Den första juni 2018 kom jag till Cajon pass, Kalifornien, under min PCT vandring. Det var än tungt att gå men ett slags förändring hade skett de senaste dagarna. Jag var inte slut när natten kom utan kunde vandra en bit till i jakt på en bättre tältplats. Skavsåren började bli härdade. Jag hade gått 345 mile vilket var en väldigt långsam takt, ca 19 kilometer om dagen. Jag var så otränad att det var ett under jag kom så långt utan kollaps eller att ge upp.
Ge upp hade jag ingen tanke på. Vandringen var alldeles för fantastisk för det.
Natten innan hade jag tältat i en håla mellan buskarna någon kilometer från passet. Det var blåsigt men de risiga buskarna gav viss skydd. Jag ville inte gå ändå till Cajon pass med vägar och järnväg och risk att inte hitta en tältplats. På morgonen skulle jag fylla på mat. Det fanns en bensinmack och hamburgerbar på platsen.
Morgonen kom och jag var hungrig, som alltid. När Mc Donalds skylten syntes började jag nästan springa. De hade pannkakor till frukost. Pannkakor med sylt och grädde! Till det kaffe, juice, ägg och bacon. Vilken lyxfrukost. Vid mitt bord fanns ett eluttag, jag kunde ladda min Garmin.
Det var de godaste pannkakorna jag hade ätit i mitt liv. Ja, det var fettet och sockret som talade men ack så gott det var. Jag var så nöjd. Mätt, för en stund i alla fall. Jag såg några andra vandrare som också åt pannkakor och vi nickade och log mot varandra.
Pannkakor som glädjeämne för dagen? Det finns många små händelser, glädjeämnen, vi låter bara passera. Det är som om de små tingens glädje vore inget att minnas, behålla och tänka över. Som om de inte hade betydelse för helheten, bara de stora sakerna, värderade i pengar kunde vara värt att bevara.
Det är möjligt att denna pandemi orsakad av ett virus vi inte får bukt med har ändå gett oss något. Kanske värderar vi de små tingen mer? Det familjerna gör med varandra, upplever tillsammans i stället att köpa. Mindre saker, som promenad med barnen ut i skogen. Har aldrig på 30 år sett så mycket folk i ”min” skog! Att uppskatta kontakten med den äldre generationen tror jag också har ökat. Döden har talat till oss om det viktiga i livet: familjen, och om vår egen dödlighet.
Handeln har i alla fall gått ner. Om det blir tillfälligt vet vi inte. Kanske värderar vi nu den sköra tillvaron tillsammans mer än shoppingrundor i gallerior?
Kanske blir det viktigare att veta och kunna än att äga?
Jag tvivlar dock på det. Med devalvering av utbildningsväsendet är kunskapsnivån som snö i vårsolen. Det värdelösa vetandet sprider sig. Grunden till det västerländska samhället som har gett oss något att stå på är stämplad som rasism eller avsaknad av rätt genusteori.
Tänk efter, vilka normer och idéer finns bakom ditt eget handlande?
Nej, jag åt inga pannkakor idag. Den 16 februari är det pannkaksdag, en av dessa dagar som ska hylla eller lyfta upp något i våra liv. Eller bara roa oss en liten stund.
Jag känner mig igen lite som de sju åren jag tog hand om min dementa sambo. Jag kunde inte gå ut själv om inte någon var med honom. Han klarade inte av att lämnas ensam. Hemtjänsten avlöste mig i två, i slutet fyra timmar i veckan. Jag kunde sällan åka till stan och se en konstutställning eller besöka museum för tiden avlösningen avlöste mig med räckte inte till. Att träffa vänner försvann. De två första åren åkte vi ibland till stan tillsammans och även till mina barnbarn, men när han blev för trött och virrig krympte det. Han försökte stuva om en konstutställning, då var de besök slut. När han vägrade lämna min hand vid säkerhetskontroll och gå genom kunde vi inte längre åka iväg till mina barnbarn. Jag försökte hålla envist fast i att vi gick ut varje dag. Med tiden orkade han inte annat än gå runt bakgården och tillbaka. Jag blev inlåst om inte avlösare eller anhöriga släppte ut mig.
Alla de där hurtfriska råden som sa att man kunde leva som vanligt med demens var bara bluff.
Det var till sist mer än deprimerande. Alla planer jag hade för mitt pensionärsliv som att arbeta deltid för att bättra på ekonomin, göra en lång vandring varje år, eller att ägna tid för att underlätta för doktordottern med barn, var bortkastade.
