Etikettarkiv: jämlikhet

Nog med barn i denna Värld?

Utvalda

Publicerat av

Varför vill inte kvinnor ha barn, undrar även Statsministern. Ser vi inte längre barn som livets mening? Är barn bara ett val som allt annat?

Att ta hand om barn är ett livslångt åtagande. Alltid förälder även om barnen har flyttat hemifrån. Förälder– barn konstellationen är ett ansvar, i början ensidig, sedan ansvar om varandra. Blod tjockare än vatten brukade man säga. När barnet är litet får förälder  avstå från en del egna önskemål. Om föräldraskapet har fungerat brukar barnen i sin tur ge tillbaka i form av hjälp och omsorg.

Men det är inte alltid så. Barn och föräldrar kan bli en besvikelse också. 

I Sverige strävar politiker efter jämlikhet mellan män och kvinnor. Vilken fantasi. Så länge kvinnor föder barn finns inte den fullkomliga jämlikheten vi eftersträvar. Vi borde nöja oss med lika värde.

I åratals har kvinnor fått höra att lönearbete gör dem jämlika. Ha ett jobb, heltid helst, det är viktigast. Om paret får barn skall kvinnan snabbt tillbaka till jobbet. Jämlikhet är exakt delning av föräldradagar. Som en vänsterpolitiker (man) sa: man kan pumpa mjölk på jobbet. Män som är föräldralediga hyllas av politiker som jämlika, men inte mamman.

Symbios och sånt är totalt gammalmodigt. Att graviditet i sig skulle påverka kvinnor mer än män ses som ojämlik trams. Jag som påstod under mina föreläsningar att graviditet är 18 månader, nio innanför kroppen och nio utanför. Jag  borde ha förbjudits att föreläsa. Sådant ojämlikt  påstående! Ändå instämde hela auditoriet, även männen.

Snart skall daghem ta över det lilla barnet. Tänk dig att lämna ett barn, som inte än pratar, kanske bara några ord och inte kan säga hur den mår annat än med gråt, till okända människor i ett daghem du som  förälder inget vet om.

Skandalerna har inte heller uteblivit. Kriminella, pedofiler och icke svensktalande har ibland anställts. Daghem har också varit sparmedel för Kommunens ekonomi. Kan man dra in något för barn och gamla gör man det, men kallar det för någonting annat. Min kommun vill stänga de små daghemmen. En stor drar mindre personal.

Det finns fina daghem men hur vet du det – egentligen –  innan ditt barn har varit där en längre tid?

Idag ser inte kvinnor det så lockande längre att föda barn till daghem.

Om vi går längre bakåt än till daghemsporten finns mödravård och förlossning som inte riktigt motsvarar kvinnors önskan. Mödravårdskontrollerna är för få för att hinna upptäcka extra behov hos blivande mödrar/familjer. Alla är inte perfekta superglada spiknyktra kvinnor från den dagen de planerade att få barn eller det kanske bara blev så. Eftersom kvinnor skall leva som män, det är måttet, gör en del det. Hur? Tänk efter lite.

Sedan försöker den blivande mamman få plats på förlossningen någonstans. Det finns alternativ i storstäder men bor du på glesbygd, från Dalälven till norra gränsen, är du glömd som födande kvinna. Det finns dock ”föda i bilen” kurser. Jag är säker på att intresset för ett barn till har efter sådan upplevelse krympt till noll. Förlossningsskador var nästan okänt begrepp förr. Nu i den rena ”drive  in system” stressas den födande kvinnan. Kanske därför kvinnors underliv får skador?

Ingen anser gravida och spädbarnsmödrar som något speciellt vi bör värna om. Graviditet är ju bara naturligt, se på djuren.

Små barn är inte viktigare än heltidsjobb. Att ta hand om och fostra barn är litet sidojobb som sker under några timmar mellan daghem, jobbet, affären, matlagning och annat hushållsjobb och tid med nödvändighetsartikeln: mobilen. Ve om ungen inte sover, hur ska föräldrar  då orka gå upp klockan 6.30 och rycka upp det motsträviga barnet till dagis.

