Etikettarkiv: kvinnor

Bor Joakim von Anka här hos den svenska Regeringen samt lite statistik om oss.

Publicerat av

Vem som helst kan ju få bidrag i Sverige, sa gänget runt bordet när vi drack te tillsammans och pratade om vår vandring runt Mt Blanc. De tyckte den ensamma gamla tanten var lite kul, men sedan kom kommentarerna om Sverige. Jag har för lite jobb just nu, kanske skulle jag röra mig mot Sverige, hur mycket bidrag kan man få, sa en av dem. Den första var landskapsarkitekt, den andra ekonom, den tredje läste psykologi och nästa var konstnär som gjorde simpla omslag och förpackningar. Alla var EU medborgare omkring 30 – 35 år, utom den sista, australiensaren, som bara kuskade runt i världen på spännande äventyr med pappas pengar och publiceringar i äventyrstidningar. Han frågade inte om bidrag.

Är världens uppfattning om Sverige ett bidragsland eller hade gänget bara usel humor? Men det var inte den första kommentaren av den typen jag hade fått. Är det så världen ser på Sverige? Bidragslandet?

Jag hade inte mycket att sätta mot deras uppfattning om bidragslandet. Nästa gång jag hamnade vid ett campingbord och folk frågade varifrån jag kom sa jag Finland och de ropade i en mun: så härligt land! Jag har alltid önskat resa dit.

Jag hoppades att de inte frågade mer ingående råd. Svek jag mitt land? Är Sverige mitt land? Folk frågar gärna varifrån jag kommer eftersom jag har en brytning. Det är trist att få den frågan efter mer än 50 år i landet. Jag tröstar mig med att Drottningen har också en brytning och hon har fått svenskundervisning, inte jag.  På de 50+ åren har världen förändrats, så även Sverige. Ute på gatan pratas det olika språk och på sjukhuset jag arbetade behövdes tolkar på 96 språk. Gatubilden är förändrad. Just idag mötte jag flera kvinnor i heltäckande svart klädsel i vårt lilla centrum och en del av flickorna i närliggande skola bär huvudduk. Tiggare sitter vid affärsdörrar med sina pappmuggar. Det är fredag och folk går hem med pizzakartonger och systempåsar. Nyheterna berättar om problem, skatteslöseri, bidragsfusk, svenska IS krigare, dom i våldtäktsmål och politikernas velande.  Invandring är den näst viktigaste frågan i Sverige efter skolan i fritt fall. Hela världen med sina problem finns i Sverige.

Sverige är ett annat land idag än på – 60 talet när jag tog båten över till det förlovade landet Sverige. Ändå inte, Sverige är fortfarande målet för invandrare. Skälen kan dock vara annat än min. Drömmen om ett homogent land, dit vi integrerade oss som nykomlingar, där vi lätt kände igen oss är länge sedan förbi. Världen förändras, allt är i rörelse.

Vad är ett hemland? När blir ens boplats hemland? Vad består en nation och dess folk av? Vem är invandrare och vem är svensk? De är aktuella frågor men att diskutera dessa stämplas man genast med rasiststämpel. Skall Sverige finnas kvar? Kan den tanken vara rasistiskt? Är multikulturellt bara ”another leftist ’Hate Crime’ on Western Civilization” som någon skrev i som kommentar till en artikel?

Hur blir framtiden? Vad säger statistiken? Framtiden är redan multikulturell. När jag flyttade hit i början -60talet var vi ca 7,5 miljoner och jag tror att finnar var den största invandrargruppen. Dock hade Finland och Sverige varit samma land en gång i tiden. Den sista december 2014 uppgick Sveriges befolkning till 9 747 355 personer. Det är en ökning med 102 491 personer jämfört med året innan. Folkökningen är den största som någonsin uppmätts mellan två enskilda år. Främsta skälet till det är hög invandring med 126 966 personer. 26 113 av dessa är från Syrien vilket är den största flyktinggruppen i dagsläge.

Men även ett födelseöverskott bidrog. 114907 barn föddes i landet. Andelen utlandsfödda mödrar till de nyfödda är 25,5 % 2013. 1973 var det 10 %.

Födelseöverskottet uppgick till 25 931 personer och invandringsöverskottet uppgick till 75 729 personer fördelat på 33 946 kvinnor och 41 783 män. Folk rör sig in och ut ur Sverige.

