Idag är World Giraffe Day.

sist

Igår var årets längsta dag och idag är World Giraffe Day.

Giraffdagen!

Giraffer är fantastisk vackra djur. 1978 var vi i Kina och besökte djurparken i Kanton  (Guangzhou). Parken hade också pandor men jag ville se giraffen i första hand. Jag hade aldrig sett en giraff. Pandorna var sömniga klumpar och gjorde inget väsen av sig. Det regnade lite och de tre girafferna var inne i sitt enormt höga hus. Vi väntade. Guiden började svettas. Det var som om hela kommunismen skulle fallera om jag inte fick se girafferna. Han hade ju lovat! Det regnade mer. Paraplyet kraschade och det var made in China. Guiden började bli riktigt nervös.

Då kom girafferna ut. De gick en runda på den stora gården och sedan in igen. De var så vackra.

Guiden strålade. Han sa faktiskt att i Kina fyllde man turisternas önskningar. Han följe oss till hotellet, han såg att vi gick in precis som han skulle göra. Att vi sedan smet själva ut kunde ingen lasta honom för. Han hade inte tappat bort oss. Han hade koll.

I Kina fick man inte gå själv på den tiden. De sa att det var för vår säkerhet. Någon person följe efter på avstånd när vi gick ut på stan. Han skulle vara tillgänglig ifall vi – tja, vad trodde de vi skulle kunna göra för ofog.

Två år sedan var jag i Tanzania och såg flera giraffer. Vi lyckades se big five och många andra djur. Vi hade en guide som också försökte fylla våra önskningar men han hade inga politiska herrar över sig. Han var anställd av ett guideföretag. Trots att regnperioden nyss slutat var Serengeti redan som torr gräsöken. Girafferna fick leta efter gröna träd.

Giraffer är vackra med mönstring som inte är en standardvariant utan var och ens egen, även om giraffer på samma area ser lika ut. Vissa sorter är utrotningshotade och andra finns oro för. Är även giraffen snart ett djur vi kan se bara i djurpark?

Mera giraffer:

http://news.nationalgeographic.com/2016/06/world-giraffe-day-photos/

sist2

Alla ensamma män åker inte skoter och fiskar.

213

Politikerna i Stockholm bryr sig inte om landsbygden. Det är som en person sa: allt utanför tullarna är landet. Varför ska man dit? De urbaniseringskrafter som vi ser i hela världen driver människor in till storstadsregionerna. Det ger en fortsatt successiv minskning av befolkningen i glesbygdskommunerna. En statliga utredning har också larmat om den situation som glesbygdskommunerna befinner sig i. För lite folk och för lite inkomstmöjligheter. Åtgärderna saknas dock. Att dumpa asylsökanden ute på vischan går dock bra.

Avflyttning har pågått länge. Det är inte lönsamt att odla mat för befolkningen eller driva företag. Alla vill trängas i Stockholm och i andra städer. Den förändring som vi ser nu är tillfällig inflyttning genom asylsökanden. Små byar får hastigt fördubblad befolkning utan att det finns resurser och infrastruktur längre för det. Idag börjar kommunerna att knorra.

En glesbygdsort är Pajala. 6303 personer bor i kommunen, viss överskott för män, 3297 män och 3006 kvinnor. Andelen ungdomar mellan 18 – 24 är bara 469 och gruppen 65 år och äldre är 1988 personer. 820 personer utlandsfödda varav 517 finska och 52 thailändare. Ovan det 300-400 asylsökande som har gett arbete för Pajalabor efter nedläggning av gruvbolaget Northland, men det har inte varit utan problem.

Så, det är svårt att hitta en partner i Pajala. Men om ett litet tag kan det vara lika svårt i en stor del av landet. Det finns så många fler unga män än kvinnor bland dem som kommer genom asylsystemet.

Migrants queue in the compound outside the Berlin Office of Health and Social Affairs (LAGESO) as they wait to register in Berlin, Germany, October 7, 2015.   REUTERS/Fabrizio Bensch

1995 var könsfördelningen bland 15–19-åringar i Sverige relativt normal och låg på 105 män på 100 flickor. Den extremt stora migrationen till Sverige 2015, där 71 procent var av manligt kön, har ökat obalansen i könsfördelningen.