Idag väljer kvinnor sina liv. De har preventivmedel och fri abort. De har modeller i verkligheten och speciellt på Internet. De yngre kvinnorna vill vara vackra, unga, ha pengar att spendera. Många vill ha ett jobb där de gör karriär, blir något eller i alla fall syns. helst på Internet. Många kvinnor ser sitt liv ur sin egen vinkel, inte pappa Statens. De ser sina trötta föräldrar, som har fyllt sin plikt att både arbeta och ha barn.

Dagens unga kvinnor vill inte dit. De har valmöjlighet. Kanske ångrar de sig senare men fruktsamhet är begränsad, inte evig.

Dessutom skrämmer politikerna oss alla om framtiden. Klimatet hotar oss. Det brinnande helvetet alla kommande barn får uppleva, eller var det en ny istid. Vem vill få barn till den Världen? Är det inte bra att kvinnor föder färre barn så Klimatet blir bättre? Är  inte Klimatet det viktigaste vi har att ta hand om? Det har låtit så i flera år.  Är inte de barnlösa kvinnorna och männen rena miljöhjältar! Många ledande politiker nu eller strax bakåt har inte heller barn. Är de inte modeller för andra?

No Kids, No Problem.

Den som inte har barn behöver inte tänka: hur Världen ser ut när mitt barn är, säg 10, 20, 30 år…

Hur många krig pågår just nu? Atombomb nästa? Den krigshysteri och verkliga krig som pågår gör inte kvinnor villigare att föda barn. Ingen tycks få stopp på krig. Alla ropar efter mera vapen. Föd flera barn då till kommande krig?

Varför skulle vi?

Och då har jag inte än tagit upp mäns del i det hela. Bara en sak, det sägs att spermier är färre och av sämre kvalité idag hos västerländska män, mindre chans att bli gravid helt enkelt. Vad det beror på kan vi gissa, miljögifter kanske?  De som söker hjälp för barnlöshet får köa.

Hälften av gifta förhållanden spricker, fler av sambor. Bara kärlek är inget att bygga på varken för män eller kvinnor. De sistnämnda står ofta ensamma med ungarna och inser att inte pengarna eller tiden  räcker till dem själva, knappt bara för barnen. Ingen lockande framtid precis.

Det är också en trend av egoism. Jag vill ha allt nu. Barn är ett hinder till eget liv. Dock saknar inte Världen barn. En del av dem ligger i ruiner efter bombningar, inte var de värda ett liv.

Samhällen får anpassa sig. Söka efter kvalité i stället mängd. Och till sist dör den västerländska civilisationen ut av egen kraft som alla andra civilisationer har gjort. Inte på grund av barnbrist utan att Samhällen rasar samman av sin egen tyngd.

Hur då? Tänk efter. Det finns många möjligheter. Läs gärna:

The lifespans of ancient civilisations:

https://www.bbc.com/future/article/20190218-the-lifespans-of-ancient-civilisations-compared

Tidigare i ämnet:

Föda barn? Varför då?

Om du klickar i ordmolnet på Barn hittar du alla barnartiklarna.

Statsministerns inlägg:

https://www.svd.se/a/938Q3q/ulf-kristersson-varfor-fods-sa-fa-barn-i-sverige

PS. Chinese grass roots government workers, who spent decades imposing strict birth control policies, are now calling up women in their neighbourhoods to urge them to get pregnant amid China’s demographic crisis.

Från South China Morning Post 28 Oct 2024

PS2 om att ha barn eller inte i England: https://www.bbc.com/news/articles/c4g7x5kl5l8o

Föda barn? Varför då?

Utvalda

Publicerat av

En känd fd politiker avskydde pappaledigheten. Det var hemskt, men gulligt. Han kände sig intellektuellt utarmad. Undrar hur barnet mår när den lidande pappan sände så negativa signaler? Vad tänker mamman? Kanske kan barnet ge igen för Internet glömmer inte. När pappan är gammal och behöver hjälp kan barnet säga: det är så intellektuellt utarmande att hjälpa dig gamla pappsen. Ring någon annan.

Har vi fäder vilka blir utarmade av barn ska vi kvinnor nog satsa mer på oss själva och mindre på barn och män. Det är kanske helt rätt att födelsetalen sjunker i de mest utvecklade länderna? Och att ropa efter aborträtt även när kvinnor redan har det. Min kropp. Mina rättigheter. Män ingår inte i den ekvationen. En ynka spermie!

Abort, en ny me too?

