Statusgrej, du vet…

Jag läste en kommentar från en 18 år ung man som hade skjutit ihjäl en 24-årig man i Biskopsgården i november förra året. Han sköt fel person. Mannen berättar till Polisen att han ändå var nöjd trots misstaget att skjuta fel person. Mordet visar vad han är kapabel till. Han säger:

Det är en statusgrej du vet. Ha ett liv på samvetet, säger han i förhöret.

Vilket samvete? Vilka andra statusgrejer finns i våra kriminella kretsar? Hur ser status trappan ut? Mord överst eller är det terrorattack som tar många liv? Är stöld av ett barns jacka den första trappan eller kanske börjar det med att snatta i affärer? Drogförsäljning, vart hamnar det eller är droger bara en affärsverksamhet man skolas in i? Springpojke för kriminella vid 10? Hur värderas det?

Vem tar ansvaret över de barn som börjar kliva på kriminaltrappan? Inte föräldrarna? Skall Socialtjänsten omhänderta de alla och stoppa barnen – ja, vart då? Hur många barn under 15 är på väg att klättra på kriminellas statustrappa? Socialtjänsten är värdelös i brottsbekämpning. Det är Polisens ansvar. Det är föräldraansvar att fostra barnen. Varför samlas inte alla föräldrar som redan har drabbats till kraftigt motstånd mot den kriminella livsstilen på närområdet? Det vore kanske att sätta livet i spel? Skall vi bara anpassa oss till risken att någon för krig på gatan?

Två kvinnor har nyligen skjutits ihjäl medan målet var – troligen – deras män. Kärlek för fel person är farligt. Är man  gift eller anhörig med kriminell person innebär det en risk. Kanske spelar det ingen roll vem man skjuter i familjen eller vilket hus man spränger, bara någon får lida, tills nästa gång.

I en intervju med Dagens Nyheter säger kriminologen Amir Rostami att vågen av sprängningar här är unik för Europa. Utanför Sverige är sprängningarna så ovanliga att det statistiska underlaget beskrivs som ”extremt litet”.

– Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner eller länder med lång historia av terrorism för att hitta en motsvarighet, säger Rostami till tidningen. Ändå tycker Regeringen att vi inte skall oroa oss. Liten risk att drabbas. Det är liten risk för dem som har personskydd. Men vi andra då? De som måste gå hem på kvällen från jobbet med risk för våldtäkt eller vänta på bussen i en busskur?

Jag vill ha varje sprängning och skjutning som sker på allmän plats klassad som terrorattack. Det är terror och det är bara slumpens snällhet att inte flera har skadats.

Om inte polisen får makt över de kriminella måste de få hjälp av militären.

Eftersom vi inte säljer vapen fritt i affärer måste de komma utifrån. Transporten av vapen måste stoppas på gränsen. Nu transporteras vapen in och stöldgods ut. Tulltjänstemannen är hjälplösa, inte av vilja utan regler och risk för livet.

Polisen påstår ofta att de känner till de kriminella grupperingarna. Så, jag vill att polisen går tålmodigt från dörr till dörr hos varje misstänkt tills alla misstänkta för något sitter inlåsta någonstans i väntan på rättegång. Tyvärr är det inte så enkelt men knacka dörr ändå. Gör det obehagligt att skydda och underhålla kriminella. De invandrare som inte kan följa svenska regler mår bäst i att resa hem igen. Utvisning av hela den kriminella familjen, om de inte är svenska medborgare. Jag tror att utvisning är en effektiv straff mycket effektivare än några månader i fängelse eller på något HVB hem. Att vara en stund inlåst är idag ett steg uppåt på kriminaltrappan, inte något som avskräcker. När du kommer ut är du mer hjälte än avskydd. Kramkalas, som vi såg nyligen med frisläppandet av de SÄPO bedömda samhällsfarliga personer Regeringen snällt släppte ut.

Andra länder har mindre problem att utvisa icke medborgare eller ta medborgarskapet ifrån kriminella. De andra länderna ger inte bostad, bidrag, körkort. De är kallsinniga. Men vi är humana eller naiva, välj vad du vill.

Jag tror att vi sitter i en sits som är omöjlig att lösa med snälla metoder.