Jag var isolerad. Jag hade dock valt det själv i början då sjukvården förutspådde hans död inom max sex månader. Det var ju inte bara demens utan något de aldrig fick bukt på. Infektion kanske? De förutsagda sex månaderna blev nästan sju år.
Det blev ett hårt prov för kärleken. Sedan uppstod nya komplikationer. Till sist orkade jag inte med utan bad om en plats i ett äldreboende fast jag misstrodde deras omhändertagande. Erfarenhet var inte god från de korttidsplatser han vistades i en, ibland två gånger i året. Han flyttade in och dog nästan omgående. Morfindöden, som är det vanliga i våra äldreboenden, vågar jag påstå. Rejäl lindring ordinerad av en läkare som knappt sett patienten.
Som ni vet åkte jag till USA för att vandra PCT efter hans död. För första gången på sju år kände jag mig fri. Jag hade sörjt när han blev dement och vi förlorade vårt liv tillsammans. Jag orkade inte sörja mer.
Jag får nu flashback från ”demenstiden”. Jag är isolerad på grund av Corona, ett val jag har gjort för att inte bli sjuk. Jag kunde dock inte räkna ut hur länge det blir eller hur det påverkar mig. Idag ville jag inte stiga upp alls. Jag stirrade på dörren som om jag inte kunde öppna den och gå ut, bakvägen förstås så jag inte stöter på folk. Jag har så svårt att vara isolerad. Även om jag inte är en aktiv person i något utanför som organisationer. Även om mina vänner är döda. Men jag hade kontroll över mitt liv ett tag. Att bli stämplad som en risk, fast man känner sig ok, tär. Om jag skulle bli sjuk i Corona vill Vården ogärna ha mig, ålder 70+. Förmodligen vore risken för död uppenbar.
Jag får balansera mellan att dö av tristess eller av smitta. Jag känner mig hjälplös och det är en känsla jag hatar. Det är välstädat i alla fall. Kanske tar jag itu med klädkammaren? Vinden får nog vara, det är alltid någon person som har bosatt sig där trots låsbyte. När Myndigheter hotar att detta kan räcka till året ut försöker jag ignorera det. Den dagen, den sorgen även om det är högst troligt. Läser att Sydkorea som framgångsrikt och välplanerat fick bukt med smittan måste ha restriktioner igen. Det här kan pågå några år. Jag får nöja mig att vandra utomlands genom böcker och Internet.
Jag instämmer med de som är tveksamma till att vi får fram ett fungerande vaccin. Tänk bara på influensa. Varje år ny variant. Varje år ny vaccin. Men jag är ju ingen expert på det så kanske ska vi vara optimister?
… because every time people have tried to make a vaccine – for Sars or Mers – it hasn’t actually protected.
Vaccines developed previously for other types of coronavirus had failed to protect mucous membranes in the nose where the virus typically enters the body, (William Haseltine).
Agnes Wold läkare och professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet. Hon delar Folkhälsomyndighetens bedömning om att vi 70+ skall hålla oss från folk.
– Det är hundra gånger större risk att dö om du bli infekterad när du är mellan 70 och 74 år jämfört med de som är mellan 0 och 49 år. Sen blir det ännu farligare ju äldre du blir, säger hon.
Så, risken för mig är 100++ gånger? Jag har något mer förtroende för Agnes Wold än Regeringen. Agnes Wold är en expert, Regeringen är en bunt klåpare. De hade räknat att lulla lugnt tills strax före nästa val då nästa löftespaket skall avslöjas.
Läget 10 mars 2020
Totalt var 94 svenskar bekräftat smittade den 5 mars. Sedan exploderade det i många länder. Det blev säkert då om inte långt tidigare klart att även Sverige fick en smittvåg, även om de som styrde på något märkligt sätt trodde att vi är odödliga och att smittan stannar vid gränsen. I annat fall hade man snabbt börjar anskaffa nödvändig skyddsmaterial och fundera över vart smittan kan få fäste lättast. Även en dumbom begriper att det är äldreboenden där de sköraste människorna bor och där många i personalen har ingen utbildning. Så, man sket i dem. Sedan inom sjukvård, kollektiva transporter och de som sköter samhällsservice genom att vara tillgängliga för fler och det närgånget och handgripligt som polis, ambulanspersonal, färdtjänst och förstås de som glatt reste till länder som redan hade avancerat på smitt nivån. Nej, någon karantän rekommenderade man inte. Munskydd och tester käftar man än om. Det är flera som vet hur det borde vara. De självutnämnda experterna är många.
