Jag har sett en fördel i att bli gammal och pensionär. Jag behöver inte stiga upp tidigt, utan när jag vill.
Jag har alltid hatat tidiga morgnar, Mitt huvud sover, hjärnan vägrar före klockan 11. När andra kroknade på jobbet efter 14 var jag i gång nästan som bäst. Jag fördelade patienterna efter visst missbruksmönster. Alkoholister på morgonen, sedan bland- amfetaminmissbrukare och heroinister på eftermiddag. Hasch brukare fick komma när de kom på att komma. Jag gav dem 2 tider om dagen och kanske kom de mittemellan dessa. Ett tag i alla fall. Som sagt, jag hatar tidiga morgnar. Föreläste helst på eftermiddag men ofta är alla andra morgonpigga så jag försökte ta hänsyn till det. Nu fördelar jag tiden som jag vill. Utom hos dotter och barnbarn ifall det är en skoldag,
Visst är det en fördel att styra sin tid men för mycket tid kan också göra en till slö som slösar med tid.
Just nu är jag i Barcelona med ett av mina barnbarn och har sett en fördel jag aldrig haft i Sverige. När jag stiger in i tåget i metro kliver folk genast upp och erbjuder sittplats. Jag försöker säga nej tack för de som arbetar har nog mer behov av plats än jag. Men det går inte så bra. Varje gång är det fler som stiger upp. Det har aldrig hänt mig förr utöver i Kina där hela bussen steg upp för oss och folk visste inte vad de skulle göra. Det var innan turismen. Vi smet ut utan vår obligatoriska guide, han var djupt orolig och förnärmad.
Är spanjorerna mer observanta? Är de mer hövliga mot äldre? Ser de oss gamla som någon i extra behov av en plats, en som kanske faller annars omkull? Räknar de större värde i att bli gammal?
Nej, det hade inget med turism att göra, inte skiljer jag mig från andra gamlingar på något sätt utåt. Tror jag.
Själv stiger jag genast upp för en gravid kvinna om det är fullt i tåg eller buss. Samt för de med käpp och rollator. Många har sina väskor på platsen bredvid. Trötta väskor som inte ger en plats åt någon. Inte stiger ynglingarna upp för gamla heller, de har ibland sina trötta fötter på bänken mittemot Det är nog flera av oss lite äldre som i stället stiger upp för varandra och erbjuder vår sittplats.
Hur vi uppför oss mot varandra i Samhället i olika vardagliga situationer är kanske bara en till sak som förändras och inte alltid till det bättre.
En grupp barn har stämt Staten för att de gör för lite för Klimatet. Likadana stämningar sker i andra länder.
December 2019 skrev jag:
Om du tror att klimatet orsakar vår undergång inom 10 år vad tänker du själv avstå från för att hindra katastrofen? Jag hejar på oss gamla. Vi är de verkliga klimataktivisterna fast vi är oftast tysta och skäller inte ut folk offentligt som unga gör.
Vi ska ju dö
snart.
När flera gamla ska lämna jordelivet i snar framtid blir resurserna bättre fördelare. Eller? Om vår del av konsumtionen (lite tveksamt i Sverige med ca 300 000 fattigpensionärer) är det som kullkastar klimatet är ju lösningen på gång.
Alla personer födda på 30 talet jag har känt är döda. Flera av dem födda på 40 och 50 talet också. Hälften av dem jag kände hade inga barn. Så… Slå den miljögärningen.
Det känns som att bortskämda ungar skriker värst. Vi som har arbetat och betalat skatt har försett barnen med grundläggande hälsovård, 12 år gratis skolgång med skolmat, fria studier i högskolor och universitet. Deras föräldrar har säkert erbjudit dem mer än man kan önska. Nu står de och skriker – fotograferande med sina nya mobiler för att visa sitt engagemang på sociala medier – att vi vuxna inte lyssnar. Att vi har stulit deras barndom. Vilka förslag har dessa unga som vet så väl? Socialism? Kanske kommunistiskt samhälle med brödköer? Någon som bestämmer över oss så vi uppför sig önskat?
