DÖ2 eller vem blåste vem?

Risken att bli lurad på första april lär vara 4 %. Det överträffas i val. Hur % räknas, ger jag till läsare som övning. Det beror ju helt på hur du röstade. Kanske blev du inte alls lurad?

Om du är besviken på Centerns vänstergir och Liberalernas medlöperi försök att komma ihåg det i september 2022. Människors minne är kort. Till 2022 är det långt och då röstar folk igen med känsla och plånbok utan att fundera på vad som hände i januari 2019. Om inte allt spricker till dess.

Politik handlar om att agera utefter det mandat man fått av sina väljare, trodde jag. Vad är vallöften och folkets röster värda idag? Bra fråga. Inte mycket. Resultat är ett slags trolöshet mot huvudman.

Nog är C långt från sitt ursprung. Landsbygden är länge sedan glömd kapitel för C. Livet i Stockholm är mer intressant, Stureplanscenter som det heter nu mera. Att Annie Lööf nu kastar sig i famnen på Socialdemokrater är ingen slump. Hon kalkylerar om mer makt. Hon vill ha helgongloria. Hon räddade Sverige från SD. Att hon fick V på köpet stör inte? S har velar knäcka Alliansen och i det lyckades Löfven med god hjälp av Centerpartiets Annie. Partidisciplinen är hög hos C. Annie med krav lär bli besviken när hennes önskelista inte blir verklighet genast, kanske aldrig. S är mästare på utredningar, långa utredningar.

Alliansen är i alla fall död och begraven. DÖ2 beskriver svensk politik. Ingen vill ta ansvar för de stora frågorna om Sveriges framtid, men alla vill ha makt helst utan att behöva styra och lösa problem.

Eventuellt kan KD friskrivas från trolöshet mot huvudman, dvs väljare. Många har stöd röstat på KD när de har hängt på 4% spärren. Nu blir stödröstare KD anhängare på riktigt, för Ebba Busch Thor har inte hattat hit och dit utan vuxit i sin roll och stått stabilt på politikergolvet. M har varit ostabil sedan Reinfeldt hastigt stegade ut när han förlorat valet och lämnade en begynnande röra efter sig. Dock såg jag inte det politik han förde som speciellt konservativ, snarare tvärtemot. Kanske är M inte längre ett högerparti utan glider ofrivilligt till den mittersta röran där allt och intet är möjligt och alla sjunger liberalismens lov utan att veta vad det är.

Att L hänger på fallrepet har varit klart länge och jag tror på ett partiledarbyte i snar framtid. L är helt oklar idag i vad de vill åstadkomma.

SD står pall för ingen vill ta dem med en tång. SD är placerad i den högra skamvrån och håller tyst. Vem skulle lyssna på dem, lika bra att tiga och bida sin tid? Vänsterpartiet sitter i den vänstra vrån och vete Marx vad de tänker. Rösta eller inte rösta är frågan. Vilka köttben måste Löfven kasta till dem -med Annies godkännande – för att de ska trycka på den gröna knappen?

Men, varför skulle S och lilla MP bedriva Centerpolitik? Vem skall finansiera Annies reformer? Det finns inga pengar till det.

Så, en del har blivit lurade i politikens löftescirkus.

När jag köper en vara har jag garantier. Är det något fel kan jag lämna produkten tillbaka och få pengarna åter. Är mitt köp Internetköp kan jag ångra mig inom 14 dagar. Jag kan ge omdömen på företag och varor som kan läsas av blivande köpare. När jag inte fick en vara jag köpt i tid fick jag pengarna åter från min bank. Jag kan varna andra från att använda usla företag.

Politik har ingen ångervecka. Det kan vara ren lotteri. Innehållet är dolt, löften kan brytas. Allt som Regering och Riksdag gör ger konsekvenser åt folket, ibland bra, ibland omöjliga att rätta till. Jag tycker att oförmågan räkna ut slutsatser om beslut är politikens svaga punkt. Inga garantier att det som lovas och görs gynnar Sverige och svenskarna, kanske politiker inte ens ställer frågan: hur är påverkan på dem som är de röstberättigade medborgarna och deras minderåriga barn, våra primära arbetsgivare?

Kan köplagen användas för politikerlöften? Är ett parti ett företag? Hur som helst är det många väljare som vill ta tillbaka sin röst, ändra eller bara slänga rösten i papperstugg där flera nu mera hör hemma. Många av röstsedlarna är helt utan värde, bara falska löften i politikens vardag.

