpassas enligt åldern. Nej, inga mysrum utan skola och arbete samt lås på dörren. Inget Internet, det är genom Internet de kriminella ledarna styr sina underordnade. Kanske kan vi kalla det för uppfostran av de icke fostrade.

Jag tror dock att det är ganska hopplöst. När jag arbetade extra för Kriminalvården med utredningar  på 80 – 90 talet sa jag aldrig ordet hopplöst. Det fanns alltid en väg ut. (Dock tyckte jag mig se en förändring i både kriminalitet och utövare i slutet.) Nu skulle jag säga att det är tämligen hopplöst.

På min tid satt inte terroristledarna i ett annat land och skickade order. Det lär finnas 600 sådana utanför Sverige som har de kriminella här på sin lönelista.

Då var det enskilda personer, kanske ett gäng i stan, inte hela Världen omfattande terroristgäng. Ja, vi kallar dem klaner här men nog är de terrorister. Kriminaliteten har blivit internationell i knarkets spår.

När jag ser killar i sina svarta huvor dra runt i centrum känns det en smula obehagligt. De finns i mataffären och plockar med sig varor. Nej, de betalar inte och ingen säger något. Alla vill bara att de ska försvinna.

Inte ens jag säger något nu mera.

Brott idag tränger sig in i våra hem per telefon. Gamla kan vara är lättlurade, de som än inte har misstro mot allt och alla. Polisen uppmanar de gamla att byta till hemligt nummer så de inte blir  antastade av bedragare. Våra uppgifter är enkla att hitta, de gamla är skurkarnas favoriter. Skulden har alltså de gamla som svarar i telefon. Hemligt nummer? Det finns inget sådant för gamla som har hemtjänst eller andra stödinsatser. Hela Kommunen vet, ungefär. Och, det är riktigt besvärligt att ha ett hemligt nummer för den som behöver ha kontakt med andra än sina närmaste.

Skäms Polisen som sa det!

Vi är det trasiga landet. Alla dessa  löften från våra politiker är inte vatten värda, kanske inte ens möjliga längre.

PS. Vill du läsa flera trista inlägg om brott klicka på ”brott” i ordmolnet på sidan hem.

PS2. Stäng av telefonens ljud på alla obekanta nummer. Då svarar du inte av misstag på skurkarnas och försäljarnas nummer. Sedan kan du söka på det missade samtalets nummer, se vad det var och ringa upp – om det var någon du ville prata med.  Spärra det ovälkomna numret. Till sist slutar de ringa. Ditt nummer svarar ju aldrig, så det kanske inte ens finns.

PS3. Livstid i Sverige är i regel 16 år.

Detektiver på jordgubbsbranschen och Glad Midsommar.

Nej, det är inte bara Sverige som firar Midsommar. Finland, Norge, Danmark, Island, Estland, Lettland, Litauen, Italien, Spanien och Portugal firar midsommar. Sedan finns det platser i flera länder där ättlingar från Norden firar Midsommar. Ukraina, USA, Australien… Fler. Så det är inte en svensk Nationaldag, bara årets längsta dag som firas i flera länder och på olika sätt.

Och så kommer det vanliga gnället.  Kvinnor klaga igen att de drar tyngsta lasset vid Midsommarfirande. Men låt bli då.  Ta tiduret fram bara. Är det inte millimeterrättvisa får du väl låta bli något eller strunta i matlagning, dra iväg till korvkiosken med hälften av ungarna och skita i resten. Har du som kvinna inte förändrat arbetsfördelningen innan är det lite fel vald tidpunkt nu.

Jag för min del tror inte alls att nutida män är så slöa. Nog ser jag pappor i Centrum med barnvagn och matkassar. I kö till Systemet. På bensinmacken. Och mitt på dan är det färre mån ute. De är på jobbet. Män arbetar flera timmar än kvinnor. Ganska naturligt , tycker jag, så länge kvinnor föder barn.

