Vi gick till naturskyddsområdet nära oss. Ängar, några kor, vatten och skog. Vi möttes av fyrhjulingsspår, rester av någons picknick med vin, sopor som flög i vinden, fimpar som nu mera är alltid närvarande. Någon körde motorcykel genom området i hög fart. Någon gick med sin hund och plockade inte skiten efter vovven. Men fåglarna sjöng, fjärilarna fladdrade, myggen surrade, blommorna vek sig i vinden och en mörk molnformation seglare sakta iväg någon annanstans.
Vi undvek att gå nära tiggarnas tidigare bosättning. Förr plockade vi smultron där. Trots att lägret revs på senhösten finns skräp och någon typ av olja kvar. Städningen kostade för kommunen 250 000 kr, sedan var pengarna slut. Strax efter slog de avhysta sig på en annan plats några kilometer längre bort. En del tog mot en biljett hem, några satt tröstlöst kvar på torget. Vi märker inte tiggarna längre och vänder oss bort när de ropar efter en. De är en misslyckad del av EUs förlovade land som skulle bringa fred och välstånd. Någon påstod att Allemansrätten gällde för tiggarna. JA, men…Min Allemansrätt tillåter mig inte att bygga en kåkstad, bosätta mig liksom permanent, fälla träd, skita ner, demolera naturskyddsområden, inga andra områden heller för den delen. Att bo måste ske på annat sätt. Nog om tiggarna, det är olösligt. De hyggliga, okunniga politikerna kliar sig i huvudet, polisen tittar åt annat håll. Det är mycket prat och lite verkstad i frågan. Vi försökte undvika att trampa på skiten. Vi gick in i skogen, letade efter en bra plats för paus och kaffe. Trampade genom det höga gräset och fästingarnas paradis till en fin plats där vi hade suttit förut. Tydligen hade andra upptäckt den platsen av sopor att döma. Vi vände ryggen åt soporna, tittade åt annat håll och en stund var skogen så magisk som den borde vara.
Tio år sedan var det än rent på området. Ja, en cykel ligger under ett träd, inte i farbart skick längre, men den ger snarare tankar än ilska. Vem cyklade med den? Hade den blivit glömd eller stulen? Kanske bara bortslängt där nära ett gammalt torp, som inte heller har annat än trapporna kvar. Förr var det sällan sopor som anföll en. Om så, plockade man upp det, så sällsynt var det. Idag spelar skyltarna Naturreservat, eller Världsarv för den delen, ingen roll. Vad har hänt med människornas uppfattning om miljö och naturskydd? Har vi helt blivit alienerade från naturen? Har nedskräparna sopor och fimpar också hemma på golvet? Är vi bara lata och ouppfostrade? Den mystiske ”någon annan” får städa efter oss.
Allting är relativt. När jag ser på bilderna från senaste bombattacken i Irak med 120 döda, en moské som någon självmordsbombare tog sig an mitt i fredagsbönen eller raserade städer i Syrien som Kobane blir de sopor jag har sett obetydliga inslag i naturen. Eller, är det så? Att islams terror demolerar Mellanöstern, från bostäder till heliga platser, borde ge oss ytterligare incitament att bevara vår del världen för efterkommande. Långsökt kanske? Måste vi ha ansvar över vår miljö när andra helt tycks skita i sin? Undergången är ändå nära?
Naturen är ingen soptunna även om vissa personer och även vissa länder ser det som så. Så ta med dig dina sopor! Orkar du inte, håll dig hemma och skräpa där.
Jag har stuckit en gång från en restaurang utan att betala. Jag och min pojkvän – tja så mycket pojke var han kanske inte med sina 36 år, jag var 19 – hade tagit en drink på vår hemorts nya sommarrestaurang. Vi ville betala på en gång eftersom vi inte tänkte stanna. Räkningen dröjde. Han påpekade igen. Servitören nickade hövligt. Igen. Efter en timmes väntan gick vi ut. Han var en känd person så ingen anmälde oss. Han kunde bara betala nästa gång. Eller kanske ville de bjuda oss eftersom en kändis drar alltid mera folk till platsen?