Kanske har vi inga ideologiskt rena partier mer, de med tydlig politisk linje mot framtiden utan allt kan säljas, splittras, omvandlas till något annat? Alla den här bloggens läsare vet att jag inte röstade av praktiska skäl. Så, kanske borde jag inte ens blanda mig i och klaga?

PS. 16 jan.V kröp ur hörnet och gjorde en hemlig överenskommelse med S om sitt stöd. Det får vi inte se och veta, bara några punkter, hyror och anställningsskydd. Löfven har lovat… Sjöstedt tjatar om marknadshyror oavbrutet. Han låter som en kungamakare, enda opposition. Han missar totalt de andra partier som inte ingår i den tilltänkta Regeringen. V trycker på den gula knappen. Jag vill få bort den gula jaså knappen. Ja eller nej skall gälla.

BILD FRÅN:

http://jeanders-bilder.blogspot.com/2019/01/rattfangarna.html

 

Ansvar är årets ord – eller inte?

map-662124

Tar du ansvar? För vem? Dig själv? Jag hoppas att du gör det. Jag har försökt. Jag förlåter mig själv idag – nästan – över mina felaktiga val. De val som inte var ansvarsfulla. Nu, när jag kan se vad mina beslut ledde till kan jag svära över några oförklarliga val.

Livet levs framlänges, förstås baklänges och ibland ser man inte konsekvenserna innan långt efteråt. Det är tillståndet idag. Inte bara många enskilda personer utan hela Sverige är i det läget nu.

Regeringen och de forna makthavarna kryper baklänges. Stefan Borg erkände nyss att invandringspolitiken inte hade varit riktigt ansvarsfullt. Andra har fått byta fot, som Löfven, som tvingades klappa till sin vän Miljöpartiet (minns ni Romsons tårar) och begränsa flödet över gränsen en smula. Invandring växte över huvudet på oss med otaliga asylsökanden, känslosamma historier, smarta smugglare och bortkastade identitetshandlingar.

Vi tog ansvar i kaoset. Men ansvaret fungerade inte som det borde. Illusionen om glada flyktingar som genast finner sig i det svenska livet, självförsörjande med arbete och eget boende i framtrollade bostäder är just en illusion.

Ansvar är ett ord som yttras när världen inte gör som Löfven vill, när Kommuner påstår att de har inga flera bostäder, när folk inte tycker som den feministiska genusmaffian har bestämt sig. Inte ens andra länder i EU lyder. De skall ta sitt ansvar. Det ordet är Löfvens mantra. Vad innebär detta svenska Regeringens rop på ansvar? Innehållet är att de andra EU länderna bör ta mot invandrare i minst samma proportioner som Sverige.

Löfven vill att någon annan tar hand om hans soppa.  Ingen lyssnar. Frankrike har nog med sin terrorbekämpning. Belgien likaså. Ungern bygger mur. Österrike har redan nog. De fattiga forna öststater bävar och ingen vill dit. Danmark tar i hårdare tag. Få vill till Finland för de är snabba att utreda och utvisa. Storbritannien slår igen drömmen om enad Europa och överhet som styr. Även Merkel börjar darra i sina åsikter. Rörelser med fosterlandsvänner ökar.

Löfven ropar sitt ansvar förgäves.

Tanken var att EU skulle fördela om invandrare från de länder som tog mot för många. Det fungerar inte. Skall vi flytta runt folk som boskap? Vad är för många när MP vill ha öppen gräns med stort ”välkommen” skylt, Centern drömmer om 30 miljoner innevånare i Sverige och många unga blivande politiker tror att andras pengar räcker för evigt? Men Europa har blivit mindre och mindre intresserad att vara ett lyckorike för världens flyttström. Vi betalar Erdoğan för att hålla gränsen stängd, men han sitter med handen på dörrvredet och pressar på.

Vi betalar en muslimsk envåldshärskare som styr med skumma metoder för att hålla folk på plats. Politik?

Europa blir mindre och mindre villig att släppa in muslimer vilka ses som kommande från annan kultur svåra att assimilera. Kanske finns det terrorister bland dem?  I Europa finns redan områden liknande Mellanöstern, som i Malmö eller Molenbeek. De multikulturella idealstäderna? Fast vi kan inte ens prata om det för då kommer rasistsläggan farande. Med kineser, engelsmän, polacker, de från Litauen eller Singapore har vi mindre funderingar över. Just nu är vårt centrum fullt med polacker som bygger nya hus för oss. Inga krav, inga bidrag, bara bygg. Sedan åker de hem och till nästa bygge någonstans.

