Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser. Och vägen till välstånd med tillräcklig förmåga att sko sig med skattebetalarna på pengar. Däröver behövs det idioter (läs politiker) som tycker det är så fint att vara god med andras pengar. Kan slöseriet bero på den usla matteundervisningen i skolan? Att hyra ut till flyktingar är en god affär. Att ”ta hand om” ensamkommande barn ännu bättre. Mölndals kommun betalar 46 500 kronor per månad och lägenhet. Ja, det är du som betalar ifall du råkar bo där. För det får unga en skiten etta och ibland tillsyn. I flyktingindustrin finns ingen diskussion om vinster i välfärden.
Kräks du? Migrationsverket betalade 4,9 miljarder förra året för de ensamkommande flyktingbarnen. Ensamkommande flyktingbarn är en miljardindustri i Sverige. Varje barn eller en ungdom kostar skattebetalarna 2 000 – 7000 kronor per dygn. På tre år har Migrationsverket betalat ut 12,4 miljarder kronor till kommuner som antingen ordnar boenden till ungdomarna i egen regi eller som anlitar privata företag. I år räknar Migrationsverket med att kostnaden för ensamkommande barn och ungdomar kommer att uppgå till åtta miljarder kronor. Det skulle räcka till en del på den platsen varifrån de har rest hit.
Skall barn få fly? Är det inte bättre de bor hos sina föräldrar/släktingar? Får föräldrar skicka sina barn till vad de tror är bättre villkor? Är det smart grepp att skicka iväg någon för 100 000 kronor som – kanske – får ett bra liv, eller blir det bara en förlust på flera plan? Ingår hoppet att resten av familjen kan sedan anknyta? Det är en tyngd på ett barns axlar.
Skulle du skicka ditt barn till en osäker framtid om du bodde i ett fattigt land? Skulle du lämna ditt barn till någon som påstår sig smuggla in honom till landet med massor av pengar och paradisisk liv? Hur samtycker ett barn till en sådan resa?
Att de vuxna betalar flyktingsmugglare är deras eget val. Men även för dem kan löften från smugglarna vara bara illusion. Det är inte konstigt att flyktingar är missnöjda och polis får ständigt kallas till anläggningarna för något lyxliv är det inte på en flyktinganläggning. Försäljaren av resan sålde en vara som inte motsvarade beskrivningen och de storslagna löftet om ett fantastiskt liv i drömmarnas land där allt är gratis var bara en osann fantasi.
Borde vi inte stoppa detta?
: Statsministern hälsar på ensamkommande flyktingbarn. Det finns funderingar om barn är barn eftersom man inte gör någon åldersbestämning. Om du ljuger nu låt oss säga 10 år om åldern, hur blir det med pensionen då? Fast, pension är nog avskaffat vid det laget på grund av ekonomisk kollaps.
Du får ändra din födelsedag också hos Skatteverket om du anser att det var fel. En del kommer nog att göra det senare med tanke på pension.
Vem som helst kan ju få bidrag i Sverige, sa gänget runt bordet när vi drack te tillsammans och pratade om vår vandring runt Mt Blanc. De tyckte den ensamma gamla tanten var lite kul, men sedan kom kommentarerna om Sverige. Jag har för lite jobb just nu, kanske skulle jag röra mig mot Sverige, hur mycket bidrag kan man få, sa en av dem. Den första var landskapsarkitekt, den andra ekonom, den tredje läste psykologi och nästa var konstnär som gjorde simpla omslag och förpackningar. Alla var EU medborgare omkring 30 – 35 år, utom den sista, australiensaren, som bara kuskade runt i världen på spännande äventyr med pappas pengar och publiceringar i äventyrstidningar. Han frågade inte om bidrag.
Är världens uppfattning om Sverige ett bidragsland eller hade gänget bara usel humor? Men det var inte den första kommentaren av den typen jag hade fått. Är det så världen ser på Sverige? Bidragslandet?
Jag hade inte mycket att sätta mot deras uppfattning om bidragslandet. Nästa gång jag hamnade vid ett campingbord och folk frågade varifrån jag kom sa jag Finland och de ropade i en mun: så härligt land! Jag har alltid önskat resa dit.
