Idag när Världen alltmer trasas sönder av krig, terrorism och galna ledare, när förnuft är försvunnen och oron över framtiden tar tag I oss vanliga människor, de som håller upp Samhällen med arbete och skatt, undrar jag varför är vi så förbannat tysta.
Varför ställer vi inte oss på torgen och vrålar ett urvrål: sluta genast!
Men vi går och handlar, köar I Systemet, hämtar barn från den kommunala fostran, planerar för semester, är anpassade och undviker att sprida oro. För, någon kunde tro att vi är lite hysteriska, kanske deltar i någon skum gruppering, SD minst, och på så sätt blir vi snabbt utknuffade från gemenskapen.
Jag kan säga dig att gemenskapen är ofta falsk, skör, bara ord. Den är så vindkänslig att du inte ens hinner med svängningarna.
Kanske tycker du att det är för jävligt hur Israel beter sig, mördar folk oavbrutet, attackerar sina grannar, men det vågar du inte andas om. De var ju oerhört grymt anfallna först, det rättfärdigar vad som helst. För, att döma Israel och judar är det sämsta du kan göra, nazi där. Är du inte helhjärtat för Ukraina heller, utan önskar förhandlingar är du ute.
Inga nyanser är tillåtna.
Men ingen politiker och organisation idag är stark nog för att sätta stopp, för någonting. De döda är bara siffror för politiker. De kan låta upprörda men det är inget innehåll i det. FN? Skojar du!
Det svenska Samhället har sprickor. Stora hål. Ett av dessa är skolan. De som styr pratar om pengar, procent, inte om lärdom, inte om våra stora mänskliga olikheter, de som behöver just olika åtgärder.
Och Klimatet. Känner du inte oro och är klimatentusiast utåt är du en usel människa som inte tänker på barnen. Att fortsätta leva som förr går an. Det är orden, åsikten som räknas.
Att vara på rätt sida.
Världen har för få med tankeförmåga om vi gör så blir det så. Alla ledare är sig själv nog, de lär inte av historien. Pengar är alltid viktigare än liv.
Jag gjorde en lång promenad med en bekant idag. Vi lyckades att inte prata ett ord om det som händer i Världen. Vi pratade om oss, vad vi ville hinna göra. Vi pratade om det goda med våra närmaste, även de som hade lämnat denna jord. Vi pratade om naturen, den grönskan som omgav oss, blomdofter, fåglar… Vi kände oss lyckliga en stund.
Gå ut. Släpp all nyhetsmedia. Gå ut dit där det grönskar.
84 år gammal Ljudmila Vasiljeva dömdes till böter, ca 110 euro, på grund av en stillsam demonstration i St. Petersburg. Hon hade stått vid Gostinyi Dvor shoppingcenter och hållit en plakat med text:
Människor, låt oss sluta krig. Vi är ansvariga för fred på Jorden. Med kärlek Ljudmila Vasiljeva, barn från Leningrads belägring.
Belägringen av Leningrad var en del i det nazityska kriget mot Ryssland och varade i cirka 900 dagar; från 8 september 1941 till 27 januari 1944. De döda räknas mellan 670 000 och en miljon.
Ljudmila hade protesterat även tidigare när kriget mot Ukraina började. Hon är en hjälte. Det är inte så många som vågar protestera i dagens Ryssland.
(Från The Moscow Times May 23, 2025, bild överst skärmdump)
Krig får bli dagens ämne även i film. Jag har sett ”Civil War!” en Alex Garland film. Det är en dystopisk thriller, placerad i USA där inbördeskrig pågår och olika grupper slåss om makt och land. I röran finns några envisa journalister vilka försöker ta sig till Washington för sista intervju med presidenten, innan han ersätts av någon.
Filmen är våldsam. Något överdrivet modiga krigsfotografer som jagar det stora scoopet. Det är patriotism i dess värsta form. Svaret på frågan, varifrån kommer du, blir mellan liv och död.
Filmen är något rörig. Vi kommer aldrig riktigt in vilken grupp vill vad och varför. Den känns som utan klart syfte och mål, men se på Världen. De flesta inbördeskrig sker just så, utan orsak, utan mål annat än att slåss och vinna. Den ursprungliga tanken om den fanns, oftast fint kallad befrielse, försvinner vid varje kula. En grupp mot en annan och de civila klämda i mellan tills de måste välja sida eller fly. Och så fortsätter man, kanske i åratals.
Kirsten Dunst, Wagner Moura och Cailee Spaeny i huvudroller i ”Civil War”.
https://www.imdb.com/title/tt17279496
Vill du se mera krig på film? Den finska ”Okänd soldat” – baserad Väinö Linnas hyllade bok från 1954 med samma namn – finns nu på SVT Play.
Lista över pågående krig/konflikter är nedslående läsning. Och den trista sanningen är att viljan att sluta fred är nästan obefintlig i många fall.
Vad bör vi ha hemma för att klara de första 72 timmarna när det blir krig?
