Ett ord jag knappt har hört förut dyker upp i olika sammanhang. Det är förbättringspotential.
Statsepidemiolog Anders Tegnell till exempel. Han är lite självkritisk mot den svenska strategin och säger att det ”finns förbättringspotential” i hur han och de andra som styr eller skulle göra något har handskas med pandemin. Han säger i en intervju med Ekot att Sverige med facit i hand borde ha vidtagit fler åtgärder mot coronaviruset redan från början. Alltför många har tillåtits dö för tidigt.
Ja, vissa ställen inom äldreomsorg har man mött en överdödlighet på så där 30 till 100 %. Där fanns det verkligen förbättringspotential.
Några Kommuner tycker nu att man bör kunna svenska hyfsat om man arbetar med svenska gamlingar. Det vore förbättring likaså att man borde anställa utbildat folk i stället att se äldreomsorgen som en plats för att fixa integration till arbetslivet. Kanske borde utbildning vara ett krav och lönen därefter? Som chef vill jag gärna se en med erfarenhet från golvet. Det ger liksom perspektiv och erfarenhet över ens styrområde, inte en ekonom som närmaste chef för vårdbiträden och undersköterskor. Han kan bara räkna pengar.
Inom äldreomsorgen finns massor med förbättringspotential. Men för att någon bättring kan se måste vi sluta se våra gamla som en utgift. Vi måste börja respektera dem. Vi måste se dem som personer vilka har arbetat ihop det vi har i Samhället oavsett om det är skolor, sjukvård, vägar eller infrastruktur eller bibliotek…det vi nu använder, förnyar, även lägger ner.
Samhällsbyggarna, inte de obehövliga.
Nu struntar jag i dem som kommer och går direkt i pension utan att ha bidragit med en enda krona. Det hör liksom till annat problemområde.
Regeringen försöker också putta bort Corona ansvaret till någon annan. Lena Hallengren socialminister (S) säger att Regeringen har hela tiden varit beredd att införa hårdare restriktioner för att stoppa spridningen av coronaviruset om Folkhälsomyndigheten hade rekommenderat det, (ett uttalande till nyhetsbyrån Reuters). Hallengren tycker att Tegnells uttalande om att det finns ”förbättringspotential” kring Coronahantering väcker frågor.
– Han kan ju fortfarande inte ge ett exakt svar på vilka åtgärder man skulle ha vidtagit. Den frågan tycker jag kvarstår.
Hallengren är en politiker som inte – vad jag kan hitta – har haft vanligt arbete, (är utbildad lärare), utan är vad som kallas politisk broiler. Vad är det som hindrar henne att göra mer? Hon är ju minister!
Vilka är de som kan? Vilka borde bara ge en order till Regeringen och till andra myndigheter och arbetsplatser? Finns det inga som vet, har makten och säger: det här är vårt ansvarsområde, så här gör vi nu. Oavsett vad det gäller, äldreomsorg, Corona… Har vi för många kockar för soppan? För alla soppor? Kommer alla nu att skylla på någon annan igen? Ingen tar ansvar. Ingen kan ta ansvar. Det ligger alltid utanför, någon annanstans.
31 januari fick Sverige sitt första bekräftade fall av det nya coronaviruset så tiden som har löpt är 4 månader, nog borde man ha hunnit analysera. Anders Tegnell säger i en intervju med Ekot att Sverige med facit i hand borde ha vidtagit fler åtgärder mot coronaviruset redan från början.
– Skulle vi stöta på samma sjukdom, med precis vad vi vet om den i dag, tror jag att vi skulle landa i att göra mittemellan det som Sverige gjorde och det som resten av världen gjort, säger Tegnell till Ekot.
Visst är det klädsamt att säga: jag kunde ha lite fel. Men vi ska inte utse Tegnell som syndabock – fast jag tror det blir så i slutet – han är inte den enda på jobbet.
Förbättringspotential finns alltid. Inte ens Sverige är perfekt även om S -Regeringen då och då tror sig vara världens navel.
När jag öppnade dörren till äldreboendet krockade jag nästan med ställningen för handsprit. Det fanns en stor skylt: sprita händerna när du går in, tack. Dörren klingade när jag öppnade den. Ett vårdbiträde kastade en blick åt mitt håll och kom för att hälsa. Ja, jag spritade händerna. När jag gick ut mötte mina ögon en skylt på insidan av dörren: Sprita händerna när du går ut, tack.
