Etikettarkiv: skola

Smitande barn och fuskande föräldrar.

Publicerat av
Svara

Nu ska ofoget med olovliga ledigheter bort från den svenska skolan.

Det vill Regeringen som tillsätter en utredning för att förhindra olovlig skolledighet. Har rektorn sagt nej tar ändå några föräldrar barnen från skolan för att resa eller göra annat med dem. I dag finns ett system med vite, men det används sällan.

Fler vuxna måste ta ansvar och skärpa sig, säger utbildnings-och integrationsminister Simona Mohamsson.

Föräldrar som tar barn ur skolan utan lov ska kunna få böter.

Som exempel har vi fått läsa i pressen om hemska svenska föräldrar som arbetade en tid utomlands, i Thailand av alla länder, och hade barnen med sig och i skolan där, men det var inte ok. För det var inte av svenska skolverket godkänt skola. Jag har gjort det under några år, fast inte i Thailand, men ingen upptäckte det. Vilken tur.

Så, ta inte jobb utomlands. Skolorna där är sällan svenska. Måste du åka lämna ungarna I fosterhem då för skolbarn tycks ha reseförbud.

Varför tar vissa föräldrar ledigt för barnen fast det är skoltid? Nu struntar jag I invandrare vars helgdagar och liv kanske inte stämmer enligt svenska skoltider, utan tänker på de helsvenska föräldrar. En anledning är pengar. Vill du åka utomlands med barnen är det dyrt på skolloven men betydligt billigare på andra veckorna. Strax efter skolstarten sjunker priserna. Att åka på höst- och sportlov någonstans är bara möjligt för de välbeställda.

Ensamstående föräldrar kan ha svårt med utgiften och deras barn kommer aldrig till stränderna I söder och inte till de fina skidbackarna.

Det är för dyrt. Därför chansar man någon gång och skippar skolan när rektorn sa nej. Det är inget som sker ofta. Om skolk är mer frekvent än så, då är det annat fel.

Är det nödvändigt att resa med barnen? Jag vill svara ja på det. Idag kan uteblivna semesterresor vara just det som skiljer barn åt. Att inte ha råd med semester, någon gång, är fattigdomsmärke. Att resa vidgar ens vyer. Att se annat, kanske sevärdheter och kunna säga: jag var där, är värt mycket för ett barn. Verklighet, inte bara på mobilen.

Världen är också internationell. Folk jobbar tidvis utomlands och tar barnen med sig. Dessutom har den svenska skolan inte visat sig vara världens bästa. Så en skola utomlands kan bringa lite annat kunskap, språk och vara upplyftande. Skall vi neka föräldrar att arbeta utomlands och begära att de lämnar sina barn för den svenska skolans skull?

I stället att gnälla om olovlig frånvaro ge varje barn 5 egna lediga dagar i sträck per år att tas när deras föräldrar så begär. Inte på första och sista veckan i terminen och kanske det finns veckor med centrala prov som utesluts. Vad man gör under den veckan är inte skolans sak. Skolan äger inte barnen. De får låna dem från föräldrarna för att ge dem kunskap för livet. Ingen tappar skoltiden under fem dagar. Jag är säker att skolan kan också rensa onödiga saker från utbudet.

Bara en sådan sak som att sportlovet är under tre olika veckor beroende på vilken landsända man bor. Inga chanser att vara ledig med kusiner, kanske inte ens med syskon, halvsyskon som bor på annat område. Eller vänner man fått flytta ifrån.

Så ge fem dagar. Det är fem dagar inte en minut mer. Om det sedan uppstår behov som bröllop och begravningar får de skötas på lördag – söndag, eller per Internet och på lov. Punkt.

Idag sköter inte skolan sin uppgift. Eller snarare, skolan fungerar inte för alla elever.

Av eleverna som gick ut grundskolan våren 2024 var det 16,3 procent som saknade behörighet till alla linjer I gymnasiet.

I Gnosjö var det 42 procent av eleverna som inte lyckades ta sig vidare, till Gymnasiets yrkeslinje.. Andra kommuner låg inte långt efter. (Länk nedan)

Alla barn kan lära sig. Frågan är vad och hur långt. Vad är meningsfullt lärdom.

