Har just avslutat en av de bästa böckerna jag har läst; ”Prophet Song! av Paul Lynch. I min tio i topp något sådant.
Boken fick Booker Price 2023.
Why did Prophet Song win the Booker Prize? Esi Edugyan, Chair of the judges, said: ’From that first knock at the door, Prophet Song forces us out of our complacency as we follow the terrifying plight of a woman seeking to protect her family in an Ireland descending into totalitarianism.
Boken är så rätt i tiden. Den är placerad på Irland geografisk, men beskriver vilket som helst land på fallrepet. Hur samhället kollapsar när styret av ett land tas över av radikala ideologier. Kanske kan vi kalla dem hellre terrorister? Hur människor försöker överleva. Hävda sin rätt. Förlora. Inte ge upp. Anpassa sig. Fly.
Paul Lynch språk är så vackert som musik. Vi kommer nära människorna in under huden, känner deras tankar, deras kamp för rättvisa som inte längre finns.
En bok som jag kommer att läsa om.
Nog sagt. Läs boken. Finns nu på engelska. Kommer på svenska i höst.
Nu har vi ett politiskt parti vars mål är – bland annat – att släppa den ”lätta drogen hasch” fri och Systembolaget kan sälja varan. Så får vi bort alla gäng och deras droghandel i ett nafs. Tror en så kallad politiker som anser knark har räddat hens liv. Jag hade en stor skara patienter som också hade trott så. Men så fel de hade. Bostadslösa. Penninglösa. Hos kronofogden. Sparkade från jobbet om de hade en. Blåslagna i bråk.
Vi som har arbetat inom missbruksvården eller än arbetar där tycker inte att hasch är en lätt drog. Nog tyckte jag att de var de patienter jag hade svårast att komma i gång med. Jag brukade ge dem två tider på en lapp och kanske kom de den sista eller dög upp någon annan dag. Man brukar säga att haschmissbrukarens klocka saknar visare. Det blir så med tiden av regelrätt bruk. Att avgifta en haschmissbrukare var också en långt process. Rekordet var en gravid kvinna som var 12 veckor inlåst innan hon testades drogfri, men hennes arma nyfödda baby behövde ytterligare veckor på neonatal för att bli drogfri. Vilken början i livet. Någon som fick återfall skyllde på franskbröd med vallmofrön. Då åt några på labbet en hel fralla men var drogfria. Uppfinningsrikedom kan vara stor när det gäller bortförklaring av droger, inklusive alkohol. Vi hade kanske mer förståelse för hasch- och tablettmissbrukare än för andra i början av behandlingen, för dessa var de svåra patienterna. För tablettmissbrukare fanns kanske en läkare med receptblock. Men så klart de pillren räckte inte utan mer handlades på gatans apotek. Lätt att börja med hasch och piller. Svårt att sluta.
Tilltron att alla missbrukare och de som kallar sig brukare av eget personligt val nöjer sig med hasch i längden är naivt. Det leder ofta till mer, eller annat. Så klart hamnar alla inte på gatan men nog är det oroväckande om livet inte fungerar utan knark. Kanske är jag fel ute? Missbruk är inte missbruk utan bara bruk av något. Då behövs det ingen behandling. Det blir ett rejält sparmål.
Att gängen skulle försvinna med langning av hasch genom politiska beslut i Systembolaget i stället är också naivt. Det finns andra droger. Idag är gängen lite överallt. Från din vårdcentral till byggnader du hyr, hos Polisen och Rättsväsendet. Mer… Att kränga ut billig hasch kommer att fortsätta. Alla vill inte handla öppet. De tillåtna doserna brukar också vara låga. Fick höra i USA att på morgonen handlade man det tillåtna och eftermiddagen besökte man langarna. Att alla knarkare skulle nöja sig med en statlig dos är en orealistisk naiv tanke.
Har inte narkotika redan så dåligt rykte att Staten bör låta bli att sälja så usla varor?
Hos mina patienter var hasch en vanlig inkörsport till mer. Dock fanns det några som hade börjat direkt med heroin. Så, varför skall Systembolaget bara langa hasch? Ta hela paketet då. Låt oss nedlåta att sälja knark till våra medborgare i behov. Ett bidrag till skattekistan när Staten langar.
I USA finns goda exempel om verkligheten. Att avkriminalisera droger blev inte så bra i Oregon. Varken missbrukarna eller langarna försvann. Idag försöker Oregon, och städer som Portland som har blivit lik soptipp på vissa stadsdelar, backa tiden tillbaka. Det blev inte som de trodde. Det blev snarare en total katastrof. Kanske behöver människor regler så de inte raserar livet frivilligt? Jag har grubblat det hela mitt arbetsliv och har svar som kan vara olämpliga att skriva ner.
Börja inte. Det är ett gott räd.
Ibland säger en bild mer än ord. Se den. Political cartoons of the day | Fox News:
Dags att starta årets vandring eller fler. Kanske är du redan ute? Hur tänker du vid valet av en led? Hur planerar du?