I den västerländska kulturkretsen går födelsetalen rejält ner. Vi har anpassat barnafödande i stort efter ekonomin. Likaså i Kina och Korea. Ja, i alla länder minskar födelsetalen utom i Afrika och några muslimska länder där innevånare redan kämpar med försörjning samt ofta krig. Niger, Kongo, Mali, Tanzania är bland de länder där befolkningen ökar.

Sydkorea har idag Världens lägsta födelsetal.  Det är svårt att hitta en man som delar allt (och det går ju faktiskt inte att dela allt). Jobb och karriär samt trevliga hobbyers är just trevligare än moderskap. Dyrt att ha barn med.

Kinas födelsetal är också på botten samtidigt som dödstalen var extrema under covid. Nu mera tilläts det tre barn men få nappar på det. Arbetslösheten bland unga är hög, det är dagens fråga i den kinesiska kongressen.

Det är i och för sig inte brist på folk i Världen men lusten att ändra Samhällen radikalt genom invandring är betydligt mindre i Asien än här. Spåren förskräcker.

Alldeles nyss skrek de styrande om risken för överbefolkning. Idag gapar de om att vi människor förstör Klimatet, vi till och med andas för mycket. Och nästa virus som tar död på oss och sänker sjukvården kommer nog snart. Vem vill föda barn till den Världen där hoten ligger på hela tiden från det ena skrämmande möjligheten till den andra.

Så, varför vill kvinnor inte ha barn? Någon undersökning sa att 4 av 10 var oroliga för klimatet och ville inte drabba sina barn med det helvetet. Att hitta rätt man var också svårt. Kanske lika svårt att hitta rätt kvinna? Det är valet karriär och pengar eller barn? Världsbanken säger att inget land ger kvinnor samma möjligheter i arbetsmarknaden än för män. Samma möjligheter existerar aldrig. Varför kan vi inte få allt i tur och ordning, inte precis samtidigt?

Problem med för få barn uppstår när det blir obalans mellan de gamla och de som än arbetar och betalar högre skatt och håller Samhället igång. Vem ska ta hand om de äldre utan anhöriga och i vård som inte går att bemanna? Robotar? Samtidigt är nedgång av födelsetalen precis det klimatentusiasterna – de rika som styr – vill ha. Inga människor. Naturen kan återställa sig till det ursprungliga, vad det nu är.

När länder med uppenbara problem fortsätter ha höga födelsetal innebär det övervägande manlig invandring till västländer – ett tag till i alla fall. Män söker bättre liv. Inte sliter de hemma som gamla svenska män gjorde. Kvar blir kvinnor, barn och gamla. I Sverige finns redan överskott av yngre män genom invandring, som Kina men där tack vare ettbarnspolitik. Då blir det svårare att gifta sig, kvinnor blir kräsna. Har du inget att erbjuda, så…. Känns som ett obehagligt Samhälle.

Flera årtionden har olika länder, speciellt Sverige, jagat kvinnor i barnafödande ålder. Kvinnor skall arbeta och betala skatt och råkar de få barn skall modern helst lämna barnet ifrån sig så fort som möjligt för att arbeta igen och betala skatt. Det finns ingen ära i att bli mor. Om fadern är pappaledig är det beundransvärt. Om modern tar hand om babyn är det förtryckande. Statens jämlikhetstanke finns under barnets första år, sedan spelar det ingen roll. Om problem med barn uppdagas senare skäller man bara på bristerna i Samhället som inga fritidsgårdar eller utebliven rätt hjälp från Samhällets städgummor; socialtjänsten.

Redan vården av den gravida skall vara minsta möjliga. Barn kan man föda i bilar om mamman var så dum att hon hade bosatt sig på landsbygden. Helst ska mor och barn ut från sjukhuset sex timmar efter förlossning. Alla mår ju bäst hemma. Stör inte sjukvården.

Har du nu varit en mönstermedborgare och delat föräldraledigheten med fadern eller någon annan samt skitit i att amma för länge kan barnet gå till daghem vid ca ett år och du till jobbet. Du lämnar då ett barn som knappt kan gå, inte äta själv, inte gå på toan själv, inte prata och säga dig hur allt är annat än med gråt, för att vårdas av kanske outbildad personal, mest kvinnor, du inget vet om för att du ska tjäna pengar och betala skatt. Fy på dig ojämlika kvinna som stannar hemma för länge och inte bidrar!

