Fatta eld eller bli eld och lågor och den brända jordens taktik?

IMG_0745

Våra båda brandvarnare slutade fungera samtidigt. De pep. Den ena var bara att kasta, en modell som inte går att byta batteri på. Tio år sedan installerade värden brandvarnare i hela bostadsbeståndet eftersom bränder var ofta förekommande på vissa områden.  Brandkåren och polisen var dock inte särskilt välkomna där  när det brann. Det visade sig också att få hem hade brandvarnare.

Vårt område är lugnt men det brann några gånger i huset, inte värre än att grannarna kunde släcka kastrullen som var glömd på spisen. Vid tredje branden skrek vi till kommunen och den demente damen fick plats på serviceboendet. Hon hade köat ett tag. Hon dog strax efter inflyttning. Korttidsdöd, som det heter.

Eld är både vän och fiende och väldigt kraftfull symbol. Det brinner i Sverige. Inte bara glömda kastruller utan bilar, skolor, kyrkor och asylboenden. Vi har första nesliga platsen på skolbränder. Moskébränder, oavsett orsaken, väcker dock mest uppmärksamhet och röda hjärtan, inte våra barns skolor.

En skolbrand om dagen. 462 skolbränder 2013 varav 196 anlagda och 50 oklar orsak. Det är farligt att skicka sina barn till skolan eller är det barnen som gör skolan farlig? Jag såg en brandövning i barnbarnens skola och det var bara kaos. Lärarna var lika ointresserade som eleverna var glada över avbrottet. Hade det varit en riktig brand hade flera dött eller fått rökskador. Jag tog ett allvarligt samtal med barnbarnen med all information jag kunde efter stora brandutbildningen genom jobbet. Kanske borde jag pratat med lärarna också?

2014 skedde 1276 anlagda bilbränder och då räknas varje brand som ett fast flera bilar kan vara inblandade. Garagebranden med 140 bilar blev alltså en brand i statistiken.

Bränder är nu mera en daglig nyhet. De får dock olika uppmärksamhet. När kyrkor och skolor brinner ropar man inte fula ord och termer, men när asylboenden brinner ropas genast rasist. Tyvärr är det ofta asylsökanden själva som orsakar bränder.

Polisen använder mycket tid för att skydda asylboenden. Mest har det dock brunnit i än tomma lokaler, som tur är. Rikspolischefen och Säkerhetspolisens chef har varit hos Riksdagens justitieutskott för att informera om brandattackerna på asylboenden. Rikspolischefen bekräftade att en tredjedel av bränderna har utförts av de boenden själva. Det har skett drygt 30 asylbränder i år.
Säpo uppger för Ekot att de inte vill dra några slutsatser, att det inte finns något som talar för att den så kallade vit makt-miljön eller brottsaktiva aktörer som Säpo följer ligger bakom attackerna. Bränderna inte är organiserade.

Varför brinner det inne i boenden?

Igår var asylsökanden kanske fiender i det land de flyttade ifrån. Idag klämda i samma asylboenden, i värsta fall med någon som halshögg ens far eller våldtog en syster. Är det någon som tänkt vilka fientliga parter vi släpper in? De som flyr och de som jagar? Kriget är inte slut bara för att man passerade en annan gräns. Att bo trångt och vara sysslolös är illa för vem som helst. Såg en annons om städare till asylboenden. Städar man inte själv? Även maten lagas åt en. Då har man tid över. Det kan hetta till.

Det är ett system som inte fungerar, varken boendet eller integration.

De andra bränderna då? Varför eldar någon upp vår allmänna egendom? Är bränderna anlagda i asylboenden brända jordens taktik? När man känner sig hotad agerar man. När man känner att någon tränger sig in på ens område och inför seder man inte vill acceptera reagerar man. Finns det inget bättre sätt att visa sin åsikt? Tror man att elden stänger asylströmmen?
Eller tycker man bara att elda är kul? Är det simpelt pojkstreck? Pyromaner, mordbrännare eller nöjeseldare?  Igår en skola, idag asylboende, i morgon ditt hus?

Brända jordens taktik är en metod i krigföring där en part förstör resurser som kan användas av fienden, som byggnader. Man helt enkelt bränner upp allt man inte kan ta med sig när man flyr. Fienden får då retirera eller börja om från tomma intet. Är den brända jordens taktik vi upplever i en liten skala både inne och utanför asylboenden?

Sedan? Kan det eskalera?  Världen ser inte heller fredligare ut. Vi har haft ett av de värre åren 2015 och ingenting tyder på att det nästa blir lugnare.

snapshot

Att sätta eld på sig själv är en stark markering. Munkar och även andra i Tibet gör det som protest mot det kinesiska förtrycket. Sedan 2009 har fler än 140 personer protesterat på detta sätt mot Kinas ockupation och förtryck i Tibet. Om det har hjälpt något? Tveksamt. Tibet är en glömd hörna av världen. Protesterna är ju fredliga och får inga stora rubriker.

