Mat för en vandring , men hur mycket då?

På PCT var det inte ovanligt att bli erbjuden överbliven mat, Det var vandrare som gav upp av olika skäl och tömde ryggsäcken. De var dagvandrare som hade för mycket eller ville bara dela med sig. Det hände mig flera gånger och en gång när jag försökte lifta till mataffären gick djungel trumman och nådde några som skulle sluta som sedan lastade överbliven mat och även gas till min rygga. Det var skönt at slippa lifta i väg. Av dagvandrare fick jag allt från vatten til frukt, och trevliga samtal samt även bön för en lyckad vandring. Nu blev jag lite kändis på PCT den där gamla kvinnan som gick ensam så många dagvandrare stannade och gav mig något och vi samlades till en bild. Så någon brist på mat hade jag aldrig där. Inte på andra turer heller borträknad Grönland där det inte gick att köpa gas och maten blev en mindre bra variant. Men visst är mat nästan på upphällning när civilisationen och nästa affär närmar sig. Så hur räknar jag ut vad som behövs för en lite längre tur som sällan går nära affärer. Lita inte at andra förser dig med något. På en led är du självförsörjande och får du något är det bara lite extra.

Mat kan vara ett enkelt kapitel speciellt om man vandrar ensam. Du bär vad du vill äta. Mat skall mätta och vara lätt att bära samt ha kort koktid.  Jag har träffat vandrare som hade flera kilo godis men mindre vettig mat och de som räknade med alltför lite mat och behövde hjälp. Förstås, längden på vandringen avgör hur mycket mat du skall behöva bära desto längre desto hungrigare blir man och om och hur ofta det finns möjligheter att fylla på. Jag som i regel vandrar ganska länge måste bära lite mer räknat per dag än på en kort sträcka. Man börjar tappa vikt ganska snabbt. Hur mycket mat skall man räkna med att behöva?

Jag har en enkel regel. En vecka är 8, åtta dagar inte7 sju, så mat skall räknas för 8 dagar per vecka man går.

Det kanske uppstår en reserv då, kanske inte, man räknar ju om så vid varje nytt köp. Däröver vid väglös mark utan möjligheter att handla ofta är det bra at ha några extra frystorkade påsar man inte rör, kanske några energibars soppa, och något man gillar, de är för eventuell olycka eller behov at stanna på plats och inte kunna fylla så snabbt man tänkte på mer. De kan också ges till andra i nödfall, som har fått helt slut på mat, Annars rör man de inte innan vandringen är slut och man är på sista stoppet. Bränsle räknas likadant, en vecka är 8 dagar, det brukar också räcka bra till en liten reserv. Att äta kall gröt modell ”Vild” gör en bara sur. Så min enkla regel är en vecka har 8 dagar. Det är också smart att kolla eventuella affärer på sträckan, finns är eller är stängda kanske.  Internet är dessutom inte alltid uppdaterad med aktuella svar inte heller guider. Påträtffar man en restaurang då äter man det är extra påfyllning till det man bär.

Detta är del två av mina tips för ensamvandrare, jag fick en förfrågan från USA att dela mina tips för några där. Så lägger ut de lite i taget på svenska med. Vandringsäsongen är snart här. Om jag är i skick att gå när sommaren- hösten kommer är dock än en obesvarad fråga.

 Del 1 :  https://blogg.iniskogen.se/2026/02/25/ensamma-taltnatter/

Bidl överst cafevagn på West Highland Way Skottland. Nedersta grilning i Hamra.

Några tips för vandring på West Highland Way.

En lunchkonsert.

Att vandra West Highland Way är inte komplicerat. Den är bara 154,8 kilometer men går genom olika naturtyper, skog och hed samt berg, och ger en bra uppfattning om det skotska höglandet. Leden är tydlig och ok märkt, dock kom inte ledmärkena alltför ofta. Fanns det inga var det bara att gå vidare på vägen. I korsningar fanns märken. Det är svårt att gå vilse.

Det krävs inga generella tillstånd. Övernattning finns i hotell, hostel och camping. Vill du inte bära din packning finns transport för den. Gruppturer med ledare finns också. Tältning är fri utöver vissa ställen. Tältning är förbjudet längs Loch Lomond. Det finns dock möjligheter till tältning på camping och utvisade platser samt en plats som man kan beställa och betala vid Lochan Maoile Dhuinne, några kilometer före Rovardennan. Endast fem platser per natt.  Det finns också några bothy, som Doune Byre, några kilometer före Inverarnan, gamla uthus som ägarna låter vandrare använda.