Idag finns elever i skolan som rent av lider. T ex de med mindre läsbegåvning, de som saknar svenska språket och de riktigt smarta. Skolan är inte för de mest intelligenta och de minst. Skillnaden mellan dessa grupper är avsevärd ändå klämmer man dem in I samma mall med samma kunskapsmål. En mall som passar det svenska medel.

Men det är svårare att omorganisera och lyfta skolan, ha nya tankar än att börja jaga få föräldrar. Och regeln finns redan, använd det men låt bli utlandsjobbare och utländska skolor. Vi är inte Världens centrum. Finns det föräldrar som låter barnen komma och gå som de vill hör det till Socialtjänsten. Böter lär vara meningslöst. En stor stark karl som elevassistent vore bättre.

Jag tror att med tiden kommer skolan att behöva en rejäl förändring. kanske backa tillbaka några årtionden. Skolan måste få våga mer utan att få jämlikhet och alla fina ord stämplad på lärarna. Realism, kunskapsförmedling och stabilitet i stället. Eller sånt.

Vi måste nog acceptera att vi inte är lika, har inte exakt samma förutsättningar men vi har samma värde som människor.

Minister Mohamsson har rivstartat. Hon skall införa rätta svenska värderingar och nu skall de smitande, kriminella föräldrarna inför skranket. Lycka till. När man inte kan förändra det som behöver förändras måste man hitta något att skrapa på.

https://www.vilarare.se/nyheter/betyg/har-saknar-fyra-av-tio-elever-behorighet-till-gymnasiet

PS. Utredningen ska redovisa sina förslag om elevers ledighet senast den 17 juni 2026. Som vanligt, vi väntar med spänning.

PS 2. Flera inlägg om skolan får du om du klickar på ordmolnet: skola.

Om tiden förr då vi skrev brev och den förälskade pojken i Beirut.

Publicerat av
Beirut -1954

Omkring Suezkrisen 1955 gjorde min skola en insats för fred och förståelse av andra länder och människor. Det var vi elever som skulle skapa fred genom brevvänner. Tanken var att vänner skjuter man inte, eller något sådant. Vi hade inte än hunnit på historielektioner till Andra Världskriget, men alla hade mer eller mindre erfarenhet av det. Någon organisation förmedlade brevvänner Världen över. Mest var det europeiska barn men även långt borta som i Mellanöstern. Varje blivande brevvän presenterades med kön, ålder och adress på en klisterlapp.  Programmet riktade sig för barn i 13 – 14 års ålder som ansågs kunna nog engelska.

Jag tog en lapp utan att kolla vem. Jag hade redan en brevvän i Tanzania förmedlad genom en missionär mina föräldrar kände. Men jag skrev ett brev till den italiensk pojke som stod i lappen. Jag skickade med en bild på min familj, inte foto utan tecknad. Jag var bra på att teckna från mall och hade vunnit priser i tävlingar. Foto hade jag inte råd med.

Jag fick bara några brev, sedan dog det. Även kontakten från Tanzania tog slut. Flickan lämnade missionsskola precis före examen. Hon var omkring 16 och  skulle bli lärare för de yngsta barnen. Hon försvann. Senare fick jag veta att hon hade gift sig, det var därför hon  lämnade skolan. Hon fick flera barn. Om hon lärde sina barn att läsa vet jag inte.

Min ena bästa kompis tog ingen lapp men den andra började brevväxla med en pojke från Libanon, Beirut, Österlandets Paris. Då, nu är det en stad i fritt fall. Pojken skickade fotografier från sitt hem och sig själv. Allt såg ut att vara betydligt finare än våra enkla hem, ett stort vitt hus. Hon skickade också en bild till honom. Hon var söt och hade ett fint lockigt hår. De fortsatte att brevväxla. Den andra Julen fick hon ett paket. Vi tre öppnade det tillsammans. Det var ett stort block dadlar. Hon blev lite besviken.

Då kom jag på en julklapp min mor hade fått en gång från sin arbetsgivare. Det var en nysta strumpgarn. Vi tyckte att det var snålt. Men någon sa, nysta upp det och inne var en stor sedel.