Min mor bodde i ett äldreboende en tid före sin död. Hon dog av ålder eller som de flesta: av lunginflammation. Man kan inte dö av ålder, det måste finnas en orsak till på papper. Vården hade varit förstklassig i det kommunala boendet.
Detta var dock tio sedan och i Finland. Ser det lika ut idag? Deras äldreboenden har inte drabbats av dödsvåg nu i Coronatider. Är finska gamlingar segare? Har de äldre än värde som människor även från Kommunens sida? Inte ett budgetproblem?Jag antar att det finns tre skäl till det: bra ledning, utbildad personal och vettiga hygienråd.
I Sverige ser det annorlunda ut. Inget att förvåna sig över.
Jag har arbetat extra på tre olika äldreboenden/servicehus mellan 1990 – 2010 men aldrig sett ett enda flaska handsprit. Det var också svårt att tvätta händerna. Det fanns en personaltoalett som kanske låg dåligt tillgänglig som tre våningar ner eller en som glatt användes även av de gamla. Tvätta händerna skedde i köket om man nu tänkte på sådana petitesser som hygien. Plasthandskar kunde finnas tillgänglig, eller inte. Kanske ett plastförkläde när man skulle duscha någon. Det brukade finnas någon typ av förkläde eller kort rock som arbetskläder, men de skulle man tvätta själv när man hann. Det fanns inte tillräckligt många heller så de räckte inte till vikarier. De flesta arbetade i sina egna kläder, de kom in i de och gick ut i de kläderna. Kanske fanns en skrubb man kunde byta i. Att påpeka något och försöka få till stånd förändringar slutade med att man fick inga mer timmar.
Jag slutade arbeta helt i och med min sambo blev sjuk. Då fick jag se vården av de gamla från den andra sidan, som mottagare. På de 7 år jag vårdade honom hemma mötte jag trettiotal avlösare från Kommunens hemtjänst och han vistades i tiotal korttidsboenden. Ja, jag ville ha plats i det hemmet som fungerade bra, men icke. Du får vad som råkar vara ledigt. Jag erbjöd mig att vänta men några väntelistor fanns inte. Så han hamnade en till tre gånger i året några veckor i taget på ett ställe som var undermåligt i mitt tycke. Den som var bra lades ner. För dyrt. Det var mycket annat som lades ner under tiden i Kommunen, sjuksköterskor sparkades, rehab stängdes och musikunderhållning drogs in. Med mera.
Nej, hygien blev inte bättre trots att de boende hade nu egna toaletter. Den demente behöver ju hjälp med sin hygien och det hann man inte med. Handsprit? Flaskan jag lämnade var oftast orörd. En gång fick jag lägga honom i blöt hemma för kläderna satt fast, han var så smutsig. Jag fotograferade och anmälde till Kommunen. Inget hände. Att tappa vikt var normalt. Ett år vågade jag inte lämna honom någonstans det var så uselt den sista gången, men då började jag förlora mitt eget liv totalt. Jag var inlåst hemma och utelåst från allt jag tyckte om, som resor till mina barnbarn. Vandringar skedde bara i fantasin. Foto la jag ner.
Det var inget liv.
Personalen som avlöste mig hemma var ofta någon av de nya svenskarna. Inget ont i det, om de kunde svenska och hade utbildning. Men så kvalificerat folk är väl slöseri för de gamla som förhoppningsvis dör snart. Kostnader, gott folk. Budget. Resurserna är inte oändliga. Det finns många hål att täppa i den kommunala budgeten. Något måste man dra in. De som syns minst och inte klagar får stå för indragningarna.
Jag hade alltid handsprit och egna handdukar till avlösarna. Det var svårt att påpeka för dem att använda medlen. Jag var ju bara en sambo och de som kom borde ha varit proffs i vården av en gammal skruttig dement gubbe. Jag klagade aldrig utan tackade. De hade sina villkor och jag fick vara tacksam att ens någon kom några timmar i veckan och släppte ut mig.
Att vara en anhörigvårdare är att arbeta i 24 timmar om dygnet. Vilken kärlek som helst tar stryk med det. Man blir en vårdare, inte käresta och det är en ovälkommen livsförändring. Att lämna sin partner till ett boende är svårt. Man tror sig vara bättre vårdare än samhällsomsorgen. Och man faktiskt är det, ofta. Det blir en ohållbar situation.
