Etikettarkiv: graviditet

Att bli en mor skall helst ske snabbt utan att besvära vården?

Publicerat av

Jag kom att tänka på filmen ”Children of men” när jag läste om krisen inom förlossningsvården. I filmen föder kvinnorna inga barn längre, de är ofruktsamma. Men en kvinna blir med barn. I en stark scen går kvinnan ut från ett sönderbombat hus med det nyfödda barnet på armen. De krigande männen tystnar, vissa visar sin aktning men i nästa ögonblick skjuter alla igen. Det var inte värt mer .

Larmrapporter om bristen på förlossningsplatser ljuder igen. Som vanligt, vill jag säga. Det är inget nytt. – 72 när jag fick mitt sista barn ville sjukvården vända mig från dörren på grund av platsbrist. Jag vägrade, hotade sätta mig på trappan och vänta och de tog in mig. Sedan fick jag lyxen med ett enkelrum. Några dagar efter avvisades en bekant kvinna från det sjukhuset och även från nästa. Hon födde på golvet vid ingången till det tredje sjukhuset, Karolinska. Hon hade svårt att ta barnet till sig och vi andra mammor pratade aldrig om våra förlossningar så hon hörde och vi försökte stötta henne på alla sätt när sjukvården inte gjorde det. Så platsbrist är inget nytt. Stockholmare klagar om de inte får föda på sin valda plats medan Norrlands kvinnor har inga valmöjligheter utan de boende längst borta får skumpa 350 kilometer till närmaste förlossningen – eller föda hemma.

Så, krisen är här igen då kvinnor inte har planerat sina förlossningar till vintern. Även barnmorskor har rätt till sommarsemester och det sitter inte en skara av dem arbetslösa för att endast rycka in under sommaren. När jag arbetade i Huddinge sjukhus inom specialistmödravården under 90talet var bristen på förlossningsplatser återkommande historia varje sommar. Även planerade kejsarsnitt knuffades från ett sjukhus till ett annat.  Så, samma story varje sommar.

Mödravård och förlossningsvård har förändrats under åren. Kvinnorna föder färre barn, vården är mer begränsat och som vanligt har Landstinget ont om medel. Sparmål är viktigare än vad patienterna efterfrågar. Besöken hos barnmorskan har blivit färre och BB har nästan avskaffats. Den medicinska tekniken har utvecklats med ultraljud, prover och övervakning av foster. Men  i de få besöken finns risker.  Hur skulle MVC hinna upptäcka missbruk och andra missförhållanden  på några få besök är mig en gåta.

Förlossningarna har effektiviserats och blivit skonsammare med smärtlindring. Den födande kvinnan har en stor del av värkarbetet hemma och hon kommer senare än förr till förlossningen. Bedövning sätts snabbt in, vill man eller inte. Utskrivning sker oftast till hemmet, inte till BB för eftervård som förut. Många kvinnor blir stressade. Idag larmar man om psykiska problem hos mammor, tidigare har oupptäckta bristningar och onödiga klipp rapporterats. Det är inte helt riskfritt att föda barn ens i Sverige.

Det goda är att papporna har kommit in i bilden. På min tid var man kvar på BB uppemot en vecka, i en kvinnovärld, där de nyblivna papporna hade besökstid. Men man lärde man sig att amma, barnet nådde födelsevikten före utskrivning och själv var man feberfri och på fötterna igen. Pappan var inte så angelägen för vården i den situationen eftersom han inte födde barn. Jämlikhet var inte aktuellt utan barnets start i livet och moderns hälsa. Så klart hann vi längta hem. Så småningom släpptes papporna in, BB blev en familjeplats. Nu skall familjen helst ut 6 timmar efter förlossningen. De mår bäst hemma är den nya parollen. En del av platsbristen är löst på det sättet. Så, tiderna förändras.

Det är kvinnan som går genom en graviditet med sin kropp och föder, ofta med smärta och utmattning. Det är ganska olika roller kvinnor och män har. Det finns inget jämlikt i förlossningssituationen.

Bristen på platser beror på dålig planering, ointresse att satsa på förlossningsvården och fördelning av medel. Det känns som att graviditet inte är en prioriterad händelse i vården, utan en rutinsak som inte ska få kosta. Ansvaret har flyttats från sjukvården till de blivande föräldrarna. Modern skall leva och arbeta under graviditeten som om allt vore vanligt fast det inte är det och inte förvänta sig att ens få en sittplats i bussen. Amatörerna får bära mer och den professionella sjukvården liksom finns på sidan om ifall de efterfrågas. Till en del är det en bra utveckling. Det är inte sjukvårdens och barnmorskans graviditet. Men jag undrar om det inte brister med omsorgen om den gravida kvinnan? Rapporter om de hälsoproblem jag tidigare nämnt hos nyblivna mammor och nedgång i amningsfrekvens larmar om det. Pappornas eventuella problem är inte ens observerade tror jag.

