Idag påminner massmedian mig om Island. Eventuellt vulkanutbrott snart vid Grindavik. Folk har evakuerats. Men massor av folk står i närheten för att se på det förväntade utbrottet.
Islänningar är van med att Jordens innandöme bubblar, skakar och exploderar. Inte första vulkanutbrottet på Island.
2004 upplevde jag en liten jordbävning på Island. Skam att säga men det var magiskt. De jordbävningar som skedde i Turkiet, Syrien, Afghanistan, Marocko… i år har inget med magi att göra, bara elände. Inte heller de andra tillfällen då både människor dör och all infrastruktur drabbas. Kan vi verkligen inte förutspå dessa tidigare? Men det här på Island var magiskt, finns inget annat ord. Allt, mitt tält och alla saker skakade bara lite. Skeden i kastrullen klingade. Sedan var det över. Jag klev ur tältet. Strax kom en väldigt liten uppföljare. Det kändes som en svag darrning under mina fötter. Nog kände jag mig liten och även försvarslös mot Jordens makter. I ödemarken utan Internetkontakt hade jag ingen aning om vad kommer att hända och vad behövde jag att göra.
Så jag fortsatte att gå på morgonen. Jag skulle korsa Island till fots och skulle nå den utvalda södra punkten om kanske tre dagar. Senare såg jag information om den jordbävningen. En obetydlig sådan på isländska mått.
Island är ett vackert land. Naturen är som att komma till en annan värld som än är i begynnelsen av sin tid. Island är också ett av de bästa länderna i Världen att leva i.
Jag gjorde en vandring på Kinnekulleleden i oktober Men nu känns det som om tältsäsongen är slut för i år. Det kan hända att jag tältar någon natt men väderutsikterna ser inte lockande ut alls. Regn och mera regn samt snö lovas.
Om du inte tänker vintertälta med samma utrustning är det dags att ta hand om dina vandringsprylar.
Gör rent eller tvätta allt från tält till sovsäck och kläder, kokgrejer och ryggsäck mm.
Laga det som är trasigt nu. Ta hand om skorna.
Lägg tältet löst i en låda eller häng det. Ha aldrig vandringsprylar nedpackade i sina påsar. De ska hålla länge.
Häng sovsäck. Underlägg löst inte hårt nedpackad.
Kläder rena och hela på en hylla där all vandringskläder förvaras. Vissa använder jag även för vardag. Ja, det mesta av mina kläder är mer sportiga än damiga.
Kokgrejer och andra prylar likaså på en plats.
Tomma gastuber gör man hål på med en spik och hammare. Egentligen borde de kunna återlämnas bland läskburkar, men icke. Antingen tillbaka till affären eller metallåtervinning.
Ta ut alla batterier av saker du inte använder.
Tänk efter, var något som inte fungerade.
Var det något du verkligen saknade.
Ta en titt också på din sjukvårdslåda/första hjälpen. Har du inte behövt använda den på flera år kan de sterila sakerna vara utgångna, likaså ev. medicin.
Det kan vara en bra tid att köpa nya prylar på rea, men bara om det verkligen behövs. Det är så lockande att köpa nya grejer för vandring. Häll i plånboken och bankkortet!
Men skor! Köpte du skor som var lik att gå på moln? Köp ett par till som reserv. Nästa år är det nya modeller och inte säkert de passar lika bra, bara priset är dyrare.
Har du överskott på bra hela saker se efter om de passar att skickas till Ukraina per Postnord. Sändningen kostar inget.
Bild överst Kinnekulle, mitten min tältförvaring och Sörmlandsleden Finnsjön etapp 17/18, nederst PCT dag 151 mile 2420
Min tidigare sambo (död 2018) ville gärna ha en Halloween pumpa. Även när hans minne var borta och förmågan att ta hand om någonting pekade han på pumporna på torget och ville ha en.
Pumpan skulle ha ett vänligt ansikte, inte någon monstertyp. Varje kväll frågade han om pumpan hade fått ett ljus? Så tände han ett värmeljus i pumpan och var glad. När han inte längre kunde säga så många ord tog jag över och frågade: skall pumpan ha ett ljus? Så tände vi ljuset och han var glad som ett barn.
Vi gick en promenad på villaområdet bakom oss och nog fanns det en och annan pumpa. Det sista året orkade han inte gå så mycket. Han fick nöja sig med vår pumpa på balkongen.