Nu när de gamla dör företrädesvis av Corona säger Olivia Wigzell, Socialstyrelsens generaldirektör, att Sveriges hantering av Coronautbrottet har brustit i flera delar. (DN)
Hon pekar ut krisberedskapen i landet och bristande ansvarsfördelning.
– Det är viktigt att avdela särskild personal som arbetar med smittade för att hindra smittspridning. Men många kommuner har haft en relativt stor personalfrånvaro och det har försvårat möjligheten att ha särskilda team på boenden eller i hemtjänsten för personer med covid-19. Vi vet också att det finns en stor förbättringspotential när det gäller basala hygienrutiner.
Ja, förbättringspotential. Varför förbättrade man inte innan? Att ha fungerande team innebär folk som är utbildade och betalda därefter. Att yrket är lockande, värdesätts och lyfts upp som något viktigt. Att reglerna är till för de som vårdar och de som vårdas. Att inte smitta varandra med något är basalt. Att det finns en ledning som ställer sig på golvet när vården krisar tror jag är också avgörande för all vård. Du kan inte leda om du inte vet vad du leder.
När det här virusutbrottet är över misstänker jag att allt återgår till det normala i äldreomsorgen. Kanske ställs det några flaskor handsprit i personalrummet. De outbildade personerna blir inte proffs utan utbildning. Cheferna satsar inte utan order och pengar uppifrån, från politiker. Politiker vaknar inte innan ens egen gamla mor dör i sitt kiss i ett skitigt rum avmagrad och med morfindos och massmedian skriver en artikel undrande vems fel det var.
Är vi alla skyldiga? Vi har ju låtit allt pågå utan att ställa oss på torget och skrika? Men, det finns ju så mycket idag att skrika om.
Samhällets moral mäts i livets början och i livets slut. Det är omhändertagande av de sköra: de späda barnen och de gamla vårdbehövande. Moralen är inte god. Barn kan du föda i bilen, helst ska det gå fort så du inte använder sjukvårdens resurser för länge och de gamla är ju onyttiga, kostsamma som redan har levt sin tid. Inget att bry sig om. Politiker hostar nu ut några vackra innehållslösa fraser om de gamla när ett virus har mätt kvalitén av deras vård. Men sedan kan vi fortsätta som det var?
Hur trodde man att samhället formades 20 – 30 år sedan? Det samhälle som till alldeles nyligen sågs ofta som Folkhem, bra exempel i Världen och tryggt att bo i. Vem utförde det arbete, bygget av ett Samhälle, bättre för kommande generationer? De som arbetade i betydligt svårare omständigheter, med tyngre, skitigare och klart sämre betalt arbete än de flesta som arbetar nu är just de gamla i äldreboenden eller beroende av hemtjänst, de utan större värde, pension eller omsorg, de som nu drabbas av vanvård kombinerad med virus.
Något ska vi dö av men inte av undermålig omsorg.
Det måste till respekt för människor, också när de är gamla. Man måste begripa – även politiker och samhällsexperter – hur livets gång är. Man föds, växer upp, bidrar, blir gammal… Livet ”drabbar” oss alla.
Respekt för livets gång får inte vara en bristvara.
The Guardian:
Sweden’s health authorities are blaming the country’s death toll – which is higher than in neighbouring Denmark, Norway and Finland – on the fatality rate in care homes.
About 90% of the 3,700 people who have died from coronavirus in Sweden were over 70, and half were living in care homes, according to a study from Sweden’s National Board of Health and Welfare at the end of April.
Bild: Min mor och mitt barnbarn i samspråk i äldreboendet.
Kanske är det dumt att skriva om nära döden händelser när så många dör av en allvarlig sjukdom? Om jag ser på de registrerade svenska dödstalen på Corona visar statistiken att de äldre dör men flera av de yngre klarar sig. Av de 1580 döda idag är de flesta över 70.
Nu hotar andra länder som UK att personer 70+ får finna sig i att vara isolerade tills det kommer ett vaccin. Det räcker inte ens hoten om karantän till årets slut. Försök bara att göra så i Sverige. Regeringsformen Lag (2010:1408). säger i 8 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Så… Kan Regeringen med sin nya makt ändra detta? Det skulle bli svårt att låsa in folk för att undvika en sjukdom.