När kvällen kommer och barnet har gråtit sig till sömns undrar du: var det så här att vara mamma.

Dina medsystrar skriker efter rätten till abort i Grundlagen fast vi redan har fri abort. Frankrike ligger före. Jag vet inte om någon gräns, till vilken vecka, är utsedd. Kan det bli gränslöst som i vissa amerikanska stater? Du aborterar in till förlossning.

Ingen skriker efter bättre preventivmedel. Ingen ropar om rätten att vara en mor, eller far. Ingen undrar vad är bäst för barnen. Resultat ser vi dock. Tiden visar alltid vad som gick fel.

I Alabama har liv klassats till gränsen på det extrema. Frysta embryon som har sparats för senare bruk klassas som barn. Du kan spara ägg till exempel före cancerbehandling för att ändå kunna få barn senare. De som har svårt att få barn kan sjukvården hjälpa i provrör och inplantering till livmodern. Men nu klassas embryon som barn. Vilket innebär straffrättsligt ansvar. Tappa ett ägg blir till gränsen på mord. All verksamhet avbröts i Alabama. Vem näst?

#In its majority opinion, the court ruled they should, noting Alabama residents voted in 2018 to amend the Constitution to include protections for unborn life. Whether that unborn life is physically in or out of a uterus shouldn’t matter, it said. # (Fox news February 20, 2024)

När börjar livet undrar jag. I princip vet vi men praktik blir allt svårare hela tiden.

Kanske moderskap är bara som en skugga av sitt forna värde?

Abort i Grundlagen?

https://ourworldindata.org/grapher/children-born-per-woman?time=20222023 to 0.72.

Obetalt arbete del 2.

Utvalda

Publicerat av

Allting går igen. Länge sedan när jag var ”hemmafru” med tre barn prenumererade jag en damtidning. Jag lagade flera av recepten. Mode hade jag inte råd med men jag stickade ibland en tröja enligt deras beskrivning. Jag fick in några få artiklar också. En gång fanns det en bilaga om familjens tidsanvändning. Tidningen skulle de göra en artikel om det med statistik och se hur rättvis var arbetsfördelningen i de svenska familjerna.

Jag började fylla i den. Jag minns inte hur den var upplagd, dock inte per minut som SCBs senaste. (förra inlägg) Jag fick en del kryss på ”kvinnogörat”. Jag var ju hemma och tog hand om barnen och hushållet. Min make gjorde frukost på söndagar och kokade kaffe men han la ofta barnen på kvällarna medan jag diskade och städade undan. Skulle han göra hushållsarbete också fick han ingen tid med barnen. Han arbetade ibland även på helgerna eftersom han var anställd i ett forskningslaboratorie och proverna väntade inte till måndag.

När jag hann till blankettens slut insåg jag att den var värdelös. Det fanns inga frågor lönearbete, om vem drog in pengarna till hushållet. Inte heller om arbetsresor vilka i hans fall tog två timmar om dagen, om kollektivtrafiken fungerade. Jag hade också ett litet extraknäck samt – trots barnen – lyckades läsa på heltid i Universitet genom att byta barn med en annan mamma två gånger i veckan, en som också studerade, men det räknades inte med. Bara det som ofta kallas kvinnogöra.

Så jag deltog inte. När artikeln och statistik till det kom visade det sig att män var lata monster som knappt gjorde någonting av hemarbete i sina familjer. De stackars förtryckta kvinnorna

Tiden var ett slags brytningstid. Det var i skarven av 60 och 70 talet då kvinnor började gå ut till arbetsmarknaden i stor skala, till äldreomsorg, sjukvård, daghem, affärer. kontor… Omsorgsarbeten exploderade i Sverige. Daghem byggdes. Äldreboenden likaså. Affärsbeståndet ökade. Kvinnorna skulle ut ur hemmen. Kraven på att Samhället tog hand om mer av våra liv praktiskt och även ekonomiskt ökade.

Det var inte så att kvinnorna inte hade arbetat tidigare. Men många stannade hemma när barnen kom, även de väl utbildade. När barnen började skolan gick flera av kvinnorna tillbaka till arbete. Så även jag.

Bara en av de då småbarnsmammor jag kände då blev varaktigt hemmafru. Alla andra återgick till arbetslivet tre till åtta år efter sista barnet.  Vi var femtontal familjer som umgicks under småbarnsåren. OK, vi var alla högutbildade.