Ca 2 miljoner människor i Sverige har nu utländsk bakgrund om vi räknar in dem med båda föräldrar födda utomlands. 1, 53 milj. är födda utomlands men då är förstås även finnar som jag, norrmän och danskar m fl medräknade. Sedan 2003 har utlandsfödda ökat med 41 %. Visst är vi det nya Amerika?

Kvinnorna har alltid varit fler än männen ända sedan folkräkningen startade år 1749. Vid utgången 2014 fanns det 2 875 fler kvinnor än män. Men i mitten av mars väntas männen gå om kvinnorna. Vad beror detta på? Kan det vara så att kvinnor lever mer lik männen vilket innebär tidigare död, lik männen? Eller finns det andra orsaker? Invandring då? Där finns viss skillnad. Yngre män och åter yngre män.

Vart finns kvinnorna? 2013 kom 16317 asylsökande från Syrien varav 6032 kvinnor. Från Eritrea 4844 personer varav 1766 kvinnor, från Somalia 3901 personer varav 1253 kvinnor och Afghanistan 3011 varav 677 var kvinnor. Av totalt 54259 asylsökande 2013 (asylsökanden, inte invandrare totalt) var 19496 kvinnor och 34763 män. Av 3852 sk ensamkommande barn var 3184 pojkar.

Var är kvinnorna? Kvar i skiten? Eller skickar man ut männen först för att sondera möjligheterna? Är männen bara en starkare och rikare grupp? Vad händer om de blir väldigt isolerade från det svenska samhället? Både i Kina och Indien finns obalans och det gör de fattiga männen till olyckliga, ensamma, som överblivna. Hur klarar sig kvinnorna vilka blev kvar? På flyktingläger i Jordanien lär det finnas saudier på jakt efter en ung fru eller snarare en slav.

Krig och flyktingar är en marknad på många sätt.

Hur handskas Sverige med befolkningsökningen? Landets folkmängd ökar i nuvarande takt med en Linköping eller Gävle per år och det är inte bara små bebisar vilka bor än så länge hemma hos föräldrarna. Regeringen räknar med 400 000 invandrare under valperioden.  Vart ska de bo? Hemma hos riksdagsmän kanske? Hur många skall trängas på Romsons båt? Bostadsministern mumlar om baracker.  Det finns redan nu ”ghetton” av olika arter. Vad skall de nyinkomna, icke svensktalande utan efterfrågad utbildning arbeta med?  ”Vi har nog med utländska restauranger, vi behöver inga fler så de som kommer blir bara arbetslösa”, sa en man på en av de små orter där man hade lämpat av en skara asylsökanden, till en ort utan tillverkning av annat än kaffe till förbipasserande turister och som sagt några restauranger. Det fungerar inte trots uttalanden om stora, tomma skogsarealer.

Vart går landets ekonomiska och ekologiska gräns? Vad är planen? Det måste väl finnas ett bättre plan än den Regeringar hittills har presterat?

Och en intressant fråga till: kommer svenskar att sakteligen bli en liten minoritet? Då får de väl status som urfolk med speciella rättigheter? Inte? Det finns väl inga svenskar, vi är alla bara invandrare?

Hemmafruar – ekonomins sabotörer?

Publicerat av

Hemmafruarna sabbar ekonomin. Speciellt de som är utbildade och gullar med barnen hemma i stället att arbeta orsakar de negativa nedgångarna. Jag var ett av dem –  alldeles frivilligt – men det var så länge sedan att de ekonomiska effekterna lär ha dött ut om man borträknar min egen pension. Än väljer en del kvinnor att vårda någon hemma i stället att vårda någon ute i arbetslivet. Några år sedan gjorde jag åter det valet när gubben blev sjuk. Så jag är en jämlikhetssabotör.

Jämlikhetsaposteln och feministkämpen, EU ministern Birgitta Ohlsson har räknat ut att med absolut jämlikhet ökar ekonomin i EU med 12 %.

Men det finns en tillväxtfråga som har tigits ihjäl bland världens maktelit alldeles för länge: att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. OECD har beräknat att EU:s BNP kan öka med hela tolv procent om förutsättningarna förbättrades för kvinnors yrkesarbetande. Om kvinnor arbetade exakt lika mycket som män visar forskning på att den positiva effekten kan bli än större. Säger Birgitta Ohlsson

Hon fortsätter:

Det har länge varnats för begåvningsflykt, ”brain drain”. Men ett ännu större problem är ”brain in vain” – att kvinnor skaffar sig högre utbildning utan att kompetensen tas till vara.