Kanske påminde pumpan honom om de många åren som trädgårdsmästare? Nog hade han fotograferat pumpor till reklam. Och om mina barnbarn kom under höstlovet hade vi förstås en pumpa. Sedan blev han sjuk med något ingen begrep sig på och ovan det dement. Jag försökte ha kvar de små saker han hade funnit glädje av, som en Halloweenpumpa, julgran och promenader i naturen. I slutet blev det en park nära oss och sedan bara hemma med fönster att titta ut.
Hur fungerar den dementa hjärnan? Minnet blir trögare med åldern även om ingen sjukdom drabbar oss. Tänk efter, hur mycket har du lagrat i din hjärna om du är över 80? Inte konstigt om det faller bort ett fågelnamn, avlägsen släkting eller vad var det som hände 35 år sedan när…
Vad är vad kan vara svårt att skilja åt. Nog vore det bra med en snabb hemmatest. Men, vad gör man sedan om det visar demens? Bra fråga. Jag tror det vore bara skrämmande. Den där lögnen att man kan leva som vanligt även med demens är en påhitt från folk som inte har tagit hand om en dement person. Även om du lever som en hälsoexpert hela ditt liv kan du drabbas. Ingenting är så säkert som osäkerhet.
Ta vara på dagen nu. Om morgondagen vet vi inget.
Överst min årets pumpa, mitten Tommys och nederst Lindas.
TT:s enkät som 18 av landets 21 Länsstyrelser besvarat ger en bild av pengabrist för friluftsliv. Samtliga länsstyrelser som har svarat uppger att mindre pengar i deras budget har lett till färre skötselåtgärder i skyddad natur. Underhåll av vandringsleder, rastskydd, och andra friluftsanordningar är sådant som fått skäras ner på många håll. Igenbommade dass, ved som inte kunnat läggas ut vid grillplatser och borttagna soptunnor är andra följder. Trasiga spänger inte att tala om.
Länsstyrelsen i Norrbotten till ex., är orolig för att populära vandringsleder som Kungsleden så småningom kan behöva bomma igen på grund av en växande underhållsskuld. Den risken finns definitivt. Går en bro sönder på Kungsleden och vi inte har pengar att renovera så kan vi behöva stänga leden.
Nammasj vid Rapadalen
Stänga leden? Hur tänkte de? Ska det stå en skylt i början av leden som talar om att det är förbjudet att gå där? Hur rimmar det med allemansrätten? Kan det vara smartare att förbjuda jippon på Kungsleden där tusentals människor ska göra sina rekord och låta oss andra vandra i fred? Vilka andra lite farliga platser vi ska stänga? En bra fråga idag då Stockholms gator kan vara farligare än ödemarken utan spänger.
Har stött på trasiga broar förut flera gånger på den svenska fjällen men inte var leden stängt. Man fick gå runt, vända eller vada. Ger du dig i ödemarken får du ta svårigheterna eller vända. I Sarek finns ingenting, bara en radio mitt i. Men Sarek är fullt med folk och många vad. Har fått flera frågor om just Sarek och hur vaden är. Det kan vara som i bilden överst. Inte så djupt men med hala stenar och kallt.
Vad har varit min fasa. Kort, gammal, föga styrka. Men det har alltid gått bra. Någon gång under alla vandringar har jag fått slå tält och sätta väckarklockan till 4 för då är vattnet som lägst ifall det är glaciärvatten. En gång tog en stark man min ryggsäck och jag kom över.
Norge är ett bra exempel på bristen av service. Ja, de har fina låsta stugor. Där bygger inte Staten broar för leder utan samfälligheten, de människor som bor där. De kan använda pengarna till annat som de anser vara bättre än en bro för vandrare. Nog har jag vadat i Norge en och annan gång. Eller undrat hur ska jag ta mig över.
Norsk bro.
Färre rastskydd och spänger lovas. Kanske kan vandrare bli mindre bortskämda och naturen mindre tillrättalagd. Det är väl det vilda vi söker när vi vandrar på ett fjäll led? Att ta en söndagspromenad i närheten av sin bostad kräver inga spänger och rastskydd. Är naturen så ömtålig och med sällsynt flora ska ju ingen gå där och trampa. Då skall det inte underlättas utan en skylt sätts upp. Gå inte här
Men jag tycker förstås att det är en bra sak när närområden utrustas med en grillplats och kanske en och annan bänk och bro vid behov så alla vågar sig ut. Eldning styrs då till en lämplig plats inte till varje berghäll.
