Etikettarkiv: fängelse

Tre för en och den billigaste gratis.

Publicerat av

Så hade vi vindsinbrott igen. Det är inte länge sedan som inpasserings systemet byttes i hela vårt lilla centrum. Det är inte det första inbrottet heller så ingen har något värdefullt på vinden. Det blir bara kaos när tjuvarna söker efter säljbara saker. Hela låset till vinden var borrad lös även lyckades vissa komma in genom taket! Lagarbete.  Jag har absolut ingenting där som kan bringa pengar, mest tomma lådor för den kommande sista av livets flyttning. Men kaoset var total.

Ett brott till statistiken, som inte leder någonvart. Brott har vi gott om.

Regeringen har hyrt fängelse platser utomlands i Estland när de egna inte räcker längre.

18 svenska fängelsedömda män mellan 23 och 58 år blir de första att flyttas till Tartufängelset i Estland. Om ett år ska uppemot 600 fångar flyttas till Estland. Anstalten motsvarar en säkerhetsklass två, den mellersta säkerhetsklassen i det svenska fängelsesystemet. Som har:

Våldsbrott och grövre misshandel

Narkotikabrott av grövre grad

Rån och stöldbrott

 Ekonomiska brott eller bedrägerier med långa straff

Tio av dem har invänt mot beslutet, de flesta med att det blir svårare för närstående att besöka dem. Vår mamma är sjuk och har redan svårt att resa till honom säger någon. Hans barn bara gråter, säger en anhörig till en av männen till Dagens ETC. I kommentarer hänvisar man till och med på barnkonventionen.

  Ja, det skulle den brottsbenägne ha tänkt innan.

Grät brottslingen ihop med anhöriga när  han krängde narkotika till barn på skolporten och    det var knark i hemmet, en lager i garderoben. Inte grät de när rånoffren miste saker de ärvt. När de fuskade med skatten i stor skala. När misshandels offret låg på intensiven och sjukvårdens resurser användes för att rädda liv.  Oroade du dig över dina egna barn när du gjorde brotten och tänkte på deras lidande, kanske barnen fick skämmas när ditt namn stod i tidningen.  Det som fick dig att sluta. Inte.  Om så hade hänt var ju du ute och inte i fängelse .

 Det är anhöriga som ofta får ta tag i problem och försöka hålla familjen ihop. Tyvärr är många också möjliggörare. Likaså får anhöriga sällan hjälp att tackla saker och ting, inga terapier, bara ta hand om skiten.  Eller lita på nya fagra löften.  Inte är det några kunder heller som reagerade och skämdes och ringde polisen  när de köpte så mycket billigare saker utan kvitto i originalförpackning eller lite kokain till helgen. Det var ju andra som åkte fast.  Och ertappades man var det bara att neka trots bevis. Andras fel. Sådana exempel har vi upp till Riksdagen.

På jobbet försökte jag ge en tid för de närmaste anhöriga också  men jag måste säga att tiden räckte inte till annat än nödhjälp för dem som var själva brottsoffer också. Kaffe och plåster, telefonnummer kanske till en överbelastad terapeut.

 Så ta det nu som en man

att du får flytta till det estländska fängelset, du som är dömd. Ha det som exempel för barn hur det går om man väljer brottets bana. Skäms lite i stället. Skäms också över de kamrater du lockade till brott med löfte av snabba stora pengar, lätta inkomster. Köp brevpapper och skriv brev hem . Säg att det är ditt eget fel och be av förlåtelse av dina barn och anhöriga samt brottsoffren.