Jag hoppades att de inte frågade mer ingående råd. Svek jag mitt land? Är Sverige mitt land? Folk frågar gärna varifrån jag kommer eftersom jag har en brytning. Det är trist att få den frågan efter mer än 50 år i landet. Jag tröstar mig med att Drottningen har också en brytning och hon har fått svenskundervisning, inte jag. På de 50+ åren har världen förändrats, så även Sverige. Ute på gatan pratas det olika språk och på sjukhuset jag arbetade behövdes tolkar på 96 språk. Gatubilden är förändrad. Just idag mötte jag flera kvinnor i heltäckande svart klädsel i vårt lilla centrum och en del av flickorna i närliggande skola bär huvudduk. Tiggare sitter vid affärsdörrar med sina pappmuggar. Det är fredag och folk går hem med pizzakartonger och systempåsar. Nyheterna berättar om problem, skatteslöseri, bidragsfusk, svenska IS krigare, dom i våldtäktsmål och politikernas velande. Invandring är den näst viktigaste frågan i Sverige efter skolan i fritt fall. Hela världen med sina problem finns i Sverige.
Sverige är ett annat land idag än på – 60 talet när jag tog båten över till det förlovade landet Sverige. Ändå inte, Sverige är fortfarande målet för invandrare. Skälen kan dock vara annat än min. Drömmen om ett homogent land, dit vi integrerade oss som nykomlingar, där vi lätt kände igen oss är länge sedan förbi. Världen förändras, allt är i rörelse.
Vad är ett hemland? När blir ens boplats hemland? Vad består en nation och dess folk av? Vem är invandrare och vem är svensk? De är aktuella frågor men att diskutera dessa stämplas man genast med rasiststämpel. Skall Sverige finnas kvar? Kan den tanken vara rasistiskt? Är multikulturellt bara ”another leftist ’Hate Crime’ on Western Civilization” som någon skrev i som kommentar till en artikel?
Hur blir framtiden? Vad säger statistiken? Framtiden är redan multikulturell. När jag flyttade hit i början -60talet var vi ca 7,5 miljoner och jag tror att finnar var den största invandrargruppen. Dock hade Finland och Sverige varit samma land en gång i tiden. Den sista december 2014 uppgick Sveriges befolkning till 9 747 355 personer. Det är en ökning med 102 491 personer jämfört med året innan. Folkökningen är den största som någonsin uppmätts mellan två enskilda år. Främsta skälet till det är hög invandring med 126 966 personer. 26 113 av dessa är från Syrien vilket är den största flyktinggruppen i dagsläge.
Men även ett födelseöverskott bidrog. 114907 barn föddes i landet. Andelen utlandsfödda mödrar till de nyfödda är 25,5 % 2013. 1973 var det 10 %.
Födelseöverskottet uppgick till 25 931 personer och invandringsöverskottet uppgick till 75 729 personer fördelat på 33 946 kvinnor och 41 783 män. Folk rör sig in och ut ur Sverige.
Ca 2 miljoner människor i Sverige har nu utländsk bakgrund om vi räknar in dem med båda föräldrar födda utomlands. 1, 53 milj. är födda utomlands men då är förstås även finnar som jag, norrmän och danskar m fl medräknade. Sedan 2003 har utlandsfödda ökat med 41 %. Visst är vi det nya Amerika?
Kvinnorna har alltid varit fler än männen ända sedan folkräkningen startade år 1749. Vid utgången 2014 fanns det 2 875 fler kvinnor än män. Men i mitten av mars väntas männen gå om kvinnorna. Vad beror detta på? Kan det vara så att kvinnor lever mer lik männen vilket innebär tidigare död, lik männen? Eller finns det andra orsaker? Invandring då? Där finns viss skillnad. Yngre män och åter yngre män.
Vart finns kvinnorna? 2013 kom 16317 asylsökande från Syrien varav 6032 kvinnor. Från Eritrea 4844 personer varav 1766 kvinnor, från Somalia 3901 personer varav 1253 kvinnor och Afghanistan 3011 varav 677 var kvinnor. Av totalt 54259 asylsökande 2013 (asylsökanden, inte invandrare totalt) var 19496 kvinnor och 34763 män. Av 3852 sk ensamkommande barn var 3184 pojkar.