Att vara gravid, bära en växande människa inuti sin kropp är den närmaste relationen vi någonsin kommer att ha. Det påverkar både kropp och själ. Att få barn är nog den händelsen som berör livet djupast. Tillvaron blir aldrig densamma hur än den nya familjen ser ut. Varje graviditet är unik, de går inte att trycka in i en fyrkantig mall, även om rutinåtgärderna är detsamma.

Jag brukade säga i mina föreläsningar att graviditet är 18 månader, 9 i magen och 9 utanför. De kvinnor jag hade hand om separerade från barnet och började prata om framtiden för egen del någonstans däromkring. Barnet i sin tur separerade genom att börja röra sig bort från modern. Men idag är det bråttom tillbaka till arbetslivet. Allt skall helst delas i lika bitar inom familjen. Att fördela uppgifter enligt eget huvud är inte riktigt godkänt. Just spädbarnstiden är den viktigaste för jämlikheten enligt politikerna. Är samhällets krav en av orsakerna till de ökade psykiska bekymren hos mammor, kanske även för pappor? Man hinner inte med, för livet med ett spädbarn går inte att sätta på högre växel.

 

Barnbrudar och puritybal

Publicerat av

Har du en 6: e klassare hemma? Är det inte dags att gifta bort henne? Varför ska hon gå i skolan när hon kan passa upp någon äldre man hemma och få barn snart? Kanske kan den blivande maken ge en hemgift? Pengar? Några kor? Getter? Lät det inte bra? Detta är verklighet för många flickor. Unicef anger att 39 000 barnäktenskap ingås varje dag. Ofta gifter man flickan med en betydligt äldre man. Hon själv kan vara 13 år, även yngre. Så fort hon menstruerar är hon färdig för ett liv som hustru och mor.

I Egypten  – ni vet Egyptiska våren som blev snabbt vinter – diskuteras om lämplig giftasålder för flickor kan vara så låg som 9 år? Det har ju hänt förr…

Hur ser föräldrarna på flickor i dessa länder? Fattigdom, pengar, renhet, heder, avtal och muta är nyckelorden i barnäktenskap.

Flickor är en börda, avsedda att bli bra hustrur, flytta så fort som möjligt så någon annan har ekonomiska ansvaret för dem. Desto sämre ekonomi familjen har desto större risk för flickorna att bli bortgifta som barn. Att gifta sig tidigt skyddar dem från att mista oskulden, kanske bli våldtagna och på så sätt värdelösa. Barnbrudarna riskerar att bli gravida innan deras kroppar är mogna för det. Graviditet är den ledande dödsorsaken för flickor mellan 15 – 19 år i utvecklingsländer. Deras barn blir moderlösa eller avlider. Flickorna riskerar även Hiv-smitta eftersom de ofta gifts till äldre män som har redan flera sexuella kontakter. Giftermålet  avbryter eventuell skolgång vilket hindrar flickornas utveckling.

Barnbrudar finns söder om Sahara och i södra Asien. I Niger gifter sig hela 75 procent av flickorna före 18 år, i Tchad på 68 procent och 66 procent av alla flickor i Bangladesh är barnbrudar. I Indien är bruden ett barn i nästan hälften av alla äktenskap. I södra Sudan uppskattas hälften av alla småflickor vara gifta, med barnbrudar så unga som tolv år. I många länder lovas flickorna bort redan som småbarn. Man gör upp med släkten och klanen om vem skall tillhöra vem. Flickorna har inget att säga till om – kanske inte de unga pojkarna, blivande makar, heller.

Eller tycker du att din dotter bör vänta med sex ett bra tag till? Hur länge då?

Medan flickorna är handelsvara i Niger m fl länder ökar andelen flickor som avstår från sex före äktenskap i USA. Detta markeras med skrivna löften eller med Puritybaler, där fadern lovar trohet mot sin fru och skydda sin dotter och dottern lovar vänta med sex till äktenskap. Är inte det också ett slags kontroll över flickornas underliv? Kan en flicka i 13 års ålder verkligen ge detta löfte? Löften, som i svenska öron med 37 750 aborter i året (år 2011), dagen efter piller och sexuella relationer med vem man vill och även med personer av samma kön, kan kännas underliga. Men, det var inte eoner sedan som många flickor i Sverige också väntade med sex till äktenskap.