Det finns anhöriga i varje brottslings närhet. De som inget visste i förväg. Likaså de som gjorde allt för att vända på utvecklingen. De som vården inte lyssnade på utan skyllde på sekretess och självbestämmande, de vilka Socialtjänsten avfärdade inget hade ju hänt, än.  De som besökte i fängelset och försökte uppmuntra till brotts fritt liv. De som förlät och gav en ny start. Jag råkade bara sällan träffa dem. Jag var oftast den enda besökaren kanske under hela fängelsetiden när jag besökte dem som skulle friges som hade adress på mitt arbetsområde från socialbyrån, besök tillsammans med skyddskonsulenten för att planera för utskrivning. Ingen skulle skrivas ut på gatan, få hade lägenhet och jobb kvar som väntade.   Tid på Socialbyrån för veckans matpeng första fria dagen. Kontakt på missbruksenhet om behövligt  Bostad om på gatan, Nej det var  inga egna lägenheter utan stödboende att börja med och arbete i gatukontoret ofta rivningsarbete eller parkvård om arbetslös, men det var start om man ville. Jag träffade anhöriga som inte insåg allvar, som hade behållit de stulna sakerna, använde pengar som kom från brottsligt liv. Många kvinnor välkomnade åter misshandlaren hem när han kom från fängelse och sedan började det igen, gulle gull, sprit, slagsmål, sjukhus, dom. Ibland är kärleken så oändlig att bara döden kan skilja paret åt.

Det var då det, 80 talet. Men det var ju länge sedan på min arbetstid och de människor jag träffade. Även klienter kan vara annorlunda idag likaså är brottsligheten. Narkotika hade inte exploderat än. Det låter ibland lite som nutida fångar är bara olyckliga offer för samhällets regler och de borde ersättas, vilket också har hänt i vissa mål, i stället att de får gråta nu när flyttlasset går mot Estland som har ledig plats.

Nog är det skamlig när vi inte klarar våra egna kriminella. Att skicka dem utomlands låter inte som en bra idé. Hur sköts transporterna.   Skall fångarna ha permissioner, helst inte där,  och hur sker planering för utskrivning, kanske inget.

Men så har Samhället utvecklats att vi inte ens har nog med celler för fångar.

 Kriminal vården är en växande bransch, nya fängelser byggs,  mera frivård, allt rent av exploderar. Det är en olycklig och skamlig utveckling. Nog har kriminalvården svällt men det räcker inte till.

12 000 anställda år 2020 har ökat til till dagens nivå 22 000 medarbetare. Bara Kumlaanstalten, i säkerhetsklass 1, har i dag över 1 000 anställda. I dag är Kriminalvården  Sveriges tredje största myndighet, efter Polisen och Försvarsmakten med budget på 20 miljarder. Och det byggs mer och ny hyr vi platser också.

Många kvinnor är skyldiga men ertappas inte. Pengarna från kriminalitet används till lyx som inte vanliga löner kan betala.  Men kvinnor  har blivit mer framåt även på brottets bana så bygger vi inte fler fängelser får vi kanske hyra platser även för kvinnor. Att få helt stopp på brottslighet ser ut att vara en svårare fråga trots insatser sker nu och faktiskt viss minskning av svåra brott under senaste tiden.

Jag gissar att det här blir en kortvarig historia och snart lovar en ny vänster regering att  ingen behöver gråta över fängelseplaceringen, det blir valfria platser. Även för de som passar på att byta kön inför fängelse?

 Nu hoppas jag att någon undersöker fortsatt brottslighet bland de som gör en tid på Tartu i jämförelse med motsvarande fångar hemma. Cirka 40 procent av de som friges från fängelse här återfaller i nya brott inom tre år. Speciellt de yngre. Till sist brukar de gamla inte orka mer,

 Samtidigt grälar Riksdagen om straffrabatter. Gör ett brott få några på köpet.

Inte längre, kanske.

Riksdagen har beslutat idag att slopa den så kallade mängdrabatten efter en jämn omröstning, med 176 röster mot 172.

Tidöpartierna ville slopa rabatten, vilket innebär att den som döms för flera allvarliga brott ska få sina straff pålagda på varandra. S, tillsammans med V, MP och C, röstade emot propositionen och S lovar riva upp det vid valvinst..