Idag (28/5) är det 35 727 smittade, troligen många fler eftersom det gamla sättet att arbeta med smittor – hitta, testa, isolera/råd, behandla – är något underdimensionerat, snällt sagt. Antal döda är 4266 varav ca 3775 äldre än 70 år, min åldersgrupp alltså. 49 procent av de döda bodde på ett äldreboende och 25 procent hade hemtjänst.
Det är inga stora siffror egentligen. Ändå är vi sämst i Världen om man räknar antal döda per miljon innevånare. Eller vår statistik är mer sanningsenlig? Kanske båda?
Så jag får finna mig i att tacksamt få en matkasse från sonen och dottern, kanske ta en fika ihop på bakgården långt från varandra. Handlade per Internet en dag och fick maten till en kylbox i affären. Smart. Trots att jag var där vid stängningsdags var det svårt att slippa alla andra som också hade kommit på den briljanta idén och känt sig trygga sent på kvällen. Trängsel vid kylboxar. Men jag kände mig en stund som normal: jag handlade själv – nästan.
Livet har krympt. Det innehåller nära ingenting alls än att slå ihjäl tiden hemma med Internet, lite musik, kanske en bok och ta en promenad undvikande alla andra gamlingar som också försöker smita ut. Jag ser fler och fler rollatorer ute. Många sitter igen på bänkarna vid torget när solen skiner. De gamla börjar tröttna på regler. Några jag känner igen saknas, de var nära 90.
Det kanske är bättre att leva och ha roligt och dö fort än att isolera sig och leva lite till?
Hur mäter vi livets värde? I år? Innehåll? Framtid? Det vi var lyckliga över?
Jag börjar bli en grinig gamling. Jag glömmer ständigt att jag är närmare 80 än det högst 60 jag helst vill vara i kroppen. Det finns alldeles för många leder jag vill sätta mina fötter på. Hm. Jag åkte ju hem från Sörmlandsleden för det snöade, så kanske borde jag hålla truten? Jag försöker vara uthållig som mina barn uppmuntrar mig till men som sagt, det är inte min paradgren.
Desto mindre man har av livet kvar desto mer bråttom man får.
Politikerlöften till de gamla duggar tätt:
När det här en gång är över ska vi bygga ett starkare samhälle. Ta tag i vårdköer och att allt fleräldre ska ha en god äldreomsorg, sa Löfven 20/5.
Skäms han inte? Trots tidvis borgerligt styre har Socialdemokraterna mer eller mindre ägt det här landet. De bär skulden i första hand. Efter det kan vi skylla på de andra som hade styruppgifter inom vård och beredskap men aldrig gav från sig avgrundsvrålet: Det här är usel planering! Redan när jag arbetade inom sjukvården skedde förändringar som Ädelreformen 1992 som lämnade gamlingarna i kläm mellan Kommun och sjukvård samt borttagandet av de stora sjukhusförråden som hade till uppgift att vara välfyllda med allt som kunde behövas. Att basa för förrådet var en viktig kärnuppgift.
Vem har samlat ansvar för vård och beredskap? Vad har vi alla berörda Myndigheter till nu? Att bli TV stjärnor? Nu ylar alla om förbättringar och ansvar. Som Socialstyrelsen om bostadslösa och Löfven om äldreomsorg mm. Jag tvivlar på att något radikalt kan ske varken med de problem vi har i landet eller virusepidemier med de nuvarande medspelarna. De måste bytas ut. Men minnet är kort hos människan så risken finns att vi bara får mer av samma vara.
Och, vid kriser byter man inte ut varken Regeringar eller arbete. Man håller hårt i det man har, som ett barn skrikande efter sin förlorade nallebjörn.
Det är bara att härda ut.
Bild överst, Leda och svan av Antonio da Correggio (1489–1534).
Mina tankar går till Italien,
ett land som har gett mig så mycket. Historia, tingens skönhet, konst, semester
med sambo och barnbarn och inte minst värdefulla råd angående HIV infektion precis
i början på – 90 talet.
Jag reste till Rom med tre
arbetskamrater när HIV var än en ganska ny smitta och att handskas med det var
i sin linda. Mottagningen hade redan några smittade gravida och barn. Snart
skulle ett av barnen börja skolan. Hur skulle man göra då? Vem skall man
informera, vem inte? Barn knuffas ju. Om barnet skulle blöda, vad gör man då
och vem? Italien hade fått ihop klara regler. Så, vi ville besöka hem för HIV
positiva mödrar och missbruksbehandling samt sjukvård och ett kloster där man
tog hand om föräldralösa barn även de med HIV smitta.