Under 2015 bröts då jämviktslinjen med ungefär lika många män som kvinnor i landet. Vid årsskiftet fann det 12 000 fler män än kvinnor enligt folkbokföringen. Det låter inte mycket men beror helt på i vilken ålder överskottet finns i. Officiell migrationsstatistik visar att vid utgången av 2015 gick 123 stycken 16 – 17-åriga pojkar på 100 flickor i samma åldersgrupp. Nu är ju åldern på asylsökande ungdomar mycket osäker och diskuterat men det är den uppgivna åldern man räknar med. Jämförelsevis har Kina, som har stor obalans i könsfördelning, ”bara” 117 pojkar på 100 flickor i samma åldersgrupp. För mig, som har studerat könsfördelningen i Kina och Indien i 15 år, är det häpnadsväckande att ett land som Sverige har värre obalanser än Kina och Indien, säger Valerie M Hudson, professor, på:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2961141–abnorma-antalet-unga-man-ett-problem-for-sverige-

Rosling är lika bekymrad. Han sa i november att med nuvarande fördelning bland asylsökanden har vi inom fyra månader en situation 120 pojkar på 100 flickor. I Kina tycker man det är ett jätteproblem som leder till social misär, självmord och depressioner. Det leder till aggressioner, till våld och problem. Detta är en social bomb som ligger och puttrar, konstaterade Rosling och tillade ironiskt:
Kineserna är väldigt bekymrade. Svenskarna är inte lika bekymrade.
http://www.expressen.se/nyheter/sverige-narmar-sig-kinas-konsobalans/

223Bild: ej asylboende bara ett kvarlämnat hus.

Många asylsökanden har placerats på glesbygden, på gamla stora byggnader  vi inte längre har bruk av. Det låter som problem direkt. Jag bodde ett tag på den absoluta glesbygden. Det fanns ingenting av det som en stad eller större ort erbjuder, då tänker jag inte bara på affärer utan möjlighet till kultur, studier och arbete. Att vara utan bil var om inte omöjligt så svårt. Utvecklingen eller ska jag säga avvecklingen liksom krympte orten. Det innebär inte att de som bor där inte trivs, livet har andra sidor på glesbygden. Jag flyttade.

Arbetsplatserna och bönderna decimerades på orten. Skogsarbetsplatsen stängdes, det var ett boende för män med alkoholproblem, de brukade hjälpa de gamla med vedhuggning och snöskottning. I stället kom asylsökanden och när de statliga pengarna tog slut kraschade ekonomin ytterligare. Skolor lades ner, biblioteksböcker hamnade i elden och gatulyset i småbyar släktes. Utan ”Robin Hood skatt” skulle bygden inte överleva. Har skrivit om förvandlingen av Norrland förut på: http://blogg.iniskogen.se/2014/03/10/battre-forr/
http://blogg.iniskogen.se/2014/03/12/battre-nu/

Det är en sorgesång över folkhemmet.

Flickorna studerar längre, flyttar från glesbygden och får bättre arbetsmöjligheter. Det expansiva området är ju vård och omsorg där många kvinnor är anställda. Industrin har flyttat till låglöneländer. Kvar på landsbygden blir en del killar med eller utan arbete. De åker skoter och fyrhjuling, fiskar, jagar älg, super kanske, ser på film och nu mera söker partner per internet. Pensionärer går på danskvällar med PRO. Kvar blir de oändliga skogarna vad Reinfeldt tänkte fylla med invandrare. Vid sidan fanns drömmen om att vem som helst kan arbeta genom Internet oavsett vilken stuga i skogen man sitter i.

018

Den nya befolkningen har ingen släkt och anknytning till de små orter de placeras av Migrationsverket genom smarta asylbaroner. De flesta hamnar direkt utanför. Det och de själva har orsakat en del problem både i och utanför boenden. Hur integrerar man en hop killar på landsbygden utan några som helst möjligheter till att integreras?