Som förälder
bör du göra en insats för dessa unga. Lär dem:
Jag är så tacksam att jag får gå i skolan där både flickor och pojkar har samma undervisning.
Jag är så tacksam över att Staten ger oss barnbidrag/studiebidrag så våra föräldrar har det lättare ekonomiskt.
Jag vill hjälpa mitt samhälle genom att inte förstöra och skräpa ner samt vara varsam över de gemensamma resurser vi får använda som lokaltrafik, sjukvård, skolor, bibliotek, ungdomsgårdar, ja allt som de arbetande personerna betalar genom skatten.
Jag är tacksam över att lagar mot barnäktenskap skyddar min framtid. Jag får gå i skolan i stället att bli mor/far alltför tidigt.
Jag lovar att inte begära nya saker utan ta vara på de gamla, byta saker med mina skolkamrater, använda ärvda kläder i stället att kräva nya och jag lär mig att laga trasiga kläder i stället att slänga dem. Märket på kläderna struntar jag i utan får jag köpa nytt är funktion och rimligt pris det viktigaste. Jag har slutat med smink och är naturligt vacker.
På min fritid hjälper jag mina föräldrar, de i behov av hjälp i mitt bostadsområde och jag lär mina småsyskon eller grannbarnen bra saker. Jag hjälper andra med läxor och får då hjälp när jag behöver.
Jag är glad över skolmaten och det skulle aldrig falla mig i att slänga någon mat oavsett vad det är.
Jag slänger aldrig skräp och jag plockar efter andra. Så klart röker jag inte och på så sätt smutsar jag inte ner och skadar inte min hälsa. Jag använder inte droger eller snattar. Jag väljer att leva laglydigt.
Jag skolkar inte heller från skolan. Jag behöver den kunskapen skolan ger för att tackla problem som kommer och finna en plats i yrkeslivet för att bidra till Samhället.
Jag kräver inte. Jag ger. Jag gör mitt bästa för min familj och mitt samhälle.
Lägg gärna till egna punkter som du lär dina barn som är klimataktivister!
Jag tänkte inte skriva om Coronavirus mer utan om något helt annat men nu ropar WHO nästan varg och råder oss gamla att stänga dörren, ungefär. De är lite skamsna av tidigare rop så de har avvaktat. Men nu ger de råd, bland annat att:
Second, clean surfaces regularly with disinfectant – for example kitchen benches and work desks.
Sixth, if you are over 60 years old, or if you have an underlying condition like cardiovascular disease, a respiratory condition or diabetes, you have a higher risk of developing severe disease. You may wish to take extra precautions to avoid crowded areas, or places where you might interact with people who are sick.
WHO menar alltså att vi som är över 60 år eller sjuka i något ska undvika kollektivtrafik, olika evenemang och kanske mataffärer på rusningstid samt vårdcentraler och sjukhus. Alla över 60 år? De som arbetar? Ska jag låsa in mig nu för säkerhets skull?
Svenska smittskydd är än i lugn och ro. Senaste är att barn inte smittar varandra så det finns ingen anledning att stänga en skola, oavsett… Märkligt, för barn är ju ofta i rejäl kontakt med varandra. Men om det nu är så kan inte ett sjukt barn smitta sin lärare eller mattanten? Sjuka barn ska väl inte gå i skolan? Och, hur gamla barn då? Det finns få om inga dödsfall barn under 10 år enligt tillgänglig statistik. Det är de äldre och redan sjuka i annat som dör.