Mohammed Bouazizi, död 4 januari 2011 var gatuförsäljare som brände sig själv den 17 december 2010 för att protestera mot konfiskeringen av hans varor och förnedringen som han utsattes för av en kvinnlig regeringsperson. Händelsen blev avstampet för de gryende protesterna i Tunisien, den tunisiska våren som slutade bättre än motsvarande protester i  övriga Mellanöstern. Ansträngningarna att lösa situationen fredligt belönades med Nobels Fredspris till  National Dialogue Quartet, pristagare som kändes rätt och rätt i tiden.

Till sist: Var rädd om dig och elden. Du har väl brandvarnare som fungerar?

Julmartyrer?

IMG_0682

Vem fixar Julen hos er? Eller hör ni till de unika familjerna där alla gör sin del så att det blir helt rättvist och ingen får glänsa? Hur gör ni då? En väl avvägd lista och tidtagning?

Julmartyrer? Känns det i stället bekant? Några kvinnor skriver om hur de vill inte längre vara den som bakar bullar eller fixar julmaten, klapparna och myset. Någon annan som maken eller barnen ska göra det eller så skippar man det mesta. Jämlikhet var ordet.

Enligt undersökning är många traditionella i sitt julfirande. Samma mat, hemlagade köttbullar. Men det är inte bara själva maten som är traditionell, även arbetsfördelningen är det. 40 procent av de kvinnor som tillfrågats uppger att de tar ”stort eller fullt ansvar” för julbordet, samma siffra för männen ligger på 17 procent. Det innebär att kvinnor i hög utsträckning måste jobba dubbelt under julen. Så män ligger på soffan och jäser?

Män släpar hem julgranar, bär matkassar, hämtar ungarna från daghem, går runt med barnen och köper julklappar, står i postkön och bär hem paket, står i Systemkön och det är inte bara öl de köper utan vin och champagne, ser till att bilen är fixad för resan till släkten. Dessutom arbetar män ofta längre dagar än småbarnsmammorna. Nu när jag handlade sent vid 19 tiden igår var det flera män som handlade matvaror enligt en lång lista, kanske skriven av en kvinna.

Vad är det för fel på oss? Håller jämlikhetssträvan att äta upp allt som livet innehåller, även Julen? Ska vi skippa julen för det är inte delat med millimeterrättvisa? Kan vi fira jul med barnen om jämlikhet brister? Hur gör alla ensamma föräldrar med svikare till f.d. partner? Gör bara hälften? En halv julklapp och halv prinskorv var?

Barnen får fixa gran och julpynt. Barnen får julstäda. Barnen får fixa julmaten. Barnen får fixa julklappar och slå in paket. Barnen är från och med nu projektledare över julen, inte jag, skrev en jultrött mamma.

Vad ska föräldrar göra? Resa bort? När blev det fel att ordna och fixa tillsammans med barnen? Ja, är de i tonåren kan de ju ta över en del.

Har inte barnen fått göra julpynt, städa sina rum, hjälpa till med bak och mat även förr? Har de inte fixat julklappar och slagit in de? Har de inte fått delta i julförberedelser som små med föräldrar? Eller har gnällspikarna fixat allt i låsta rum?

Någon jämför julförberedelserna med slöjbärare i Iran. Om kvinnor där kan ta av slöjan kan vi sluta stressa inför Julen. Vilka jämförelser! Att förenkla riktig kvinnoförtryck till hemlagade köttbullar och julpynt. Någon klagade att det inte räcker att bara baka bullar och hålla barnen hela och rena för att ses som en bra mamma.

Det har faktiskt aldrig räckt. Det krävs så mycket mer. Ja, vi har lämnat en del till daghem och skolan i tron att de fostrar barnen. Vi ser resultat av den kollektiva fostran på många sätt idag, på gott och ont. Som förälder skall man leda barnen i livet, lära dem att klara av saker, till och med Julen och ge dem någon slags moral och ram för tillvaron. Att älska, leda och lära ut och fixa en massa praktiska saker är uppgiften för föräldrar. Bara bullar räcker inte. Men det är inte alls fel att kunna baka. Bak är en bra syssla att göra med barnen.

Det räcker inte med kärlek.

Många av dagens barn är fattiga. Jag menar inte att de har brist på mat eller prylar utan fattiga på familjeminnen, saker som mamma och pappa gjorde med dem, inte dagisfröknar eller fritids, inte badresan till Thailand eller senaste mobilen. Vilka minnen ger vi till barnen? Julgnäll?

Så, pepparkaksbak nästa? Deg kan man köpa färdig.

Om uppförandekoder, makt och imitatörer.

IMG_4770

När människor är fria att göra som de vill härmar de oftast varandra. Så mycket för den friheten! De ofria imiterar dem som visar hur man bör vara, de som äger makten, den officiella eller inofficiella.

Är vi alla imitatörer?

Om folk är tillräckligt rädda böjer de sig genast under galgen. Rädslan har olika upphov. Lagar, hemmets regler, områdets regler, religionens- och samhällets regler. Trycket att vara på rätt sätt. Böja sig eller bli utstött? Jag tror att många böjer sig.