Nu ska jag iväg och fira Midsommar där den som gör det bäst, gör det. Män vid grillen. Ingen gnäller. Alla gör sin del. Min del är dock blygsam, jag blir bortskämd. Jag skulle bara köpa ost och jordgubbar.

Nu hoppas jag att jordgubbarna inte stöder kriminell verksamhet.

Polisen har ju varnat oss, ohövligt just innan vi alla skall handla för Midsommar. Fel jordgubbe tvättar pengar för kriminella gäng. Vi skall vara varsamma så vi inte köper de gubbarna och stöder kriminaliteten. Det är jämställda med partyknarkandet som Polisen tidigare har varnat oss för.

Menar polisen att vi ska göra en utredning av jordgubbsförsäljarens bakgrund innan vi handlar? En analys av en jordgubbe så vi vet varifrån den kommer? Svensk eller falsk?

Myndigheter ropar nu mera ständigt hjälp av allmänheten. Nyss skulle vi alla kraftsamla för att stävja ungdomskriminalitet. Nu ska vi bli detektiver på jordgubbsbranschen.

Tack vare naiva Politiker har Polisen hamnat i läge där även jordgubbarna blir kriminella. Nu ropar de hjälp från allmänheten att stävja det kriminella Sverige.

Nej, nu ska jag inte säga vad jag tänker utan önskar er alla Glad Midsommar. Och ni som arbetar på samhällsnyttig bransch, hoppas det blir en lugn helg för er.

PS. Kom ihåg: sätt dig inte i bilen med syfte att köra om du inte är spiknykter.

En liten höstvandring med skrämselkrydda.

Liten höstvandring på Sörmlandsleden. Löv täckte stigarna, ibland var det svårt att veta vart var leden. Dock är Sörmlandsleden ganska bra märkt med röda ringar i träden och pilar som visar riktningen.

Jag startade från Lissma längs Huddingeleden tills jag kom till Sameslingan och nådde Sörmlandsledens etapp 5:3 och sedan vidare till 5:2. Etappen 5:3 var en enkel sådan inga svårigheter. Men 5:2 hade partier med fallna träd huller om buller så jag fick gå runt röran, hoppa över, undra vad hade hänt. Som om en våldsam storm hade gått över platsen.

Tältade nära väg 257 i skogen och vid sjön Tärnan. Inga speciella tältplatser.

Vid etapp 5:2 finns Transjön som man når genom en märkt stig. Den platsen var speciell. Nära vindskyddet fanns vattensjuk mark med fallna träd och massor av trädsvampar.

Vattnet i sjön går att dricka. Det var svagt gulbrunt i färgen men smakade okej. Bäst dock med vattenrening.

Det var en magisk plats. På vägen hem avvek jag dit en gång till. Det klarnade upp lite så jag tog bilder och bara gick runt tills det blev nästan mörkt. Nej, jag stannade inte eftersom ett gäng samlades till ett party på platsen

Området Transjön var en plats jag gärna kunde återvända till – någon gång.

Djur? Hästar i hagar förstås. Det är en del vägvandring förbi gårdar. Kråkor, en häger, en ekorre och en gris som nöffade runt tältet och försvann när jag försökte kravla upp. Det är stilla i naturen om man borträknar polishelikoptrar som hovrade nära. I timmar. Det kändes lite kusligt att se helikoptern med sina blinkande ljus alldeles ovan mitt tält ett par gånger. Aliens? Vid den nästa igenvuxna sjön Tärnan?

Nej, det var bara personer som hade hört smällar i närliggande Vansta och larmat Polisen. Så polisen sökte av området med flera patruller och helikopter. Men de hittade ingenting då som förklarade smällar eller något brottsligt. Klockan 21 någonting avbröt de på grund av mörkret antar jag. På morgonen i sjutiden vaknade jag av fem skarpa smällar efter varandra. Jag är inte en ängslig typ och känner mig alltid trygg i skogen men nu kändes det inte helt prima. Älgjakt? Nej, det var slut redan. Men jag såg inget och inga.