Kommer de nya männen, i första hand från muslimska länder, vara nöjda med boende på glesbygden? Knappast. Kommer vi ha ”Pajala problem” över landet men utan kompensationer som skoteråkning, fiske och älgjakt? Kommer de inflyttade männen ”importera” lämpliga fruar från sina hemländer? Blir det mera trafficking här hemma när ensamma män söker sexpartner? Våldtäkter? Ofredande? Kommer de svenska flickorna – de som lever på helt annat sätt än flickor tilläts inom islam – ses som sexuell lösegendom? Det är frågor som Regeringen inte ens kan uttala, än mindre söka lösningar på. http://www.nytimes.com/2016/02/14/opinion/sunday/the-sexual-misery-of-the-arab-world.html?

Att stänga in en massa unga män på ihop en plats kan bara sluta på ett sätt: elände. Speciellt om de är fiender med varandra från början. De otaliga utryckningarna till asylboenden är resultat av detta.

Vår regering påstår sig vara feministisk. Feminister ondgör sig över petitesser som ser ut att missgynna kvinnor. De klagar hela tiden. Men kvinnor som har det jävligt i andra länder med könsstympning, slaveri, tvångsgiftermål, barnäktenskap, avbruten skolgång… är inte intressanta. Feminister prioriterar inflyttande utländska män, de svenska är bara skit.. Vår regering  prioriterar också inflyttande utländska män och dessa prioriterar sig själva. De kvinnor vilka behöver skydd och hjälp är kvar i skiten.

Hur blir det för de kvarvarande kvinnorna? Säljs de bort som barnbrudar till äldre män vilka redan har några hustrur? Kommer de hit med tiden och förändrar befolkningen? Som den störtade Gaddafi sa ungefär: Det behövs inga vapen för att ta över väst, det räcker med barnvagnar. Det är föga troligt att kvinnor som kommer hit för giftermål hastigt skaffar sig en utbildning och försörjer familjen om inte ens deras män gör det. De blir hemmafruar med flera barn än de svenska kvinnorna har. Feministerna kommer inte att bry sig om deras liv. Islam brer ut sig för någon assimilering sker inte i Europa. Hur blir det då när idag finns knappt ett muslimskt land utan oro och krig?
https://morklaggning.wordpress.com/2016/01/25/europas-undergang/#more-14380

Kanske borde vi lyfta blicken till de länder dessa män kommer ifrån och se hur livet, kvinnornas situation och problemlösningar ser ut där. Kan man ändra sin uppväxt, föräldrars fostran, utbildning och kultur genom att man bara passerar över en gräns? Svaret borde vara självklart men frågan kan inte ens ställas i Sverige utan stämpel rasist. Skall vi verkligen ta hand om andra länders unga män? Behövs de inte bättre hemma? Varför hjälpa bara några här pengarna skulle räcka längre där i deras hemländer. Vad är det för galen prioritering?

Män som inte får arbete, plats i samhället, kvinnor och pengar brukar ta det vad de vill ha. Alla åker inte skoter eller fiskar.

Uppdatering 28/2 Julia Caesar skriver om de ensamma männen mm. i sin söndagskrönika

http://snaphanen.dk/2016/02/28/sondagskronika-vems-manskliga-rattigheter/#more-185635

Uppdatering: Idag 5/3  skriver Svd om Pajala

http://www.svd.se/pajalas-utmaning-fa-kvinnorna-att-stanna-kvar

Och BBC om Kinas brudpriser, något här hemma snart?

http://www.bbc.com/news/blogs-trending-35727057
Currently, there are 118 men for every 100 women in China, and an ”extra” 40 million males in the country.
Consequently, in some areas the bride price has skyrocketed, and the people who are most hurt by this are men in rural areas.
”They’re called ‘bare branches’,” says Koetse, ”guys who are very poor, aren’t educated, they don’t have a wife or children, so they’re like a tree without leaves. There are villages across China which are full of men like this.”
”They have double trouble actually,” she says. ”Women leave these villages to move to bigger cities to find a man who can offer them more than the guys in the village. And the few women who remain might have 20 men each who want to marry them, so they can ask for a high bride price.”