Hur ser det ut för sjukvården
ifall smittan sprider sig? I en rapport från Socialstyrelsen och
Folkhälsomyndigheten görs bedömningen att sjukvårdens personliga
skyddsutrustning räcker i cirka 1400 vårddygn. alltså 100 Corona smittade och
andra smittosamma patienter i 14 dygn. Skall det bli samma brist som i tidigare
fall då en firma som inte hade varken erfarenhet eller behövlig lager skulle
förse sjukvården med toapapper och andra viktigare engångsartiklar för de var
billigast? Ska man ta med egna grejer?
Vi har 510 intensivvårdsplatser.
Men det finns även andra än bara Corona smittade som behöver en
intensivvårdsplats. En svårt knivhuggen eller skjuten person till exempel. Och
dessa har vi varje dag.
Om Covid-19 utvecklas till en
pandemi och socialstyrelsens beräkning stämmer att 20 procent av befolkningen
insjuknar så behöver 300 000 personer över tid sjukhusvård och
100 000 personer intensivvård. Oops! I dagsläget har våra sjukhus redan nu
problem att ta emot och vårda akut sjuka patienter. Som jag tidigare skrev
arbetar specialister orimlig med övertid. De kan inte pressa in mer.
Men ska alla till sjukhus? Det är ju där de flesta dör?
I och för sig är inte Corona så dödlig virus, ungefär som värre säsongsinfluensa. Men eftersom den fick sin spridning i världens affärsmotor Kina påverkar det ekonomin med fallande börser som följ. Folk uteblir från sina arbetsplatser. Väldigt många reservdelar och färdiga varor kommer ju från Kina. Viruset drabbar hela vår så rörliga värld. börsen faller och då är det allvarligt. Flygbolag krisar och det har inget med klimat att göra utan smitträdsla. Hongkong har till och med gett pengar till sina innevånare för att de ska fortsätta handla. Ekonomin måste rulla på.
Vi kan vaccinera oss mot den vanliga influensan men inte det här.
Det finns många svårare sjukdomar varav vissa borde vi ha fått bukt med som kolera och tuberkulos. I stället ökar tuberkulos i Sverige. De flesta av dessa sjukdomar drabbar de sk fattigare länderna.
Fortsättning följer. Läget just nu: 86 992 sjukdomsfall och 2979 döda, 1 februari klockan 11. Det är garanterat för låg siffra.
De andra eländessjukdomar då? Antal döda per år, ungefärlig siffra.
Denguefeber 25 000 döda per år, Leishmaniasis 20 – 30 000
Afrikansk sömnsjuka 300 000,
Kolera 95 000
Malaria 650 000+, 1,3milj
tuberkulos
Lungcancer 1.6milj, Hiv/Aids 770 000
Och så lunginflammation som är dödsorsak i många fall när vi egentligen dör av hög ålder.
Så, ropa varg är onödigt?
Bild: överst kö i Venedig år 2014, inte covid, och virusbilden Corona är från Wikipedia
Huka er, unga. Jag vill bara varna Er, ni som ska ta hand om oss och betala våra pensioner. Nej, det finns ingen sparad statlig pensionskassa att lyfta ifrån, varje generation betalar sina föregående. De som är födda på 40 – talet börjar bli gamla nu och kanske i behov av vård eller hjälp. Den stora proppen, den… ja det finns många gnälliga ord om 40 – talister. Vi är de ständiga hatobjekten.
Vi har levt en tid av stora förändringar. 40 – talets kvinnor gick ut till arbetsmarknaden på 60 – 70 talet. 50-talets hemmafruideal var över. Kvinnor slutade att i huvudsak ta hand om familjen, barn och sina gamla anhöriga, de arbeten som nu flyttades över till Samhället, till skattefinansierade institutioner som daghem, äldreboenden, långvården och fritids. Jag tror att 40- talister är den generationen kvinnor som tydligt markerade värdet av arbete i stället hem och familj. Eller, ekonomin började kräva det. Men flertal skuffades sedan ut därifrån på 90 talets slut i den stora nedskärningsvurmen. På mitt arbete i det stora sjukhuset försvann hälften av bäddarna och så mest den kvinnliga personalen som undersköterskor, städerskor och sekreterare. En del blev redan då förtidspensionärer, utslitna i kroppen eller bara obehövliga.