Dröminvandrare som inte invandrar?

De flesta tar ansvar för sina närmaste. Men, hur långt räcker ditt ansvar i världen? Uppehåller du kanske tiggeriet med en femma? Slänger lite pengar till en organisation? Är ansvar bara ord eller går du ut och söker de bostadslösa och tar de till ditt hem? Kanske bjuder du in de yngre invandrarmännen som fått plats i Sverige, ger en sängplats och bekantar dig med deras kultur? En hel familj? Inte?

Vad har du då ropat för?

När man frågar folk i någon undersökning om de vill bjuda husrum till en invandrare som nyss fått asyl ropar väldigt många ja. Men när det gäller finns nästan inga som öppnar sin dörr. Munnen tar ansvar men viljan gör inte det. Det är bara behovet att säga rätt åsikt, inte tillämpa det.

De som syns och hörs har bankat ansvar i våra huvuden. Oss, nu mera med stämpeln bruna råttor. Jag är en brun råtta, jag medger det direkt så ni behöver inte undra. Den oförglömlige Anne Ramberg sa i Sveriges Radios söndagsintervju den 18 september, detta uttalande som går till historien av modern Marie Antoinette, som vill rycka gröten och sjukvården från gamlingar:

“Jag inser också att alla de gamla människor som jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla de flyktingar som kommer som också tar sjukvård och skolor i anspråk. Men det är nog på det viset att humanismen kräver att man får göra avkall på sin välfärd”.

Vad avstod hon från? Det förtäljer inte sagan.

Vi har mest fattigpensionärer om man jämför Norden.  De skall avstå. Det är ansvar.

Vi ska ha ansvar för hela världen och deras usla regeringar, religiösa krig, terrorister, ovilliga politiker i andra länder, folk som ger sig ut på Medelhavet i en gummiflotte, ja, rubbet. Men när ansvarsområdet sträcktes för att omfatta hela världen, alla de som på något sätt kan ta sig hit krymper utrymmet och medel för vissa som redan är bosatta i landet, som föddes och arbetade här, vars föräldrar var kanske också födda här. De gamla som faktiskt byggde landet. De onödiga, kostsamma pensionärerna. Man larmar ständigt om de gamlas tillvaro, men ingen bryr sig. Om bristen på äldreboenden. Om ren svält. Om vård som får anstå.

Låt de gamla dela med sig! Ryck gröten från dem! Droga ner dem så de håller tyst! Och så höjer vi skatten, det finns säkert något utrymme kvar!

Nu river vi. Vi river folkhemmet. Det stundar nya tider.

Personligen är jag inte mot invandring i sig, men mot folkutbyte och rasering av Europas framgångsrika kultur. Jag tror att människan har behov av kulturell förankring. Mot sanslösa kostnader här när folk svälter på ett läger någonstans. Mot usel planering, lyckosökare, lögnare när gamla, kvinnor och barn sitter kvar på någon plats som Gud glömde. Mot att inte vilja höra till vårt land utan bara ha en fördel med vårt system som snällt skickar pengar även till terrorister. Mot islamisering på våra förorter.

Men – är Sverige värt att bevara när folk inte ens kan precisera vad är svenskt? Vi är ett multikulturellt land. Det är bestämt så.

Ett land utan gränser är inget land.” Idag instämmer sig flera länder i Donald Trumps uttalande. Om vi inte har gränser, vart börjar och slutar vårt land? Vilka hör dit? Vem skall betala och ta ansvar för det vi behöver, som sjukvård, skola, vägar, vatten… och de som är i behov av hjälp i någon form?

Om vi inte kan försvara våra gränser, vem äger oss då?

Är vi på väg mot det gränslösa samhället där den starke knuffar de svaga ur boet?

Detta inlägg är del 1 i årskrönikan

Christer Pettersson går igen …

palme Olof Ppalme

Christer Pettersson har jag träffat bara en gång, jag tror det var några månader före hans död. Det var ingen privat träff utan en 30 minuters resa på allmänna kommunikationsmedel. Han satt i pendeltåget, onykter och var inte riktigt orienterad i tid och rum. Han undrade flera gånger vart han var.