http://www.sydsvenskan.se/sverige/mansoverskottet-foder-mer-vald/
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/norrbotten/finns-inga-tendenser-att-starka-landsbygden
http://www.dn.se/nyheter/sverige/storbrak-pa-asylboende-i-pajala/
http://www.expressen.se/nyheter/sverige-narmar-sig-kinas-konsobalans/

Bild, asylsökanden i Tyskland oktober 7, 2015. REUTERS/Fabrizio Bensch

Fjärde budordet?

Har du besökt dina gamla föräldrar nyligen? Inte? Om du hade bott i Kina hade föräldrarna kunnat stämma dig för bristande omsorg. En kinesisk kvinna har av en domstol blivit beordrad att besöka sin 77-åriga mor minst en gång varannan månad och på lägst två nationella helgdagar om året. Man kan läsa mycket tragik i det utslaget. Detta är det första fallet enligt den nya äldres rättighetslag som har avgjorts i domstol.  Följer man inte lagen kan man dömas till fängelse. Kinas yngre har fått en varning.

Befolkningen blir äldre i flera länder, inte bara i Kina. Kvinnor väljer att föda färre barn och satsa också på en yrkeskarriär. Andelen äldre växer i Kina som ett resultat av landets ettbarnspolitik sedan -78, även om det inte har varit konsekvent genomfört. Det har minskat världens överbefolkning. Det har lagt en stor börda på det enda barnet. Han skall lyckas. Han skall fylla sina föräldrars drömmar. Han ska ta hand om dem på ålderns höst. Jag skriver han eftersom det fattas flickor om man jämför med den av naturen ordnad befolkning. Manliga överskottet är stort både i Kina och i Indien. Kanske märks obalansen snart även här, om bara i mindre grad? Statistiken visar det redan. 

Inflyttningen till städerna har förändrat befolkningsstrukturen. När industrialisering tog fart, utarmades landsbygden. Städerna fylldes av unga och de gamla blev kvar. Den utvecklingen ser vi över hela världen. Ibland lämnade föräldrar över sina barn till sina föräldrar för att själv göra sin lycka i stan. Några år sedan visade TV tragiska scener i Kina när snöstorm hindrade människor att åka iväg på sin årliga ledighet. Det var den enda gången de träffade sina anhöriga, kanske även sina barn. Många stod och grät på tågstationen med sina presenter. Någon snyftade med en stor leksak i handen: ”Jag får väl vänta att se min son till nästa år.” Livet är grymt i världens fabrik. Hur skall människor med begränsade resurser och ledighet en gång i året kunna besöka sina föräldrar flitigt i någon avlägsen landsända?

I Kina är ålderdomshem lite av en nyhet och de har blivit ett snabbt växande industri. Äldreboenden poppar upp som en lösning för dem som har råd. Det är svårt att täcka behoven för 178 miljoner gamla och beräknad fördubbling inom 20 år, då måste barn rycka in eller den allmänna omsorgen utvecklas. De gamla konfucianska reglerna dammas nu av i Kina, det är regeringens åtgärd. De gamla råden säger att ett barn skall ära och ta hand om sina föräldrar för livet. Lagen idag kräver att de vuxna barnen bör sörja för sina föräldrars behov och aldrig försumma deras anspråk. Den kinesiska regeringen uppfostrar alltid sitt folk, inte bara i detta fall. Livet är reglerat. Ord tas på allvar. Att överskrida gränser straffas.