Nu sa jag att hon skulle spräcka blocket med dadlarna. Ja, inne var en ring i en box, såg ut som av guld och en  diamant. Hon blev lite hagalen och lät en guldsmed titta på det. Vilken dyrgrip.  Sedan kom ett brev med frieri, inte riktigt utan önskan om ett löfte för båda var ju än barn. Nu började min kompis svettas. Samtidigt var hon glad. Tänk, hon var nästan förlovad, först i klassen.

Hon fick inte ha ringen i skolan. Regler över smycken och kläder var stenhårda i flickskolan.  Och hon var ju än ett barn.

1958 var det oroligt igen i Libanon (läs t. ex i Wikipedia). Sedan kom ett brev från hans föräldrar. De berättade att pojken hade dött i någon strid. Hur och vilket bråk det var fick vi inte riktigt klarhet i. De skrev också att hon fick behålla ringen.

Så slutade hennes brevskrivande. Det blev ett slags trauma. Hennes far hade dött i andra Världskriget och nu detta. När hon äntligen förlovade sig på riktigt kunde hon inte gifta sig. Paret flyttade sitt vigseldatum om och om igen. Jag vet inte hur det gick. Jag flyttade till Sverige och hon skrev inga brev.

De flesta brevkontakterna i skolan hade dött snabbt även för andra. Men för vissa av oss hade Världen öppnat sig en smula. Flera av oss önskade resa – någon gång. Svårt att tänka idag att varken TV eller Internet fanns, radion hade en kanal. Det var lärare, dagstidningen, dess reportrar i Världen och  böcker som förmedlade kunskap. Kanske en  och annan film, de nyhetssvep som visades innan den riktiga filmen började. Missionshuset var fullt när missionären höll föreläsning med bilder om fjärran länder. Få reste än ut till Världen för bara nöjes skull. Även Sverige var långt borta. jag var den första i min släkt som reste utomlands, om kriget inte räknas.

Nutidens unga har föga uppfattning om hur deras mor- och farföräldrars liv och ännu längre bakåt var i skolåldern. Hur Världen var då, under och efter Världskriget. Det är smått obegripligt.

Bärare, Kilimanjaro.

2014 besökte jag Tanzania, safari och bestigning av Kilimanjaro, födelsedagspresent från mina barn. Den kristna missionen och deras skolor fanns nog inte längre men muslimer försökte omvända de stammar som än levde enligt sina gamla seder. Jag blev nästan chockad över hur landets utvecklingsnivå var efter så oändligt många års massivt bistånd från Sverige och Finland. Än bar kvinnorna i stan vattendunkar på huvudet och strömmen stängdes av på nätterna även i de fina hotellen. Men jämlikhetsprogram hade de, bistånd från Sverige.

Världen är öppen idag. Dock vet vi ganska lite om den vanlige människans liv i länder längre bort. Det är katastrofer och kändisar som syns. Diverse TV och Internet-program visar den västerländska nutida kulturen. Ofta är det bara skräp och ett slags dödsryckning.

Barn skriver inte brev. Lärare säger till och med att de inte kan skriva så det är läsligt.

Varför skulle de skriva handstil när mobilen finns? Jag skadade tummen i Skottland av en av dessa korkar som är omöjliga att öppna. Världens nyheter  stängdes. Jag kunde inte öppna telefonen med tumavtryck. Vad var den där koden till telefonen, ett av de alla man behöver?

Så ynkligt är vårt liv idag.

Beirut bilden: https://oldbeirut.com/post/182396158843/martyrs-square-1954

Den zebrarandiga tröjan och önskan om Gott Nytt År.

Publicerat av

I september kom nyheten, den zebrarandiga tröjan, till den fina affären. Den var inte av ull utan något nytt material. Den kliade inte. Jag var allergisk för ull så den tröjan vore som gjord för mig. Dessutom var den svart-vit. Flickor hade ofta kläder i något rött. Jag gillade svart. Jag gick då andra året i flickskolan.