Jag kom att tänka på den springnotan på några tior när jag såg exempel av större springnotor som politiker lämnar efter sig. Den som spar och är ordentlig har inget kvar. Jag tänkte på Grekland som ropar efter mera pengar, ungefär som alkoholist vill bara få den allra sista flaskan innan nyktert liv börjar och sedan en flaska till… Men Grekland var inte den enda som påminde om springnotan utan en nyhet i TV som inte var en nyhet utan sommarens utfyllnad när Tv n vill vara granskande, när de flesta är på semester. Häromdagen var en sekvens i TV nyheterna som skar sig i hjärtat på mig. Det var inte krig och halshuggning – sådant visar inte den statliga TV n, det kunde ju bli skrämmande och Gud bevars få oss att rösta på SD – utan det var bara en gammal kvinna som fraktades hem från sjukhuset i Norrköping.
Hon var färdigvårdad som det heter och skulle nu hem, för något boende fick hon inte. Hon låg orörlig på båren. Ambulansmännen lyfte henne så varsamt på sängen. Hon hade ett larm på den svullna armen. Jag är säker på att hon inte begrep vad det var. Ambulansmannen placerade toaletthöjningen på plats, men det hade föga betydelse för kvinnan kunde ändå inte gå upp själv. Kvinnans granne, nästan lika skruttig som kvinnan själv tog mot henne. Ingen hemtjänst på plats. Ambulansens hemtransport stod för omsorgen. Politikern yttrade sig om som vanligt att alla vill ju hem, det är det bästa. – Det är ju ingen som önskar att få bo på särskilt boende eller ett sjukhus, utan alla vill ju vara i sitt hem, förklarar Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköping.
Det ser ut att Norrköpings politiker har ingen gamling eller dement anhörig liggande i sängen helt hjälplös väntande på möjlighet att gå på toaletten. Politiker i Norrköping saknar empati och moral. De prioriterar annat. Må de beslutsfattare ruttna ensam hemma när den tiden kommer.
Vart tar alla pengar vägen, de pengar vi snällt lägger ut i form av skatt? Vi betalade in 1653 miljarder förra året.60 % är skatt på arbete som löneskatt och arbetsgivaravgifter. Kostnaden för hela den svenska äldrevården var 90 miljarder kronor. 1,3 miljarder kostar bara boenden för asylsökanden varav Bert Karlssons vinstjackpot är någonstans på 24 milj. i år. Nog är det drag under galoscherna på en gammal invandrarnegativ person.
Nu ska vi inte sätta grupper mot varandra men antalet gamlingar som bor i något boende och antalet asylsökande med anslutande anhöriga (per år räknat) närmar sig varandra. Så de börjar bli lika stora, dock inte lika starka grupper. För den ena gruppen säger man inte att platserna är slut utan raggar aktivt vidare, oavsett vad det kostar. Skräckexempel som 46 500 kronor för en bostad i månaden för en frisk invandrad person, medan den andra gruppen, våra gamla, får svaret att man varken har eller behöver få någon plats.
Anhöriga får ta stöten, vill de eller inte, om man har några. Det är normalt hyfs att vi ställer upp för våra anhöriga, det är en kärlekshandling, men heltidsvård är svårt att kombinera med eget arbete och självständigt liv. Vi har ju inbillat oss att samhället tar ett ansvar genom de skatter vi betalar in, skatter vilka ligger bland de högsta i världen. Vi är lurade. I TV fanns också en kvinna som tog hand om sin dementa make och tvingades nu ta till sig sin mor också eftersom det inte fanns plats för henne i ett äldreboende. Hon och brodern hade pendlat till modern dagligen men nu gick det inte längre. Modern var 94 men hade inga behov enligt kommunen.
Känns det inte som de äldre vårdbehövande städas undan på något sätt till osynligt skrymsle? Varför slösa resurser på dem? De ska ju dö snart. Samhället blir så mycket bättre och förståelsen för det multikulturella ökar när de äldre dör, som någon professor i Umeå sa. Jag får kräksmak i munnen.