När de gamla börjar kosta pengar stiger paniken hos dem som styr.  Världen över funderar politikerna olika sätt att skjuta undan pensionärerna och bekymren med dem. Så även här. Pensionsålder höjs. Det förväntas att vi arbetar längre, helst livet ut. Pensionssystem görs om så det blir billigare för Staten, alltså pensionen blir sämre. Äldreboenden har lagts ner så de gamla får bo hemma, vill de eller inte. Ett par förväntas att ta hand om varandra, hur skruttiga de än är. Hemtjänsten räknar minuter, varje åtgärd har sin godkända tid. Sjukvården särbehandlar de gamla. ”Han är för gammal för oss” sa tre läkare när min gubbe blev så sjuk för första gången i sitt liv att han passerade akutens dörr, i åldern 81. Det finns ett slags förakt i att bli gammal. Är du över 35 hör du redan till den kategorin i vissa avseenden. Ålder är bara några siffror, sa någon, men nog har de siffrorna betydelse.

Här hemma i Sverige då? Besöker vi våra äldre anhöriga? Det är semestertider och många styr bilen hemåt till sina föräldrar. Att träffa släkten är viktigt. Så är det inte för alla. En del är faktiskt ensamma och med åldern glesnar bekantskapen. Hemtjänsten blir ens krets. Vissa är så ensamma att ingen saknar dem när de dör. Många dementa åldringar i sina boenden är tämligen glömda. Besök sker nära mors dag och kanske två veckor före julen, eller inga alls. Kanske kommer det telefonsamtal till personalen före semestern bara för att meddela att nu reser vi bort en månad så några problem (= död) kan vi inte ta hand om. Det var lätt att läsa av familjehistorier i sådana fall. Så kärleken till de äldre har sina brister även här fast avstånden, trafiken, medlen och semesterns längd knappast kan hindra någon att besöka sina föräldrar.

Barn är som en känslomässig pensionsförsäkring. Ibland har förbindelsen kraschat och inga medel delas ut. Kärlek går inte att lagstifta om, det måste förtjänas. Hur vi än organiserar relationer juridiskt kan ingen tvinga fram känslor, vad det än står i ett domstolsbeslut.

Bild: rollatormaffian på hemtjänstens sommarfika.

http://www.sydsvenskan.se/varlden/allt-aldre-kina-ger-guldalder-for-aldrevarden/

http://www.scb.se/Pages/Article____344575.aspx

http://www.usatoday.com/story/news/world/2013/07/01/china-children/2480593/

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/ny-lag-tvingar-barn-besoka-foraldrar_8308322.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/tvingad-besoka-sin-mor_8312074.svd

http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-china-23124345

http://inbeijing.se/bulletin/2011/05/01/kinas-befolkning-134-miljarder/

Worst case eller tomma tunnor i Nord-Korea?

Bakom varje mäktig man står en kvinna och i detta fall Kim Kyong-hui, dotter till Kim Il-sung och hon är den enda kvinnan som brukar synas bland militären. Pågår det en maktstrid? Försöker hon att lyfta upp Kim Jong-un som kanske inte är så poppis bland militären? Dynastin skall försvaras – vad än det kostar?  När galenskap och skrytsam kalkyl styr vet man aldrig vad som kan hända. Vi kan missbedöma åt båda hållen. Spelarna är många i spelet men bara en kan starta det.

Kim Jong–un kanske undrar vad händer om han ger upp sin önskan att ingå i atombombsklubben. Vi vet vad som hände med länder styrda av diktatorer som gav upp, eller tvingades ge upp sina nukleära program. Saddam Hussein, Kaddafi eller vad sker med Bashar al-Assad nu vars försök skrotades av Israel. Jong-un kalkylerar och anser sig behöva bomben för sin  familjs och maktens  överlevnad. Är man nästan Gud, behöver man Bomben.

En osynlig ledare är svår att begripa sig på. Efter en sejour runt bland militären är Kim Jong-un osynlig sedan 1/4, i varje fall i rapportering som når oss. Pågår det mer? Maktstrid? Eller visade han sig för mycket? En Gud kan bli som vi andra med för mycket frottering bland vanligt folk. Att bli sårbar kan ingen ledare tillåta sig.

Vad tänker och gör Kina med en ny president? Xi Jinping än oprövad i prövningens stund. Nord-Korea har varit en bra gräns mot Sovjet och den USA allierade Syd. Stötta eller överge? Ta i hårdhandskarna – men snabbt, helst igår.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-nordkoreansk-provskjutning-nara_8069358.svd