Jag håller på att packa
ryggsäcken och drar snart iväg till en svensk vandring som är möjlig. Det får
ersätta den planerade Dream Trail utomlands. Hur ofta ser man folk i skogen?
Garanterat en tryggare plats än en park eller en gata för att inte nämna en
utefik i Stockholm.
Det syns att ekonomin tar stryk i hela värden, inte bara här hemma. Sjukvården är nära krisläge och även vårdarbetare dör. Vi gamla ska hålla oss undan sjukvården. I Sverige läggs man nog bara till sidan i sjukhuset om man hör till de gamlas gäng? Triage, nytt ord vi har lärt oss. Jag är inte en rädd typ men reglerna om vem ska få vård var oroväckande, läge för död alltså. (Läs mer på inlägget med-naivitet-som-ledstjarna-finns-det-inga-lager/)
Jag minns hur man gjorde med de
alldeles för tidigt födda barnen som inte borde överleva. Man la de i värmen.
Om de levde efter en timme gjorde man allt som var möjligt och ibland även
omöjligt. När den exceptionella barnläkaren i sjukhuset jag arbetade i gick i
pension strömmades barnavdelningen av barn och vuxna, de som hade överlevt fast
de inte borde. Jag vet inte hur man gör och bedömer idag när tekniken är mer
avancerad.
Sedan fick kuratorn ta hand om
föräldrarna till barnet som dog. Mest var det mamman som kände sig oduglig. Hon
klarade inte ens att hålla barnet i magen tiden ut. Det var så mycket ångest
och tårar. I några fall blev kontakten lång tills paret fick ett friskt barn.
Vi gladdes åt tillsammans. Livets mirakel. Idag är barnafödsel ingenting
märkvärdigt. Du kan föda vart som helst, i bilen, hallgolvet och så. Det finns
ett slags förakt mot den gravida kvinnan, hon är bara till besvär. Jag borde
skriva om hur vi tog hand om de gravida på riskavdelning för missbruk och HIV,
men då blir de ”vanliga” gravida förbannade. Kanske någon gång?
Omhändertagandet av de gamla och
de späda barnen mäter samhällets moral.
Föraktet mot de gamla samt personal i äldreomsorg manifesteras varje dag. Onödigt med skyddsutrustning sa man senast i Värmdö kommun (se PS). Hur lång tid tar det innan de som tryggt sitter i sina kontor begriper riskerna för folket på golvet? När bedöms äldreomsorgen som en viktig del av Samhällets omsorg, inte något pyssel som vem som helst från gatan kan göra? När börjar vi uppskatta vårdbiträdena som försöker ta hand om våra gamla med bristfälliga resurser och för få arbetskamrater? Vården av de gamla har inte avancerat långt från ättestupan, tankegångarna är liksom lika. Eget rum och glada affischer på väggarna döljer inte avsikten att de gamla är bara till besvär och kostar.
Kanske kan man bara bädda ner de
gamla i en varm säng med en dos morfin? Ja, det händer redan. Morfindöden är
bekant i varje äldreboende. Så dog min sambo, nästan naken under ett lakan
neddrogad av morfin. Inget värme där inte. Just frånvaron av kläder förargade
mig eftersom han alltid hade varit noga med sitt utseende. Det var kränkande. Enklare
för personalen? Ordet omsorg har bytts mot effektivitet eller bara simpel
förvaring.
Värderar man inte personalen har
omsorgstagarna inte heller något värde.
Teknik och medicinsk vetenskap
har utvecklats under min livstid. Tekniken är enorm. Medicin finns för nästan
allt. Jag tänker på något så vanligt som penicillin. Du tar några piller och
botar infektioner som kunde orsaka död. Virus däremot, det är elaka ting vi
kämpar med. Det är inte för det tuffa rymdutseendet man använder
skyddsutrustning till. Det är livräddande både för personal och för de sjuka. Om det finns att tillgå så att
säga.
Penicillin har jag dock mindre
glada minnen av. Penicillinet upptäcktes av en slump av Alexander Fleming 1928.