Visst kan man bara kasta ihop sina saker och börja gå men lite planering underlättar. Det som styr är tid och pengar. Vandring låter som billig hobby men det är det inte. Utrustning kostar. Resor kostar. Men visst, den allra första vandringen jag gjorde kostade tågresan till Abisko och en gammal ramryggsäck köpt på något överskottslager. Gick i mina vanliga kläder. Hade en lånad sovsäck. Jag sov i vindskydd och stugor. Det var i början -80 talet.
Idag har jag en nära nog topputrustning i lättvikt. Jag tältar nästan alla nätter.
Så, utrustning enligt behov, vart man tänker vandra och hur äter och sover man.
Vilken tid har du att spendera? Vilken natur vill du vandra i? Kan du tänka dig åka långt för det? I så fall kolla ditt pass, behövs visum och krävs det tillstånd? Hur vill du övernatta? I tält fritt vart som helst? Det går bra i ett antal länder som Sverige, Norge, Finland, Skottland, USA…men många länder tillåter inte tältning i det fria. I Spanien till ex. kan de jaga tältare ute med helikoptrar. Du vill inte låta din reskassa gå till böter så kontrollera om och hur du kan tälta.
Om du väljer att bo i stugor är många leder i Europa enklare tillgängliga. Men de kan vara fullbokade under augusti som är vanlig semestermånad i Europa.
Hur planerar du för mat? Bära med dig? Stugor med mat och restauranger?
I Sverige är leder ofta försedda med vindskydd och fjällstugor kan ha även affärer. Det går ingen nöd på vandrare i Sverige, bara lite planering behövs.
Så, skall du vandra i år eller är du redan i gång? Jag ska vara barn- och kattvakt snart men sedan blir det en kortare runda. Har planer för några längre också.
Min bästa vandring var Pacific Crest Trail, i hård konkurrens med Kilimanjaro.
6 år sedan sen eftermiddag den tredje maj 2018 började jag min vandring längs PCT. Jag var inte i god kondition. Det var tungt i början. Som någon sa: en månads träningsrunda, sedan går det bättre. Det stämde.
Om du börjar vid södra markeringen, vid den mexikanska gränsen, går de första 700 mile genom den kaliforniska öken. Nej, inte bara sand. Det finns en del växtlighet, gamla träd, buskar, kaktusar och sten, både stora och små. Samt de oändliga fälten med vindsnurror och solpaneler. Det var varmt, upp till +42 C ibland och man fick bära en del vatten. Dag 50 lämnade jag öken och kom till Sierra.
Varför valde jag just PCT? Den var i USA. Den var lång. Den var en utmaning. Den hade en annorlunda natur än på mina tidigare vandringar. Eftersom PCT var 4000+ kilometer hade den flera olika typer av natur. Det enda som saknades var havsstrand. Därför gjorde jag 5 dagar på Pacific North West trail vid havet som avslutning.
På PCT sov jag utan andra i närheten ca 90% av tältnätterna. Några hotellnätter och 3 på en camping. Som mest bar jag tio dagars mat.
Bilder; uppifrån: Vandring ovan molnen Jacinto bergen, kaktus Scissors crossing, solnedgång mot Mojave damm, namnlös topp, öken vid Hikertown, vindfarmer på väg mot Mojave. Alla bilder från Kalifornien.
Åkesson sa att det finns en övre gräns för stödet för Ukraina. Stödet mäts mot de egna inhemska behoven. Nu har jag inte läst vad han sa exakt men orden har väckt en storm.
Ingen blågul gräns. Putin tackar. Så länge som krävs stöder vi Ukraina.
Så pratar bara den som inte behöver ta hand om sin eller andras ekonomi. Den utan räkneförmåga. Även de oändligt rika har en gräns, ofta procentuellt lägre än oss vanliga fattiga.
Så klart finns det en gräns, den är bara inte uttalad än. Inga resurser är oändliga. Det finns alltid en gräns som vägs mot de andra behoven landet har. Hela budgeten kommer inte att gå till Ukraina hur än de skulle behöva det. Visst, vi kan låna och belasta den kommande generationen. USA gör så. Många länder gör så. Många är drunknade i ett skuldberg.
Krig är inte en behjärtansvärd insats som alla vill stödja åratals. Inte ens i Ukraina. Det känns dock fel att skriva den meningen, men de flesta krig tappar snabbt första sidan och vårt intresse. Krig blir vardag. Samma rubrik igen. Tänk bara på ”krig” här hemma de sprängningar som pågår. Inte går vi ut och protesterar, kräver av Regeringen pengar för att renovera och ersätta det förlorade. De som kan flyttar, de andra får stå ut. Inte ens median har dem på första sidan. Det är bara det nya normala.
Det kommer alltid nya tragedier. Vi anpassar oss.
