Etikettarkiv: Syrien

De bästa årtiondena för mänskligheten är förbi.

Publicerat av

”Gud har redan övergivit Afrika”, säger Bruce Willis i en film. Trots att det var bara en rad i en halvdan film, där Willis spelar hjälte som vanligt, stämmer det nog.  UD har en reseavrådan på grund av krig, terrorism eller oro för 26 av Afrikas länder och hela Mellanöstern. Världen är sönder. Gud har övergivit oss eller har vi övergivit Gud? Älska din nästa gäller inte längre?

Vad hände med de länder där västländerna försökte byta ut någon envåldshärskare, för demokratins skull? Det är inte alla despoter som blir utjagade och mördade. Några blir utrustade med vapen, andra accepterade med någon välformulerad kritik ibland. Det är skillnad på makt och makt, vart och vem. Kommer vi ihåg hur det började spåra ur i Syrien? Vilka stödde vem och hur? Jag tror ingen vet längre men visst ligger det någonting i kommentaren jag klippte ur någonstans:

”4 years ago we have safe and secure Syria with secular dictator like asad and now we have ruined and failed state with many many terrorist”.

Samma gäller i Libyen, nästan försvunnen ur media och nog liknar Irak en katastrof. Afghanistan är som en tickande bomb nu när väst drar sig ur. Vad gjorde vi för fel eller ligger felet i den historiska utvecklingen sedan begynnelsen?  Går det att inplantera vår demokrati i andra samhällen? Vad skiljer en terrorist från en frihetskämpe? Kan det finnas goda tyranner?

Jag såg filmen Guds Hästar häromkvällen. I början är det trögt, alla skriker åt varandra, livet är fattigdom, droger, försök att existera men sedan sker något. Huvudpersonerna finner gemenskap i en muslimsk sektion. De blir trygga i den reglerade tillvaron. Någon ser dem. Sakta byggs upp en grupp terrorister genom broderskap, ritualer och religion. De unga männen längtar efter något meningsfullt och spränger sig samt en skara oskyldiga – de otrogna – i tron att de gör rätt och kommer till paradiset som belöning. En film om självmordsbombarens födelse och död. Se den!

Tro och krig har alltid varit en oslagbar kombination. Präster välsignade soldaterna före slag, min far läste Bibeln till sina soldatkamrater när de dog av sina skador, han kunde inte lindra deras plågor på annat sätt. Han blev sjukvårdare när den riktiga sprängdes i bitar. Det finns även scener där präster välsignar bomber. Idag ropar muslimska krigare Allahu akbar. Tron har gift sig med död och förstörelse.

Aldrig mer krig sa vi alla efter andra världskriget. Bovarna skulle nedrusta. Det var hoppfullt. Jag minns att min barndom efter kriget var just hoppfull, även om vi var fattiga och hade inte ens nog med mat. Utvecklingen gick framåt, med tiden blev livet bättre även materiellt. Arbetarens barn kunde utbilda sig så långt viljan och förmågan räckte. Den medicinska vetenskapen botade sjukdomar. Vi tog oss till rymden, det var stort. Även religionen släppte sitt grepp, inte i min släkt förstås vilka var læstadianer, men de andra jag kände bad bara aftonbönen och använde kyrkan för de fem viktiga händelserna i livet: julkyrka, dop, konfirmation, bröllop och begravning. Så ser det ut i många kristna familjer idag.

Idag har flera barn noll hopp. Läget i världen är värre än på många år. Vi oroar oss för Ebola som skördar offer. Helt riktigt, det är skrämmande, men samtidigt dör, skadas och flyr flera människor från kriget i Syrien/Irak och i andra länder vars krig har fallit ur tidningssidorna. Den mänskliga miljön blir totalt raserad. Jag ska inte klaga alltför mycket på fredens religion men det ligger nära till att säga islam är inte fredlig, utan de flesta krig har något med islam att göra eller islam används som kamouflage för gangsters. Vi kristna har haft våra egna religionsproblem, korståg, strider mellan katoliker och protestanter, reformationen, inkvisition, häxbränning, missionärernas tvångsmässiga omvändelse av människor vi betraktade som något efterblivna, gräl om vilken uppfattning om Gud och uttryck av den är rätt och tillåtet, prästernas makt i samhället, mer … Men vi har vuxit ur religionens tvång och idag är kristen tro en privatsak som inte kräver speciella förmåner eller lagar, inte något vi måste tro på eller gå i krig för. Nu är det islamister som krigar, som omvänder folk, förföljer kristna och andra troende, som halshugger de otrogna med sändningar på Internet. De har moderna vapen och medietillgång. Det ger mera makt och mera förstörelse.