Han var en brittisk bakteriolog född 1881 i East Ayrshire i Skottland, död 1955
i London. Efter upptäckten lyckades Ernst Chain och Howard Florey i Oxford
producera rent penicillin och visa dess utomordentliga effekt som behandling
mot bakterieinfektioner. 1941 kunde penicillinet börja produceras till
allmänheten. Fyra år senare, 1945, fick de alla tre dela på nobelpriset i medicin
för upptäckten. Nu klagar man på överskrivning av antibiotika och att det till
sist blir resistent.
Mig höll penicillinet ta död på.
Det fanns inte några lager av den nya medicinen i Finland och den användes bara
i kris. Det var ju efterkrigstid. Jag blev sjuk. Fråga mig inte vad det var,
jag var knappt 5 år. Men febern bara steg, jag slutade äta, kräktes, hade gula
ögon och till sist gav läkaren mig penicillin och jag dog – nästan.
Jag var allergisk.
Väldigt många år efter genomgick
jag en hälsoundersökning och flera vaccineringar på grund av ett biståndsjobb
utomlands. Då sa läkaren: du har haft A hepatit, eller? Du behöver inte det
vaccinet.
Under tiden i det landet trodde myndigheter att området hade pest.
Vaccin köptes från ryssarna. Flertal blev sjuka. Vaccinet hade förvarats fel –
trodde man. Jag fick pestbölder på armar och rygg. Då sa läkaren: du får välja
att dö av pest eller antibiotika. Pest eller kolera val i ny form? Jag valde
antibiotikan. Det var inte kul.
När man arbetar i ett sjukhus är
ju sjukdom, bot och död arbetets huvudnummer. Det finns hur många varianter av
sjukdomar som helst. Egentligen är det märkligt med så hög levnadsålder som vi har. Men pengarna sätter
gränsen för vård, ibland tänker man inte efter före. Ofta vill jag säga. Det
”felet” finns både hos den offentliga vården och hos folk i allmänhet. Rökare,
missbrukare, soffsittare, just nu är de överviktiga också en riskgrupp. Vi
spelar själv roulett med vår hälsa. Men idag är även sjukdomar utan gränser, de
vandrar ut och in som de vill.
Jag tänkte speciellt på
Tuberkulos, eftersom det är trist nog en sjukdom vi hade nästan fått bukt med
men som nu sprids in över gränsen. Inga stora tal men så onödigt. Tuberkulos
idag finns främst hos invandrargrupper. Många sjukdomsbärare blir inte upptäckta
eller behandlade för vi har ju slutat med hälsokontrollerna för asylsökanden
eftersom det blev för omfattande. Eller varför? Idag är det frivilligt. Du
söker vård när du blir sjuk nog. Så du kan gå ute och smitta folk med tuberkulos,
HIV och vad allt nu heter om du är sjuk och inte upptäckt. Man
sparar i en ända och betalar i en annan.
Men nu är det bara Corona som
gäller. Folk åker inte ens in på sjukhus vid misstänkt hjärtinfarkt. Det finns
likheter med råden för TBC och Corona. Hosta i armvecken, tvätta händerna, håll
dig från folk…
Så, mina vänner, riskera inte
döden nu utan håll er på avstånd och har ni hört det förr, tvätta händerna!
PS 1. Ser samtidigt Roms operas föreställning ”Traviata” där huvudpersonen sopranen, dör av lungsot. Bild ovan. Varje dag skördar tbc 3 500 dödsoffer i världen. För varje person som inte får behandling mot sin tbc smittas i snitt 10-15 personer till per år. Behandlingen är lång.
PS 2. Om Värmdö från Aftonbladet: Enligt kommunens direktiv arbetar personalen inte med munskydd eller skyddskläder om det inte finns misstanke om smitta.
Finns misstanke om smitta ska personalen kontakta sjukvården för
vidare undersökning.
– Vi har en kund som har haft misstänkt corona. Men han ville inte låta sig testas. Så då var vi tvungna att fortsätta åka dit utan skyddskläder eftersom det inte fanns några bevis på att han var smittad. Och efter det måste vi fortsätta åka till våra andra kunder, säger den hemtjänstanställde.
Fullständigt sanslöst. Det krävs klädprotest. Ingen kan väl reglera vilka kläder jag har på jobbet när det inte gäller uniform?
Robert Baden-Powell devised the Boy Scouts motto, “Be Prepared.” The story goes that upon hearing the motto, someone asked the scouting founder the inevitable question: “Prepared for what?”
