Till Er som firar med en gran, massor av julklappar, mat och glada människor.
Eller
Till de som firar en stillsam jul, kanske ensam med era tankar, god bok och vacker musik.
Oavsett hur ni tillbringar tiden hoppas jag att julfriden finns hos er alla! Var snälla mot varandra och minns Julens budskap: Frid på jorden och god vilja hos oss alla, vilket kan nog vara så knepigt med all den oro som finns i världen idag. Men försök!
Låt oss för en dag glömma världens usla ledare som åstadkommer varken fred eller miljöavtal, trygghet eller mat, välvilja eller broderskap. Låt oss strunta i alla PK strider, taskiga ord och handlingar, politiker och utsugare, skatter och tom plånbok, korkade grannar och sura tanter och det alltför stora snöfallet som klädde våra vägar och skogen till jul. Låt oss vända blicken inåt och påminna oss om Julens budskap: kärleksbudet och fred på jorden. Vi kan kanske inte göra så mycket för världen i stort men ganska rejält i det mindre formatet. Hur vi lever och vilka val vi gör är en bit av det stora hela, en kedja som bildar livets möjligheter för oss alla. Nu är tiden att ha våra hem, barn, familj och vänner i centrum. Vara tillsammans och vara snälla mot varandra som Julens innebörd lyder. Kanske kan vi komma ihåg någon som inte har det så bra som vi själva och förmedla Julens budskap till dem i mer konkret form. Efter helgen måste vi ta hand om det andra, vår livsmiljö och våra ekonomiska beslut, om vi vill att våra barn och barnbarn har en rimlig värld att leva i.
Vad är julens budskap och mening? Vad firar vi nu när de kristna traditionerna med julkrubba och kyrkobesök för skolbarnen är närmast kränkande och Lucia sångerna utbytta mot obegriplig rapp? Lussekatter, pepparkaksgubbar och tomtar var visst också tveksamma och nissarna var inte alls rödklädda och glada utan ilskna PK – perfektionister vilka söker fel på varenda svensk och kristen sed. Då blir det bara julklapparna och maten kvar och det blir en svårare nöt att knäcka för PK folket. Alltså vi får konsumera och äta. Sova, äta dö, kanske inte dö men få magont av godis, huvudvärk av lådvinet och diarré av maten som står framme för länge i stearinljusens sken. Nu var visst stearinljusen också giftiga, deras utsläpp var värre än Hornsgatan, så vi tvingas sitta i mörkret knaprande på den sista skinkmackan för strömmen går säkert när snön åter faller. Det klarar inte elbolagen.
Eller så struntar vi i PK nissarna.
Vi skall baka pepparkakor och lussekatter i vilken form vi vill. Barnen får tillverka både tomtar och änglar, dekorera hemmet med alla julsakerna och slå in paket föräldrar förväntas bli glada av. Vi ställer fram julkrubban, påminner barnen om varför vi firar jul innan tomten kommer. Flickorna får vara klädda i sina finklänningar, ha lockar i håret om de önskar och pojkarna har sina bästa byxor och skjorta utan någon som helst PK och hen associationer. Det är fest för böveln.
Och när Tomten kommer skall ungarna tro på Tomten en liten stund fast han var bara grannen eller en släkting som avvek, klädd i röd klädsel och fusk skägg. Ungarna skall tindra. Det är deras chans att tindra för snart kommer den trista PK – världen igen och talar om att Julen var bara en religiös förtryckande bluffhistoria som vi skall undvika för att vara rätt.
Jag har funderat på varför barnen jag känner och har känt inte har varit ledsna när de kom underfund med att Jultomten var bara en utklädd människa och julklapparna från affären köpta av föräldrarna. Eller att Tandfen var påhitt och guldtian kom från en omtänksam mor. Barn glider liksom från sagovärlden utan katastrofer, sakteligen byts allt till verklighet där magin har föga plats. De slutar skriva till Tomten och ringer mormor i stället.
Eller lyckas vi spara något av sagans värld till det vuxna livet? Sagorna har ofta ett budskap som ger en tankeställare – bara vi lyssnar på budskapet.
”Det är bäst att tro på tomten”, sa en femåring till sin kompis. Hon hade nyss kommit på att det hela var nog något som de vuxna lurade barnen med. ”Jag vet att julklapparna ligger i klädkammaren”, fortsatte hon och klättrade upp med hjälp av en stol. Flickorna tittade på julklappshögen där uppe på hyllan. ”Det ser lite ut”, sa den ena. ”Det är bäst att tro på Tomten,” bestämde barnen.
Låt barnen behålla sagorna. Ge en tia av Tandfen och låt Tomten komma med klapparna. Det finns nog med verklighet sedan. Men berätta också om tanken att ge i stallet att bara få. Att ge och förmedla glädje är julens budskap som vi lätt glömmer i vår materiella värld.