Det är oftast kvinnor som tar hand om sina sjuka anhöriga. Det hörs inget från feminister för de är så upptagna med att gnälla om vem som bör stå högst på affischer eller hur man hatar den andra halvan av mänskligheten: män. Men, vi anhörigvårdare är tåliga personer, de flesta av oss säger inte ett pip om att en stor del av livet bara försvann, som eget arbete, fritidssysselsättningar eller besök hos barnbarn för att inte tala om nattsömn. De som vårdar, både inom hemtjänsten och hemma, är ju bara ganska lågt utbildade och lågt betalda kvinnor. Deras människovärde är säkert lägre än politikernas?
De gemensamma resurserna är begränsade till de skatter vi betalar in. Det är faktiskt grupper och behov mot varandra. Sporthallar mot skolan, invandrare mot de gamla, sjukvård mot kollektivtrafik, kultursatsningar mot anställda i daghem, renovering mot nybygge, servicehus mot ensamkommande barn, lönehöjning i hemtjänsten mot politikerlön. Det finns väldigt olika uppfattningar om vart våra pengar skall gå. Det finns många hål att fylla, att sätta mot varandra i den kommunala/statliga budgeten. Kanske inte just invandrare mot gamla men garanterat gamla vårdbehövande mot något nyare, synligare, glättigare. Redan nu strävar Staten efter att leva på framtida inkomster, som att åter råna pensionskassan och de bygger luftslott om Europas lägsta arbetslöshet – någon gång. Även de svenska hushållen är hårt skuldsatta, bland de värsta i världen. Att låna är guld, men att betala är knappt silver.
Blir vår ekonomi en springnota som våra barnbarn får betala? Kommer de att få tigga pengar för överlevnad, som Grekland? Varifrån i så fall?
Förra veckan har det drivits ren hatpropaganda mot kor i TV och tidningar. Kött – den största miljöboven! Stackars kor som fördärvar vår miljö! Men, jag hänger inte riktigt med. Jag trodde det var en helt annan sak som orsakade de största utsläppen, men icke. Många tror att flyg och bilar är de största orsakerna till global uppvärmning – och visst är de klimatvärstingar. Men faktum är att den globala kött- och mejeriproduktionen påverkar klimatet mer än vad bilar, flygplan, båtar och lastbilar gör – tillsammans! För att klara Sveriges klimatmål behöver de här utsläppen minska. (Naturskyddsföreningen)
Så det värsta är det vad vi äter, inte att vi flyger, inte att vi kör bil i onödan eller köper en alldeles ny fast den gamla dög än. Inga prylar, modekläder varje säsong, nya telefoner, någon kökspryl som står oanvänd, stora gräsklipparen, avskogning i Brasilien för bränsleproduktion, byggen av olika slag, giftiga ämnen, gruvor, krig, överbefolkning … nej, det värsta är maten, kött och mjölkprodukter, det vi äter. Det blev besvärligt. Alltså, vi måste sluta äta kött, kyckling och ost, mjölk, yoghurt, grädde och kvarg, smör, glass gjord av grädde, bakverk med smör, tårtor och bullar, maränger, fil, skinka på mackan, leverpastej, korv, köttbullar, spaghetti med köttfärssås, pizza… vad mer? Inget bacon och ägg till söndagsfrukost. Hur är det med odlad fisk? Ägg då? Tveksamt. Bara grönsaker odlade utan gödsel på grillen. Katten får jaga råttor och hunden, ja vad ska den leva av?
Den där färdiga skinkmackan en jäktad person köpte till lunch och fil med banan, som är en vanlig räddningsplanka inom vården när lunchen frös in, ska vi inte heller ha. Korvkiosken är nästan en kriminell inrättning. Mc Donalds, Max, och andra hamburgare ställen bör bara skämmas och slå igen. Alla fik då? Inga kakor. Ingen mjölk till kaffet, och ingen varm choklad till gubben när han fryser för det vore också en miljöfara. Inga kaffe latte! Bara espresso av kaffe odlad i något sydamerikanskt land av illa betalda arbetare utan kollektivavtal, fraktad hit och… lät det inte värre än korvkiosken i centrum som säljer lammkorv från orten?