Birgitta Ohlsson oroar sig över de hemmafruar som undanhåller sin utbildning från arbetslivet och gömmer sig hemma med sina barn, över dem som vårdar sjuka/dementa anhöriga i stället att arbeta heltid. Även frihandelsavtal är bara en droppe i det stora ekonomihavet om man jämför med den fantastiska utvecklingen som just mammor kan åstadkomma genom att lämna ungarna i daghem och bli något, styrelseproffs kanske. Jämlikhet mellan män och kvinnor i antalet arbetade timmar är det som räddar ekonomin, trollar fram jobben och då visar BNP: n rara siffror. Så, arbeta, så du kan shoppa de nya skorna och senaste mobilen för att inte glömma större pension ifall systemet eller du inte har kollapsat till dess. Det är arbetslinjen som gäller i livet inte kakbak hemma.

Ordet eller tanken om barn finns inte i Ohlssons värld. Var det inte hon som sa när hon födde barn att det finns andra som kan ta hand om barnet för hon ska jobba, ungefär som att leja någon blomvakt eller köpa en RUT tjänst. Men nu ska vi inte vara elaka mot Ohlsson för var och en har rätt till att ordna sitt liv som man önskar, än så länge. När Ohlsson säger att om välutbildade kvinnor tar hand om sina barn är det en förlust pratar hon om sig själv men det innebär inte att andra måste göra hennes val. Vad är det för fel om välutbildade tar hand om sina barn? Menar hon att det vore ok om de outbildade gör det? Staten äger inte min intelligens, förmåga eller utbildning – även om Staten inte tog betalt när jag utbildade mig utan lånade ut pengar vilka de fick tillbaka med ränta. Jag kan inte se utbildning som ett problem, oavsett hur man använder det, hemma till barnens väl, inom vården, som minister… utbildning har ett eget värde.

Det finns än länder inom EU där kvinnor är ofta hemma med sina mindre barn och det sticker ministern i ögonen. I värsta fall får föräldern även betalt i vårdnadsbidrag, dock i den nivån att det kräver en inkomst till i familjen. Det är inte eoner sedan många kvinnor var hemma i även i Sverige, i alla fall till skolans början. Jag var ett av dem. Var våra barn födda på – 60 – 70 talet, vilka växte utan daghem, missgynnade, dummare, mera problematiska än dagens barn som har haft arbetande mödrar och varit i daghem?

Är inte Ohlsson en Alva Myrdal i modern tappning? Ohlssons värld handlar om de vuxna. Bara ett lönearbete har ett värde, det kan vi visa med statistik. De mänskliga värdena är svåra att göra till siffror.

Jag tycker inte det är märkligt om kvinnor tar större ansvar för de späda barnen. Jag vill påstå att graviditet, barnafödsel och amning har betydelse både för kroppen och för psyket, det är inget man fixar jämlikt. Det är naturligt att kvinnor får en större del av tiden med föräldrapenning, de föder ju barn.  Resten däremot kan vi dela på ett bra sätt. Vad är bra sätt måste dock varje familj lösa själv. Jag är absolut för människornas lika värde men jämlika i mening lika kan vi aldrig bli. Vi har olika preferenser och förmågor oavsett vad makthavarna önskar.

Är det inte dags att börja förlita oss på att även kvinnor kan välja sitt liv? Finns det några lagar/regelmässiga skrankor som särskiljer människor från att arbeta måste de förstås bort. Barn ingår inte i den kategorin.

 

 

Inte i närheten av en pantertant

Publicerat av

Jag var på Systemet och köpte glögg. I den andra kassan stod några ungdomar med en flak öl och en med cider. De var redan lite glada och de fick visa legitimation. Framför mig i kassan stod två medelålders kvinnor med ett par lådvin och Renat. De såg inte pigga ut. Jag kom att tänka på några av de kvinnor jag har mött i ett demensboende, mitt gamla extrajobb. Sedan byggde man till ett boende för de yngre med demens på grund av stor efterfråga. Några av de som flyttade in var under 40 år.

Snart är det Jul och en del firar det med stora mängder alkohol. Är du en av dem? Är du i riskzonen? Så här kan livet se ut vid demens orsakad av för mycket alkohol när allt kollapsar.

