Idag på kvinnodagen minns jag två kvinnor vilka båda arbetade mot krig, inte för.
Kvinnodagen blev officiell FN dag 1977. Idag är intresset för feminismen dalande i Sverige. Inte märkligt, feminismen har levt sitt liv utanför de vanliga kvinnors liv.
Jag är absolut inte feminist men gärna en humanist, pacifist i alla fall. Gränserna är dock svåra för båda.
Den första kvinnan jag har på min korta lista är Barbro Alving, 12 jan. 1909 – 22 jan. 1987, som vägrade civilförsvar eftersom det ingick i Försvarsmakten, militären alltså. Jag gjorde det samma. Hon var en pacifist, journalist, krigsreporter och författare.
Den andra är prinsessan Diana, 1 juli 1961 – 31 aug. 1997, bland annat arbetade hon för minförbud. Hade den stora äran att träffa henne en gång när hon var talare i WHO s missbrukskonferens. Hon arbetade även som stöd för familjer med missbruksproblem – som jag.
Diana var engagerad i organisationen International Campaign to Ban Landmines. Organisationen belönades med Nobelpris, fredspriset, 1997. Idag har 164 länder ratificerat avtalet, dock ej USA, Ryssland och Kina.
Sverige ratificerade Ottawafördraget 1998. Fördraget lever farligt idag.
Representanter för Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna öppnar för att tillåta truppminor i svensk krigföring.
– Det är en del av vår hemförsäkring, säger Mikael Oscarsson (KD) till SVT. Moderaterna grubblar. Finland funderar också på saken.
Bara som en hemförsäkring?
Allt är på väg neråt mot avgrunden.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ottawaf%C3%B6rdraget
https://sv.wikipedia.org/wiki/Barbro_Alving
