Har du barn? Hur många böcker äger du? Läste någonstans att de familjer som hade 200 eller fler böcker hemma hade barn som läste bättre och blev smartare och klarade högre utbildning än barn utan böcker. Låter logiskt.
Måste vi räkna våra böcker? Duger bibliotekslån? Nej, egna böcker är något helt annat än lånegods. Men just tvåhundra är knappt det magiska talet utan faktum att böcker och läsning är en daglig ingrediens i barnens liv. Tidningar, böcker, matrecept, vykort… Det är förstås så att föräldrar som har böcker läser till barnen och med barnen, lånar kanske mer i biblioteket, köper böcker som present och hänvisar inte barnen bara till Internet och spel. Deras barn har en fördel i livet.
Böcker ger möjlighet till förståelse av andras känslor, spänning, kunskap, tillfälle att fly omgivningen till en annan värld. Vissa böcker blir som vänner vilka man läser om igen. Att klicka på ett Internetspel kan öva koordination hand – öga men ger inte läsningens fördelar.Inget ont om Internet, det är också nödvändigt i dagens liv men utan att kunna läsa bra och förstå vad man läste kommer man ingenvart.
De familjer jag följe i flera år i mitt arbete hade en bokhylla men inga böcker. Jag började köpa en barnbok som avskedspresent. Hur läser man då för ett barn? frågade föräldrarna. Det var ett fattigdomstecken om något.
Kanske en lässtund med barnen varje dag vore ett bra nyårslöfte? Här ska det köpas gymkort men det är inget Nyårslöfte bara vanlig rutin.
Hur kan någon nå dit att man offrar människor så lättvindigt? Hur kan man ropa efter sin Gud samtidigt som man skjuter ihjäl någon?
16 december 2014: Taliban attackerade en skola Peshawar. Hittills 141 döda, varav 132 var barn. Bara några dagar sedan fick Malala Yousafzai Nobelpriset för sin kamp om alla barns rätt till utbildning. Hon har fått lämna Pakistan med en kula i huvudet.
Strax innan hade Sydneydramat tagit 3 liv, varav en var den muslimske gärningsmannen.
16 december i Mosul, Irak släpper ISIS en video där de halshugger 13 personer. De har en flagga som dekoration. Shahada flagga känner väl alla igen vid det här laget?
Jag vill höra en reaktion från de muslimer som lever här eller struntar vår usla press att publicera? Inga pressmeddelanden från Islamiska föreningar? Att tiga still brukar uppfattas som att man håller med. The right to remain silent… Eller är alla rädda för att uttala sig? I så fall varför? Men, ska vi klaga på andra religioner? Inte har den svenska kyrkan heller uttryck större oro och sorg för de otaliga kristna som mördas och förföljs i de muslimska länderna. Är religion den stora stötestenen mot fred?
Jag har bara frågor. Har du svar? Hur blev det så här illa på vårt gemensamma hem, jorden?
Nu börjar det igen. Förskolorna portar föräldrarna från Luciafirandet. Barnreservaten skall vara föräldrafria. Ettåringar gråter när föräldrar, farmor och morfar kommer till Luciafirandet. Jag har alltid hävdat att små barn under tre år inte ska vara i kollektiv omsorg så de slipper gråta. Nu har jag ytterligare bevis på det.
Men vad är det för daghem/förskola där ettåringar tvingas gå i luciatåg och sjunga för personalen? Är det inte de äldre barnens uppgift, en uppgift de faktiskt längtar efter att få visa till föräldrarna?
De är inte daghemmets egna barn. De är sina föräldrars ungar.
Skulle inte daghem samarbeta med föräldrarna? Skulle inte föräldrarna få ta del på daghemmens aktiviteter, pedagogik och daglig liv? Skall inte daghemmen vara väldigt öppna för insyn när det ena fallet av sexuell våld mot barnen efter den andra uppdagas i daghem? Kan någon lämna sina barn till ett daghem där föräldrarna portas för att de bara får barnen att gråta?
När nu daghemmet skyller på att främmande människor skrämmer barnen och därför lussas det bara för personalen, har de garanterat inga vikarier, eller? Gardiner dras också för när sopgubben kommer? Och så klart går man inte ut där risken att träffa andra människor finns?