Jag för min del blev också
imponerad av deras program för ”elaka pojkar” som de sa. Gatuboende,
narkotikasäljare och småkriminella utan skolgång som ändrade livet, flertal i
alla fall. Något för Sverige? Nej, de är för många nu.
Våra frågor löstes för
stunden. Den italienska vården var före oss. Utöver det gjorde vi besök på de
mest berömda sevärdheterna. Nej, vi använde inte Landstinspengar, det var
testamente från ett dödsbo som bekostade vår resa.
Sedan kom en utbildning i
smittosamma sjukdomar avsedd för läkare och terapeuter och den innehöll mycket
av invandring och invandrarnas kultur. Man ansåg att det kunde vara svårare att
informera dem inte bara på grund av språket. Det var så, men jag lämnar de
historierna här. Jag antar att det påståendet är rasistiskt nu mera.
Idag är den andra HIV
patienten i världen frisk genom stamceller. Vilket är ett stort genombrott men
knappt lösning för de 38 miljoner i världen med
hiv, varav ca 1.7 miljoner barn eller de 1,6 miljoner som dör per år.
Jag har några betyg i historia, det har alltid varit mitt favoritämne. Därför blev det fyra resor till. Två till Rom, en till Venedig och en gick till Florens och Pisa. Att promenera bland gamla byggnader och ruiner ger en fingervisning om framtiden. Allt faller ihop till sist även om det kan ta flera tusen år. Civilisationen är föränderlig.
Att se de stora konstnärernas verk, som Michelangelo Buonarrotis tak i Sixtinska kapellet eller Jacopo Robusti Tintorettos målningar också i taket av Scuola Grande di San Rocco, visar att den nutida konsten har andningssvårigheter. Så imponerande. Så mycket möda man la i för att det offentliga rummet blev vackert. När man kommer hem och ser de fyrkantiga boendelådorna och sitt golv som krackelerar och väggarna få sprickor bara efter tiotal år undrar man över utveckling och avveckling, byggkultur och dess död.
Sedan har jag vandrat Tour du
Mt. Blanc tre gånger och då kommer man också till Italien. Speciellt minns jag
refugio Elena. Det var uselt väder så en riktig bädd, dusch och tre rätters
middag var underbart. Dagen efter lyste solen och så småningom kommer man till
Dollone`s gamla stad och efterlängtad kaffe efter att ha snirklat ner i skidbackar. Skidorterna som nu är stängda.
Skidorterna som spred det nya viruset.
Vi insjuknar i influensa
varje år men det här viruset folkligt kallad Corona kände varken kroppen eller
sjukvården till. Paniken blev total. Och, det är skrämmande med antalet som
stiger varje dag. Lite bibliska proportioner. Farsoter, jordbävningar,
vulkanutbrott, gräshoppor…ovan det krig och folk som vandrar mot något de
inbillar sig vara livets lösning.
Hela Italien är i karantän, en rimlig åtgärd men två veckor? för sent att heja smittan av virus som gör allas liv hotfullt, sjukvården till krisområde och risken att dö som gammal närvarande. Över ca 12462 kända fall och ca 827 döda ger en hög dödlighet ca 6%. Sjukvården kan inte ta mot hur många som helst, varken där eller här hemma. Intensivvård är begränsat och även personal kan bli sjuka. Begränsa utbrott och lindra är den bästa modellen när inga bot finns.
Nu rök min planerade vandring: ”Dream trail”. Den går från München till Venedig över Alperna, en nätt sträcka på 569 km dock väldigt upp och ner. Eller kan det bli rimligt i september? Tveksamt. Kanske blir det att gå längs skogsvägar om jag vill träffa barnbarnen, så där 700 kilometer?
År 2020 kommer att vara ett eländesår misstänker jag.
Folkhälsomyndigheten i Sverige undviker panik. Det finns anledning att tro att antalet svenska fall har nått sin kulmen, sa Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell 5 mars då vi hade 94 konstaterade fall.
– Ja, det kanske går upp något. Men sedan kommer det med all sannolikhet att gå nedåt, säger han till DN.
Tegnell byggde sitt
resonemang på att en stor majoritet av de svenska sjukdomsfallen går att koppla
till Italien. Tänkte han att de inte smittar andra när de kommer hem? Bara de
smarta isolerade sig självmant och de andra gick till jobbet, skolan, livet
utanför stängda väggar. Han var lite för optimistisk vilket han fick medge
snart.
