Kangerlussuaq (betyder stor fjord) inte huvudstaden Nuuk, är centrum för Grönlands flygtrafik. USA byggde flygplatsen under andra världskriget, den är nu mera civil. USA försåg också grönlänningar med varor under kriget eftersom Danmark inte kunde det. Grönland är ju beroende av import för det mesta. Rutten Kastrup – Grönland samt inhemska linjerna passerar där. Det finns inga vägförbindelser mellan orterna även om vägar finns i och kring. Just i Kangerlussuaq byggde Volkswagen en bit väg för att pröva vinterkörning. Den gör nu en del av vägen till Ice Cap. Torkan gjorde vägarna dammiga. Ibland blåste det upp en ren sandstorm.
Det har funnits diskussion om att bygga en väg mellan Kangerlussuanq och Sisimiut men det skulle bli för dyrt. Att tundran skulle läcka metan var också ett bra skäl för att avstå. Så grönlänningar och turister flyger.
Trots bristen på längre vägar var bilparken ganska omfattande. Däröver snöskotrar som väntade på vintern. Båtar och fyrhjulingar förstås. Traktorer. En liten buss trafikerade området. Cyklar fanns för uthyrning men de sandiga vägarna var tunga att cykla. Stora monsterjeep fraktade turister till Ice Cap.
Kangerlussuaq ligger i en dal mellan höga bergsväggar med havet framför sig. Ja, så mycket hav var det inte utan en stor deltaland efter fjordar som rann från isen. Sand, flygsand och åter sand med lite vatten emellan. Själva hamnen låg ca 13 kilometer från byn. På orten bor 550 människor. Det finns en välsorterad mataffär men en del av färskvaror som kött ersätts av frysta produkter. Folk jagar och fiskar själv. Några souvenirbutiker, sporthall, post och Canada Goose affär. Uttagsautomat fanns på flygplatsen.
En del bostadsbyggen pågår på den södra by halvan där en röd kyrka finns inklämt mellan barackliknande byggnader. Gamla bomber med nya användningsområden som askkopp syns överallt.
Folk arbetar med flyget och transporterna därifrån samt hotellverksamhet och utflykter. ”Vi arbetar med er som kommer och går”, sa en anställd på flygplatsen. ”Skall du inte stanna, här är en bra plats att dra sig undan som pensionär?”
Hm. Naturen var ju häftig. Det var plus. Ödemark, det älskar jag. Men ingen fungerande Internet? Bibliotek? Skog? Nej. Och så himla dyrt, en fattigpension räcker inte långt om man inte tältar året runt. Grönländska och också danska var svårt att förstå. Och skyltar som detta. Nej, det var nog inte den rätta platsen för mig resten av livet även om jag kunde tänka mig att bo där en tid.
Flera stora paraboler höll kontakt med yttervärlden. Internet var svindyrt. Med bara 55 000 människor utspridda på en stor ö är inte lockande för någon Internetleverantör. Fiske och stöd från Danmark är inkomstkällorna utöver oss turister.
Centrum för orten var caféet på flygplatsen. Det var fullt och inte bara av oss som reste. Många grönlänningar flyger till Danmark för att handla. Eftersom Kangerlussuaq är knutpunkten för inrikesflyg är det full fart hela dagen. Folk träffade varandra där. Sedan tystnade allt vid fyra – fem ungefär. Kvar var vi som väntade ifall vårt försenade flyg skulle lyfta.
Att vänta i Kangerlussuaq var ingen höjdare. Eftersom informationen var usel var man tvungen att vistas på flygplatsen, kolla läget och endast avvika ut kortare sträckor. Så man satt, gick en runda, drack kaffe, satt, gick ut … Och, vart skulle jag gå nu när ingenting fanns kvar att göra? Sedan checkade de in oss två i taget, ropade ut alltså personligen med namn för incheckning. De satt en röd ”hurry” remsa på min väska och den kom faktisk till Arlanda samtidigt med mig. Säkerhetskontrollen sköttes av två personer vid var sin dator. De kollade passet, puttade väskorna i kontrollapparaten, och sedan flyttade sig till datorn. Vi började hjälpa dem genom att skuffa vidare våra väskor till kontrollen.
Därefter satt vi åter några timmar i vänthallen vid en liten Taxfree affär medan en flygvärdinna gick runt och checkade in oss med en grön överstrykningspenna! De med grön linje över namnet checkades inte in igen utan bara gick till planet med sin gröna gå markering.
Till sist lyfte vårt tio timmar försenade flyg klockan 23.10. Det går snabbt att flyga, det är väntetiderna som förlänger resandet. Adjö Grönland.
Vill du vandra Arctic Circle Trail och till Ice Cap? Paddy Dillon har skrivit boken:
