Månadsarkiv: mars 2023

Veckans gnäll från en surkärring.

Utvalda

Publicerat av

Jag åker inte ofta till Stockholms centrum. Det har varit lågsäsong för allt under covid. Sedan föredrar jag skogen före staden. Men ibland finns någon intressant utställning eller behov att handla sådant det inte finns i min förorts affärer.

Föraktet mot Samhället och dess arbetande medborgare slog mot mig. Det vi räknar som fungerande, nödvändig service fungerar inte. Hälften av pendeltågen var inställda, likaså bussar. Inte första gången. Det handlar om pengar, vinst. Den som inte har en bil har ett helvete att komma till jobbet ´från gränskommuner. Cykla? 5 mil kanske. Is och slask. Benbrott kostar också.

Under tågresan såg jag klotter och mera klotter. Allt som färg kunde fastna på var kladdat. Det finns alltid klotter men nu var det på varje yta bredvid tågrälsen. Ser ut som om vi bodde i slummen någonstans där folk saknar penna och papper.

Rulltrapporna på centralen var trasiga. Flera dörrar ut och in var trasiga och stängda. Folk halvsprang med sina väskor.

Skyltarna rea och total utförsäljning har ökat. Så även i mitt centrum. Läste också att den fina mataffären – från en stor kedja – jag handlar i kämpar med ekonomin och är konkursmässig. Men, priserna höjs ju hela tiden! Vart går pengarna? Till strömleverantörer? Någon där högst uppe? Resultat av vår självförsörjningsgrad? Kriget?

Andel arbetslösa är hög 459 000 enligt beräkningar men alla är inte med, att räkna folk har sina brister. I praktiken är det att knappa hälften av folket arbetar och av dem är hälften betalda genom skattemedel. Andel som går på olika bidragssystem är hög. Då menar jag även pensionärer för deras statliga pensionspengar är redan använda av generation före oss.
Det håller inte.

Lönerna stiger inte i samklang med inflationen. Även medelklassen måste tänka till. Boendet var inte snabbväg till miljoner. Räntan stiger. Ingen biff idag? Inga tomater. Gnäll inte ungen! Du får behålla din förra årets mobil, den duger!
De som är ensamma med hushållskassan börjar få det knapert, som ensamma mödrar trots bidragsfloden. Och de än levande pensionärerna som hörde till den gamla stammen utan daghem. Hemmafru och sedan något arbete ofta i den kommunala servicen när barnen kom till skolåldern. Det blev inga pensioner av det. Maken dog. Fattigpensionär.
Som en väninna sa när hon blev pensionär: om jag inte vore gift hade jag att välja mellan bostad och mat.
Hoppa över middag en dag i veckan var mitt gamla knep efter skilsmässan. Lunch var en kopp te.

Och kvinnor fortsätter vara kränkta. En anmäler efter nio år ovälkommen hand på låren. Vad hjälplösa kvinnor kan vara. Knark finns även hos de som styr men då är det fint sagt ”personligt val”. Jag hade många patienter med personliga val, men då hade livet gått omkull. Det är lätt att börja knarka, även ganska lätt att sluta om man vill men att få tillbaka en bostad och hitta ett arbete är svårt. Kanske inte för politiker?

Samtidigt talar massmedian om vart de senaste sprängningarna skedde och dog någon. Vi får vara glada om vi inte befinner oss på fel plats på fel tillfälle som Polisens talespersoner brukar skylla offren på, inte gärningsmännen. Jag kan garantera att håret reser sig när kulorna sprejas i ett centrum mitt på dagen och du är bara några meter ifrån. Ordet klan och klankrig är nu mera vardagsvara, inte något som händer långt borta.

Skolor skall träna för terrorattacker. Skall inte daghem också göra det?

Hur är det med våra hem då? Skall vi alla träna för sprängningar? Har du fått en terrorist i familjen eller gjort valet att gifta dig med en kriminell får du räkna med att ditt hem sprängs. Och grannarna blir inte glada. Sur stämning.
Förmågan att spränga i rätt adress kan vara usel så alla bör förbereda sig. Vad vet jag om folk som bor i mitt hus? De gamla som har bott i huset lika länge som jag frågar mig om jag vet något. Det och vart är skyddsrummen har varit aktuell korridorsnack. Matpriserna har tillkommit i år. Oron att gå ut med hunden när mörkret faller. Resor pratar ingen längre om.

Hässelby torsdag

Inte ens gravt kriminella kan vräkas. En bomb i trapphuset får man tåla. (länk nedan)

Vårt land är på sluttande plan. Vi är i gott sällskap, vi är inte ensamma. Många länder utanför den västerländska kretsen är redan på botten. Fina möten, med rika deltagare samlade med sina privatjet på något hot ställe, snack pågår om klimat, pengar, äta maskar, hur folk vaccineras eller hur de utrotas. Politiker sover än med grymtande om att vända stenar, hårda tag och diverse meningslösa samtal om någonting.
Världens misshushållning kraschar samhällen med krig och hunger, mentala förluster och rovdrift. Av oförstående och likgiltighet. Naivitet och vapenmakt.

Ingen hotande asteroid eller klimatet förstör Världen, utan vi själva. Vi är rovdjur som raserar men vissa kulturer har lärt att uppföra sig en aning bättre. Det har varit mer lönsamt. Idag pågår flera krig, den mest uppmärksamma i Ukraina och ingen världslig makt tycks få stopp på dessa.
Västvärlden måste bestämma sig: skall vi hjälpa Ukraina att vinna nu eller låta kriget bli långvarigt och eventuellt sprida sig. På vilken sida står vi? Hur ser vi på Europas framtid? Är krig bara ekonomisk framtidsbransch?

Dnipro 230114

Hur vi än gör med Ukraina blir maktbalansen rejält förändrad. Kina och Ryssland mot Väst? De visar enighet – i alla fall utåt. Jag gissar, Kina kommer att få makt över de ryska gränsmarkerna som ”betalning” för hjälp. Ryssland efter Putin blir avhängig av Kina, kanske är de det redan..Ryssarna har inte råd eller intresse av landets östra del långt borta från Moskva. Minoritetsgrupper är bara kanonmat. De satsade resurserna på Ukraina. Oavsett om maffiabossen byts ut blir det ingen revolution i Ryssland. Putin är nu efterlyst av ICC. Inte lämpligt att vara kompis med honom. Läget är förändrat, kanske inte för honom hemma, men för andra Världens ledare.

Sydkorea och Taiwan flämtar i rävsaxen. USA har tappat makt och anseende, så går det med en president som inte vet vad han säger och en vice – ja, jag ska inte säga något om det. Bara att kvinnor kan men inte den där. Samt en penningpolitik från tryckpress.

Många länder lever som fattig folk, från lön till nästa.

Orsakerna för Världsläget är många. Den där förmågan att räkna ut resultat av åtgärder är låg. Likaså är tron att samma åtgärd ger annan resultat om vi gör det om och om igen svår att dumpa.

Det blir värre, det är säkert. Den västerländska civilisationen, som den är nu, kommer att förändras och inte positivt. Bankerna kraschar. Räntorna kastar dig ut ur ditt hem. Nya hittepå och äkta virus knäcker både oss och sjukvården. Mer… invandring inte att förglömma.

Men än finns det skönhet i Världen. Ta vara på det. Och – man ångrar bara resor man inte gör.