Jag insåg snabbt att den tröjan var utom min plånbok. Jag hade egna pengar eftersom jag bar ut morgontidningar men det fanns många hål att fylla, skolavgift, skolböcker, busskort för regniga dagar, kläder med överkomliga priser, presenter till Jul för småsyskon…

Några av de rika flickorna kom till skolan med någon av de randiga tröjorna. Jag var inte avundsjuk. Livet var bara så.

Någon dag efter nyår fick jag en försenad julklapp från mor. Den var en zebrarandig tröja. Jag var överlycklig. Tröjan var så mjuk. Jag gick till skolan extra glad. De fina flickorna hade nu andra tröjor, mode fanns även då. De skulle aldrig gå i en reatröja som fattige jag. Men jag hade min tröja länge. Även idag har jag fungerande kläder köpta kanske 30 år sedan.

Vi barn födda under kriget lärde oss att en bättre framtid fanns bakom hörnet.  Det gällde bara att göra sitt bästa. Sköta skolan, hjälpa föräldrar och de äldre. Det nedbombade husen revs och nya kom till i stället. Varor kom till affärer, även exotiska sådana som bananer. Ransonering försvann. Den stora vändpunkten var Olympiaden 1952 som förde med sig turister från andra länder. Ekonomin började blomstra. Med ekonomins uppgång följe bättre skolor med fina skolböcker och det finska skolundret räckte länge.

Livet var hoppfullt. När jag gick min tidningsrunda klockan fyra på natten visste jag att den bringade inte bara pengar utan en framtid genom att jag kunde betala skolavgiften. Jag är glad över att ingen behöver betala för skolan idag, men viss reakänsla finns det.

Hur det än var låg Finland en bra bit efter Sverige i allting, utom sammanhållning. Ett krig för människor samman ifall de har en grund att stå på. Vi är finnar, vi håller ihop. I värsta fall ber vi till Gud.

Finns ingen vi grund fungerar det inte att hålla ihop.

Hur blir barn de hoppfulla personerna min generation var? Det finns många komponenter men jag ömmar alltid för skolan för det är det gemensamma vi ger till barnen.

Utbildning är det viktigaste vi kan ge barnen, utöver goda föräldrar. Det sista kan vi inte styra helt men skolan borde vara för alla barn, inte bara för någon typ av mellanskiktet.

Just den sjunkande skolnivån eller ska jag säga bristen på kunskap hos elever är den stora larmklockan men Regeringar har inte velat höra det.  En skara elever är på väg att bli funktionella analfabeter utan förmåga att ha en egen framtid. Det borde vara skrämmande och Regeringen borde sitta i krismöten med alla experter.  Riktiga experter, inte tyckare, dem har vi nog av. Vad blir det av dessa barn som vuxna? Vart i Samhällets maskineri får de plats? I bidragskön? Som gängmedlemmar? Som olyckliga hemmasittare utan hopp?

Om – så tankekedjan är oerhört utebliven i Sverige och i många andra länder, Afghanistan som bottennapp vad gäller utbildning och tilltron att Samhället klarar sig utan utbildade kvinnor. Är du inte utbildad är du inte med.

Nu kom jag en bra bit ifrån den zebrarandiga tröjan men ändå inte. För, hoppet om bättre morgondag är det som håller människor och Nationer uppe. Möjligheter som kommer med tiden om du gör din del.  Finns ingen bättre framtid i sikte än bidragskön eller huka sig i fientlig omgivning krackelerar Samhället.

Först utan att vi knappt märker det och sedan är det för sent.

Sammanhållning, gemenskap, vi, är då bara splittrade öar i ett land som gick sönder.

Hur kunde länder som Sverige, teknikundret, välståndsundret, rik och rent av lycklig hamna på tipping point? För, sanningen är att vi lämnar uselt land till våra barnbarn. Kanske finns det inget hopp att lämna över? Jag menar inte klimatet utan Samhället med alla sina nyanser. Finns inte hoppet om en bättre framtid, möjlighet till ett tryggt liv, existera inte vi längre i fredliga former.