Medborgare då? Slopa rösträtt för de som sitter inne för grövre brott. Slopa könsbyten, nya namn, hemliga adresser, gulle gull. Sätt alla i sysselsättning från 8 till 5 med skyldigheten att delta i arbete, studier eller andra aktiviteter som fängelset beslutar över och som gynnar kommande liv i frihet. Fängelse är inget hotell. Betala in för skadestånd och underhåll. Regelbundna drogtester och hjälp att lämna missbruk. Slopa alla rabatter. Kan man göra brottet, kan man avtjäna det också. Men har man gjort det är man fri. Vi får förlåta hur bittert det än vore.

Det sägs att fängelse inte hjälper. Det är lögn. Den som sitter inne gör inga flera brott om man hindrar kontakt med yttervärlden genom Internet.

Det sker försök att stävja de kriminella som för en vanlig person känns lite som klapp på axeln. Korv och kaffe och sånt. Malmö känns som ett katastrof. Malmöpolisen har bjudit in kända kriminella för samtal. Skall de förbrödras, behandlas som likvärdiga? Kaffe och bullar? För samtal om olika situationer sker mellan likvärdiga personer med syfte att lösa just situationen. De kriminella kommer knappt till mötet med sin arsenal och med tårar i ögonen kysser polisens fötter. Nej, inte kaffe. Efter mötet åt de kriminella pizza tillsammans med polischefer och åklagare. Jag håller med Leif GW Persson som var skeptisk till samtalet.

Jag respekterar dem. Det är humant och vänligt. Problemet är att den här typen av kriminalitet löser du inte genom att vara vänlig. Det här är inga du pratar till rätta. Det här är personer du släpar in till finkan. Punkt.

Vi har ett polisväsen och kriminalvård som går på knäna. Vi är alla offer genom att begränsa våra liv så vi inte hamnar i vägen för en person som är ute för att skaffa poäng på kriminaltrappan.

De flesta av oss följer det normala livets behovstrappa och försöker hårt fylla våra elementära behov, skaffa bra arbete, försörja oss, betala skatt och på så sätt betalar vi inte bara för gemensamma fördelar utan också för nackdelar genom den välvilja eller dumhet Regeringen använder våra pengar till.

Även om jag inte röstade på de styrande partierna trodde jag länge att Regeringen i Sverige – oavsett vem som sitter i den – behandlar sina medborgare med respekt, välvilja och rättvisa samt för en politik som inte raserar landet. Jag tror inte det längre. Jag tror dock att Regeringen helt enkelt gör så gott de kan och det är långt ifrån tillräckligt. De kan inte bättre.

Behovstrappan beskrevs av  Maslow, psykolog:

  1. Fysiologiska behov, som hunger törst, sömn, sex
  2. Trygghetsbehov, som skydd för våld
  3. Behov av kärlek, dvs sociala behov
  4. Självhävdelsebehov, som respekt till och mot
  5. Självförverkligande behov, som personlig utveckling

Vad individen väljer att prioritera är eget val. Men, ser det inte ut som om de kriminella också följer trappan, fast på sitt eget sätt?

OBS. pizzan i bild är min hemmagjord och har inget med polis och Malmö att göra. Dessutom bjöd man vegopizza, inte skinka. Läs också: https://inreexil.blogspot.com/2019/11/operation-rimfrost-polisiara-och.html

1 svar på ”Statusgrej, du vet…

  1. Hej.

    Det krävs tvåhundra man i aktiv tjänst, samt logistiskt stöd av ca 1500 personer till (transport, sjukvård, med mera) för att lösa Sveriges problem en stad i taget.

    Omringa, isolera och genomsök kvarter för kvarter. Samtliga med mord, dråp, våldtäkt, och våldsamma rån eller som är massförbrytare (dussintals till hundratals stölder och liknande) samlas ihop.

    De som begått brott mot annan människa, med fysisk våld, sexuellt eller ej, enligt ovan expedieras på plats och hängs upp i stolpar vi sina stadsdelars in- och utfarter: ståndrätt, helt enkelt.

    En stad i taget. Man kan börja i norr och jobba sig söderut.