Om att vräka kriminella:

https://hemnytt.com/darfor-far-gangkriminella-inte-vrakas/
https://www.bostadspolitik.se/2022/12/13/bakslag-for-mkb-far-inte-vraka-kriminella/

Du som vill ägna dig åt bidragsdjungeln:

https://www.ekonomifakta.se/Artiklar/2022/juni/vilka-ar-de-bidragsforsorjda/

PS
Precis på samma sätt som vi har brandövningar med barn så finns det väl en nödvändighet, tyvärr, säger Jonas Trolle till P4 Malmöhus. chef på centrum mot våldsbejakande extremism,
Eleverna skulle kunna få en utbildning i så kallat PDV, pågående dödligt våld, för att bli mer mentalt förberedda för en eventuell attack, menar Trolle.
Mentalt förberedda? Nog är det tecken på förfall, tycker jag. Vissa skolbarn lär sig inte ens att läsa men de lär sig vara förberedda för terrorism.

Bilderna från Stora Vika, historisk kalkbrott och cementfabrik. Berg i Alperna.

Läs också Lars Åberg, SvD https://www.svd.se/a/2Borja/lars-aberg-hoten-ligger-pa-bordet

Life’s too short to be angry about things that haven’t gone your way.

Utvalda

Publicerat av

Jag såg en mening någonstans som fick bli rubrik till denna något klagande inlägg. Även jag har stunder då jag grubblar över livet fast mitt ”valspråk” har varit bli en lösning. Det var också mitt arbete, att hjälpa folk till bättre sätt att lösa livet.

Är du tacksam för vad du har och har haft? Eller ömkar du dig själv över alla orättvisor och elände du har varit med om? Gick inte livet så som du hade ritat upp det?

Det är så svårt. Ibland krämer jag mig över saker och val jag gjorde vilka ledde till förluster, misslyckanden, även nära döden. Varför gjorde jag så dumma val? Det kanske beror på åldern att ens livs minnen påminner en om hur lite allt betyder. Hur mycket mer jag kunde ha gjort. Hur det fanns bättre lösningar, men jag tog inte de. Det kanske är så att vid ålderns höst gör man ett slags genomgång över livet? Bikt utan präst.

Sedan råkade jag träffa en gammal patient som nästan kastade sig över mig. Hon tackade mig för livet. Nu, efter så lång tid. Någonting måste ha blivit bra på arbetet när en patient tackar efter 20 år. Att tacka är en gammal påhitt, sa någon. Jag tror att vi bör tacka mer.

Min son påminde mig häromdagen om hur många saker jag har gjort. Mycket är sådant andra aldrig gör, inte vill göra eller ens får en möjlighet till. Vad gnällde jag för? Men snart är jag död, enligt statistik finns inte många år kvar så jag får aldrig möjligheter att göra ditten och datten. Det känns som nu eller aldrig.

Mycket vill ha mer.

Sonen gav mig en bok om vandringsleder i Europa, ovan boken om vandringar i Norge som jag fick tidigare. Jag har vandrat lite i Norge. Så vackert! Covid snodde mina europeiska vandringsplaner, som ”Dream Trail”, men nu måste jag komma till beslut vart, vilken led.
Sedan fick jag ett nytt tält som födelsedagspresent, från sonen det också. Den gamla var väl så sliten efter PCT och 4 år till. Så, det är bara att packa ihop när snön smälter.

Vintertälta? Inte jag. Utom när det är nödvändigt.

Så vad klagar jag på? Covid ungefär förbi för stunden. Krig, som i Ukraina, har inte än drabbat oss. Även om den drabbar våra plånböcker, ibland frivilligt.(Se länk nedan.)

Ekonomin är kass men jag är inte den som ägnar mig åt shopping.

Jag har grubblat då och då över de sju åren då jag tog hand om min sambo. Sakta låste hans hälsa in även mina möjligheter till det jag ville göra. Till sist var det bara korta promenader och handla mat kvar när avlösningen tog hand om honom. Men jag fortsatte in till döden. Det berodde inte på min oändliga kärlek till honom. Det berodde på hans kärlek till mig även om han inte längre kunde uttrycka det. Utom strax före döden. Då sa han – nej, det är bara för mig. Jag tror att var och en vill bli älskad utan krav, en gång i alla fall. Jag var det. Kärlek är inte bara en dans på rosor. Ibland blir det en uppoffring. Jag var inte en tålmodig person men jag lärde mig något på den hårda vägen.

