Kultur och idrott skall rädda Skärholmen liksom samarbete med polis, skola och Socialtjänst, tror Karin Wanngård S efter skjutningen i Skärholmen då en far sköts inför sin son av obekanta slynglar.
Hur tänkte hon? Att 15 år gamla springpojkar till klanhövdingar hastigt börjar spela fiol i stället eller drömma om att bli fotbollsstjärnor? Det kan vara möjligt om du introducerar sju år gamla barn men vid 15 är de redan sina egna. De väljer. Börjar du mörda folk vid 15 är det uppfostringsanstalt, inte kultur som gäller i första hand.
Visst kan barn hitta nya trevligare intressen i tonåren. Det finns mycket att välja på. Musik till ex. men är du redan medlem i ett mördargäng räddar nog inte musik dig även om du kan rappa om dina bedrifter i något SiS hem.
Samhället ropar på hjälp från Samhällets institutioner. Nej, dessa skjutglada ungdomar tycks inte ha några föräldrar. Och har väl aldrig haft. Kultur och idrott, för att inte glömma fritidsgårdar, Socialtjänst och Polis skall fostra dem i efterskott i ålder mellan 12 och 18.
Jag tror att det blir svårt med våra nuvarande resurser och mottagarnas vilja. Det kan finnas andra problem vi inte ens ar vana med. Tiden talar också mot. Några år i ett SiS hem med all inklusive är bara som hotellvistelse.
Pappan som mördades i Skärholmen försökte sig på vanligt vett, civilkurage alltså. Alla måste visa civilkurage säger Gunnar Strömmer, justitieministern. Helt rätt, men idag är det säkrare att strunta i kurage, bara försöka försvinna snabbt.
Jag antar att Strömmer har livvakt. Jag antar också att han för mestadels åker bil, kanske i följ med polis eller personskydd om han besöker hotfulla platser, som Skärholmen.
Många av oss ”vanliga gamla” har visat civilkurage. Vi har fostrat våra barn till anständiga människor. Vi har haft regler och krav. Vi har skällt på dem när de inte har uppfört sig. Vi har förklarat varför man läser läxan före TV. Att skippa skolan var otänkbart. Vi har till och med avvikit från tidens nycker fast barnet har varit sur och ropat ”dumma mamma”. Och – många av oss har sagt till grannbarnen som betedde sig dumt och kanske blev våra egna barn tillrättavisade. Att gå mot rött eller överskrida hastigheten i trafiken är de eventuella brott vi har gjort. Nu sitter vi, gamla pensionärer, och undrar om det är säkert att gå ut med hunden när mörkret faller. Det skjuts på dagarna likaväl.
OK, det var mycket enklare på min tid. Lockelserna var färre. Landet var också mer sammanhållen. Dock gick det åt helvete med vissa oavsett föräldrars försök att göra rätt. Men barn sköt inte andra på gatan. De kanske slogs men mord orsakade av barn var få om inga.
Räknas det som civilkurage när man talar sig ut farliga situationer? I så fall är jag mästare i civilkurage, men inte idag. Nu kommer lite skryt från gamla tider.
Stått mot den maoistiska gerillan i södra Thailand med mina barn i bilen. Två gånger dessutom. Det var lite spännande kan jag säga. Mött klienter på Socialbyrån och sjukhus som kommit in med vapen. Nog tänkte jag inte annat än var absolut kolugn, mer lugn än de framför mig. Och, det gick bra som man säger. Idag i Sverige skulle jag bli skjuten genast. Det är andra skurkar nu, utan skurkheder. Man skjuter inte barn, kvinnor och de som inte hotar en. Idag skjuter man den som råkar kränka en bara med sin närvaro.
Jag läste om fallet i USA där föräldrarna köpte ett vapen till sitt 15 år gamla son och tränade honom att skjuta. Inget märkligt i USA. Men den här pojken skickade tydliga signaler att han mådde uselt, i behov av psykiatri snarare än vapen. Skolan larmade. Föräldrarna sket i det. Pojken sköt då fyra klasskamrater, skadade sju och dömdes till livstid utan förtida frigivning. Han är vid domen 18. Föräldrarna dömdes för sitt likgiltighetsuppsåt till 10–15 år.
Borde det inte ske även här i vissa fall? Varför slipper föräldrar om de har skitit i sina barn, i Socialtjänstens och Polisens försök att räta upp livet för att inte tala om alla barns räddningsanstalt: fritidshem. Det larmas ju om att föräldrar tackar nej till hjälp och där står Socialtjänsten utan möjligheter.
Det kanske är familjefängelser vi behöver? Skå i modern tappning? Minns ni Skå? Sista försöket för trassliga familjer att få behålla sina barn. Skå var makalös. Nej, det skulle aldrig fungera idag. Det är andra barn och andra familjer idag. Det behövs helt andra metoder.
Nu har Sverige ca 14 000 aktiva, innefattande 2000 ledare och sedan 60 000 uppföljare i gängföreningen, de som styr från andra länder och gilla markeringar oräknade. Vi har 22 000 poliser, så jag undrar vem har övertaget. De kriminella finns överallt. Kanske är den samhällsnyttighet du använder också styrt av klanskurkar och du har ingen aning om det. Du bara betalar. För att inte tala om affärsrörelsen narkotika. Det sista kan du dock aktivt låta bli.
Jimmie Åkesson sa att ”debilt prat om brottsförebyggande fritidsgårdar” hör hemma i papperskorgen.
”Det duger inte att rapa floskler, det är dags att Sverige förklarar fullt krig mot varje enskild individ i dessa kriminella gäng”, skriver han.11/4.
Har du bra förslag eller är du helt nöjd med situationen? Vart bor du då? Och nu har det skett andra skjutningar och andra viktigare saker som rätt till könsbyte så Skärholmen dog i mediebruset. Anslagstavlan för förslag är tom men med lite skavda regnbågsfärger.
PS. I natt 21/4 visade en man i Hässelby civilkurage och sa något till stökiga ungdomar. Han blev svårt misshandlad av gänget. Vi måste lära oss att inte lägga oss i, det orsakar bara död och misshandel. Inte bryr sig dagens ungdomar om någonting, allra minst att uppföra sig.
PS 2. såg precis att det har funnits en insamling till den mördade Mikael Janickis familj anordnad av privatpersoner. Det är inte första gången när sådan insamling sker när det inte väntas att Rättvisan ger skadestånd till de drabbade i närtid om alls.
Bild: Ett av boenden i Skå, av Holger.Ellgaard – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39369376