Men, vi hade drömmar om fred på jorden,
ett tag i alla fall. Vi studerade på kvällarna, var med i Hem och Skola,
protesterade mot svenska planer på atomvapen, slogs om att behålla grönområden,
startade återvinning och hade karlar som inte gjorde sin del av hushållet, men
de tog hand om gräsmattan, trasiga saker och bilen. De var helt enkelt inte
inlärda till spisen och män arbetade ofta flera timmar än vi kvinnor. Vi hatade
inte män. Majoriteten av oss klagade inte. Familj var viktigt, en make och två
barn. Framtid fanns än bakom hörnet.
Det finns alltid en grupp som anger tonen, massmedial sådan, medan de flesta bara går vidare med sina liv. Den så kallade kvinnobefrielsen ökade dock skilsmässorna. År 1969 och 1974 förändrades skilsmässolagstiftningen till enklare förfarande, det blev lättare att skilja sig. Många levde dock redan som sambor. Och, P-piller gjorde kärlekslivet så mycket enklare.
Vi ensamma mödrar jobbade dubbelt för
att betala er, ungarna. Ni skulle få det vi hade saknat. Vi var inte några 68
demonstranter. Vi hade arbete och extrajobb att sköta. Det arbete som var en
del av svenskt välstånd, vård, omsorg och produktion.
Eller, en del hörde till den gruppen som levde livet på en räkmacka. Släkter med få barn så man ärvde sin barnlösa faster eller morbror. Ja, jag kände en som klagade när flermiljoners gård trillade in på kontot. Så mycket att ta hand om! Utbildning utan studieskuld. En karl som hade bra lön. Villa och två bilar. Barnflicka. Utlandsresor och kläder från andra ställen än Oskarssons lager. Konst (inte affischer) på väggarna.
Varför skulle de ha det sämre som pensionärer?
Trots en ekonomisk skillnad är vi alla jävligt trötta på att höra om att vi födda på 40 – talet kraschar ekonomin med vår ålderdom. Att bli gammal drabbar alla. Ingen överraskning precis. Vi jobbade ihop det välstånd Sverige ackumulerade och som nu sprids bort till politiska projekt, till fuskare och lyckosökare av en Regering vi röstade på av vana och naivitet eller inte röstade på men fick ändå samma resultat.
Eftersom Staten redan tidigt talade om att den var en bättre fostrare än mamma och pappa och att ta hand om sina egna barn var bakåtsträvande och kvinnoförtryck, har flera av 40 – talister inte bildat de band till sina barn som skulle göra oss oumbärliga för varandra. Föräldrar lämnade ungar till dagis i tio timmar om dagen och var sedan för trötta för att ens läsa en saga. Vi började nedmontering av familjen som den grundläggande cellen i Samhället. Räkningen kommer, var så säker.
Men, vi engagerade oss enligt tidsandan.
Vi släpade ungarna på fredsdemonstrationer och vänsterdriven teater och
museernas barntimmar som visade den rätta ideologin. Det är kanske därför barnen
blev så trötta på världens elände och ville hellre ha aktier, ny bil och resa
till Rhodos eller annat varmare ställe? Kanske just därför de sitter nu i en
villa på lugnt område och är likgiltiga för annat än sitt?
Precis som vi inte tog hand om våra barn kommer de inte att ta hand om oss.
Våra barn har ett eget liv, 40 timmarsvecka och de tänker inte ta hand om inkontinenta gamlingar utan att få bra betalt. Flera av dem kommer själv gå i pension eller flytta utomlands inom de närmaste tio åren. Förresten träffar vi dem bara på stora födelsedagar och andra familjehögtider. De som är bor på landet ser kanske sina barn under sommarsemester. Besök på äldreboenden sker när det finns tid över. Tro mig. Jag har arbetat nog extra inom äldreomsorgen och inte är det någon besöksträngsel precis.