Ta hand om de goda personerna i din närhet. Ibland har man inte mer än det. Sättet är dock olika. Har nyss träffat två äldre kvinnor vilka tar hand om sina sjuka män och de gråter när jag frågar: du då, hur mår du. Ibland blir det övermäktigt, inte bara psykiskt utan även fysiskt. Helt enkelt, de flesta män är större än sina kvinnor. Sträckan till att ringa äldreomsorgen kan vara oändlig. De stoltserar inte precis med god vård och svensktalande personal på sina ställen. Ring dem nu, säger jag, innan du hamnar i ett svart hål.

Ibland har det känts riktigt jävligt i livet. Upp och nedgång. Uppgångar är de enda värt att bevara, men det är svårt. Då och då faller alla i att ömka sig själv. Även jag.

Det finns alltid människor som har det bättre eller sämre än du. Någon millimeterrättvisa har aldrig existerat och kommer aldrig att göra oavsett vilken ism du tilltror. Idag får vi vara glada om ens barn har bra arbete. Vi får vara tacksamma om våra barn eller barnbarn går i skolan och inte försöker tjäna snabba pengar på kriminell marknad. Att dina barn inte knarkar och dör av det. Att pengarna räcker till mat och bostad. Att elräkningen är betald. Att vara frisk, ungefär, och inte behöva köa i någon telefonkö till Vårdcentralen. De är dagens ”vara glad” orsaker.

Att det var en solig dag idag fast trottoarerna inte var plogade utan förblev som hal smörja. Inte utgången till bakgården heller.

Det finns mycket än att vara tacksam för. Så klaga inte. Problem är till för att lösas, sa min mor. Bli en lösning. Var glad så länge Samhället håller ihop på något sätt. För det är bara en illusion att livet fortsätter evigt som nu och att Politiker löser dina och Samhällets problem..

Bilder: en absolut magisk stund var att se Fjällbrud blomma i Tarraätno, Padjelanta
Vintertältning på Guttroat pass, Washington, Pacific Crest Trail.

https://cornucopia.se/2022/08/organisationer-och-projekt-for-att-stodja-ukraina/

Gör en Svantesson – jämför!

Utvalda

Publicerat av

Gröt till middag. Här kommer ett recept:

Havregryn, gärna den med quinoa, hur mycket beror på hungergraden.
Vatten enl havregrynsmängden
1 tsk chiafrön
1 – 2 msk mandelmjöl
Blåbär 1 dl
Hallon ½ dl
(Alternativt 1 äpple och 2 fikon i bitar)
1 tsk olja eller klick smör
lite salt
Kokas med låg värme under lock, Rör några gånger. Bären ska än hålla ihop.
Serveras med honung och mjölk

Nej, nu blev det ju helt fel. Inte ska vi ha så många ingredienser. Inflation måste ner. Även en grötätare skall hjälpa till. Så stryk allt annat än vatten och havregryn. Se till att köpa de billigaste grynen.

Finansminister Svantesson uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.

– Man kan fundera på varför en matkasse i Sverige ökat med 20 procent det senaste året, men inte i de övriga nordiska länderna, säger hon och uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.
– Som konsument får man också jämföra, var ska man handla? Finns det handlare eller butiker som höjer i onödan?

Gör en Svantesson. Ta en promenad till alla affärer du har inom en mil och jämför så du gör det smartaste havregrynsköpet.

Jämföra priser? Så talar en storstadsmänniska med otaliga affärer i närheten.