Är pågående krig som förs i religionens namn islams korståg? Är det sökandet efter ren tro, som islam var i början innan utveckling och vetenskap blandade sig i tron och människornas liv? En kvinna i Mosul sa att de hade fått gå tillbaka till år 632, året då Muhammed dog.

Är det ett försök att rekonstruera kalifatet, det land som 70 år efter Muhammeds död sträckte sig från Spanien till Marocko, Mellanöstern, Afghanistan och en del av Pakistan under en enda ledare? Återskapa islams guldålder? Är det en galen dröm som inte kommer att förverkligas hur man än skjuter?

Eller, är tro bara ord? Ett sätt att leka Gud? Är det bara rövargäng som härjar? De krigande är i minoritet bland muslimer, både i tanke och handling. Men varför protesterar de andra så lite? Hur reagerar våra svenska muslimer inför IS och andra terrorhandlingar? Det är väldigt tyst i media. Är de rädda? Vad händer med oss här hemma när terroristerna återvänder och finner ingen plats i samhället. Att kunna mörda är inte en merit på vår arbetsmarknad.

Kanske kommer även IS att kollapsa? Genom trötthet eller andras vapen? Andra grupper tar vid. Oron fortsätter någon annanstans. Jag undrar: kan religion bli en privatsak och fritt val – även för en muslim? Är det ens tänkbart?  Det känns inte så just nu.

Vi i Europa har kanske lärt något av vår historia? Inte riktigt, för våra fingrar är på avtryckaren i världens krig på något sätt. Men vi löser inte våra religiösa bekymmer med krig och tvång längre utan låtsas att det är för demokrati vi deltar i andras väpnade konflikter. Ofta är det billig olja vi är ute efter. Vi ropar i alla fall inte på Gud om vi skjuter.

De bästa årtiondena för mänskligheten är förbi. Det var 1990- och 2000-talen. Det är Carl Bildts bedömning. Det var optimistiska år präglade av om inte ideologiernas död så i alla fall de stora fasta maktblocken krympte. Jag håller med Bildt till fullo även om åren efter andra världskriget minns jag som mer hoppfulla.

Världen är inte hoppfull idag. Allt känns oerhört tröstlöst.

Texten på Twitterbilden: ’Twitter oh Twitter — believe me — don’t bother yourself — You can’t beat us, with Allah’s permission’

Mot slutet?

Publicerat av

Stephen Hawking, en av vår tids genier yttrar sig om världens tillstånd. Det sätter Svenskan på kultursidan. Det kanske var rätt? Han anser att vår kultur håller på att rasera sig själv.

Det är lätt att hålla med Hawking. Det finns alltför många krigshärdar och orosområden i världen, inte bara det för dagen värsta: Syrien. I många länder behandlas medborgarna illa. Nyligen kom en rapport om Nordkorea där folk svälter, avrättas eller hamnar i fångläger om de inte älskar sin ledare på rätt sätt. Rapport om pressfrihet i världen var mörk läsning. Och visst har vi vapen så vi kan utplåna oss fler gånger om. Krig och vapenhandel är de lukrativaste affärerna, före droghandel. Ja, inte för den som får en kula i skallen eller sitt hem raserat förstås. FN är en hjälplös organisation utan makt, förmåga och mandat att lösa konflikter. EU? De har fullt upp att reglera våra liv.

Hawking tar speciellt upp Syrien som bevis att vi är på väg att utrota oss. Om världssamfundet inte ens kan lösa konflikten i Syrien trots att hundratusentals människor dödas obarmhärtigt finns risken för större konflikter. Det faktum att världssamfundet står handfallna är ett tecken på att människan inte längre kan styra sin framtid, menar Hawking.

Today in Syria we see modern technology in the form of bombs, chemicals and other weapons being used to further so-called intelligent political ends.

But it does not feel intelligent to watch as more than 100,000 people are killed or while children are targeted. It feels downright stupid, and worse, to prevent humanitarian supplies from reaching clinics where, as Save the Children will document in a forthcoming report, children are having limbs amputated for lack of basic facilities and newborn babies are dying in incubators for lack of power.

What’s happening in Syria is an abomination, one that the world is watching coldly from a distance. Where is our emotional intelligence, our sense of collective justice? (Stephen Hawking) Läs hela på:

http://www.washingtonpost.com/opinions/stephen-hawking-syrias-war-must-end/2014/02/14/a71dea72-94f0-11e3-83b9-1f024193bb84_story.html

Tänker du ibland på hur livet, civilisationen som vi känner nu, tar slut?  Vi själva utrotar oss genom idiotisk beteende? Epidemi? Miljökatastrof? Världskrig? Atombomber av hets eller misstag? Ekonomisk kollaps?  Något som hotar oss från rymden låter minst troligt.