Var är kvinnorna? Kvar i skiten? Eller skickar man ut männen först för att sondera möjligheterna? Är männen bara en starkare och rikare grupp? Vad händer om de blir väldigt isolerade från det svenska samhället? Både i Kina och Indien finns obalans och det gör de fattiga männen till olyckliga, ensamma, som överblivna. Hur klarar sig kvinnorna vilka blev kvar? På flyktingläger i Jordanien lär det finnas saudier på jakt efter en ung fru eller snarare en slav.
Krig och flyktingar är en marknad på många sätt.
Hur handskas Sverige med befolkningsökningen? Landets folkmängd ökar i nuvarande takt med en Linköping eller Gävle per år och det är inte bara små bebisar vilka bor än så länge hemma hos föräldrarna. Regeringen räknar med 400 000 invandrare under valperioden. Vart ska de bo? Hemma hos riksdagsmän kanske? Hur många skall trängas på Romsons båt? Bostadsministern mumlar om baracker. Det finns redan nu ”ghetton” av olika arter. Vad skall de nyinkomna, icke svensktalande utan efterfrågad utbildning arbeta med? ”Vi har nog med utländska restauranger, vi behöver inga fler så de som kommer blir bara arbetslösa”, sa en man på en av de små orter där man hade lämpat av en skara asylsökanden, till en ort utan tillverkning av annat än kaffe till förbipasserande turister och som sagt några restauranger. Det fungerar inte trots uttalanden om stora, tomma skogsarealer.
Vart går landets ekonomiska och ekologiska gräns? Vad är planen? Det måste väl finnas ett bättre plan än den Regeringar hittills har presterat?
Och en intressant fråga till: kommer svenskar att sakteligen bli en liten minoritet? Då får de väl status som urfolk med speciella rättigheter? Inte? Det finns väl inga svenskar, vi är alla bara invandrare?
Den nya regeringen har tillträtt och nog väcker en del ministerval funderingar. Någon påstår sig ha levt flera liv. Brukar man inte kalla det hallucination eller något ännu värre med diagnos? En annan har stulit ur gemensam kassa, en attesterade privata köp som kommunala utgifter och en viss herre jämför IS med svenskar i vinterkriget. Sådana enkla saker som fortkörning eller knark, TV licens eller sånt rotar man inte nu. Ingen i media ropar i alla fall avgång. Just TV licens var förr en stor sak, obetald sådan har fällt ministrar tidigare. Nu är såna småsaker liksom glömt och förlåtet. Noll utbildning/arbetserfarenhet men bra snackförmåga kan också ge ministerpost. Kan Annie Lööf, så kan andra!
Nu följer ett stycke som är rasistisk så ni känsliga kan sluta läsa. Säger man något positivt om SD – även om man inte ens röstar på dem – räknas man nu mera som rasist. Eller om man yttrar sig lite negativt om islam eller invandring. Ordet rasist har inget innehåll längre, det är ungefär som när killar ropar hora i skolan. SD blev landets tredje största parti och det tycks vara svårt att svälja. I några kommuner har SD över 20 %. Men motstånd pågår. Det har gått så långt att vissa ska flytta från SD fäste till en kommun där inga SD – röstare finns. Vart hittar man en sådan kommun? Dorotea kanske, lägst i landet, bara 0,7 %?
801 178 personer, 12,86 % var okloka och fräcka nog att rösta på SD i riksdagsvalet att jämföra med de 429 275 för MP, 6,89 %, vilka nu bildar regering med S, en minoritetsregering som borde hålla sig sams med alla andra, samarbeta eller planera för avgång.
Det är svårt att tvinga folk rösta rätt om vi inte inför någon rysk eller Nordkoreamodell. Vår nya utrikesminister har yttrat sig om att välja rätt. Det är strunt med folkomröstningar, de har föga att göra med demokrati utan folk ska lära sig rösta rätt. Suck.