Det undrade många av oss.

Sveriges statsminister Olof Palme sköts fredagen den 28 februari 1986. I december 1988 anhölls Christer Pettersson som misstänkt för mordet, och dömdes i juli 1989 av Stockholms tingsrätt som skyldig, men frikändes av en enig hovrätt i november samma år. Sedan dess har inga genombrott skett och ingen misstänkt har åtalats fast 130 personer har erkänt mordet och utredningen är en av världens mest omfattande.

Bröderna Mozart (1986) Filmografinr 1986/02Palmemordet var en tagg i folksjälen, i alla fall hos de äldre. De unga nu vet knappt vem han är. Ingen kunde riktigt föreställa sig då att Sveriges statsminister skulle falla offer för en mördares kula. Han hade frånsagt personskydd den kvällen, han skulle gå på bio med sin fru och se ”Bröderna Mozart” av Suzanne Osten. På hemvägen skjuter någon Palme och försöker också skjuta hans fru.

Oavsett vilken vår politiska färg var, deltog vi i sorgen. Chocken var allas. Sverige var inte riktigt sig lik efteråt, även om vardagslivet var snabbt på sin bana igen.
Men nu är frågorna: vem gjorde det på tapeten igen på grund av årsdagen, 30 år efter mordet. Varje år nära dödsdagen har tidningarna och TV reportage, nya vittnen, påhitt och spår. Men den skyldige är än fri.

imagesPersonligen hade jag svårt att tänka på Christer Pettersson som mördaren. Vad var motivet? Det beror dock mest på en person som jag träffade i arbetssammanhang i mitten på 90-talet. Jag kallar denne X. Det andra skälet är min erfarenhet av missbrukare. Förr eller senare försäger man sig.

Jag minns bara X:s förnamn idag. Men jag minns exakt de omständigheter som gjorde att X sökte min hjälp. Jag minns tydligt vad blev resultat av våra gemensamma åtgärder. Jag minns, nästan ordagrant vad X berättade om Christer Pettersson. Det kom fram i våra samtal att X hade en arbetsplats, den beryktade spelklubben kallad Oxen på Oxtorgsgränd varifrån Christer gick den kvällen för att gå hem, någonstans eller för att skjuta Palme. X arbetade den kvällen.

X trodde inte att Christer hade skjutit Palme. Skälet var simpelt. Han var så packad att X hade vägrat servera honom ett enda glas till. Då skulle han inte kunna ta sig hem eller vart han nu skulle. X hade procent på försäljningen så man nekar ogärna någon en drink. Enligt X var Christer för onykter för att kunna hantera ett vapen med den oerhörda precision och planering som mördaren hade avlossat sina skott med. Han hade visst röstat på sossarna också. Det fanns inget motiv.

Fast det var liksom inte politik man snackade på klubben. Kanske tips om drogförsäljare var mer aktuellt.

Varför gick X inte till polisen? Varför frågade de inte mig, var X:s svar. Jag var tillgänglig men polisen frågade inget när de besökte klubben. De kanske såg mig bara som en ointressant person som inte hade något att tillföra. Själv hade X som princip att inte blanda droger och jobb. X sa sig ha varit nykter och opåverkad när Pettersson gick ut genom dörren.

Samtalet kom till just omkring dödsdagen eftersom alla tidningar var fulla av spekulationer – igen. Som man ofta säger i bevissammanhang gjorde X ett trovärdigt intryck. X hade inget att vinna eller förlora på saken.

Kanske finns det någon, annan än Pettersson, som hade det?

leifI Veckans brott på TV 1 gör Leif GW Persson en gärningsmannaprofil. Han tror till att börja med att det är fler personer än en som är inblandade i själva gärningen. Han tror också att de har kännedom om Palmes förehavanden den där kvällen. Han ser någon form av mindre konspiration framför sig.
– Jag tror att gärningsmannen är i livet och han är mycket bra på att skjuta. Den här personen drivs av ett stort hat till Palme och det i sin tur får mig att tro att han har vapnet kvar för det har ju kolossalt symbolvärde för honom.

Och nu påstår sig självaste Statsministern att han har löst mordet.

Det måste vara OK för oss alla att sortera folk till vi och dom.

stefan-zweig-vid-varldens-andeEn flykting är något spännande, tio flyktingar är tråkiga och hundra flyktingar är ett hot.” Jag läser George Prochnik: Stefan Sweig vid världens ände, biografi om en exil. Kan bara rekommendera! Den är så aktuellt fast det handlar om exil av en välbeställd beröm författare under andra världskriget, inte skaror som smugglas och vandrar genom Europa.