Barn smittar inte påstod man i början men det
var båg.
– De kan smitta andra, men det är nog en större risk att de gör det om de inte går i skolan. Barnen ska också tas omhand, kanske av mormor och morfar eller andra. Man har en mycket bättre kontroll i skolan där lärarna ser om de blir sjuka, än om de ska springa vind för våg. 3 mars Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten
Vara sjuk och i skolan? Som
morförälder blev jag grinig. Det var kränkande mot mor- farföräldrar, han ser
oss som oförmögna att ta hand om ett barn. Lärare ska väl inte bli
sjukkontrollanter. Tror han verkligen att de har sådan koll på ungarna? När var han i en
skola sist? Idag har skolorna själva andra lösningar som att stänga.
Idag 11/3 har vi ca 500 fall varav 233 i Stockholms län och ett dödsfall och orosläget är ändrat till mycket hög. Folkhälsomyndigheten säger nu: Läget innebär att det är viktigt att var och en med symtom, även milda begränsar sociala kontakter där smitta riskerar att överföras. Det gäller både i arbetslivet och i privatlivet och kan bidra till att minska spridningens omfattning.
Särskilt viktigt är att de som arbetar inom äldreomsorg och vård av äldre inte går till jobbet om de får symtom på luftvägsinfektion. Anhöriga bör också undvika onödiga besök på sjukhus och äldreboenden, och aldrig göra ett besök om man har luftvägssymtom. (Folkhälsomyndigheten 10 mars)
Den italienske professorn Giacamo Grasseli som samordnar intensivvården i Italien säger att även Sverige måste ta till radikala åtgärder.
– Alla måste undvika folksamlingar, jobba hemifrån om det är möjligt. Tvätta händerna. Skolor bör stängas och alla evenemang som sport och annat bör undvikas, säger han till DN.
Professorn menar att
åtgärderna kan låta drastiska och tuffa, men att de krävs för att överleva det
som han kallar en svår epidemi. Antalet patienter riskerar annars att bli
ohanterligt – ”oavsett hur bra, modernt och utbyggt ert sjukvårdssystem är”.
Utbyggt, det var ordet.
Jämfört med andra EU-länder har Sverige lägst antal disponibla vårdplatser, bland OECD-länderna har bara Mexiko och Chile färre. 2,4 per 1 000. Vårt högkvalitativa vårdutbud är föga värt om det inte finns en säng att lägga patienten i och personal som tar hand om den sjuke.
Så, tvätta händerna! Sluta
vara sjuk egoist och smitta andra.
Någon skrev att de gamlas död hjälper ju Kinas ekonomi. Man slipper dem. Kanske så även här? Gamla är ju alltid syndabockar för nedskärningar i Kommuner, speciellt vi 40 – talister. Jag tänker inte dö i det här utan något mer dramatiskt som försvunnen i någon ödemark utan vägar.
Vid det här laget kan alla stava till coronavirus och använda handsprit samt undvika semester i kryssningsbåtar med Asien som mål. Eller går vi bara i trygg förvissning att det inte drabbar oss? Om så, vår sjukvård fixar vården fast de inte klarar av sjukvårdsköerna idag. Läkare arbetar redan övertid. Kan de pressa in några timmar till?
Jag snittade 83 timmar övertid i månaden förra året (2019). Som jag fick utbetalt i pengar. Det är den betalda övertiden. Den obetalda har jag inte koll på men 3-5 timmar i veckan skulle jag tro. (En specialist i Norrland)
Har du köat på Akuten? Då bör man vara frisk. Det är ett tag sedan min sambo och jag köade i nio timmar. Några hade dock väntat längre. Samtidigt sökte polisen genom lokalerna för någon beväpnad person hade gömt sig bland de sjuka. Det var skjutning på närområdet. Sjuksköterskan som tog mot oss kunde bristfällig svenska. Vi frös. Man hade sänkt temperaturen för att spara pengar. Detta var 2018. Hur är det nu?
Dessutom fanns det inte en ledig sängplats i hela länet innan någon dog och sambon fick den platsen som prioriterad medan andra sov i korridoren. Men det var ju nära 2 år sedan så läget är nu förbättrad? Inte?