Beinglas camping i Inverarnan kan rekommenderas. Bra shop. Dessutom ligger det på ett område där tältning är förbjudet vid River Falloch. https://beinglascampsite.co.uk/

Att hitta tältplatser var inte svårt. Dock kan skogspartier vara nedskitade av toalettpapper med mera. Kan folk aldrig lära sig att ta med sina sopor! Än en gång  tänker jag på Pacific Crest Trail 2018. Har aldrig sett så ren led, någonstans. Råkade inte se några sopor alls. Håll Skottland rent gällde tydligen inte trots påminnelser på deras Internetsidor. Det var det enda negativa på turen.

Det fanns en del nyttigheter längs leden. Vattenkranar/pumpar fanns på flera ställen vid hotell och i tätorter man passerar. Jag använde min vattenrenare få  gånger. Dock finns det gott om vattendrag för den som  vill.

Små skåp med dricka, glass, diverse ätbart och kakor, så kallade Honesty Box fanns på den södra ledhalvan. Du tog vad du önskade och la pengarna i en burk.

Mat finns att köpa i affärer, camping och restauranger som passeras.  2 fikavagnar fanns på leden med snacks, kaffe och dricka.  Dock kan det vara svårt att hitta typisk mat för vandring som frystorkat. Det kan vara smart att ha lite med sig. Läs reglerna först. Maten man tar in i landet bör vara tillverkad i EU och länder med EU avtal som Norge ifall tullen skulle kontrollera. Det finns regler på https://www.gov.uk/bringing-goods-into-uk-personal-use

Jag avstår från att recensera den engelska maten. Åt en enda middag på en pub. Jag fyllde på min medhavda frystorkade  mat med färdiga smörgåsar, nudlar, ost, juice och i Beinglas camping fanns mm kokta ägg och gröttuber. Fish and chips åt jag för att fira avslutad tur.

Gas av olika sorter fanns på flera ställen, köpte en tub i Milngavie Spar, precis vid starten.

Det kan vara bra att ha lite skotska pengar för betalning av småsaker eller när Internet inte fungerar. Ja, de har engelska pund men gör egna sedlar. Se till att shoppa upp resten på flygplatsen eller byt ut de till engelska sedlar.

Bussar gick till städer/byar längs leden så man kan avbryta, hoppa över eller fly regnet. Tidtabellen är förstås inte alltför tät. Även tåget passerar några ställen som Crianlarich, Tyndrum och Bridge of Orchy samt  Fort Williams.

Flyglinjer går till Edinburgh eller London – Glasgow. Jag bokar alltid alla biljetter till starten före resan. Flög Arlanda – Edinburgh direkt. Buss från flygplatsen till Glasgow busstation ca en timme och sedan lokalbuss till Milngavie, bussen stannar en kort bit från ledens början. Till stadstrafiken som till startplatsen Milngavie är dock onödigt att köpa biljetter innan. Du betalar i bussen med ditt bankkort. Ja, du kan alltid betala i bussen men från flygplatsen kan det vara fullt – det var fullt – och har du inte bokat får du vänta till nästa tur, eller nästnästa som har plats.

Tillbaka åkte jag tåg till Edinburgh. I Fort Williams säljer tågstation biljetter, du kan köpa resan ändå till flygplatsen och försäljaren till och med skrev anvisningar till mig för hela resan. Du bör ha en biljett innan du kliver på tåget. Det blir inte trevligt att åka utan, såg jag. Tåg till Glasgow, byte till tåg mot Edinburgh, stopp på Haymarket och därifrån spårvagn till Flygplatsen. Tappa inte biljetten! I Glasgow och Haymarket finns låsta spärrar ut och in och  en stenhård kontroll.

Att passera in till Skottland på Edinburgh flygplats var smidigt, du skannar själv ditt pass och är det rätt pass, alltså av godkänt land, öppnas spärren. Inga mera kontroller. Att flyga från Edinburghs flygplats hem var inte det smidigaste. Du köar för att checka in, inga automater. De väger bagaget och gnäller om väskans storlek och vikt. Min 60 liters ryggsäck vägde inte över tio kilo. Den var i flightbag precis som på ditresan. Men nu bedömdes den skrymmande och jag fick bära den i väg till suckande personer som skulle kontrollera och lasta separat allt till planet. Jag avstår att skriva deras kommentar.

Hava tålamod.

Däremot kan du glädja dig åt en rejäl whiskysamling på flygplatsen med hyfsade priser. Jag köpte en flaska av min favoritwhisky, 18 år. Vinsten var 35% av Systembolagets pris. Alltid något på dessa dyrtider.

Guideböcker och Internetsidor finns det gott om. Den officiella sidan om West Highland Way ger all behövlig info.

Den bästa sidan för en vandrare tyckte jag var:

https://www.goingthewholehogg.com/west-highland-way-route-sections/

Vill du hellre cykla, fast inte just hela West Highland Way, den är inte helt cykelvänlig och bara avsedd för vandrare:

https://www.visitscotland.com/things-to-do/outdoor-activities/cycling/sustrans-map#/