Inte heller det moraliska stödet är ändlöst. Det kan ändras när liken staplas på hög. När inga som helst försök till fred finns. Vad är krigets mening till slutet? Vilka andra krig borde vi skicka vapen till är också en bra fråga. Ukraina idag, vad i morgon? Skulle vi inte rusta upp själva till NATO standard, så vi kan också kriga när det faller så?
Låter som om jag vore på Rysslands sida? Inte alls. Jag har haft tveksamhet och mer mot Ryssland sedan barndomen, krigsbarn som jag är med en krigsskadad far. Jag kunde ha varnat alla för ryssar som treåring. Jag stöder viss verksamhet i Ukraina. Men meningslösheten har gripit tag i mig. Som gammal pacifist har jag Världen mot mig och vad jag tycker har noll betydelse för någon. Att vara mot krig är så omodernt.
Hur länge, hur många lik, hur många raserade hem, sjukhus, åker… innan parterna måste prata om bitter fred? Nog är det uselt att våra organisationer, FN, EU, alla kadrer av politiker har ingen makt och inga förslag för alla krig som pågår. Politiker har så mycket annat att pyssla med som att majbrasorna inte är klimatvänliga. (Inställda här.)
Det finns alltid en gräns oavsett vad det gäller. Hela Sveriges budget kan inte gå till Ukraina och vapen. Se på Gaza, snart som attan blev det en biståndsgräns men om ett tag ändrades det för nu kändes Israel som den skyldige, inte Hamas. Hungriga barn i Gaza ledde till dåligt samvete och så bidrar vi igen. Vinden vänder snabbt. Att tänka väl brukar tyvärr bara uppehålla krig.
Om det uppstår brist på pengar vad lägger vi ner? Resterna av äldreomsorgen? Folk klagar ju att den är undermålig så varför ha äldreomsorg? Pengarna går till låt oss säga bomber. Mer usla områden i välfärden som vi kan lägga ner? SiS hem kanske för deras resultat är ju under allt hopp.
Inga politiker betalas längre. Vill de jobba får de göra det gratis, vara förtroendevalda. Liberalerna börjar. Mängden skars också ner. Nu när EU ändå beslutar det mesta in till våra majbrasor behövs det färre politiker.
Vi kan ha olika åsikter om godhet men att de godhjärtade inklusive politikerna skulle själv skicka hela sin lön/pension/ utdelning/bidrag till ett godhjärtat projekt kommer inte att hända varken för Ukraina eller andra krig.
Även godhet har en gräns.
Kanske borde vi sätta en gräns för bistånd till Ukraina i vår budget? Den lämpliga procenten av budget och inte mer. 2% brukar gå till bistånd. Varför finns det en så låg gräns för behoven är oändliga? Det beror på våra egna behov. Våra medborgare vill få något för sina skattepengar. Vi prioriterar egna behov och det är brist på medel till dem även här. Alla vill ha mer. Skolan, vården, polisen, vägarna, bidragssystemet… en högljudd klagan hörs alltid över landet när Statens budget presenteras. Ingen är nöjd.
Kriget har nu pågått i två år eller tio sedan mars 2014 när Ryssland ockuperade Krim, beroende på vem som räknar. Då var det noll intresse att försvara Krim. En gräns alltså. År 2022 någon gång vaknade Europa, kanske 1 april när vi såg liken i bilderna från Butja och insåg att vi kan vara näst i Putins lista. Risken krymper dock varje dag som Ukrainakriget pågår. Det kriget skyddar oss. Inte ens Ryssland har idag resurser ensam att kriga på flera fronter, utom bomben förstås. Förmågan är beroende av de goda kamraterna, Iran och Nordkorea. Och de som inte precis bidrar med vapen utan ekonomi som Indien och Kina och vi också utan att ens veta det.
Gränsen är inte nådd ens i våra mataffärer utan de har än varor från företag som stöder Ryssland. https://leave-russia.org/
Krig pågår på kredit – ekonomiska och mentala – för följderna kommer att ta flera årtionden att reparera. De psykiska går aldrig över. Flera länder lever av kredit och andras välvilja. Men det kommer en gräns, statsbankrutt eller andras goda vilja tar slut. Pengar blir som dasspapper. I flera länder är behovet av lyxfällan experter stort. Dessutom, desto mer pengar delas ut till Världens alla hål desto gladare blir alla skurkar. Se på EUs klimatfond som blev Rolexklockor, bilar, hus mm. Och här hemma sparkar inte Regeringen sin korrupta kompis för det kunde leda till en flodvåg.
Tålamodet. Kärleken. Förståelsen. Pengarna. Viljan. Orken. Glädjen. Respekten. De är inte eviga i något förhållande.
I framtiden bör det bli en demilitariserad zon längs gränsen mot Ryssland. Ingenmansland, lämplig för all bråte som nu finns över hela Ukraina. En mur av rester från ett krig som – kanske – inte hade hänt om Världen varit lite tydligare efter Krim?