Det är inte enkelt med sex även om vi försöker göra det så enkelt. Jag hade några unga patienter vilka före 18 års ålder hade genomgått flera aborter, blivit våldtagna i fyllan, blivit med barn med någon de knappt visste namnet på. Men ingen hade pratat om sex med dem, öga mot öga. Skolans undervisning var kass eller man bara struntade i det.

Fri sex idag – abort i morgon! Är det ett liv för någon?

Bildserien av David Magnusson av fäder och döttrar som deltar i Puritybal i USA har väckt känslor. (SvD söndag 21/4) Men varför reagerar vi när någon inte vill ha sex före äktenskap medan reaktionerna för ungas ibland vidlyftiga sexliv är få? Tidningarna är fulla av sexråd om hur man kan få mer, oftare, häftigare sex. Kärlek, tja, det är väl inte så nödvändigt. Känner vi vuxna att det är besvärande att prata om sex som kan leda till graviditet? Vågar vi ge råd så inga flickor behöver genomgå abort, bli illa behandlade och känna sig utnyttjade?

Hur är det med råd till killarna? Någon gång sökte killar upp mig och ville att sjukvården tvingade tjejen till abort för de ville inte ha barn nu, i gymnasieåldern. Kondom? Inte. 18 års betalning för en häftig natt?

Vilka värderingar har vi? Vilka råd inför livet ger vi våra barn? I Sverige är det jämlikhet så det räcker och blir över. Men så länge kvinnor blir gravida och föder barn är könen inte lika.

Inte heller är det särskilt kul för någon att komma ihåg sitt första samlag skedd i onyktert tillstånd med någon man inte ville vara tillsammans med när ljuset var tänt.

Kanske även vi bör vara mer rädda om våra döttrar?

z

En liten drink kanske …

Publicerat av

Bild: vill du ge en liten drink till henne?

Jag vill föda ett skadat barn. En med utvecklingsstörning, kanske hjärtfel, lågviktig, konstigt utseende, andra problem. Gärna ett barn som mår dåligt och hamnar på neonatalavdelningen. Kanske överlever det inte ens. Barn jag måste ta hand om hela hans livstid. Som inte klarar sig själv. Därför dricker jag alkohol och piggar upp mig med lite droger också under graviditeten.
Är det någon som planerar så? Inte? Men varför tar en del gravida risken?

Redan små mängder alkohol kan utlösa missfall, visar en dansk studie. Över 90 000 gravida ingick i studien. Däröver finns det massor med undersökningar som visar att alkohol och graviditet hör inte ihop.

Tidigare svenska studier visar ju att många kvinnor inte avstår från alkohol under graviditeten. Tre av tio fortsätter att dricka. Den som dricker under graviditeten håller sig knappt drogfri under amning heller.

En stor del av mitt yrkesliv har jag ägnat åt att behandla gravida missbrukare och utbilda barnmorskor och socialtjänst, vilka skulle upptäcka om och hur kvinnan dricker alkohol/missbruk och stödja den gravida kvinnan. Det har varit ett lyckosamt arbete med de gravida missbrukare men mindre lyckat med utbildningsinsatserna antar jag, eftersom gravida kvinnor fortsätter dricka alkohol under graviditeten trots all den information de får från MVC, som borde avskräcka vem som helst. Eller är det informationen från barnmorskan som haltar?

Det var sällan svårt att hjälpa mina patienter – gravida missbrukare – att sluta missbruka för barnets skull. Med tiden ville de behålla nykterheten för sin och familjens skull. Tvångsåtgärder var ytterst sällsynta. 25 % bodde på gatan i början av sin behandling så deras prestation att sluta missbruka och börja ett helt nytt liv var värd all beundran. Några få tog inte själv hand om sina barn men de förblev goda mödrar på sitt sätt. Av de mödrarna/familjerna jag följe upp under tre år efter barnets födelse föll inga tillbaka till missbruk, alla hade bostad och var i arbete eller studier. Kvinnor med bättre livsomständigheter borde inte ha svårare att säga nej till alkohol under graviditeten.

Det behövs en landsomfattande kampanj igen riktad till barnmorskorna och socialtjänsten. Kanske skulle vi utbilda de blivande papporna också så de deltar i kampanjen ”håll min baby drogfri” och stöttar mamman med egen nykterhet?