!975 ålades Kommunerna att ansvara för förskola till alla sexåringar.  Många kommuner hade det redan. Men de privata lekskolorna var många. Mina barn gick på Mulle, skridskoskola, musikskola, balett, målarskola och själv hade jag skidskola för barn samt pysselgrupp inför helger som Lucia, Jul och Påsk. Nog var barnen aktiverade i en grupp.

Det obetalda arbetet då, det jag kallade liv i förra inlägget? Det borde vara så att båda, mannen och kvinnan eller vilken konstellation det nu är, kan sköta det nödvändiga i hushållet, barn, räkningarna och små reparationer och sådant. Inte bilen för även flertal av männen lämnar det till service och däckbyte. Men sedan gör den som är bäst på saken oftast jobbet. Finns ingen anledning att den partnern som är usel på att laga mat står för det varje dag, men denne ska kunna göra det. Och så vidare. Om någon blir sjuk skall inte den andra stå hjälplös. Barnen gör sin del beroende på åldern. En tolv år gammalt barn ska kunna laga enkel middag till familjen. Så klart städar barnen sina rum med hjälp beroende på åldern.

Att lära barnen ta hand om sig och hemmet är ett av de viktigaste vi kan lära barnen. Få har råd med pigor som gör det.

En man kan inte föda barn eller amma. Trots alla påståenden att vem som helst kan välja vilken av de massor av kön vi har är det bara lögn. Men den ekonomiska pensionsförlusten av barnaåren för familjen finns några alternativ för.

Först Staten:

Den förälder som tjänar minst får extra pengar till sin allmänna pension under barnets fyra första år. Det gäller oavsett föräldraledighet och hur den fördelas. Det kallas pensionsrätt för barnår och beräknas automatiskt och syns i orange kuvert för aktuellt inkomstår. Det är inget du själv behöver ansöka om. Det är inga stora summor men ett tillskott.

Sedan din partner:

Om ni är gifta eller registrerade partners så kan partnern kompensera genom att föra över sina framtida premiepensionsrätter till den som förlorar på att vara föräldraledig eller som jobbar deltid en längre period.

Det maximala du kan få som föräldrapenning är 33 480 kr i månaden men då måste du ha tjänat 525 000 kronor i året vilket kvinnor inom offentlig omsorg sällan gör.

Män är också föräldralediga. Om inga barn vore i dagis före tre års ålder skulle två barn innebära max tre års bortovaro från 40 – 45 års arbetsliv jämt delat. Är det verkligen för mycket! Och – hur tror du pensionssystemet är om 40 år? Jag tror att det statliga har helt kollapsat när fler och fler aldrig arbetar sina 40 – 50 år, om alls. Det är jobbigt och svårt att leva hela livet som en pensionsplanering.

Kanske borde vi acceptera att män och kvinnor är även olika. Kvinnor föder barn. Det har vissa konsekvenser. Kvinnor söker ofta till omsorgsarbeten fast andra utbildningar och arbete finns. Män är i regel starkare och gör tyngre arbeten. Sedan finns det kvinnor och män som har brutit traditionella mönster årtionden sedan. Som min mor, en av de första kvinnliga tegelbärarna på bygget. Det känns som förakt för de av traditionen kvinnoarbete när det anses ojämlikt med kvinnor som   undersköterskor men inte som lastbilschaufförer.

I den ideala Världen är vi alla kopior av varandra med ett chip som har programmerat oss till exakt likvärdiga göranden. Barn produceras i konstgjorda livmödrar och fostras kollektivt så ingen kan glänsa över de andra. Så uppför mänskligheten men det sista stadiet var förbanne mig jämlikt!

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda.

PS. Det är ju beslutat av Regeringen vilken summa är den lägsta lönen för drägligt liv. Det är 27 360 kronor i månaden. Summan du måste tjäna per månad för att godkännas som arbetskraftsinvandrare. Bra. Inte ska vi ha gästarbetare med svältlöner. Dessutom finns det hundratusentals arbetslösa som kan ta de lite enklare jobben. Kommuner är usla arbetsgivare. Om jag har räknat rätt har 46 Kommuner sämre lön inom äldreomsorgen än 27 360 kronor. Jag förväntar mig att de lyfter lönen automatiskt.