Alla vill ha mer från skattekistan. Alla som drabbas med nerdragning gnäller och även hotar med hemska följer. Stänga naturen!
Färre soptunnor? Nu är soptunnorna borta på Kungsleden. Var och en fick ta sina sopor med sig. Det var smart. Om en vandrare kan bära med sig mat för turen kan de väl ta med sig de tomma förpackningarna. Det behövs inga helikoptrar eller snöskotrar för att frakta sopor. Men det var bra att finna soptunnor i slutet på leden vid en fjällstation för att resa med några veckors sopor och gastuber är inte så kul eller ens tänkbart i flyget.
Milk creek ca 2033 mile dag 125, taskigt vad för man ser inte vad som finns under vatten-enkelt vad men över knän nära Mather pass.
Som jag tidigare har berättat fanns det få bekvämligheter på Pacific Crest Trail och dess 2660 mile sträcka. Utöver de tätort man liftade till eller några sportanläggningar som var öppna. Nästan inga broar. Inga spänger. Inga stugor, få matförsäljning speciellt för vandrare. Endast Kennedy Meadovs var närmast lik en fjällanläggning men utan rum vi har. Passerade några stora campingplatser men de var mest för husbilar, tältade trängdes på en liten yta. Inga vindskydd. Inga toaletter annat än de vid någon semesteranläggning. Det fanns gott om skyddade områden och nationalparker dock såg jag sällan någon information. Info var vid bilvägar och vi vandrare passerade sällan just där. Men de syntes ju i mobilens karta och i guide som de flesta hade. Många hade mobilen i handen hela tiden. Inte jag, hade en Garmin och rörde knappt telefonen. Ingen lämnade skräp någonstans. Inget bajs man trampade på, det grävdes ner. Inget toapapper, det tog man med sig. De som eldade samlade fallna grenar. Inte att någon eldade så ofta. Risken för skogsbrand fanns ju alltid. I Kalifornien behövdes eldnings-tillstånd som man fick efter en Internetkurs. Jag vet inte hur många hade det men en gång kontrollerade en ranger mitt intyg. Jag eldade dock aldrig utöver elden i mitt gaskök.
Sopor var svårt att bli av med. Under vandringen på Sierra var bear box obligatorisk och i den skulle allt packas in som mat, toalettsaker och sopor. Allt som luktar och lockar känsliga björnnäsor. Ibland fanns det mer sopor än mat i boxen.
Dag 81 passerade jag Ebbets pass i Sierra, 1050 mile. Jag hade fyllt på mat 10 dagar tidigare på Tuolumne Meadows store. Följaktligen hade jag flera dagars sopor, inklusive toapapper i min bear box. Strax efter passet ropade någon på mig. De var en grupp på tre personer och två hundar. De ville bli fotograferade med den gamle svensken. Vi tog bilder. De gav mig rent vatten, kakor och frukt. Sedan sa en av kvinnorna: Ge oss dina sopor. Hur många dagars sopor har du? En av dem tömde sin ryggsäck till de andra och jag lämnade mina sopor inklusive en tom gasburk. Vilken lyxig hjälp. Ryggsäcken kändes så mycket lättare. Som tack fick jag ge mina bästa tips om hur jag höll mig i form i så hög ålder. Mitt standardsvar var: lämna bilen oftare, stäng av TV och gå.
Vem underhåller PCT? Mest volontärer.Många är före detta PCT vandrare eller de som vill.
Led mellan Hukejaure och Kungsleden.
Livet är så tillrättalagd i Sverige. Staten tar hand om oss. Även i ödemarken skall service finnas. Pappa Staten skyddar oss så vi inte blöter ner fötterna. Låt naturen bli lite mer naturligt. Det finns gott om områden redan där nästan alla kan njuta av naturen, med vägar, rastplatser och just spänger. Det finns även ledbitar där du kan åka med din rullstol. Gör inte livet så förbaskat iordningställt. Överallt. Glöm inte eget ansvar.
Kanske en Internetkurs om hur man bär sig åt på Kungsleden? Ve den som ertappas utan godkänt examen.
