Försvara landet?

Utvalda

Julen är förbi. Julgranen har hamnat på så kallad återvinning. Min Jul var helt enkelt julig. Men nu är Julens frid borta. Vi ska förbereda oss för krig. Det var ett långt hopp från God Jul och Gott Nytt År till oändlig sträcka av våld och offra livet för det.

Se på Ukraina, Israel/Gaza, alla andra bråk och krig som pågår. Inte är de lugnt och fredligt i Sverige heller. Att hamna i kulregn eller få huset sprängt kan väl räknas som  tillvänjning.

Det pågår ett upphaussat rop att vi är snart i krig. Börjar undra om Världen, läs makthavare, vill ha det så. I Sverige diskuteras om att låna pengar för militärutrustning.  Vi ska skuldsätta våra barn för krig. Det hörs från den röda sidan rop om höjd skatt för de rika, beredskapsskatt. Höjd skatt löser alltid Socialdemokraternas problem.

Först lägger man ner en stor del av den svenska krigsmakten sedan får man bygga upp det igen. Så smart. Påminner om elförsörjning. Riv först ner, bygg upp sedan är den svenska modellen.

Statsministern skickade oss till iskylan med ett kallt tal. Han poängterade vikten av att varje svensk medborgare måste vara redo att försvara landet. Medborgarskap är inte bara passet man kan resa runt med.

Medborgarskap handlar ytterst om att ”med vapen i hand, med livet som insats” kunna försvara Sverige, säger Ulf Kristersson.

Att vara medborgare innebär lojalitet gentemot landet, att göra värnplikt och vara beredd att försvara landets demokrati, frihet och styrelseskick.

Kristersson klargör att om man inte är beredd att göra detta, ska man inte vara svensk medborgare.

”Jag är inte säker på att alla har tänkt igenom vad det innebär att också vara beredd att offra sitt liv för det land man är medborgare i”,

Nej, du, inte ens jag. Och, kära Statsminister. Det är inte mitt fel.

Sverige har delat ut svenskt medborgarskap utan några krav att ens kunna svenska, ännu mindre vara demokratisk och med rätta värderingar, vad det nu är,

Vad tror Kristensson om folks vilja att bli dödad för Sverige? 

I de länder där folkblandning är lik Babels torn finns föga patriotism för landet. Det finns vi känsla i de olika grupperna för hemlandet, som inte alltid är just Sverige.  Detta visar sig i små situationer som student utspring med hemlandets flaggor, inte Sveriges som betalade utbildningen. Det manifesteras i demonstrationer för Palestina eller andra hemländer när något händer. Det visas i semesterresor till länder man har flytt ifrån.

Svenskar visar patriotism i sportsammanhang och i sällsynta fall för kungahuset eller speciella dagar. Kanske vid vinst i Melodifestival. Vissa forum där patrioter samlas.

Alla dessa Babeltornsländer har interna bråk, skjutningar och sprängningar vilka riktar sig från en grupp till en annan grupp. Sverige har utmärkt sig i detta och blivit känd i Världen.

Att dessa grupper enkelt skulle enas i krig och försvara landet är en utopi. Det får majoritetsgruppen sköta. Även där uppstår frågan: varför då?

Då måste överlevnadsbehovet in. Det är gemenskap, vi i Sverige, en Statsminister bör kommunicera inte splittrande utskällningar.

Regeringen har inte ingjutit vi känsla utan hånat landets svenskar. Allt svenskt är barbari och Midsommar och andra töntiga saker.  Endast vid sport kan de svenska färgerna hedras. Varför skulle vi   stötta de Regeringar och offra livet?

Regeringens uppgift är att skydda folket. Det går inte att välta det på någon annan. Medverkan är folkets del.

Nej, att offra mitt liv har jag definitivt inte tänkt på. Det stod ingenting om några skyldigheter i blanketten jag fyllde i för medborgarskap. Det var övervägande frågor om vart jag hade bott i Sverige. Inga avtal. När jag blev svensk medborgare skedde det för min del av praktiska skäl. Min familj var på väg till ett biståndsarbete och ifall det blev krig där skulle vi hamna i olika räddningsgrupper på grund av olika medborgarskap, pass alltså. Hälften svensk, hälften finsk. Jag hade bott i Sverige nästan halva livet. Så jag bytte medborgarskap från finskt till svenskt som jag uppmanades att göra. Inte så stor skillnad i praktiken då.

Jag bytte också till ett liknande land än Finland, icke medlem i någon organisation för gemensam krigföring. Det var då det. Idag är neutralitet närapå skällsord. Likaså pacifist. Drömmen om en fredlig Värld med endast vackra solnedgångar har kanske aldrig existerat.