Vi ligger redan risigt till. Ryssland maler sönder Ukraina, ett land som kämpar för vår överlevnad. Så oerhört slöseri av resurser, mänskliga och ekonomiska. Vad kunde alla ha fått i stället? Lita aldrig på ryssen, sa min far och det har fått sin sorgliga sanning uppenbarad.  Inga maktmedel fungerar trots de miljoner vi öser på Världens organisationer som FN. Det är bara vapen som har makt, inga resolutioner.

Gott Nytt År 2024 ändå till er mina vänner. Vi gör så gott vi kan. Håller ihop med våra familjer och närstående, vänner inräknade. Till de politiker och maktmänniskor som lever på vår bekostnad, valda av oss eller inte, vill jag säga: det här duger inte. Jag önskar från Er: Bättre Nytt År!

Bild, zebrorna är från Tanzania, Lake Manyara.

En kommentar från den politiska sandlådan.

Publicerat av

De små partierna på fallrepet borstar upp sig. Liberalerna har beslutat i sitt Landsmöte att de inte tolerera Sverigedemokraterna i en Regering. Då blir det något annat.

Att tro sig kunna vinna med profilering av förakt och hat mot SD är ett dåligt koncept. Det är förgången tid.

I sista Riksdagsvalet fick L 4,6% och i Kommunval 5.24%. Liberalerna har i opinionen idag ca 2.6–2,7 % och Sverigedemokraterna 21,7 – 22,1 %, senaste mätningarna. Om Liberalerna tänker vara kvar i Riksdagen får de hitta på annat än SD hat. Kanske vänstern vill ha dem som stödparti? Ifall de nu får över 4%.

Är någon intresserad av Liberalerna annat än stödparti är en bra fråga. Men visst blir det en huggsexa av deras avgående väljare. Jag misstänker att L vänder sig mot S innan nästa val. Och S tackar med glädje. Så försvann L.

Liberalernas viktigaste frågor är skola, integration, miljö och klimat. (Länk till lista över beslut finns längst ner.)

Liberalerna har fortfarande skolfrågan som paradgren. Skolministern Lotta Edholm försöker gå tillbaka till grunderna som att införa flera böcker i skolan i stället bara skärmar vilket är mer än lovvärt. På sikt kommer det att öka läskunskaperna.  Det finns oro att eleverna blir funktionella analfabeter, vilket nog stämmer. Forskare larmar om det.

Skolfrågan är ett av de viktigaste vi har. I Internationella mätningar sjunker vi. Många slutar skolan utan att ens läsa ordentligt. Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000, varav 312 648 elever hade annat modersmål än svenska. Arabiska och somaliska de största. Nog kan vi kalla det en utmaning.

De liberala väljarna består av ungefär lika delar män och kvinnor med en något högre representation av män. Främst återfinns Liberalernas sympatisörer i åldersgrupperna 30–49 år och de bor ofta i storstäder. Norrlands inland är inte deras område. Drygt sju av tio L-väljare uppger att de har en universitets- eller högskoleutbildning. De borde alltså vara smarta människor. Många Liberaler är lärare.

De större partierna äter upp de små. Entusiasterna är kvar. Som MP vilket tror sig vara rent av nödvändig och rädda Världen. Och Liberalerna som vill vara just liberala, vad det nu är. Idéerna kan vara bra men som ett parti under Riksdagsspärren har de inte mycket att komma med. Hat mot 20+procent av svenska röstberättigade är inte ett lyckosamt val. Man bör välja de strider som går att vinna.

Så, dags för Liberalerna att inse sitt värde. Den är ganska liten och ni har nog er själv att skylla men också tiden som pågår är inte samma som under Leijonborg. Världen och dess problem är inte att få är  liberala utan hårdare fakta som handlar om existens på flera plan.

Slå nu i stället era kloka huvuden ihop och försök rädda den svenska skolan. Det är stort nog. Sverige kommer att älska er för det.

PS. Hemspråk i den svenska skolan:

Läsåret 2022/23 är antalet elever i grundskolan knappt 1 110 000,

312 648 elever i skolan har annat modersmål än svenska och  57% deltar i undervisning av hemspråk där  arabiska 75 708 och somaliska: 20 306 elever är de största språken.