Du hittar mer om återfall och brott på:

https://www.kriminalvarden.se/om-oss/statistik/fangelse

https://bra.se/statistik/statistik-om-rattsvasendet/aterfall-i-brott

 Bild Tartu Prison, Estonia, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2621904

Statusgrej, du vet…

Publicerat av

Jag läste en kommentar från en 18 år ung man som hade skjutit ihjäl en 24-årig man i Biskopsgården i november förra året. Han sköt fel person. Mannen berättar till Polisen att han ändå var nöjd trots misstaget att skjuta fel person. Mordet visar vad han är kapabel till. Han säger:

– Det är en statusgrej du vet. Ha ett liv på samvetet, säger han i förhöret.

Vilket samvete? Vilka andra statusgrejer finns i våra kriminella kretsar? Hur ser status trappan ut? Mord överst eller är det terrorattack som tar många liv? Är stöld av ett barns jacka den första trappan eller kanske börjar det med att snatta i affärer? Drogförsäljning, vart hamnar det eller är droger bara en affärsverksamhet man skolas in i? Springpojke för kriminella vid 10? Hur värderas det?

Vem tar ansvaret över de barn som börjar kliva på kriminaltrappan? Inte föräldrarna? Skall Socialtjänsten omhänderta de alla och stoppa barnen – ja, vart då? Hur många barn under 15 är på väg att klättra på kriminellas statustrappa? Socialtjänsten är värdelös i brottsbekämpning. Det är Polisens ansvar. Det är föräldraansvar att fostra barnen. Varför samlas inte alla föräldrar som redan har drabbats till kraftigt motstånd mot den kriminella livsstilen på närområdet? Det vore kanske att sätta livet i spel? Skall vi bara anpassa oss till risken att någon för krig på gatan?

Två kvinnor har nyligen skjutits ihjäl medan målet var – troligen – deras män. Kärlek för fel person är farligt. Är man  gift eller anhörig med kriminell person innebär det en risk. Kanske spelar det ingen roll vem man skjuter i familjen eller vilket hus man spränger, bara någon får lida, tills nästa gång.

I en intervju med Dagens Nyheter säger kriminologen Amir Rostami att vågen av sprängningar här är unik för Europa. Utanför Sverige är sprängningarna så ovanliga att det statistiska underlaget beskrivs som ”extremt litet”.

– Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner eller länder med lång historia av terrorism för att hitta en motsvarighet, säger Rostami till tidningen. Ändå tycker Regeringen att vi inte skall oroa oss. Liten risk att drabbas. Det är liten risk för dem som har personskydd. Men vi andra då? De som måste gå hem på kvällen från jobbet med risk för våldtäkt eller vänta på bussen i en busskur?

Jag vill ha varje sprängning och skjutning som sker på allmän plats klassad som terrorattack. Det är terror och det är bara slumpens snällhet att inte flera har skadats.

Om inte polisen får makt över de kriminella måste de få hjälp av militären.

Eftersom vi inte säljer vapen fritt i affärer måste de komma utifrån. Transporten av vapen måste stoppas på gränsen. Nu transporteras vapen in och stöldgods ut. Tulltjänstemannen är hjälplösa, inte av vilja utan regler och risk för livet.

Polisen påstår ofta att de känner till de kriminella grupperingarna. Så, jag vill att polisen går tålmodigt från dörr till dörr hos varje misstänkt tills alla misstänkta för något sitter inlåsta någonstans i väntan på rättegång. Tyvärr är det inte så enkelt men knacka dörr ändå. Gör det obehagligt att skydda och underhålla kriminella. De invandrare som inte kan följa svenska regler mår bäst i att resa hem igen. Utvisning av hela den kriminella familjen, om de inte är svenska medborgare. Jag tror att utvisning är en effektiv straff mycket effektivare än några månader i fängelse eller på något HVB hem. Att vara en stund inlåst är idag ett steg uppåt på kriminaltrappan, inte något som avskräcker. När du kommer ut är du mer hjälte än avskydd. Kramkalas, som vi såg nyligen med frisläppandet av de SÄPO bedömda samhällsfarliga personer Regeringen snällt släppte ut.