I dag är påbud från vår Regering mindre värt än flödet från den inofficiella makten. Vem äger makten då, är en bra fråga. Den riktiga makten, inte suset från dagens huvudbry. Den som styr ekonomin skulle många ha som svar. Att äga är att ha makt. Kanske kommer inflytandet utifrån från rörelser vi inte förmår att påverka? Är vår frihet begränsad, är vi bara maktlösa vindflöjel i världens turbulens?

292

Det rätta i ord och handling varierar också med tiden. Alldeles nyss köpte vi negerbollar, familjen var samhällets grundpelare, vi hade sparbössor till barnen och Guds tio bud var basen för ett anständigt liv. Vi avvek inte så mycket från varandra.

Idag finns flera maktcentra. Tiden för Kyrkan och Regeringen är ute och har ersatts av media i olika former. När vi deltar i diskussioner på Internet känner vi oss viktiga. Att slippa hamna i onåd på medier tycks vara en stor fråga idag, speciellt bland de yngre. En anpassning för fiktiva makter kan bli större än anpassning till verkligheten? Vem är det då som styr?

Vi har yttrandefrihet som brukas och missbrukas. Vi dödar vanligtvis inte varandra på grund av ”fel” åsikt men nog kan det bli nära döden upplevelse genom hatet på Internet. Avrättning här hemma sker per ord, inte per halshuggning i normalfall. Sådant står radikala muslimer i Daesh för och den alldeles vanliga rättvisan i länder som Saudiarabien. Kina och Iran leder dock den ”legala” avrättningsligan för åsikter. Yttrandefrihet är bara ett ord i de flesta länder. Är du fattig och beroende av andras välvilja har du inte råd med åsikter. Gränser för frihet och rätten att yttra sig finns i alla samhällen, men påföljderna varierar.

Att döda och hota andra länders medborgare på grund av deras åsikter ingår i den islamtrogna världen. Det är aktuellt dagligen. Charlie Hebdo i Paris, terrorattacker som just nu i USA och alla minns väl Salman Rushdie eller Vilks.

vilks_rondellhund-768x1024

Men Vilks har varit hotad i åratals, sedan 2007. Varför intresset kommer nu kan visa en kantring i de rätta åsikterna på media. Även Regeringen har vågat uttrycka oro för invandringsfrågan, terrorister och våra sinande resurser. Det svänger i maktens korridorer. Bara några veckor sedan var SD förslagen att minska antalet asylsökanden nära på kriminella. De var rasister hela bunten. Idag vet regeringen inte hur fort de kan stänga gränserna. Stäng Öresundsbron! ropar de med gråten i halsen. Men att prata med SD kan de inte, deras ståndpunkter ingår inte i Regeringens likalydande.

Vinden har vänt – något. Flertal skyndar sig till rätt fåra med tårfyllda ögon. Så genomskinligt. Så falskt. Vad gör man inte för att behålla makten? Att fundera en smula hur ökat antal muslimer från stridande länder kommer att påverka oss är dock inte ens tänkbart. Vi stänger kyrkor. Muslimer bygger moskéer.

Det är lätt att uppleva vårt land friare än muslimska länder. Kommer det att förbli så med ökad muslimsk invandring? Vet vi ens vad frihet innebär för oss så vi kan försvara det? Demokrati, men hur definieras det? Yttrandefrihet, men hur långt? Sexuell frihet? Slippa religiösa påbud? Jämlikhet, vad det nu innebär? Rätt att ösa ur sig vad som helst på Internet? Att få välja allt, bara andra betalar?

Jag tror att vi är oklara över de förändringar som sker i landet angående demokrati och yttrandefrihet. Jag tror snarare att våra normsystem håller på att krackelera. Politiker går i täten genom att medge olika regler för olika människor. Illegala bosättningar tilläts, lögner om ålder hos asylsökande struntas i, giftermål med barn orsakar inga åtgärder, man tänjer regler av rädsla för religiöst missnöje, man gynnar det ena könet framför det andra och föraktar allt som är liksom svenskt. Att behandla olika grupper på skilda sätt skapar parallella samhällen, grupper vi och dem och förebådar failed State. Vår frihet att tänka och vara vi är på förfall.

Vi borde hålla fast i de normsystem, som likhet inför lagen och att religion är en privatsak vilka har gjort detta land så framgångsrikt för medborgarna. Men jag tror att vi redan har klivit över den röda linjen.

Vad är frihet för dig? Vad är koden för ditt liv? Har du en inre tanke, ett normsystem du lever efter? När bröt du en uppförandekod sist? Hände det någonting? Du blev inte kastad från balkongen? Eller sparkad från ett förtroendeuppdrag hos facket? Eller bara kallad med fula namn på Twitter?
Håller du tyst? Försvarar du dig? Ljuger? Eller anpassar dig? Om det införs lagar som du inte kan acceptera, vad gör du då?

Världen var ny och spännande när jag var ung. Världen idag är vidöppen, utnött och hotfull.