Det var en bra fråga. Vi är inte förberedda för någonting. Vi kan bara
”trösta” oss med: det kunde vi aldrig tro att Corona drabbade även oss! Och de
gamla! Hur kunde det ske? Svensk paradgren: naivitet.
Våra Äldreboenden är i kris. De är så
ständigt på olika sätt. Äldreomsorgen är en kostsam post i Kommunbudget med ideliga
indragningar. Det saknas utbildad personal. En del personal pratar inte ens betryggande
svenska. Det har jag varit med om flera gånger när min sambo vistades i något
korttidsboende. (Han dog 2 år sedan). Nu saknas tvål, handsprit och
skyddsutrustning, det elementära inom omsorgen. Inte såg jag något handsprit
förr heller, bara i undantagsfall.
Vem vill gå till jobbet i sådana
omständigheter? De som måste få in pengarna, de lågavlönade vårdbiträdena. De
moderna hjältarna.
Skyddsutrustning finns dock att köpa
men Socialstyrelsen tackade först nej för det var inte rätt säkerhetsmärke på
maskerna. Försvarets materielverk (applåd!) arrangerade en leverans i samverkan
med Polen. 1,5 miljoner FFP2-masker, 2,4 miljoner visir och 8 miljoner
plasthandskar. Vilket fynd! Lyckokast! Men det var inte rätt certifiering så det
blev nej. Trycket blev dock hårt så nu kommer leveransen att tillåtas. Det kan
omöjligen vara sämre än att vara helt utan.
De vilka arbetar inom vården tar det
hellre än kaffefilter och bindor. De skiter i den saknade märkningen. (Se
uppfinningsrikedom i förra inlägget.)
Det är lätt att besluta något i ett
kontor när verkligheten finns långt från en.
Anders Tegnell, statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten, om hemtjänsten som inte använder skyddsutrustning: – När det gäller vilken skyddsutrustning man ska ha, är det något arbetsgivaren bestämmer. Vi har den dialogen med regioner och kommuner runt om i landet. Men vi kommer inte vara de som tar initiativet.
Dialog? Läget kräver aktion.
Om smittläget är så allvarligt det påstås krävs aktion med beslut av någon med
kunskap och pondus, inte dialoger, inte presskonferenser.
Just-in-time-samhälle
utan beredskap fungerar inte. Har vi lärt det nu?
Coronasmittan är ett faktum i en stor del av våra äldreboenden. Man skyllde först på besökare. Det är inget besöks kö till äldreboenden och nu är ju besök förbjudna. Hur och vart smittan började kommer vi knappt att veta. Faktum är att äldreboenden är de som står för den största delen av antalet dödsfall. Av hela Stockholmsregionens 313 boenden har hälften bekräftad smitta. Nu borde det gälla normalt smittskyddsarbete. Hitta, testa och isolera, behandla. Sedan kommer de gamla ändå att dö med tiden men kanske personalen kan klara sig.
Att arbeta i dödens väntrum har fått ny innebörd. Vad säger Arbetsmiljöverket? Vad säger Facket? Tysta? Att ha hjälp av hemtjänst eller bo i ett äldreboende tycks vara rysk roulett. För de boende och för personal.
Det känns som Kommunalpolitikerna har lämnat personalen inom äldreboenden åt sitt öde länge sedan. Stress och brister är normaltillstånd även utan Corona. Åtgärder måste in i äldreomsorgen nu. Kan politiker befriade från Riksdagsarbete men med full lön ta extra pass? Inte? Kunde det inte vara bra att besöka verkligheten som man sedan beslutar över? Vi hade en gång besök av kontaktpolitiker på mitt jobb i sjukhuset. Hon grät. Hon var så chockad över de tunga patienterna på vårt jobb. Sen såg vi henne inte mer. Tur?
Så du politiker: gör ett besök, erbjud att ta en vecka eller två, luckor finns säkert, sätt i gång att knoga men ta med egna skyddsgrejer. Regnrock mm. Ja, du kan dock bara göra de enkla jobben som att dammsuga eller tvätta men då ger du tid för proffsen att ta hand om de nu så omhuldade gamla.