Har du bara en affär inom räckhåll? Vilken svår sits du ligger i. Men ta nu inte bilen det är dyrt och inte miljövänligt. En cykel kanske kan hjälpa dig att ta en jämförelserunda. Fast nu är det snö och under den ishalka på många områden. Benbrott är dyrt för samhället.
Du kan förstås försöka pruta och gräla med personalen i affären tills de kastar ut dig.
För, det är inte personalen som höjde priserna, höjdarna sitter högre upp, kanske till och med utomlands.

Har Svantesson blivit en konsumentrådgivare? Är det inte hennes och Regeringens sak att hålla koll på ekonomin, ha skatterna och elpriserna så låga att folk har råd att äta? Inte kan det vara mitt jobb, en gammal pensionär med usel pension, att försöka styra livsmedelsindustrin? Jag håller visst koll och utesluter mat jag inte har råd med. När åt jag hel nötkött sist? De där fina ostarna? Var nog en vecka före julen då vi hade en familjemiddag. Tomater är lyxvara, åt en halv igår, den andra halvan idag. Ok, det var en större tomat, kilopris 67kr.

Riksbankschefen Erik Thedéen har också läxat upp konsumenterna.

– Vår förhoppning är att hushållen i någon mening blir tuffare förhandlare. Att de inte accepterar de högsta priserna utan går till dem som erbjuder lite lägre priser.

Om alla köper det billigaste finns inte det billigaste snart. De priserna går upp.

Nu undrar jag hur många människor med arbete, vanligen 8 timmar om dagen plus resa har möjlighet att ränna runt och jämföra priser eller använda sin tid till Internetsökningar i stället sina barn med mera? Jag tror att de flesta familjer är medvetna om behovet att jämföra priser för större köp men att springa runt för de billigaste grynen eller tomater är idiotiskt. Den tiden har bara de som inte arbetar. Gjorde en koll förra veckan per Internet i tre närmaste affärer och det skulle bli en tia i vinst om jag rände runt. Och en av affärer var fem kilometer bort. Skulle jag bära mjölk hem fem kilometer och vinna 50 öre per liter?

Inte. Köptrohet kan också ge fördelar. Några sa lite föraktfullt ett år sedan att pensionärsrabatt 5% var ingenting, men nu befolkar de affären på pensionärsdagen.

Något jag som lägenhetsboende har avundats är de stora gräsmattorna villaägarna har. Jag har undrat: varför odlar de ingenting. Inte ens en rad potatis, bara gräs. Kan det bli annorlunda nu när matpriserna är så höga att de drabbar alla. Potatis, tomater, squash, sallad…

Vi är inte ensamma. Läget för britterna – de vanliga arbetarna – är också skit. ”Om vi värdesatte våra inhemska produkter mer skulle många äta rovor nu i stället för att tänka på sallad och tomater”, sade miljöminister Thérèse Coffey under en parlamentsdebatt.

Äta rovor blev en ny äta kakor. Dock beskylldes Marie Antoinette i onödan, hon sa aldrig så, men Coffrey är nu för evigt en ny representant för förakt mot folket. En rova.

Under de senaste veckorna har grönsakshyllorna gapat tomma i allt fler brittiska mataffärer och många av de stora matvarukedjorna har infört ransonering för kunderna. Ingen hamstring. Det är inte fel att äta säsongbetonat men inte ens rovor odlas på vinter.

Nu mera produceras grönt över året – ifall strömmen räcker. Matproduktion finns ofta i de sydligare länderna eller ändå längre bort. I Sverige är vi knappt självförsörjande i något, bara i spannmål, socker och morötter. Så, ät morötter och gröt! Någon tomatodlare gav nyss upp. Elpriser var boven. Jag misstänker att vi inte har sett slutet än i prishöjningar.

Har du någon suverän spartips om mat? Själv börjar jag känna som om vi vore på väg till efterkrigstiden i Finland. Då var det ransonering. Idag ransonerar vi själva.

PS. Priserna har höjts i alla nordiska länder men Sverige toppar höjningarna.