Det var ändå ingen misshandel, bara resursbrist. Jag såg några skrämmande bilder från Kina där män i skyddskläder sliter ut folk från sina hem eftersom de troligen är sjuka. I Kina gör man som Regeringen (läs: allvetande partiet) säger. Sjuka människor behandlas som något ont. Kommunister gör aldrig fel. Gör de fel är det ändå rätt.
Li Venliang och en bit av uppmaningg att inte sprida lögner.
Visselblåsaren doktor Li Wenliang var den som började reagera på de ökade antal sjuka. Han hade varnat sina medarbetare om virusets spridning redan 30. december. Han blev tvingad av kinesisk polis att erkänna att han spred falska rykten om coronaviruset. Polisen krävde att han slutade med det. Han störde samhällsordningen. Han fick skriva på medgivande att hålla tyst. Han dog själv av smittan 7 februari och kremerades omedelbart så hans mor inte ens kunde ta farväl. Han blev 34 år och lämnade gravid hustru och fem år gammal son.
Jag för min del tvivlar på att de siffror vi får är de rätta varken i Kina eller i världen. Ett (1) fall i Afrika? Mer än 10 000 firmor ägda av kineser finns i Afrika. Nästan varje väg, bro, järnväg eller höghus är byggd av kineser. Ungefär två miljoner kineser bor redan i Afrika. Åkte de aldrig ”hem” för att fira nyår? Det är ju då man tar semester. Kan laboratorier i Afrika göra tester för att visa just detta virus? Tveksamt.
Jag hoppas dock att resultatet blir bättre än tidigare pandemier. Vi har mer utvecklad sjukvård nu och forskning om både läkemedel och vaccin är annat än på -50 talet, den första pandemin under min tid. Asiaten med start 1957 var en influensa som knäade hela min familj fast vi normalt slapp alla förkylningar. Asiaten fick sitt utbrott 1957 just i Asien och spred sig över världen. Ca 4 miljoner (olika uppfattningar finns) dog, motsvarar 0.13% av de sjuka. Sverige hade ca 312 000 smittade. Dock har coronaviruset högre dödstal beroende på hur gammal patienten är. 2%?
Så till Asiaten. Först blev min far sjuk. Sedan mina två systrar. Min bror verkade friskast, han var bara 1 år. Sedan blev min mor sjuk, hon bara la sig och orkade inte upp. Nu var alla 5 mitt ansvar. Jag stannade hemma från skolan och gjorde så gott jag kunde. När mor blev lite bättre efter några dagar hade jag bara lagt mig på sängen och steg inte upp på tre dagar.
Nej, en influensa köade man inte till sjukhuset för om det
inte var ambulansläge med hög feber. Far, som blev sjuk först, hade varit hos
företagsläkaren som sjukskrev och
skickade hem honom med värktabletter. Ingen vi kände dog.
2003–2004 bröt en epidemi ut av ett nytt coronavirus som
kallas sars. 8 000 människor smittades, varav över 750 dog.
2012 upptäcktes på arabiska halvön en ny variant av
coronavirus som kallas mers. 2 000 drabbades, 700 dog.
Det är dock HIV/Aids som toppar ligan smittsamma sjukdomar Omkring 60 miljoner människor har fått hiv sedan 1981. Ungefär 30 miljoner har dött i aidsrelaterade sjukdomar sedan 1981. Det smittar dock inte i luften utan genom eget agerande samt sällsynta olyckor.
Dessa är bara några ex. om virus som kan drabba oss. Nej, antibiotika är inte verksam mot virus.
Idag är 72 789 sjuka i Covid-19 och 2249 döda, läget just nu 21 februari mitt på dan. ¨Många experter tvivlar dock på sättet man har räknat de drabbade. Uppåt eller neråt? Vissa undrar också varifrån smittan kom, från djur på marknaden eller närliggande laboratorie.
Har ni inte än sett filmen ”Contagion” är det dags att bänka sig framför TVn. Kanske preppa lite med nödvändiga saker som extra mat och medicin?!
Det är redan fullt på sjukhusen. Ett gott råd: Bli inte sjuk nu.
Socialminister Lena Hallengren (S) meddelar dock, trots kaos på olika sjukhus, att Sveriges beredskap för coronaviruset är god.
Hallengren säger att Socialstyrelsen har inspekterat hur många vårdplatser som finns tillgängliga och kommit fram till att dessa för närvarande är tillräckliga. Så ingen behöver vänta i nio timmar och inga läkare arbeta 83 timmar övertid i månaden? Är hon ovetande eller snackar hon strunt?
Den vackra bilden av viruset är från: Av https://www.scientificanimations.com/wiki-images/, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=86358105