Vi i Sverige har fått ett bra, informativt häfte som hjälp till olika scenarion, krig och katastrofer. Nu ger EU sig i leken. Och det är, mina förståndiga vänner, råd vi kan slippa. Inte alla saker i sig utan tidsperspektivet tre dagar. Dock saknas det nödvändiga varor också. Laga mat kan man inte. Ska vi vara utan kaffe och babyvälling under EU s krig? Elle har vi ström men inte vatten?
Men, vad gnäller jag. Kall mat i burk går bra också.
EU föreslår:
En vattentät påse för förvaring av viktiga dokument såsom ID-handlingar.
– Det här är allt du behöver för att överleva de första 72 timmarna, säger EU-kommissionens Hadja Lahbib i en video.
Schweizisk armékniv, nog går det med billigare variant. Ingen telefon? Måste man spela kort? Råden är som om alla levde utan någonting med tomma skåp. Folk är bättre än dessa ”råd”. Det här ar bara löjligt. Ett slags ”jag måste också få säga något” .Snälla, lämna råden till experter. Överleva var nog fel ord, också.
Vad händer efter de tre dagarna? Kriget över? De fantastiska EU förhandlare har med hjälp av britterna fått till stånd fred? Deras skicklighet har vi ju sett under Ukrainakriget. Vapen, mera vapen, fy för ryssarna, synd om ukrainare, gnäll, vapen, en till miljard, fy för Trump… Ungefär så.
Nu rekommenderar jag läsning av den svenska varianten:
Men, vad händer sedan? Efter den där första veckan vi har förberett oss till? Jag misstänker att affären är tom snart. Kanske dör el lite då och då. Vatten kommer och går. Är det vinter blir det kallt. Krig slutar inte på en vecka, endast i fallet atombomb. Ukraina är på tredje året och ser vi på Israel – Palestina har det pågått i olika omgångar sedan 1948. Mer exempel finns i Världen.
Det kanske är så att vi känner oss tryggare när vi har extra mat i skåpet? Det kan vara att förberedelse är snarare psykologiskt än praktiskt och livsuppehållande. Det kan vara ett försök från Statens sida att hindra folk tömma mataffären när larmet går? Tryggheten kan också ligga i att ha pratat med grannen om vad vi gör när larmet går.
Som en kvinna sa till mig: Jag med rollator och svaga ben hinner aldrig till skyddsrummet.
Ring på min dörr, sa jag, så sätter i oss under den nedersta trappan på plan 1.
Ja, sa hon, så gör vi. Hoppas du är hemma då.
Förbereder ni er? Preppar någon som läser det här?
Vad tycker ni är viktigt? Hur länge tror ni det tar innan Staten kommer med ransonering av mat, bensin mm, vid krig? Mer än de magiska tre dagarna eller en vecka?
PS. Detta publicerades 31//3 h är inte aprilskämt även om det handlar om EU påhitt.
Medan EU ramlade in i Trump derangement syndrome (TDS) och Macron började ropa efter europeiskt kärnvapenparaply undrade några av oss som inte riktigt hänger med: skulle inte det bli fredsförhandlingar i stället mera vapen. Masstryck från alla EU länder tillsammans gentemot de stridande parterna, speciellt Ryssland.
Nej, så var det inte. Alla ropar efter krig.
Tre år har gått. En betydande del av Ukraina är i ruiner. Liken på båda sidorna är för många. EU var senfärdig. Minns ni den långa ryska kolonnen i februari -22. Då skrattade man lite åt ryssarna och tänkte, vad är det för dumheter. Så oproffsigt. Lastbilar som rullade illa. Ingen reagerade adekvat. Det sneda hånfulla leendet som visades då har blivit en bestämd mungipa, modell James Bond. Sakteligen började alla tömma sina vapenlager till Ukraina.
Vilket tillfälle att prova sin utrustning i krig. Det är länge sedan som Europa var själv i krig. All vapenarsenal som är nytt måste prövas mot en riktig fiende. Ukraina gav ett tillfälle. Miljoner efter miljoner i form av vapen och utrustning har använts i strider vi har bedrivit genom ombudet Ukraina.
Har vi lärt oss att antalet soldater har också betydelse? Ja, alla vill nu öka mängden soldater. Militärtjänst är en framtids bransch.
Efter tre års krig började hela EU s politikeradel att springa. De har Trump att tacka för uppvaknandet. Bollen, flera bollar var i rullning. Ukraina. Gaza. Ekonomi. Visst har vi öst vapen och pengar till Ukraina, tyckt synd om dem och haft åsikter samt försökt strypa Ryssland ekonomiskt under de tre åren men först nu började en diskussion om vad är det som händer. Hur påverkar detta oss alla? Är vi beredda? För vad då? Skall Trump förhandla? Det är ju vårt krig, bara USA betalar.
Nu springer alla ledare i olika möten men resultat är det vanliga: låna pengar, denna gång till vapen, brandskatta folket . Summor vi knappt förstår vill EU skuldsätta våra barn och barnbarn med. Igen.