Bilder: en billig lunch, soppa från pulver. En kaka i Rom hade inte bild på en rova.

Vad gör krig med en människa?

Utvalda

Publicerat av
Partio etenemässä Saijalla Patrull på frammarsch i Saija 1940

Det finns ibland en romantisk uppfattning om krig. Tuffa grabbar i uniform med häftiga vapen som dödar osynliga fiender. Dessa fiender är inte fäder, söner eller makar utan onda varelser som anfaller. De är icke personer. Så länge de är icke personer går det bra, ett tag.
Sedan dör ens kamrater. De sprängs i bitar. Hem förstörs. Folk hamnar i rasmassorna. Bränder. Oavbruten bombning. Hopplöshet. Men även medaljer att bära på bröstet så alla ser hur bra soldat du var.
Utan sömn. Frusen. Hungrig. Skadad. Men som en riktig soldat fortsätter du att skjuta. Du har ditt vapen som bästa vän tills kulorna tar slut. Eller du.

Efter ett krig blir du aldrig en hel människa igen. En del av dig förblir i kriget. Kanske är du skadad i kroppen. Alldeles säkert är du trasig i din tilltro till mänskligheten. Kanske blev du sjuk i psyket, synligt eller undangömt. Kanske är du som om krig inte påverkade dig och det, soldat, kan bli riktigt farligt. Krig hindrar en att nå sin fulla potential.

Ja, man kan bli en mästare i krig också. Det är en yrkesmöjlighet som inte borde behövas.

Att träffa dem som slapp kriget tack vare sina viktiga yrken eller de som smet kan vara problematiskt. Varför slapp min fars bror? Varför var hans yrke så nödvändigt? Brodern var inte opåverkad. Han skämdes trots att han inte var en smitare. Förhållandet mellan dem blev aldrig det samma. De hade svårt att ens gå ihop till graven för den yngre brodern som dog i strid. En lysande student. 20 år.
Krig påverkar hela släkten. De döda är påtagligt närvarande.

Det normala livet efteråt känns för enkelt. Att gå till arbete, äta middag, leka med barn, sova i en säng, ha sex, fira jul, tårta på födelsedag… Inga larm ljuder. Om en brandbil med siren åker förbi hamnar kroppen genast i försvarsställning. Samtidigt finns ett slags skam. Du överlevde. Många andra gjorde inte det. Du behövde ta kontakt med några anhöriga efteråt och ljuga om deras sons sista stund. Hur många vackra falska minnen har producerats till anhöriga? Dog så modigt, räddade andra…
Hur än en soldat försöker vara normal – det som uppfattas så – kommer melankolin, smärtan och livets värde eller värdelöshet spridas vidare till din fru, dina gamla föräldrar och dina barn, din omgivning. De som inte riktigt vet hur det var. Till de krigsbarn som nu inbillar sig att allt är på väg åt rätt håll. Aldrig mer krig. Det har ju de styrande höjdarna lovat.

Be till Gud. Var snäll. Gör läxan. Allt är bra.
Det tar några år innan barn begriper att det är en lögn. Det finns varken Gud eller fred. Och att far är trasig.
Var snäll. Lyd. Annars kan fasaden rämna.

Kriget finns som en komihåglapp i mitt minne trots att så små barn borde inte minnas något. Starka minnen är eviga. Jag minns de vuxnas oro i bombskyddet. Jag minns hur fars skador, de i kroppen, de i själen, stal livet från honom. Hur kriget förändrade en förhoppningsfull, arbetsam, förälskad man som läste Bibeln och bad varje kväll till en predator som fick högar av medaljer för sin skicklighet att mörda ryssar och för sin förmåga att lindra plågan hos dem som skulle dö.