Jag åt frukost, packade ihop och gick tillbaka till leden från min tältplats.Jag försöker alltid tälta en bra bit från leder. Natten är djurens tid. Även de använder leder.

Årets sista natt ute? Någon på nätet har startat en ”rörelse” om att sova en natt ute varje månad och så se naturens skiftningar. Det kanske vore något?

Sörmlandsleden är mestadels lättvandrad, några lite svårare upp- och nedgångar finns som på etapp 33 vid Bråviken. En del väg och skogsvägar. Många naturskyddsområden. Problemet är bitvis hästar, hästskit, cyklister, mopeder, även fyrhjulingar och som resultat sönderkörd led. Att vandra i geggan blir inte ett nöje utan viss irritation. Fallen skog kan vara som hinderbana men det är naturen som själv har orsakat det, inget att gnälla över. Barkborrar. Fästingar.

Det är dags att se över utrustningen, laga revor, fixa förbättringar och fundera ut om något måste förändras och köpas. Både sovsäcken och tältet ska hänga i klädkammaren, aldrig stuvade i en klump. Tomma och nästan tomma gasflaskor punkteras och sedan kastas i återvinning. De räknas då egentligen som läskburk men inte vill affärens burkautomat ha de.

Årets vandringshöjdpunkt? Allting är än blekt i jämförelse med PCT och faktiskt det mesta jag har vandrat genom under åren. Naturen är, kan jag säga, enklare men inte mindre värt att besöka. Kanske Lugnets Naturreservat (min förra vandring)? Jag gillar ju riktig gammal skog och natten vid sjön med klar stjärnhimmel ovan och dess spegling i sjön var en fin upplevelse. Kanske de träd som hade fallit och har sitt rotsystem för vår beskådan? Att se svensk arbetarhistoria i gruvområdet Skottvång var åter en påminnelse om vilka lyfte upp Sverige från fattigdom till en industrination och välgång. Hårt arbete, teknisk utveckling och forskning blev svenska paradgrenar, kända i Världen över.

På vilket sätt glänser vi nu? Det låter som en sorglig fråga.

Att fria till en skränande massa.

Idag, på Nationaldagen, tänker jag på Polisen och den smala åsiktskorridoren.

Polisen har nu hamnat under illegala demonstranter i hierarkin. De är redan under klankriminalitet, barnrån och våldtäktsmän. En polis knäar för en demonstrationsmobb och pressen hurrar. Så vackert, skrev någon. Hon håller i en plakat som nedvärderar vita människor. Mig alltså.

När knäade någon polis för alla våldtagna kvinnor? Alla rånade barn? Alla som har mist livet i en terrorattack? Eller bara för en gamling som har blivit rånad i sitt hem när hon var dum nog att öppna dörren till någon hon trodde kom från hemtjänsten? La polisen genast sig på knä när de slutligen hittade Wilmas avhuggna huvud efter många dagar i hennes lägenhet?

Inte?

När jag var barn och gick i flickskolan brukade polisen passera skolan på en av sina rundor. De kunde komma in på gården och fråga om allt var väl. Vi neg och sa ja. Polisen var en av Samhällets stöttepelare, ägde makt och höll Staden trygg. Någon elev hade en far som var polis. Någons far var militär. De var yrken som värdesattes. De var skyddet och lagen. Genom polisens arbete kunde vi andra fortsätta våra liv i trygg förvissning: behövde vi hjälp, kom den.

Genom militären var landet ett fritt land. En demokrati där vi litade på dem vi valde att representera och styra landet. Det var i tiden länge sedan.