Tre år. Ukraina vinner inte mot Ryssland om vi inte startar regelrätt krig mot dem med hela Europa. Vill vi starta tredje Världskriget? Kan våra politiker hålla oss från?
Eller skall det fortsätta på samma sätt till långt ställningskrig, tills resurserna är slut, kanske till den siste ukrainaren?
Hur mycket ska vi vara med? Hur många miljarder behöver vi låna? Fred…skall sånt diskuteras? Alla EU ledare konfererade men jag ser noll resultat angående möjligheter för fred. Tvärtom. Nu skall vi rusta oss.
En bomb i varje ficka.
USA har varit ett slags vapengarant. Men de är trötta på att betala för oss. Skattebetalare i USA vill ha sina pengar för sitt liv inte att Europa åker snålskjuts, år ut och in. Nu när USA vill inte längre vill betala oss skriker hela Europa. De är inte tacksamma ett dugg för åratals stöd från USA.
Vi har använt USA som ett extra kreditkort, som aldrig betalas.
Folk är så ovilliga att betala själv, så arga att vissa försöker bojkotta varor som kommer eller har sitt ursprung i USA. Drick inte Coca cola! Köp ingen Tesla, som om vanlig arbetare skulle ha råd med Teslan, lätt att bojkotta. Jag antar att dessa gaphalsar aldrig ser en amerikansk film heller. Inga hamburgare. Många av dessa bojkottar inte än företag som stöder Ryssland.
Coca cola m.fl. tillverkas i Jordbro. Om de var glada att få dit fabriken! 1997! Om vi alla bojkottar deras där tillverkade drycker blir ca 700 personer arbetslösa. Men vad gör det i kampen mot Trump och för det goda – vad det nu är.
Det bor 340,1 miljoner människor USA. I EU 449,2 miljoner och i Ryssland ungefär 143,8 miljoner. Varför skulle USA fortsätta att betala vårt så kallade försvar? Vi är ju många fler! Deras statsskuld var 11/3
$36,215,535,706,949.98
Vi är så otacksamma. Som barn i sandlådan skriker vi efter andras hinkar. Vi ska bara ha. Vi ska bara bestämma över USA. Vi vill bestämma deras president, deras åtgärder och som sagt folkets skattepengar.
Trump satt bollarna i rullning och våra politiker fick nästan andningsstillestånd. Glåporden haglar. Lögner florerar. Pressen är i extas mot Trump.
Aldrig i hela mitt långa liv, från stunden jag kunde läsa och förstå innehållet, har jag läst om sådan hatstorm, sådana förnedrande tillmälen och ”åsikter” som i frågan om USA s folkvalde president Trump.
Ingen terrorist, diktator eller våldsverkare i Världen, varken Putin eller Hitler m fl har fått de omdömen i svensk press som president Trump. Jag tror att oförmågan hos de europeiska politikerna har fått dem att hata Trump. De har inga lösningar medan Trump ångar med försök i alla fall, hitta möjligheter. Inte kan EU politiker säga: vi borde nog haft några tankar för fred, annat än råna framtiden, vi också.
USA vill inte längre betala alla världens utgifter och andra rent av slöseri eller idioti som fd president Biden – eller den som skrev på – betalade.
När det klagades av USA pressen över biståndets indragningar läste Vita Husets pressekreterare Karoline Leavitt sida per sida vart amerikanskt bistånd gick. Vissa projekt har pågått flera tiotals år utan att landet i fråga lyckades utveckla egna lösningar. Pengarna kom ju. Som en bokklubb. Väljer några ”roligheter” från Bidens hjärtefrågor:
’$1.5 million to advance DEI in Serbia’s workplaces, $70,000 for a production of a DEI musical in Ireland, $47,000 for a transgender opera in Colombia, $32,000 for a transgender comic book in Peru.’
Vill du läsa om svenskt slöseri, det är också skrattretande eller får dig att gråta:
Att diskutera saker är ute. Att medla mellan stridande parter bara dumt. Är det någon som stöttar Trumps försök? Inte. Varför står inte hela EU upp? För att den som försöker heter Trump.
Fredsduvorna är döda. Minor är inne. Macron vill bilda europeisk paraply med sina atombomber. Ge mig landminor! Ge mig en atombomb så vi blir trygga!
Den här krigs hysterin kommer inte att sluta bra. Det kommer att sluta med psykisk skadad fientlig befolkning i hela Europa. Det gör oss fattiga och Samhällets nödvändiga delar raseras. Det kommer att sluta med mer våld än vi redan har. Till sist tvingar våra politiker oss i krig mot Ryssland och dess anhängare. Vilka anhängarna är då, i det tillfället, kan vi spekulera om. Och det, mina vänner, är inte roligt.
Min generation är krigsskadad, om inte i kroppen så i sinnet. Vi försökte se framåt, bidra till ett fredligt samhälle och fostrade nog våra barn till att inte slåss om varje sak. Idag ser många i ledande ställning krig som en TV såpa och inser inte vad är allvar. De har sitt skyddade liv. Lite vanligt folk som dör för äran är inte så allvarligt.