    Det kommer att ta ett par år ifall man inte ökar skala på operationen. Väl de ca 12 000 mest brottsbenägna och framförallt våldsamma är avrättade sjunker nästan all sådan brottslighet. Det är välkänt hos psykiatri, polis, och hos kriminologer att en ytterst liten procent står för nästan alla våldsbrott.

    Vill man inte avrätta dessa måste man ha ett förvarings-system baserat på att de aldrig skall släppas ut – bäst och billigast är i så fall en inhägnad, övervakad och isolerad kolchos eller kibbutz i Norrlands inland där de intagna måste arbeta för att överleva varje vinter.

    Till detta läggs att samtliga TUT, PUT och medborgarskap utfärdade från -75 till idag ogiltigförklaras. Den som omfattas av detta måste inom tre månader uppsöka passexpedition, identifiera sig, lämna fingeravtryck och blodprov, och lämna ny ansökan. (En logistisk utmaning.) Åberopar personen flyktingskäl placeras personen i flyktingläger, sorterat efter etnicitet, kön och tro. Kan personen uppvisa god vandel, och inte förekommer i belastningsregister, kan medborgarskapet återställas. Har personen fått TUT, PUT o/e medborgarskap på falska premisser interneras den i läger för livstids utvisning så fort som möjligt, detsamma om personen förekommer i belastningsregistret och har invandrat (tjafs som fortkörning och annat dylikt kan man bortse i från).

    Detta system kan anpassas efter personernas etnicitet, istället för påstådda ursprungsland: en dansk behöver knappast denna hantering, medan en arab med danskt medborgarskap kan kvalificera för det.

    Ovanstående är ett exempel på hur man snabbt, till en tillfällig och begränsad kostnad kan styra upp saker och ting. Men för en typisk svensk skriker varenda nerv i protest tack vare den indoktrinering i självhat och självförakt över sjuttio års socialkonstruktionistisk kosmopolitisk socialdemokratisk socialisering vi marinerats i.

    Det kommer att dröja några år till innan normala svenskar börjar våga tänka att etnisk rensning inte bara är nödvändigt, utan önskvärt och moraliskt rätt. Det kommer att dröja därför att de är dresserade att inte tänka konkret, praktiskt, empiriskt, eller pragmatiskt. De är dresserade att anse en afghansk man värd lika mycket eller mer än deras egna barn. De är fostrade att anse att det är ondska att säga: ”Mitt land, inte ditt.”

    Och framförallt anser de att våld i sig självt är fel.

    Sanningen är ju att våld är alltid rätt om det är min sida som vinner: heligare än så är inte människan, och all rätt, all frihet, och alla samhällen vilar på viljan till våld. Sjuttio års indoktrinering att våld är fel har gjort svenskarna till dronter.

    Nu har mångkulturen lämnat ghettot och gått ut på jakt för att visa de svenska mähäna vad som är skillnaden på ett segregerat reservat (Sverige förr, när det var svenskt) och en geografiskt definierad administrationsyta (Sverige efter -75, och som EU-provins). Allmänningens tragedi verkar svensken inte begripa.

    Man kan och bör fråga svenskar detta:

    ”Du har att välja på att rädda en svensk eller en arab/neger/zigenare/afghan/annan ej med Sverige kompatibel folkgrupp från säker död. Vem väljer du att rädda, och varför gör du det valet?”

    Reaktionen är häpnadsväckande. Att ens ställa frågan på det sättet ses som ett brott mot mänskligheten. Men alla som varit i skarpt läge vet. Mina barn före andras ungar, min familj före grannens, min släkt före andras och mitt folk före främlingar: jag har inte träffat någon utlänningen som tycker det är det minsta konstigt och de har ofta haft ännu mer extrema och ”rasistiska” förslag för hur brottslighet skall hanteras.

    Ser att det blev väldigt långt. Hoppas det inte är till besvär. Ta bort det i så fall. Via en i Malmö vet jag att myndigheter har börjat hyra privata företag för att övervaka anställdas läsande/kommenterande av bloggar, och att innehåll i kommentarfälten används som bevis på anställdas politiska olämplighet.

    Vi liknar inte Sovjet och DDR som land: politiskt är vi nu identiska. Det är bara det att sedvanlig svensk politisk inkompetens och impotent feghet gör sig gällande även där.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentarer inaktiverade.