Far var en bra soldat. En kamrat att luta sig mot. Men att döda en annan var synd. Bibeln som rättesnöre var orimlig i ett krig. Hans kristna liv vända andra kinden till var omkullkastad. Ändå bad han, samlade kamraterna i skyttegraven till aftonbön. Till sist ber alla för det finns inget mer att förlita sig till. Far fick en medalj för sin orubbliga ledning av de andra, en till.. fler…
Religion och krig har alltid vandrat hand i hand. (Nu i Ryssland mot Ukraina.)
Ovan hans livs plåga förlorade Finland kriget. Det var knäckande. Det där firandet och flaggviftandet efter krigsslutet kändes påklistrad och kamouflage över de förluster alla hade och upplevde. Dock lyckades Stalin inte ta hela landet, bara bitar av det. En halv miljon människor, främst från Karelen flydde till Finland, de flesta utan någonting med sig.. Det, kan jag säga, var en flyktingmottagning. Om Stalin hade vunnit mer skulle en del av finnar säkert hamnat i Sibirien. (Precis som Putin idag rövar barn och placerar dem på uppfostringsläger.)

Min far kom hem efter kriget och las in på sjukhus ett tag med skador i kroppen och själen.

Han levde länge med en ångest som var lik helvetet han trodde sig att hamna till efter döden. Men han var en mönsterarbetare. Uppskattad församlingsmedlem. Respekterad för vad han hade gjort för landet. Sakta blev han en bland många krigsskadade och kriget försvann från vardagen och tidningssidorna. Staten betalade ut skadestånd, ekonomin blev bättre men någonting var kvar under ytan.
Strax före sin död bad han att få prata med mig. Han kunde inte prata med vår familjepräst, sa han. Det handlade mer om jorden än himlen. Jag åkte över till min gamla hemstad. Far berättade för mig om kriget. Det var förfärligt. Jag lovade att inte säga något för mor och syskon. Men nu när ett nytt krig pågår, Rysslands krig mot Ukraina, tycker jag att vi alla ska tänka en stund på dem som finns i frontlinjen. Och tiden efter det.

Nej, det här är inte hela berättelsen, bara något om hur min far med så många andra hade det under andra Världskriget, finska Vinterkriget och därefter.

Vad gör kriget med en människa?
Får konstatera att människan och speciellt de som styr har inte lärt sig någonting.
Det finns ingenting upplyftande, inga fördelar i ett krig. Varför är det så svårt att förstå? Även om krig idag är annorlunda än det var under andra världskriget tack vare mer avancerad utrustning, t.ex. de omtalade Leoparderna och drönare vilka inte fanns då, är syftet det samma: döda så många det bara går tills någon sida ger upp.
Kroppen och själen är dock det gamla vanliga med samma vanliga följder.

Vad blir det av barn som växer upp under ett krig och efteråt? Mina klasskamrater i flickskolan ville bli läkare, sjuksköterskor och lärare. Att vara duktig, bli till nytta var som en inre tvång. De pojkar jag kände blev ingenjörer och militärer, en präst. Många var än fattiga, inte alltid annan mat än potatis för dagen, men yrket kriminell var inte lockande.
Vi trodde länge på att om vi gjorde vårt bästa, mer än det, blev även Världen bättre. Så fel vi hade. För, mer pengar och bättre förhållanden har inget värde när krig raserar ditt liv.

Nu, nära min fars dödsdag minns jag honom med medkänsla och sorg. Far dog dog vid 66 år, delvis av sina gamla krigsskador 1980. Jag blev socionom, terapeut samt statsvetare, kanske var det en följd av en barndom påverkad av krig, inte av helt fritt val.


https://blogg.iniskogen.se/2020/12/19/julminnen-och-skuggsidor/

PS. En av de minnesvärda krigsfilmerna ”The Hurt Locker” går idag 3/3 på TV2. Det finns några scener jag aldrig glömmer. Den lysande Jeremy Renner vann inte Oscar men andra priser. Filmen blev årets bästa film totalt 6 välförtjänta Oscar och två nomineringar varav en för Renner.