Mjölk till barn? Så gammalmodigt. Rena tokerier.
Jakt vore förstås förbjudet eller hur blir det nu? Ska vi jaga ändå och begrava köttet? Älgar, hjortar, vildsvin i en massgrav? Eller borde vi öka vargbeståndet så biffarna som springer i skogen försvinner på naturlig väg?
Och sedan tänkte jag på smörgåsbordet på Finlandsbåten, då man bara okynnesäter! Eller bufféer på semesterorter. Men, det hamnar ju i andra länders syndalista, eller? Det blev besvärligt. Men miljöpartister och miljöfantaster äter väl bara bönor, kål och potatis? Men, grönsaker har faktiskt också ökat per person.Vi tar en titt på miljömarodörerna: korna, grisarna och alla andra köttbitar som hamnar till sist på vår tallrik.
Hur ser den svenska köttkonsumtionen ut? Vi är inte värst i världen, inte i EU heller. Men hälften av det vi äter är importerat och hamnar så på andra länders syndalista. Så fiffigt! För året 2014 var förbrukningen av kött i Sverige 87,3 kilo per person, men då är allt inräknar alltså även det som aldrig hamnar i affären och på din tallrik utan i sopor och det som din katt och hund äter. Direktkonsumtionen, alltså det du bär hem från affären var 50,6 kg kött, 22,3 kg charkvaror och 9,4 kg frysta kött produkter per person år 2013. Jag vet inte om älgar, ripor och annat man skjuter själv är med? I jämförelse med storförbrukarna ligger vi bra till.
Någon gång på 90talet började vi äta mer kött. Den årliga konsumtionen ökade med mer än 50 % under perioden 1990–2005. Vi blev helt enkelt rikare. Strömmingen och falukorven byttes ut mot biffar, kyckling och fläskfilé. Denna ökning beräknas ha medfört en utsläppsökning på 2,3 miljoner ton CO2 ekvivalenter för den angivna perioden. Det var tio år sedan, jag vet inte hur det ser ut exakt idag. Idag blir det ramaskri om skolan tänker minska köttet. Kön (killar mest) till hamburgerstället är lång när skolan nära mig har en vegetarisk dag. Kanske härstammar grönsaksratandet det från samlartiden då fel grönsak plockad från naturen ledde till döden?
Men konsumtionsökningen utgörs av importerade varor i takt med nedläggning av jordbruket i Sverige. Utsläppsökningen har därför inte varit synlig i den nationella statistiken eftersom denna inte omfattar utsläpp som uppstår på grund av import. Det får producenten stå för. Desto mindre vi producerar av allting, desto mer ser vi ut som goda miljövänner. Mjölken är inte längre en dagligvara. Tidvis får vi höra att mjölken leder till olika sjukdomar i stället starka ben. Hur ser det ut med mjölkproduktionen? Mjölkbönder är snart en rar företeelse. 1995 hade vi 17 700 mjölkbönder och till 2014 hade 13 300 bönder lagt av, kvar 4400. År 1983 fanns 661 00 mjölkkor. 2014 hade antalet sjunkit till 344 300. Det innebär halvering på 30 år. Det är inte lönt att vara mjölkbonde. Delvis beror det på att produktionen per ko har ökat, men också på våra förändrade vanor. Vi dricker ungefär lika mycket läsk som mjölk, ca 87 liter per person/år. Att vara mjölkbonde idag kräver stora investeringar och stora besättningar för att gå ihop. Arla importerar en del mjölk, det är billigare. De svartvita kor du ser i reklam är bara kamouflage. De äter inte gräs på svenska sommarängar.
Frågan är om och hur behåller vi lantbruk och svensk mat.