Att skylla på föräldrarna visar på hur daghem tänker om dem. Besvärliga människor, låt oss slippa dem.
När Hållängets förskola i Örnsköldsvik firar lucia i år är föräldrarna inte välkomna. Anledningen är, enligt förskolechefen Helena Nurmesjärvi, omsorg om barnen.
– Det är utifrån barnen som vi ha beslutat så. Många barn gråter och förstår inte varför det är så mycket folk och främmande människor hos oss. Det är svårt att förklara för ett- och tvååringar varför det kommer folk som de inte känner, säger hon till Örnsköldsviks Allehanda.
Bild överst från Luciafirande i ett daghem i Umeå där hela tjocka släkten brukar komma och inga barn gråter. Rena festivalstämningen med minst hundra anhöriga.
När vi hade kommit ner från Kilimanjaro och var tillbaka på hotellet i Arusha såg vi på TV. Sändningen från BBC handlade om ett annat berg. Tusentals människor hade flytt IS härjningar till ett berg, Sinjar i norra Irak för att rädda sina liv. Barn hade kommit bort från sina föräldrar, gamla hade inte orkat gå och de flyende hade varken mat eller vatten. De som blev kvar miste livet eller bara försvann.
Men först några ord om den svenska skolan. Varför undrar ni kanske men det hänger faktiskt ihop med det senaste från krigets Syrien och Irak. Höstterminen har börjat i Sverige och alla barn får gå i skolan. Men många barn på krigsområden kan inte gå i skolan eftersom skolorna är i ruiner eller fungerar som flyktingläger och det finns inget material och inga lärare att tillgå. Även i Sverige är det brist på utbildade lärare men av helt andra skäl. Många har tröttnat på stökiga elever och avtågat, som min bekant. Hon fick nog när föräldrarna ville bestämma betygen, ordningen och gärna innehållet i läroplanen samt att deras gullegrisar var visst världens bästa barn bara de fick surfa i fred och om läraren slutade klaga. Är det en tidsbild från den svenska skolan? Är det uppfostran som brister, inte 10 000 kronorsfrågan?
Det är svårt för ett barn att förstå hur skolan påverkar resten av livet. Allt går inte igen. Alla blir inte mediepersonligheter och kändisar utan behöver betygen. Och hur tänkte den politikern som klämde in ett nyligen anländ syriskt barn till en klass enligt åldern och inte enligt kunskap? Misshandel? Men nu till den nya skolordningen i den Islamiska Staten.
Dagligen förmedlas skräckbilder från barnens liv i Syrien, Irak, Gaza … från de länder där islams krig pågår. Om man kan klassificera krigets fasor är IS, Islamic State of Iraq andthe Levant, idag etta på skamlistan och även Al Qaida har en smula mildare framtoning. Vi ha sett offentliga halshuggningar genomförda av IS, de sänder dessa som underhållning. Påminner om franska revolutionen. Livet för de besegrade har landat hundratals år bakåt i tiden. Nu reformeras skolan i de av IS kontrollerade områdena.
Barnen skall inte lära sig matematik och samhällskunskap. Idrott är förbjudet. Böcker som kan berätta om evolution är förbjudna och så klart måste lärarna sluta prata om oväsentligheter som demokrati och val.
Vad kan man då lära ut? Att stämpla de otrogna. Lära att fysik och kemi ”are due to Allah’s rules and laws”. Och så klart lär man ut allt om den radikala islamiska gruppen som styr. De lärare som inte finner sig i nyordningen straffas.
Annonser på gatorna informerar om den nya skolan. Trots IS har informativ verksamhet på Internet finns ju inga sådana nymodigheter för vanligt folk. De kunde ju hitta olämpliga sidor.
Jag undrar vad är det för värld de vill forma? En värld med mord som härskarmetod? En värld utan någonting? En värld utan kunskap, historia, glädjeämnen, utveckling, vetenskap, kultur, vänskap och garanterat inga förutsättningar för kvinnor att existera på annat sätt än husslavar.
Oavsett om jag blir – igen – kallad för rasist vill jag ställa frågan som många vill ställa men inte vågar: får vi prata om det vi inte gillar inom en religion, som islam? Kan denna terror drabba även oss i någon form när de krigströtta jihadisterna kommer hem till Sverige med sina psykiska skador?