Bild: Ett viktigt manligt arbete i vår familj är att öppna skumpan på födelsedags utflykt eller andra tillfällen.

Obetalt arbete? Del 1.

Utvalda

Publicerat av

Statistikmyndigheten SCB har åter undersökt obetald hem- och omsorgsarbete i åldrarna 18–84 år. Undersökningen är koncentrerat till det obetalda hem- och omsorgsarbete snarare än att täcka in dygnets alla aktiviteter och timmar. Tidsstudien vände sig till personer i åldrarna 18–84 år, 18 000 personer, alltså inte bara par med barn.

Undersökningen visar att kvinnor använder mer tid till barn och hushållsarbete än män. I sin tur använder män mer tid för underhåll, bil, lönearbete och ekonomi. Kvinnor tar hand om sällskapsdjur fler minuter än män. Kvinnor shoppar mer andra saker än dagligvaror. Men både män och kvinnor använder lika mycket tid för att handla just dagligvaror.

Som resultat ser media att jämlikhet går i myrsteg. Stackars kvinnor. Hur pressen presenterar utredningar av tidsanvändning visar att de ”kvinnliga” sysslorna är sämre värderade. Annas vore det inte synd om kvinnor. Speciellt vård av barn är något som kvinnor klankas för. Kvinnor borde styra stora företag i stället. Jag tycker det är ganska naturligt att kvinnor använder något mer tid för spädbarn de fött än männen gör. Kvinnor kanske ammar också. Jag vågar påstå att kvinnor är ofta närmare sina små barn än män. Det är ingen diskvalificering av fäder, bara att livet är konstruerat så i de flesta fall. En graviditet går inte utan spår. Sedan växer barnen snabbt.

Varför skulle lönearbete och serva bilen vara mer jämlikt än att ta hand om barnen?

Det lyser alltid förakt mot detta ”obetalda” arbete. Det är inget arbete att ta hand om sitt och sina barns behov, laga mat, städa och tvätta. Det är det som är livet. Bland annat. Men vi har gjort det till ett hinder och pengafråga. Tänk på din pension fråga.

Vad är obetalt arbete? Klappa katten? Nog har många utfört obetalt jobb i yrkeslivet. Att stanna kvar på arbetet när något akut händer, det har jag gjort flera gånger. Att åka in på Juldagen när förlossningen hade fått in en icke tidigare känd påtänd mor och lika påtänt barn. Inte fick jag betalt för det. Ersätta någon vid sjukdom. Hur många kvinnor har ryckt in i äldreboenden och gjort det personalen inte hinner som att duscha eller mata sin gamla mor? Kassörskan på min närmaste affär bakar bullar för demensboendet där hennes mor är. Annas får de boende bara torra kex. Hur många tusen personer tar hand om sina män, fruar eller andra anhöriga vilka borde ha fått plats i ett boende? Mer… Det är obetalt arbete eftersom det är planerat att göras av en kommunal anställd med lön. Det offentliga obetalda arbetet ses ofta som liten bisyssla för kvinnor men det är bara vanskött service som folk redan har betalt genom skatt.

Jag menar förstås inte att vi skall sluta all ”gratisarbete” och ta hand om varandra i lagom mängd. Men lät inte arbetsplatser lita på att du gör allt som inte hinns, som vanligt.

Du som läser har säkert flera exempel av gratisarbete. Men ditt liv är inte gratisarbete och inte heller det som håller dig i liv som matlagning och ta hand om dig själv. Inte omsorg och vård av dina barn. Det är livet. Hur allt organiseras tidsmässigt i en familj kan vara en besvärlig fråga idag när pengar styr mycket av vår tillvaro. Men vad var och en värdesätter mest i livet kan inte kallas obetalt arbete även om det vore att stå vid spisen med barnen hängande runt och partnern i arbete.

Nej, vi blir aldrig jämlika, men vi borde vara lika värda oavsett hur vi styr livet. Kanske studien borde ha hetat något mer passande?

Bild överst: Dick (dog 2018) en jämställd man bakar biskvier. Nederst från Linda: Buse, väldigt klappad katt, älskar lådor.

Läs utredningen på:
https://www.scb.se/contentassets/4e98132b0b784a01b6e4762e909a6fa2/le0103_2021a01_br_lebr2202.pdf