Jag är en av dessa 70+ som Myndigheterna nu så månar om och alla ska vara rädda om. Jag ska hålla mig hemma, isolerad och inte ens handla mat så att jag inte blir i behov av sjukvård. Fortsätter omsorgen även när pandemin är över? Nu tror jag inte en sekund att makthavarna månar om oss utan om budget. Att politiker och myndigheter bryr sig i ord om oss 70+ låter falskt. Vad det inte stora proppen de kallade oss nyss? Kostsamma 40-talister? Eller att allt blir bättre, när vi gamla som inte förstår den nya multikulturella världen, dör? Utlåtande från en professor, minsann.
Så, nu hukar vi äldre hemma? Jag är inte så säker på det. Så många gamlingar med rollatorer har jag inte sett ute under den så kallade vintern. Våren lockar ut de som inte vågade gå i hala vinterväglaget. Centrums bänkar är fulla av gamlingar som solar. Risk och möjlighet är svårt att hålla isär.
Men, om vi blir sjuka är det slutet. Personer med biologisk ålder över 80 år, samt multisjuka mellan 60 och 80 år, ska bortprioriteras i intensivvården. Det visar interna hemliga dokument från Karolinska universitetssjukhuset. Jag närmar mig den gränsen, ålder 80. Men hur bedömer man ens biologiska ålder? Av utseendet? Då blev det genast risigt.
Hur bedömer man om en patient läggs för att dö eller får syrgas i en respirator? Ordförande för Stockholms läkarförening säger att man är hårdare i bedömningarna.
– Tidigare la man utan vidare in 80-åringar på intensivvård och det har vi passerat. En 80-årig patient med covid-19 har inte nytta av intensivvård.
Har inte nytta? Om jag skulle bli sjuk och hamna på Akuten, hur bedöms mina möjligheter att överleva? Gammal sliten kvinna, lägg henne på sidan, blir säkert bedömningen. Nu kommer lite skryt, ni får ursäkta. Inte betraktas jag som en ”Legend” (mitt hikernamn som andra gav mig) som nyss vandrade PCT 4000 kilometer och som nu svär över att årets tur över Alperna från München till Venedig försvann. Venedig, som har överlevt sedan 500 talet utan att sjunka i havet. Som kommer att överleva trots 12 400 sjuka, över 730 döda i Veneto där Venedig är den mest kända platsen. Biologisk ålder? Kan även städer ha det?
Hur vi
som Svenskt Samhälle överlever blir en intressant fråga, efteråt. Vad
förändras, vad inte?
Vi har redan släppt demokratin, det lilla vi hade och låter S+MP att styra – oavsett kunskap och förmåga – de frågor som nu behöver supersnabba åtgärder på grund av det krisläge, inte krig, vi anses vara i. Jag kan sia några beslut redan nu, de hjärtefrågor Mp+S och anhängarna har och vilka nu på ett magiskt sätt blir Coronafrågor. Mer någon annan gång.
Håll Er friska, kära bloggvänner! Det är bara att härda ut.
PS1: Löfven:
– Varje medborgare har ansvar att fortsätta göra sin plikt.
Menar han att det inte gäller asylsökanden och icke medborgare? Borde han
inte sagt: vi alla som bor i Sverige? Vissa
är väl inte undantagna av det ”plikt” han påstår råder nu? Är det verkligen en
plikt att lyda myndigheter om det inte är lagfäst?
PS2: Dags att minska Riksdagen, det räcker ju med 55 stycken i en kris, då måste det räcka med mindre även på ”fredstid”?
PS3 Beklagar att jag länkar till Aftonbladet, ni får stå ut med det. I ett Samhälle med höga skatter och bara 471 personer i Intensivvård i landet med medelålder där 61 år varav 75% med någon riskfaktor börjar vården sortera folk. Det kan vara rimligt, eller inte. Vad tycker du?
PS 4. Idag vaknade Facket, 17/4 efter otaliga sjuka och döda i äldreboenden. Borde inte ledarna ge sin plats till några som reagerar lite snabbare. Är det någon fler som reagerar för den usla hanteringen av medlemmar?
Kommunal gick på fredagen ut med information till sina drygt 20 000 skyddsombud i landet om att man kräver bättre skyddsutrustning. Är det så att personal misstänker smitta på exempelvis ett äldreboende så är det skyddsmask som gäller. Annars hotar förbundet med skyddsstopp, vilket betyder att personalen slutar att utföra arbetsuppgifter där de riskerar att smittas av coronaviruset.