Hur är det att vara en polis idag? Under och strax efter terrorattacken på Drottninggatan åtnjöt polisen stort tilltro och respekt från allmänheten. och folket dränkte dem med kärleksbetygelser. Men sedan? När de inte ser ut att fixa jobbet? När det är svårt att rekrytera trots att kraven anpassades. Trots försök att få invandrare att söka så polisen kan förstå bättre invandrarkulturen. Förstå alltså. Trots att kvinnor fick en fördel när de inte fixade fysprov eller misslyckades att skjuta. Kriminalitet ökar oberoende av  ansträngning med fina projekt som Rimfrost. Bra namn. Resultat blev bara frost. Trots korv, kaffe och bullar, även pizza.

Vem vill vara polis idag? Hur ser polisen på sitt arbete? Vad är den till för? För folket eller de kriminella? Har kriminaliteten redan gått över deras förmåga och till sist blir vi en ny Mellanöstern land? Jämför vad du vill för land, men med klanvälde.

Polisen som dekoration, katträddare och för att jaga torskar? Knäande framför en mobb och det är så vackert.

Jag klipper från Nyheter 24: Då gjorde den kvinnliga polisen den viktiga gesten. Hon stannade upp, lade undan sin batong, gick ner på knä och höjde näven i luften. Hon höll också upp en skylt som hon får låna av en av demonstranterna med texten ”White silence is violence”.

Skall inte Polisen i tjänst vara opartisk?  Vad hon gör på fritiden är nästan oväsentligt så länge det inte är brott men på arbetet knäböjer man inte för mobb även om det tycks vara på mode och man märker inte vita med en plakat.

Att abdikera inför  en mobb, eller demonstration  är inte polisarbete.

Efter händelsen har hon både hyllats, och kritiserats för bristande objektivitet. 4-5 anmälningar kom in till polisens internutredningar som nu alla har lagts ner av åklagare.

Jag har i dag beslutat att inte inleda någon förundersökning och kan konstatera att vederbörande inte gjort sig skyldig till något brott. Sedan får polisen internt hantera lämpligheten i att uppträda på det sättet, säger chefsåklagare Anders Jakobsson på Särskilda åklagarkammaren.

Hur  känner de andra poliserna sig? Finns det några som inte skulle knäa för en mobb? De är tysta. Kanske polisen bara flyter med strömmen? Igår var det varmkorv.  Idag knäar man. I morgon? Ska vi bara säga: sådan Regering, sådan polis?

Även yttrandefriheten har fått ytterligare begränsningar.

Mats Skogkär, ledarskribent på Sydsvenskan skrev i tweeten, som var en kommentar till de pågående protesterna i USA:

”När man ser vänsterns närmast sexuella upphetsning över upploppen i USA, över plundringarna, bränderna och våldet, blir det också lättare att förstå dess strävan att genom invandring skapa liknande förhållanden här med en stor, invandrad, etnifierad och segregerad underklass”.

Det skriver man inte hur sant det än vore. Det finns ingen yttrandefrihet på fritiden som ledarskribent. Han ska inte få skriva mer. Hans twittrande fortsätter att störa vår opinionsbildning, säger tidningen.

Yttrandefrihet gäller mobben. Inte ledarskribenter. Kanske borde vi flagga på halvstång idag på Nationaldagen, infört först 1983.

Varför känns allt som rutten kaos? Som om rötterna hade ryckts upp och allting faller? Som om nedmonteringen av Sverige pågår på alla plan tills ingenting av det vi har uppskattat, betalat och arbetat för finns kvar.

Från Katerina Magasin:

För oss som vill leva i ett samhälle där polis främst ska försvara medborgare och oskadliggöra kriminella är gesten av en polis som kuvas av laglösa individer starkt oroväckande. Tankarna går till förnedringsrånade ungdomar som tvingas kyssa förövares fötter.”

PS. Jag ställde en fråga till Polisen om lämpligheten att knäa och ha plakat med hat mot vita. Om den aktuelle polisen hade brutit mot några arbetsföreskrifter. Ja, alla anmälningar är ju nu nedlagda. Det är OK att göra så.