År 2006 visade en FAO-rapport att 18 % av de globala växthusgasutsläppen orsakas av djurhållning. Och resten då? Jag tror att miljön handlar om större saker än kor. Är inte vi människor den största miljöfaran? Är det inte vi som använder jordens resurser, skitar ner och, ja, äter? Det är inte kons fel att den hamnar på grillen. Människor ökar i antal, hela tiden, medan andra däggdjur riskerar till och med utrotning. 1950 var världens befolkning 2520 miljoner och nu är vi 7325 miljoner människor – kanske fler för vi har inte räknat varenda människa – och det tickar på. I Sverige är vi snart 10 miljoner. I början av -60 talet var vår befolkning 7,5 miljoner, det var då jag vandrade in. Den mesta ökningen i Sverige beror just på invandring. Att födas och dö tar ungefär ut varandra än så länge.
Finns det en gräns på vad vår planet tål? Svaret borde vara självklart men varför är vi så obenägna att ta tag i problemen? Vissa slår sönder hela samhällen med vapen och sprängmedel. I stället att hacka på kor bör miljömedvetenhet riktas mot att hitta metoder som bekämpar krig och förstörelse och använda resurserna till bättre nytta än militära ändamål. Överbefolkning är ett faktum, eftersom alla inte kan äta sig mätta. Läskunnighet och tillgång till preventivmedel borde prioriteras. Kvinnor som blir utbildade föder färre barn. Afrikas befolkning ökar mest, man räknar en fördubbling till 2050 och detta trots fattigdom och krig. Även vi i Sverige belönar stora familjer genom flerbarnstillägg.
Sluta alla krig? Sluta förbruka onödiga varor? Minska barnafödsel? Politikerna börjar tänka i minst 20års perioder? Omöjligt? Ja, vi kommer att gå under på ett eller annat sätt. Det enda vi kan förändra är vårt eget personliga sätt att leva. Och undvika hysteriska utrop.
20/6 var den internationella flyktingdagen. UNHCR har skickat ut en vacker och kuslig broschyr för att tigga mer pengar från oss. 60 miljoner människor är på flykt i världen – säkert räknad i underkant för inga miljöflyktingar ser ut att vara med utan bara flykt orsakad av terrorgäng, politisk och religiöst våld. Det är den största flyktingströmmen sedan andra världskriget. Antalet motsvarar hela Italiens befolkning. Världen är i katastrofläge.
Flera muslimska länder med pågående krig/terrorverksamhet som Syrien, Irak och Nigeria får hjälp från UNHCR för att överleva. Det finns andra länder där UNHCR inte kan bedriva någon aktivitet alls som Libyen, landet vi var med och satte i kaos. Ukraina, kramad alltför hårt av den ryska björnen, har nu 1,1 milj. flyktingar inom landet och 650 000 i grannländer. Vintras fick de hjälp med varma kläder. Detta är bara några exempel av länder vilka behöver hjälp eftersom krig och terror har slagit sönder landet och möjligheten att försörja sig.
USA har haft sina fingrar i flera krisländer och nu försöker den tidigare utrikesministern som varit med och orsakat kaos bland annat i Libyen bli president. Undrar vad fru Clinton kan åstadkomma nästa gång – om hon får makten? Det blir en rysare. Det finns dock många spelare i krigsspelet. Vapentillverkarna har guldår. Putin skall satsa mer på krigsmateriel, andra kommer att följa efter
Sverige är en humanitär stormakt som tar mot ett stort antal flyktingar årligen i jämförelse med andra i EU, dock utan fungerande integration. Flyktingar har blivit en industri öppen för smarta lyckosökare och bedragare. Flyktingmottagning här hemma gör folk till miljonärer men integration uteblir. Vårt samhälle förändras och det ser inte ut att vi utvecklas till något bättre.