Jag tror nog att byte av medborgarskap är för många av praktiska skäl inte att de tänkte integrera sig speciellt eller sätta livet till. Folk är rörliga, Världen är mer lättillgänglig. Själv är jag så svensk att jag kan prata om vädret, svensk specialitet. Men skjuta för Sverige skulle jag aldrig göra. Jag är den som reder ut kaos.

I regel skiljs folk åt just med passet på landets gränser. Ni får komma in, inte ni. Men för Sveriges del har passet för inkommande ingen betydelse. Du säger bara ett magiskt ord: asyl. På sikt ger det även nackdelar. Vi blir alltför splittrade. Utan gräns finns ingen Stat. De flesta länder i Västvärlden består nu mera av så många nationaliteter att de är som Babels torn. På gott och ont. Den fredliga berikande samlevnaden är utopi.

Jag tycker att var och en ska göra sitt bästa för landet de bor i oavsett medborgarskap och ursprung. Arbeta, betala skatt och ta hand om de sina. Vara en god människa.

Pass är bara ett sorteringsinstrument nu mera.

Krig mellan nationer är ett stort misslyckande i Världens mänskliga relationer. FN är som på lerfötter. Det räcker inte att käfta där. Instrument saknas. Kanske också viljan för fred är för liten i Världen. Kan hända att de vi valt att representera oss i olika sammanslutningar är inte de bästa för fred eller någonting alls?

PS, Ingenting är så säkert som osäkerhet och alla påstående kan visa sig icke stämma just för dig och kanske inte någon alls.

Ryckta rötter.

Utvalda

Ett land där en popgrupp får priset för folkutbildning och en press som hårklyver ministrarnas jackor. där explosioner mot bostäder och restauranger sker varannan dag, skjutningar slår rekord och folk säger att det var tråkigt i stället att storma Riksdagen. 14 år gamla barn har skarpa vapen och en lista där priset för ett liv är sexsiffrigt. Föräldrarnas ansvar har försvunnit. Straffen har öppna dörrar.

De ansvariga använder gärna ordet oacceptabelt.

Varje generation vill lämna ett bättre land till sina barn än vad de själv fick. Det blir inte så för oss i min ålder, kanske aldrig mer. Vi lämnar problem. Utvecklingen har stannat av. Infrastrukturen havererar. Sjukvården är på bristningsgränsen oavsett hur många övertidstimmar den vårdande personalen arbetar. Priser och löner är i otakt. Skolan är på fallrepet sedan länge.

Det känns som moralen hade försvunnit. Varje dag publicerar pressen bevis om försvunnen respekt och moral, det som var grunden för ett samhälle.

Sverige är ett land på glid mot avgrunden. Det är som om rötterna hade ryckts upp.

Politikerna bör vara oerhört tacksamma för det som än fungerar och för de människor som går till hederligt arbete varje dag.

En ask tändstickor och vandring längs gruvor och kolarkojor.

Utvalda

Hemma igen från Sörmlandsleden. Den förra rundan avslutades i åska och regn men skam den som ger sig. Torkade upp hemma. Fyllde på mat och var på väg igen. Det fanns en liten bit jag inte hade gått förr, vintern kom fast det var vår. Nu är det också gjort. Hemma igen efter en tur med toppenväder. Har duschat länge, ätit en lyxigare middag än vandringens nudlar och frystorkat. Dricker vin som experterna säger att man måste dricka i alla fall en gång i livet.

Vad är det för mer vi ska göra en gång i livet?

Det intressanta på Sörmlandsleden är etapperna som visar Sveriges historia. En sådan är t.ex. Etapperna 37.1 och 37.2 från Koppartorp till Kungstorp. Från en gruva till en annan, från inmutning till kolarkoja. Stenhögar som visar det hopp våra förfäder hade om bättre liv – bara man ansträngde sig.

Det var hårt arbete som lyfte Sverige till världskänd framgångsland och stabilt skatteinflöde. Idag har vi rört oss bort från egen ansträngning mot allmosor och bidragsinkomst. Att få hellre än att ge. Det är inte längre nödvändigt för varje person att arbeta, pengarna kommer ändå. Vissa sliter i lågbetalda yrken och bidrar till de icke arbetande.. Det är till och med ibland bättre att inte arbeta, bidrag är mer än låg lön.

Jag tror att politiker har missat hur Sverige utvecklades, vad gjorde oss framgångsrika. Det var inte bidragssystem. Det var inte försök att vara humanitär aningslös stormakt för hela Världen. Det var arbete. Det var envishet. .Det var hopp om bättre liv för ens barn. Det var även Gudstro. Det var allas insats för det gemensamma bästa. Då räckte det även till för de behövande i landet.