Andra länder har mindre problem att utvisa icke medborgare eller ta medborgarskapet ifrån kriminella. De andra länderna ger inte bostad, bidrag, körkort. De är kallsinniga. Men vi är humana eller naiva, välj vad du vill.

Jag tror att vi sitter i en sits som är omöjlig att lösa med snälla metoder.

Medborgare då? Slopa rösträtt för de som sitter inne för grövre brott. Slopa könsbyten, nya namn, hemliga adresser, gulle gull. Sätt alla i sysselsättning från 8 till 5 med skyldigheten att delta i arbete, studier eller andra aktiviteter som fängelset beslutar över och som gynnar kommande liv i frihet. Fängelse är inget hotell. Betala in för skadestånd och underhåll. Regelbundna drogtester och hjälp att lämna missbruk. Slopa alla rabatter. Kan man göra brottet, kan man avtjäna det också. Men har man gjort det är man fri. Vi får förlåta hur bittert det än vore.

Det sägs att fängelse inte hjälper. Det är lögn. Den som sitter inne gör inga flera brott om man hindrar kontakt med yttervärlden genom Internet.

Det sker försök att stävja de kriminella som för en vanlig person känns lite som klapp på axeln. Korv och kaffe och sånt. Malmö känns som ett katastrof. Malmöpolisen har bjudit in kända kriminella för samtal. Skall de förbrödras, behandlas som likvärdiga? Kaffe och bullar? För samtal om olika situationer sker mellan likvärdiga personer med syfte att lösa just situationen. De kriminella kommer knappt till mötet med sin arsenal och med tårar i ögonen kysser polisens fötter. Nej, inte kaffe. Efter mötet åt de kriminella pizza tillsammans med polischefer och åklagare. Jag håller med Leif GW Persson som var skeptisk till samtalet.

– Jag respekterar dem. Det är humant och vänligt. Problemet är att den här typen av kriminalitet löser du inte genom att vara vänlig. Det här är inga du pratar till rätta. Det här är personer du släpar in till finkan. Punkt.

Vi har ett polisväsen och kriminalvård som går på knäna. Vi är alla offer genom att begränsa våra liv så vi inte hamnar i vägen för en person som är ute för att skaffa poäng på kriminaltrappan.

De flesta av oss följer det normala livets behovstrappa och försöker hårt fylla våra elementära behov, skaffa bra arbete, försörja oss, betala skatt och på så sätt betalar vi inte bara för gemensamma fördelar utan också för nackdelar genom den välvilja eller dumhet Regeringen använder våra pengar till.

Även om jag inte röstade på de styrande partierna trodde jag länge att Regeringen i Sverige – oavsett vem som sitter i den – behandlar sina medborgare med respekt, välvilja och rättvisa samt för en politik som inte raserar landet. Jag tror inte det längre. Jag tror dock att Regeringen helt enkelt gör så gott de kan och det är långt ifrån tillräckligt.

De kan inte bättre.

Behovstrappan beskrevs av  Maslow, psykolog:

  1. Fysiologiska behov, som hunger törst, sömn, sex
  2. Trygghetsbehov, som skydd för våld
  3. Behov av kärlek, dvs sociala behov
  4. Självhävdelsebehov, som respekt till och mot
  5. Självförverkligande behov, som personlig utveckling

Vad individen väljer att prioritera är eget val. Men, ser det inte ut som om de kriminella också följer trappan, fast på sitt eget sätt?

OBS. pizzan i bild är min hemmagjord och har inget med polis och Malmö att göra. Dessutom bjöd man vegopizza, inte skinka.