Jag vill ha en plan och en siffra, ett tak, en kvot, alltså beslut om volymen för flyktingmottagande. Hur många skall vi ta mot de närmaste fem åren? Och när antalet är bestämt så börjar byggandet och planering för att kunna ta mot dessa människor på ett bra sätt. Det innebär inte Kaplanslum eller tillfälliga boenden på en camping eller gamla nedlagda vårdhem, utan riktiga bostäder, infrastruktur, två Gävle behövs just nu, svenskundervisning, lärare, yrkesutbildning, sjukvård, hälsokontroll, arbetsplatser … man kan inte släppa in hundratusen behövande människor per år och sedan deras anhöriga och tro att marknaden med Bert Karlsson i spetsen löser det. AF? Låt mig skratta.
Har vi råd med detta utan att skatten kryper upp mot 65 % vilket någon miljöpartist tyckte var en lämplig gräns? 65 %! Jag hör redan hur väsklocken smäller. Staten skall inte råna oss för att vara god utåt. Den som vill kan alltid bidra mer till UNHCR eller annan lämplig organisation. Eller kanske göra något själv som en bekant, SÄPO kille, brunnsborrare från början, sålde rubbet och åkte till Afrika och började borra eller en annan som åkte med tiotal trampsymaskiner och startade en systuga.(Bilden är från Wikimedia och är inte den systugan) Jag har bara jobbat på en svindyr biståndsprojekt så jag kan inte skryta.
Det finns andra frågor än volymen som bör diskuteras. Hur väljer vi de som skall bosätta sig i Sverige? Får vi välja och prioritera till ex kristna i framför muslimer? Borde inte Saudiarabien hjälpa sina trosfränder i stället att bygga en mur på gränsen? Får vi ställa krav så anpassning underlättas, som att alla skall gå på svenskundervisning? Bör invandrare assimileras eller vi integreras eller kommer vi att leva i parallellsamhällen? Idag har vi segregerade områden där språket är inte svenska och andra regler, även ”lagar” än de svenska styr. Hur skall mottagning ske utan fantasibelopp? Ensamkommande ”barn” kostar snart som försvaret läste jag någonstans. Om så, är någonting galet. Skall det finnas krav som att kunna svenska för att få medborgarskap? Bör man försörja sig själv även om jobbet inte var vad man drömde om? Det sistnämnda gäller nog en del svenskar också.
Eller ska vi låta vårt sociala omhändertagande och skattefinansierade ersättningar, det vi har byggt upp under årtionden, bara rasa sakta på grund av brist på medel? Det är också ett val.
SD slår nya rekord. De flåsar i hälarna på S och M i senaste Sentiomätning. Kanske är SD redan det största partiet för folk är tyst om sin åsikt? Smygrasister, ni vet. Är inte det en larmklocka om att Regeringen – varken den nuvarande eller föregående – inte har tagit folkets frågor på allvar? Invandring är den viktigaste frågan idag, till och med viktigare än skolan. (Jag tror att vi nästan har gett upp med skolan. Även Vietnam slog oss rejält i senaste PISA för 15 åringar i matte.) Svensk politik är blockerad av invandring, islam och vänstermedian, det manifesterades med DÖ.
Vad händer om SD blir största partiet i ett val? En ny politisk DÖ med nytt dödläge? Ny, större sandlåda?
När och vem säger: Vi måste ta itu med invandringsfrågan och vara tydliga. Hur många får komma in och vad det får kosta och hur en integration sker, för, det är vad folket önskar ha beslut om. Vi skall ta vår del av världens behov men det får inte leda till att landet Sverige splittras och går mentalt och ekonomiskt under. Det mobbas alldeles tillräckligt oliktänkande redan nu, vi måste sluta med det och lyssna på oron i stället.
Det handlar inte om att vi tycker illa om andra människor. Det handlar om att vi vill ha bättre planering. Vi vill behålla det som är bra i Sverige.
Vill vi öppna gränsen helt och avskaffa nationen Sverige bör det gå med den vanliga vägen, ändring i Grundlagen genom Riksdagsbeslut och två val.
Skräddare i Tchad foto av Mark Knobil, Pittsburg, USA, 2005, Wikimedia