Kvinnorna kommer till boendet något motvilligt ledsagade av en trött anhörig. Vissa kommer med en sjuktransport som lämpar av de vid dörren eller med en stressad socialsekreterare. Det första kvinnorna gör är att be om eld. Tändaren har de tappat. Lite ilskna blir de när de hör att rökning inne är förbjudet.

Sedan vill de ha kaffe och gå hem. De är inte alls tacksamma för en ren säng, mat och en garderob de får hänga kläderna i. Inte har de mycket att hänga i heller. En del kommer in med en plastpåse där de har hela sin egendom. Genast tänker vi som jobbar om det finns kläder kvar efter någon som dog. Kläderna kvinnan står i stinker av rök och … jag besparar er detaljerna.

Ur väskan trillar det ut pillerburkar, några rör Treo och cigaretter. Lunch? De vill ha kaffe och en macka. Matlagning är ett glömt kapitel.

–        Och – finns det något att dricka?

Sina anhöriga har de förlorat. Barnen har de oftast dålig kontakt med. Deras nyktra män har tagit ut skilsmässa länge sedan. Kanske finns det en make som också dricker eller en skara medberoende som har skyddat kvinnan från att bli upptäckt, betalt skulder och de skäms nu så förfärligt. Samtidigt har anhöriga nästan aggressiva krav för vården som nu skall lappa ihop situationen som pågått kanske i tiotal år. Demens går inte att vårda bort, men alkoholdemens går kanske att stoppa om man slutar dricka helt. Den förklaringen godtar de inte, de vill ha bot. Ja, det finns supergulliga anhöriga också, men alkohol och demens ihop är bottennapp.

Bostaden är vräkningshotad. Eller den är redan förlorad och kanske kvinnan har valsat runt i olika boenden eller behandling. I värsta fall har de bott på gatan.

Jobb är något de knappt minns.  Socialbidrag eller förtidspension har försörjt dem länge. Visst, de har arbetat och kanske bränt ut sig, men det är länge sedan. Var det i skolköket eller hotellet eller kontoret … En gång var jag chef … Minnet är försvagad och inte bara om jobbet. Livet är som en smal remsa mellan Systemet, läkaren, Apoteket, supkompisar och kiosken.

De är vanliga kvinnor som tog rätten att leva som männen gjorde. De rökte och tog ett glas, fler… En dag tog spriten över deras liv. En dag larmade någon och de hamnade på avgiftning och sedan på geriatriken för utredning och kom ut med diagnosen alkoholdemens.

Nu står de i hallen på ett demensboende utan insikt om sin situation och de vill ut genom dörren – genast.

De är 40-talister. Några är 50-talister och snart kommer 60-talisterna. sedan de som är födda på 70 talet. Det finns även de som är ännu yngre, både kvinnor och män.

Det finns fler kvinnor än män med demens eftersom kvinnorna lever längre, även med den demensen som är orsakad eller påskyndad av alkohol. Männen är döda. Vid 72 år har en av tre män gått ur livet (med eller utan alkoholproblem). Kanske jämnas det ut med de unga kvinnorna som börjar dricka som män tidigare än 40 – 50 – talisterna gjorde. Jag tror vi har bara en aning om framtida vårdbehov.

Det är bara kall fakta att kvinnor tål alkohol något sämre än männen.  Kroppen känner inte till jämlikhetslagar. Har du koll över alkoholen eller börjar lådvinet ha koll över dig? Det kan finnas en risk även för dig att drickandet går över styr. I slutet kan du hamna i ett demensboende med diagnosen alkoholorsakad demens.

Och, jag kan lova, det är inte roligt.                              

.(Tidigare publicerad i Sourze.)

Livet i hundraårsperspektiv

Publicerat av

I dagarna skulle min mor ha fyllt 97 år om hon levt, hon dog strax före 95. När jag läste att sjukskrivningarna ökar och de psykiska problemen likaså, speciellt hos utbildade kvinnor, tänkte jag på min mor. Livet var så mycket mer begränsat under hennes tid och allt var så mycket tyngre, fattigare och svårare än dagens kvinnor har det. Ändå ökar bekymren, sjukskrivningarna och missnöjet med livet.

Den sjukfrånvaro som formligen exploderar är psykisk ohälsa. Kvinnorna driver ökningen, men också bland män är nu för första gången någonsin psykisk ohälsa den främsta orsaken till sjukskrivning.