De som sökte bättre tillvaro kunde även utvandra. Mellan 1851 och 1910 emigrerade knappt en miljon människor från Sverige till Amerika. Det var ingenting för latmaskar och arbetsskygga.

Historiens vingslag är nära bland stenhögarna. Att förstå historien ger oss förklaringar till nutiden.

Sörmlandsleden är nära 1000 kilometer lång och går på svensk lågland med skog och en del klippor, vid sjöar, hav och mossmark.. Som sagt gamla gruvområden och torp, kulturmark.. Hyggen. Så många hyggen! Det är också döda skogar tack vare granbarkborren. Skyltar som varnar för fallande träd och rekommenderar en omväg. Det är uppgrävd mark efter vildsvin. Tystnad. Det finns så tysta platser att det enda som hörs är ens egna hjärtslag. Det är tomt av folk så här på hösten, bara några tyskar som drömde om att vandra vid havet.

Så, vad är det vi ska göra en gång i livet? Det låter stort och uppfordrande. Jag ville resa till Burma och se Pagan, det var min barndomsdröm. Min far hade köpt en bok: Vår Vackra Värld och där fanns bild och beskrivning över Pagan. Att stå där på ett tempeltak och se över landskapet med tusentals pagoder är det största jag har upplevt – mina barn oräknade. Då var Burma stängt för turister, men… Jag ville göra en riktigt lång vandring långt borta i annan natur än den svenska. Det blev PCT. Jag ville se Venedig med Scuola Grande di San Rocco, dess takmålningar av av Tintoretto. Rom var också på listan. Sixtinska kapellet. Mer… Jag har än önskemål men inser att tiden jobbar mot mig.

Av mat var rysk kaviar något extra, men inte så ok idag. Ryska flyglinjer serverade kaviar och rysk champagne för alla resenärer på den gamla godare tiden. Men allt detta är bara materiellt, en stund av lyckokänsla. Det finns större saker.

Att lyckas i sitt arbete och se resultat som gör en skillnad.

Att känna sig älskad och älska tillbaka.

Ta hand om varandra även när det kostar dig.

Att hålla sitt nyfödda barn vilket jag aldrig fick göra efter förlossning för de utbildade vårdarna tog hand om barnen på den tiden. Där låg vi kvinnor tomma och utmattade och fick inget för det på direkten. Jag vet att den stunden är oersättlig och påtalade det till personalen på mitt arbete med gravida. Låt alltid modern hålla barnet först på en gång, oavsett läget.

Kanske göra en tjänst för någon vi inte ens känner? Halvvägs på min vandring märkte jag att tändstickorna var spårlöst borta. Jag vände tillbaka mot närmaste affär och passerade en bondgård som sålde marmelad och gårdsprodukter. Ut kom en kvinna och frågade om jag behövde något. Bara tändstickor, sa jag, är på väg till affären. Hon försåg mig med en kopp kaffe och gick sedan hem för att hämta tändstickor.

En liten åtgärd som gjorde min dag och sparade 8 kilometer extra gång. Det är ont om affärer på Sörmlandsleden.

Att göra något för andra är nog det viktigaste på vår lista över saker att uppleva. I stort och smått.

Jag har nu gått hela Sörmlandsleden och en stor del av av sträckorna flera gånger. Fattas dock någon anslutningsled. Förändringarna på leden är inte av godo. Hyggen växer, resterna lämnas att ruttna. Skräp. Naturen angrips även av sina egna fiender. Vildsvin, Granbarkborre. Naturen växer, frodas, skadas, faller och dör. Så även vi. Naturen finner alltid en utväg, men den kan vara obeboelig för oss. Om vi människor gör smarta val för överlevnad är jag mer tveksam till. Det fullständigt onödiga överfallskriget mot Ukraina är bara ett exempel om människans galenskap. Men tyranner dör, även denna gång. Dock är minnet kort hos människor.

Åldern tynger. Den nödvändiga ””om vi gör så blir det så” analysen, förmågan att räkna ut konsekvenser och inte längre påstå det såg jag inte komma är bättre hos oss äldre. Vi gamla kan dra slutsatser av det förgångna. Men ingen har tid att lyssna.

Regeringen borde göra en tur längs gruvor och dra slutsatser innan de bränner nästa budget till något som inte bär frukt eller nytta.

Bilder uppifrån: Stoll i Tuna från 1886, nästa två Kärrgruvan från 1786, en tempel i Pagan, kaffe på lantgård. granbarkborrens härjningar i Stavsjö.

PS Kommer att lägga ut min utrustningslista senare. Hava tålamod.