Så, vården av oss i livets slut ligger
på Samhället.
Vi vill ha det som nu, men bättre. En
och annan tänker leva ett tonår till, oansvarigt häftigt tid i livet.
Egentligen hade vi inget tonår, det var inte riktigt uppfunnen än. En Elvis
Presley film, Brigitte Bardot frisyr och Coca colas inträde gjorde inget tonår.
Som jag, började många arbeta tidigt och inte hann med några krisår i tonåren.
Nu när vi är pensionärer skall det äntligen vara vår tur.
Många av oss lämnar Sverige för varmare länder och billigare liv. Men, vi återvänder om sjukdom slår till. Flera rika personer har gjort just så. Då vill man inte köa varken för en höftledsoperation eller för en hörapparat. Räkna med att vi nöjer oss inte med nåt lugnande för att hålla tyst.
Vi vill bara ha mer, högre pensioner och bättre vård. Går det inte går vi till EU och väcker talan. Eller – det moderna sättet – sitter också vi med en plakat vid Riksdagshuset, men bara om det är bra väder.
Så huka er unga. Vi blir de besvärliga
pensionärerna.
Lär er redan nu att sluta skälla på oss och se inte vår ålder som en ekonomisk katastrof. Det var liksom väntat. Vart tog de alla nykomlingar vägen? De som skulle rädda våra pensioner, de invandrare som var ren vinst för Samhället? Var det en felkalkyl? Hänger det också ihop med politisk naivitet, precis som vårt, vi som trodde att en anständig pension och god ålderdom var en rättvis belöning för ett långt arbetsliv?
Kanske får vi snällt tacka ja till usel vård eller klara oss bäst vi vill i ett Samhälle som har byggt ekonomin med felbedömning, trott på multikulturalismens välsignelser, gynnar soft jihad, föraktar de äldre och tror än att Sverige är än en viktig stormakt och inte ett bidragssamhälle som har övertrasserat budgeten i varje Kommun. Det finns inga medel till att fylla behovet av äldreomsorg. De senaste åren har man lagt ner allt som går och mer. Det finns inga Kommuner i Sverige som kommer att ha råd för att bygga och upprusta äldreomsorgen. Det är bara fantasier.
Hur och när blev det så fel? Vår skuld? Vi har bidragit till det genom att inte tänka efter. Genom att inte protestera, vid varje val, varje tillfälle utan har låtit förändringen av landet Sverige att fortgå. Vi har låtit den föregående generationen uppleva köer på sjukvården och indragen eller bristfällig, även usel äldreomsorg utan att protestera högljutt. Vi får sota själva för det nu. Vi har varit för upptagna och för naiva.
Jag tror att ålderdomen blir bara skit.
Samhället kommer inte att bry sig om oss. Vi som grupp är inte sammansvetsade
nog för att säga ifrån. För politiker är vi helt ointressanta.
Den som har snälla barn boende nära sig har en vinstlott som Kommunen kommer att utnyttja, var så säker. Det ligger nära till ”tvång” att ta hand om sina gamla föräldrar, inte bara om en sjuk make/partner. Uteblir hjälpen från det Allmänna uppstår en så kallad bra fråga. Vems ansvar?
Inte är det politikernas, var så säker.
Den 1 januari fyllde de första fyrtiotalisterna 80 år. Mellan åren 1940 och 1949 föddes över 1,2 miljoner barn i Sverige. Antalet invånare 80 år och äldre är lite mer än fem procent av Sveriges befolkning, sedan tjugo år tillbaka. Men fram till 2030 ökar antalet med 50 procent eller 270 000 personer och kommer då att utgöra mer än sju procent av befolkningen. Det innebär en ökning av försörjningskvoten, var och en som arbetar får försörja allt fler.