Min mor föddes 1916 i Finland. Hon hade sju syskon och eftersom hon var äldst fick hon hjälpa till från tidig ålder. Hon var från en bondesläkt, från en dåtida mått mätt stor gård. Idag skulle den storleken vara nedlagt eller anses som hobbyverksamhet. Hon gick 7 i skolan där flickor och pojkar separerades från årskurs 3 och där betyg gavs 2 gånger i terminen. Hon gick i kyrkan på söndagar, konfirmerades och fick en Bibel som gåva. Hon läste den från pärm till pärm varje år. Hon körde häst, mjölkade kor, sådde vete och högg ved och kom aldrig ens att tänka på att hon var mindre värd än männen.  Hon utbildade sig till sömmerska men hjälpte till på gården tills hon gifte sig med en vanlig fabriksarbetare, fast hon hade haft ”finare” anbud. Hon arbetade sedan i en fabrik samt hemsömnad, odlade potatis och grönsaker, tog hand om de äldre svärföräldrarna, delade brödet med krigsflyktingarna medan hennes make krigade mot ryssarna.

Även om mor var hemmafru några år när mina syskon var små hörde jag aldrig henne uttrycka dessa ord som är så vanliga idag: jämställdhet, feminism, barn som pensionshinder, daghemsbrist, ojämlika villkor. Hon skötte hushållet, far tjänade uppehället och arbetade oavlönade extra skift för krigsskulden. Mor bar ut tidningar för att bättra på ekonomin.  Det blev bättre ekonomiskt med åren och när hon arbetade på byggen som tegelbärare, den första kvinnan, hade hon högre lön än far. Hon var sjuk en gång under sin arbetstid. Sjukdom hade vi inte råd med. Hon fick lära sig att ge insulin när min syster fick diabetes. När far blev sjuk (cancer) och slutade arbeta skötte mor honom ändå till slutet.

Hon var engagerad i den Laestadianism församlingen. Hon stöttade andra som kontaktperson. Hon gav hellre till andra än väntade sig få något. Hon höll släkten ihop genom att minnas alla på deras födelsedagar och jul. Hon var ihågkommen, det gav henne tillfredsställelse i livet. Hon tyckte att hon hade ett bra liv. Min far tyckte alltid att hon var mer värd än han.

Hon reste några gånger till Sverige med båt. Hon satt inte någon gång i ett flygplan. Hon ägde aldrig en bil. Hon besökte släkten per buss eller med de yngre som hade bil. Hon använde saker tills de inte kunde lagas mer. Kaffe var enda lasten men även det med måtta. Hennes avtryck på jorden ur energisynpunkt eller miljöslitage var låg.

Visst, mor kunde önska sig ibland något mer men hennes tilltro till att Gud hade ordnat det till det bästa – bara man själv gjorde sitt och bad – var obeveklig. Hon dog i den tron vid 95 års ålder.

Så klart hade hon mindre goda sidor. Nog grälade hon och jag. Men hon är död och min princip är att vi inte skall prata illa om de döda. De som inte kan försvara sig längre får vila i fred. Hon uppfostrade oss barn som en god kristen, det gick inte alltid ihop med min frihetssträvan. Sedan kom det modernare livet med telefon, TV, datorer, frestelser och hushållsmaskiner som sakta trängde sig in hennes värld – inte alltid helt smärtfritt.

Vi har kommit långt från det liv hon och andra som var födda 100 år sedan levde. Vårt liv är bekvämt med många hjälpmedel och möjligheter. Men är vi lyckligare? Är vi mer harmoniska? Orkar vi med våra barn utan att överkompensera vår frånvaro? Har vi bättre förhållande till vår partner och håller vi ihop i ont också? Är samhället bättre mentalt och moraliskt eller är det bara pengarna som talar? Förstår vi hur bra vi har det och visar en smula tacksamhet för den generationen som lyft oss till det liv vi har idag?

Vet du hur din mormor hade det? Eller din mor om hon har passerat medelåldern? Ta reda på det nästa gång när huvudvärken hugger efter Facebooks uppdateringar när du såg att alla andra hade gjort så mycket mer, shoppat nya kläder, bakat finare figurtårtor, gjort spännande utflykter med barnen, lagat lyxigare brunch och fixat underbarare frisyr – än du.

Det ger perspektiv på livet.