Homs, Syrien

Visdomens brunn har torkat ut …

Publicerat av

Sälja vapen till Syrien? Är det inte mera mat och mindre vapen de behöver? Stäng gränsen för vapentransporter och stäng luftrummet.  Låt dem köra slut på det de har så kanske kan det bli lugnt igen – drömma kan man – och de kan ta sitt förnuft till fånga, börja prata och städa upp sin katastrof. Att regeringen är körd är solklart men att rebellerna är inga goda gossar är också uppenbart. Den som inte ser bakom deras agenda är blind, döv och dum.

Kan inte spåren från Afghanistan, Irak, Libyen… påminna oss om att mera vapen sällan leder till demokrati när islam är inblandad. Det är djupare tankar som styr.

Sarah Palin, vars vicepresidentkarriär blev bara en dröm, tycker att Allah får lösa Syriens problem. Detta kan anses som hån och snart borde hon stå på fatwalistan.  Kan detta anses lite som sunt förnuft också?  Eftersom religion är inblandad i Syriens krig råder det ett krig med Gud inblandad. Ropar inte krigarna efter Allah? Det såg vi nyss i TV på ett reportage som försökte visa båda sidors inställning.

Religionen är inte död. Medan västvärlden byter ut tro mot vetenskap eller inget alls, är islam den snabbaste ökande religionen. Den vite mannens värld krymper bokstavligen. Är kännetecken för vår tid frågan vilken ras vi tillhör och vilken är den rätta tron? Är krigen i de muslimska länderna ett slags korståg framburen av män som har vigt sitt liv för ett heligt krig? Skall vi blanda i oss mer än vi redan gör med resolutioner utan kraft, insläpp av flyktingar och plats i vårt samhälle och frisinnat stöd till främmande religiösa seder i Sverige och byggandet av moskéer, vilket orsakar skriet från ursvenskarna. Skall vi lägga i oss mer? Bör inte de muslimska länderna kämpa sin egen religionskris, precis som vi har gjort så väl att religionen har blivit en dekoration för bröllop och stöd vid begravning och partiet som har en liten gnutta tro på sitt program andas som en fisk på torra land?

Det sägs att rebellerna kämpar för demokrati. Jag tror inte att de vet var det ordet innebär när även vi svenskar har problem med innehållet. Demokrati finns inte i länder där vapnen talar. Inte heller där sista ordet ägs av en präst/mulla, oavsett hur folk röstar. Radikal islamism hörs – inte den moderata – och ger ingen plats åt andra än de rätt troende. Det fick en hel buss kvinnliga studenter nyligen uppleva i Pakistan. I vissa länder värderas religionen högre än medborgarnas liv och vilja.

Vi har haft det så även i Sverige. Kungen – vårt statsöverhuvud –måste än erkänna sig till evangelisk-luthersk tro, enligt vår grundlag. Detta kommer ur vår historia och den väg vi har valt för vårt samhällsbygge. Vi valde kristendomen och vi slogs för den rätta riktningen bland andra likartade, fast något lugnare än i nuvarande religionskrig. Det var inte valfritt att utebli från Guds hus. Prästen i församlingen kunde läxa upp folk när de inte kom till kyrkan. Min mor fick besök av församlingsprästen när min lillasyster inte döptes snabbt nog och det var nästan igår. Ännu längre bak brände vi de som trilskades på bål.  Några korståg mot Baltikum skedde på 12 – 1300 talen men de var snarare vanliga erövringståg än bara för Gud.

Men sedan krympte det religiösa tänkandet, tron försvagades och annat tog över. Vad är det som ersätter religionen idag? Pengar? Olika idoler? De hysteriska massorna när en popidol kommer eller när en fotbollsmatch sker liknar massan vid Petersplatsen när Påven välsignar folket. Facebook? Tror vi på något? Tror vi ens på oss själva? Vem styr?

Ska man ta Palin på allvar, en politiker som är förlöjligad av oss och viss USA – ok, även uppskattad – vars tunga slank innan hjärnan var inkopplad. Men – jag håller med Sarah Palin i detta, även om jag ser det orimliga i hennes resonemang:

Militarily, where is our commander in chief? We’re talking now more new interventions. I say until we know what we’re doing, until we have a commander in chief who knows what he’s doing, well, let these radical Islamic countries who aren’t even respecting basic human rights, where both sides are slaughtering each other as they scream over an arbitrary red line, ‘Allah Akbar,’ I say until we have someone who knows what they’re doing, I say let Allah sort it out.

Så klart vill alla lösa Syriens problem med mera vapen, försäljningen måste gynnas: Är det inte vapen som inför demokrati? Makten utgör från gevärspipan , sa Mao. Diskussioner  kan ske när allt är raserat. Då kommer Syrien säkert att få hjälp för återuppbyggnad och försvar. Världen är galen. Vi?