Kanske röstar inte riksdagen heller rätt – vad det rätta nu skulle vara – utan vi får nyval. Fortsätter mobbningen av SD kommer de att öka. En del gillar inte mobbare och de röstar av ren ilska, fel alltså. Vi pratar mycket om hur mobbning är skadligt och skall motarbetas, men i Riksdagen och i Kommunfullmäktige går det bra. Sker ingen diskussion i Riksdagen med SD om invandring och andra frågor lutar det mot röstrevolt. Det hjälper inte att slopa integrationsministern och hoppas att det som inte syns blir inte ett problem. Elefanten står mitt i salen helt synligt och går inte att ignorera. Vi kan inte fortsätta skicka nyanlända till landsbygdens små orter där det inte finns storstadens service, som lärare och sjukvård, inte heller arbete eller till orter som redan har krisat och tro att vi har löst flyktingproblemen. Vi, humanitär supermakt – men utan analys om problemet, inte heller tillräckliga medel att rädda alla vi önskar. Det måste finnas en bättre plan! Kan vi kräva att folk slutar kriga?
Landsbygdsministern slopades förresten också. Vad ska vi med landsbygden till?
Jag minns än den tiden då flyktingar fick en bra bostad direkt, gick på intensivutbildning i svenska och började arbeta efter två månader. Men de var färre än idag, världen var fredligare. De kunde integreras snabbare. Jag gick med en kaka och önskade ”våra” flyktingar välkomna, familjen som flyttade in i vårt hus till en lägenhet som kommunen hade köpt ifall att. De döpte sitt nya barn efter mig, men de återvände till sitt hemland när det blev en folkvald regering i landet. Det var en annan tid.
Själv hade jag kommit till Sverige på en söndag, en annan finne gav mig sovplats i köket och adress till en möjlig arbetsplats. Jag fick jobb med avtalsenlig lön på måndag och började på tisdag, fast jag inte hade någon yrkesutbildning. I väskan hade jag Pippi Långstrump som svensklektion, jag lånade den från finnens barn. Nu skyller man på rasismen och plockar bort ord i min lärobok. Som sagt, det var en annan tid men regeringar har inte förstått det än och har ingen plan över hur de som kommer över gränsen på en söndag skall få bostad och arbete nästa dag eller ens inom rimlig tid, några år eller så.
Nu flyttar vi till en annan kommun ganska nära den föregående, men i nutid. Det är en döende bygd med stora arealer och lite folk. Folkmängden har ungefär halverats sedan 60 talet trots viss inflyttning genom invandrare. Andel kvinnor har ökat i kommunpolitiken. Även på denna ort såg mandatfördelningen länge ut som i byn jag skrev om i förra inlägget, men nu krymper C i takt med jordbrukets nedläggning och sin egen ändrade ideologi och andra mindre partier som V, MP eller missnöjespartier typ ”bygdens väl” och även SD har plats i kommunfullmäktige där S har smal majoritet. Vilka styr har ingen större betydelse för alla är med och lägger ner Folkhemmet på landsbygden. Kommunstorleken med den spridda befolkningen och det usla skatteunderlaget är ett problem. Pengarna räcker inte, inte ens med Robin Hood bidrag från storstadskommuner. Så, idag bygger man inte utan river i de olönsamma landsbygdskommunerna. Det är små byarnas död.
Dagens politikeruppdrag är att dra åt svångremmen och reducera allt som kostar pengar, utom sin egen pension förstås. De stänger, lägger ner, avvecklar, planerar minskningar. De små fungerande skolorna stängs och barnen får åka mil vis till skolan eller föräldrarna flytta. Inga barnfamiljer bosätter sig till en by utan en närliggande skola. Gamlingarna öses ut från det lilla äldreboendet i byn till centralt belägen hem för att spara pengar, vill de eller inte. De tomma lokalerna hyrs gärna ut till Migrationsverket genom något bolag som funnit en ny födkrok.
Bibliotek stängs eller öppettiderna minskar, i värsta fall eldar man upp böckerna för att spara yta så hyran blir lägre. Det blir ju värme, skrev en politiker tillbaka till mig när jag undrade om hon hade rätt att elda upp den allmänna egendomen i form av böcker.
