Små ritualer och stora frågor.

Utvalda

Jag har vissa små ska jag säga ritualer efter en avslutad vandring, de längre sådana. Det är att inte packa upp genast utan låta ryggsäcken stå kvar ett tag som påminnelse i hallen. Sopor ska förstås ut. Jag köper något jag gillar till middag, kanske bara pizza. Tar ett bad och ett glas vin eller skumpa. Sitter sedan vid datorn och laddar in bilderna som togs under vandringen. Jag upplever vandringen på nytt.
Jag gillar tältliv men det är skönt att sova i en säng mellan rena lakan. Jag städar alltid innan jag åker i väg.

Den 22 oktober år 2018 (precis fem år sedan, vart tar tiden vägen?) flög jag hem från Seattle efter min långa vandring på PCT. Då möttes jag av min son på flygplatsen och han hade med sig vissa nödvändiga matvaror: jordgubbar och choklad. Jag är väldigt förtjust i jordgubbar. Det finns inget tillfälle och ingen middag då jordgubbar inte passar på något sätt. Sedan var det middag i hans lilla hus med dottern och hennes make, hund att inte förglömma, närvarande. (Där finns också en förändring, två nya personer finns nu i vår familj.) Jag sov efteråt i tretton timmar, hade helt vänt på dygnet. Sonen fick väcka mig vid tolv. För mig var det natt, klockan tre.
Väl hemma gjorde jag som vanligt. Dock hade jag ingen ryggsäck kvar utan en nyinköpt bag. Ryggsäcken hade fått gå till soptunnan, den var så utsliten.

Med livet och dess längd uppstår olika vanor, ritualer. Vi gör saker och ting på samma sätt. Det kan vara oväsentliga små saker som mina vandringsavslutningar. De kan tyvärr vara olyckliga icke givande seder som borde ha kastats i soptunnan helt förbrukade. Varför spara saker och beteende som inte ger vare sig glädje eller nytta? Det kan vara saker, det vi har i förrådet eller hemma i ett hörn och planerar att kasta en dag. Som den illa fungerande lampan jag nästan hatade och till sist lyckades slänga i återvinning. Eller förhållanden som inte längre ger någonting åt någon av parter. Visst har jag haft sådana med. Varför umgås med människor som bara bringar elände, aldrig stöd? Varför acceptera en arbetsplats som är en katastrof, där man mår illa dagligen? Varför vara gift när det inte finns en gnutta kärlek och respekt kvar?

Varför lär jag mig inte att hantera livet smartare! Kan trösta er som undrar att med tiden ger livet bättre svar. Sakteligen lär vi oss.


Livet är fullt med frågor och upprepningar. Många av oss har samlat både materiell och mental skit under årens gång, inte bara goda saker. Låt inte det förflutna hindra dig att vara lycklig nu. Städa upp i ditt liv, inte bara i ditt hem.
Gör inte om det som inte fungerar men ös på mer av det som bringar nytta och glädje. Så lätt att säga, men svårt att göra. Det rådet skulle nog passa för vår arma Regering.

Nu kom jag lång från ryggsäcken i hallen. Men se det som en liten symbol för en glad ritual. Någonting bra har avklarats. Sedan packas allt upp, tas hand om och används igen – förhoppningsvis.

Har du några roliga goda ritualer som du upprepar?