En finns dock på https://blogg.iniskogen.se/2018/12/12/minimalistiskt-liv-och-min-utrustningslista/

Lite olika listor för olika områden så en aktuell för svensk lågland och fjäll kommer..

Om den multikulturella Världen och lite om valet -22 också

Utvalda

Jag passerade ett populärt friluftsområde och letade efter en tältplats. Jag gick förbi två grupper av människor. Den ena var beslöjade kvinnor i svart och små barn, de satt i ett vindskydd och åt något. Den andra gruppen var sommarklädda män, de satt och grillade ca 50 meter från kvinnorna. De verkade ha roligt. Ibland försökte någon av barnen springa till männen men fångades in snabbt. Jag slog mitt tält på det tillåtna området och kunde se sent på kvällen när båda grupperna gick, än långt från varandra men männen ropade högt något bakåt och kvinnorna skyndade sig.

Hade det hänt 40 år sedan hade händelsen känts exklusiv. Besökare från en annan kultur! Nu kändes det bara obehagligt med tanke på kvinnorna. Det pratas om segregation men var inte detta just det? Jag tänkte också vilken kontakt de beslöjade kvinnorna ger gentemot barnen? Speciellt de som även täcker munnen och kanske ögonen. Hur uppfattar de små barnen sin mamma och hennes budskap då?

Över 50% av männen i ålder 16 – 45 i min kommun är invandrare idag, de flesta från Mellanöstern/Afrika. Deras mammor/fruar kommer också oftast därifrån. Av finnar, som var en stor grupp före 2000, finns få kvar, de flesta är döda eller snart där, som jag. Gamla finnar, vi som invandrare på -50 – 60 talet var en grupp som drabbades hårt av covid och död. Det var inte så intressant för massmedia.

Ett islamisk parti ställer upp i valet och om alla muslimer skulle rösta på dem vore Michel Houellebecqs bok Underkastelse verklighet inom några val, kanske efter 30 år, med helt lagliga medel. Några kommuner i Sverige kan få muslimsk kommunstyrelse tidigare, kanske just min Kommun.

Det blir, ska vi säga, intressant. Än har inte partiet Nyans förstått valregler, det försvårar för dem, vilket kommer säkert att klagas över. Det finns också olika inriktningar i islam vilka inte kommer överens. Kan valet ena blir en bra fråga.

Så länge får det röda gänget mest invandrarröster. De är alltid generösa med bidrag av olika slag. Jag ser vilka områden i min kommun är övervägande röda, de är de som finns i listan över utsatta områden. Villaområden är blåa. Överallt syns små gula SD prickar, även på de röda områdena.

Vem utsätter de utsätta platserna borde vi verkligen fråga oss innan vi lyssnar på politikerdravel om bättre integrering. Vi har tagit in folk från flera av världens konfliktzoner och följaktligen har vi nu alla världens konflikter i Sverige. Att de olika representanterna gradvis hamnar även i kommunstyrelser och Riksdag är oundvikligt. Och faktiskt rättvist. Jämlikhet ar det svenska så hyllade ordet.

Alla kulturer faller – någon gång, även den arbetsamma, väl så fredliga, anpassbara svenska. Vi som var rika och framgångsrika – förut. Vi har än råd att försörja de som inte arbetar men pengarna är inte oändliga. Nyss sa Regeringen att de välbeställda skall betala försvaret. Vilka är de välbeställda? Kanske de som har offrat år för studier? Skatt är ordet de röda älskar.

Den multikulturella Världen tar över, obevekligen. Det har aldrig fungerat. Någonstans. Inte ens i USA som förr, se bara på de senaste åren. Hudfärgen är viktigare än vad du bidrar med till Samhället. Kränkthet är makt.

Vi får leva bredvid varandras områden och försöka överleva. Eller flytta. Tills det brister totalt och mossa växer över vår nu så slitna kultur.

@Fnordspotting

Ordet integration betyder ”vårt experiment har gått åt helvete, men eftersom vi inte kan erkänna det offentligt behöver vi något att distrahera er med så länge vi själva står kvar vid köttgrytorna, sedan får någon annan försöka hantera katastrofen vi lämnat efter oss”.

8:01 em · 7 juni 2022·Twitter Web App

PS. Nästan 1,2 miljoner röstberättigade inför höstens val i Sverige är födda i ett annat land, visar preliminära siffror från SCB. Det är 200 000 fler än i förra valet. Uppåt var fjärde förstagångsväljare har utländsk bakgrund, vilket är nästan en dubblering sett till de senaste 20 åren. Även antalet utländska medborgare som får rösta i region- och kommunfullmäktigevalen beräknas öka. På valdagen 2022 beräknas de vara cirka 670 000, vilket är drygt 130 000 fler än 2018.