Gatubelysning stängs av, mörkret faller över dem som än vill bo kvar i små lite avlägsna byar, på landsbygden alltså, kanske odla potatis, hugga ved för uppvärmning, fiska eller ta vara på äpplen från de gamla äppelträden där äpplena än smakar just äpplen. Trams. Landsbygdsromantik.
Självförsörjning är omodernt. Maten skall komma från andra länder. Vem fasen odlar potatis annat än till midsommar? I den kommunen som just nu beskrivs har jordbruket nästan nedlagts och även skogsbruket fallerar utöver något storbolag eller fuskare som kalhugger och lämnar allt för naturlig återväxt.
Lanthandeln som hade allting är minne blott men ICA handlare håller stånd. Kanske finns en bensinmack och kiosk Ja, är byn vid en större väg nära norska gränsen finns mataffär som säljer varje helg som om det vore dagen före julafton. Norska matpriser räddar affärer på glesbygden, inte den svenska glesbygdspolitiken.
De äldre, övergivna husen går inte att sälja. Exekutiv auktion blir slutstationen för landsbygdens forna liv. Man kan få en gård för samma peng som en klädkammare kostar i Stockholm. Endast en verklig entusiast, pensionerad tysk eller holländare vågar köpa ett hus på glesbygden utan service, kanske öppnar de ett vandrarhem och ett kafé och hoppas få skåda älg och till och med höra vargen yla. Ja, vargen… bäst att inte fördjupa sig i den diskussionen.
Det är nya industrier som kommer. De producerar i och för sig ingenting som går att sälja, bara hopp och servicearbete i den pengakarusellen som går runt. Det är flyktingindustrin, de döende samhällens hopp om nya innevånare. Den enes flytt från byn ger bostad till en som flytt från ett annat land, från krig och elände, från rättvisan eller bara för att hitta ett bättre liv vilket är svårt, i alla fall tar det många långa år och arbetslösheten löses knappt på en avfolkningsbygd annat än med timmar inom hemtjänsten där de gamla står för integration och försök att förstå nysvenska. Vård och omsorg är ju den överlägsna arbetsgivaren på landsbygden följd av skola och det håller inte när pengarna i kommunen går runt och få andra skatteintäkter kommer in. Socialbidragskostnader tar en stor del av budgeten och kanske hälften av detta går till nya svenskar vars arbetsmöjligheter är ännu sämre än de infödda har, vilka alltid känner någon som behöver ett handtag om bara för en svart slant.
Ett tag kan någon mindre skola överleva om en flyktinganläggning startar i närheten och barnen fyller klasserna. Men snart flyttar de nykomlingar som kan till storstaden och kommunpolitikernas fåfänga hopp om statliga pengar vilka skulle rädda ekonomin flyger bort precis som de bygdens unga vilka söker sig till Högskolor, dock med undermålig undervisning enligt mätningar vilka har klassat den svenska utbildningen till Titanic under den sista sjunkande timmen. Flickor drar och pojkar stannar med diversejobb, älgjakt, fiske och scooteråkning.
Norrland tillhör Sverige, alltså området ovan Dalälven – enligt stockholmare – ändå till norra gränsen, den där landsändan där det kan vara 350 kilometer till ett sjukhus med förlossning och inga valmöjligheter medan stockholmare klagar om de måste åka tio minuter extra till nästa sjukhus. Norrlands inland är en plats där det man förr kallade livskvalité ligger högt men där man inte kan välja skola, inte läkare, där specialisten som sitter i Umeå har ett område från Sundsvall till landets norra gräns plus Jämtland som sitt ansvarsområde. Där man inte kan komma in på en önskad gymnasielinje utan att flytta hemifrån, där en arbetslös är inte arbetslös i verkligheten bara enligt A-kassa eller sjukpenning för sysselsättning finns men ingen vill betala för det. Där luften inte är skitig som på Hornsgatan men ingen kan leva enbart av ren luft.
Men malmtåget går genom norrländska skogar där det ibland skymtar ett hus med frostiga fönster i vinterkylan. Vatten forsar till el och vindkraftsbyggen är i gång för det stör väl ingen där borta.
Samhället har förändrat sig. Det är ny annorlunda värld som råder. Är det bättre nu?
Adjö landsbygden! Vi ses om det blir en varm sommar?