Jag såg ett förslag att man skulle hyra in kryssningsfartyg som boende till flyktingar eftersom det är fullt i asylboenden på land. Men, är det inte bättre med flyktingläger på plats? Det påminner dock om ett lagförslag i Österrikes parlament i slutet på 1800 talet som föreslog att man skulle samla alla judar i ett fartyg, köra det till havs och sedan sänka det. Det förslaget avslogs, men på ett sätt pågår det på Medelhavet, men med andra människor som gör det helt av egen vilja. Zweig var jude och lämnade Österrike i tid medan hans böcker brändes på bokbål.

Vi har ju också haft censur just i frågan om böcker när Lilla Hjärtat och Tin Tin samt Pippi åkte på granskning. Vi har inga bokbål än men de kan komma. Att säga negerkung är rasistiskt. Att måla en svart människa skall censureras.

Människor från alla världens hörn är ingenting nytt hos oss. Vi är internationella. Varenda liten by har snart sin egen koloni från Afrika eller Mellanöstern. Vissa kommuner har fler utlandsfödda i ålder under 45 än svenskfödda. Det finns dock områden där få invandrare bor och inga flyktingboenden finns, ofta är det just där invandringens ivrigaste anhängare har sitt reservat.

De ser inte de svartklädda beslöjade kvinnorna, männen i caféer med sina radband, män som sitter hos frisören och kontrollerar de invandrartjejer som klipper ditt hår och följer med blicken när du betalar, kvinnor som rör sig med män som bevakar dem, pojkgängen som pratar ett språk de knappt förstår själv eller flickorna som tar på sig sjalen när de kliver i bussen efter skolan, som för dem till en no-go-zon där man bör vara beslöjad. Dit inga av oss andra, vi, vill åka, inte ens polisen, brandkåren, ambulansen eller lapplisorna.
Lapplisorna kanske kan vara, men de andra?

Polisen på plats i morse ger oss rådet att ansluta till Eslövs medborgargarde. ”Frivilliga kör runt på nätterna och jagar suspekta bilar. Vi får mycket värdefull hjälp av dom. Våra resurser har skickats till flyktingmottagningen i Trelleborg”.

Vissa områden har redan utvandrat ur den svenska ordningen. Det är det mest oroväckande för framtiden. Staten har än kontroll över landet i stort, men väljer att överge fler och fler områden där det kostar för mycket och kräver för många anställda för att upprätthålla ordningen. Områden dit myndighetspersoner som polisen eller brandkåren inte vill åka och få brunnslock i huvudet, däcken sönderskurna, bilarna påskjutna eller brandslangen sönderriven. Dessa områden är no-go-zoner, nu 55 stycken, där lagarna styrs av andra makthavare än svensk polis och svenska rättegångar. Jag har en zon nära mig och det är som att komma till ett annat land. De är reservat, de kallas i folkmun med namn som Byn eller lilla Mogadishu. Där klan-samhället har makten. Där man kanske klipper saker och har en kalle i garderoben bredvid kostymen som är anskaffad genom Smash-and-Grab. Där socialförvaltningen är din bäste vän och värsta skurken, där skolan bara passeras utan annan framtid än bidragsförsörjning. Där en del kämpar för att komma ut och bli annat, välja själv, men det är svårt. Där uppstudsiga kvinnor hastigt faller från balkonger. Där folk lever som de alltid har gjort fast de bor i Sverige, ett land i Norden, inte Mellanöstern. Moskéer byggs och även den svenska kyrkan är osäker om vilken Gud man ska tillbedja.

Detta var det negativa. Det positiva vet jag inget om. Det skrivs inga artiklar om det.

1250Jag tror att landet är splittrat till vi och dem, till olika regler för olika människor, men politiker och media vill inte erkänna det. De har sin agenda, verkligheten har en annan. Median skriver snyfthistorier om ensamkommande barn vilka i realiteten är vuxna welfare shoppers. Tiggarna får skräpa ner för det är synd om dem och de som styr har mer acceptans för dem än för oss.  Förturer ordnas till de nya i kommunala lägenheter, din kötid har ingen betydelse. IS krigare skall tas hand om med förturer modell Mona när de kommer tillbaka för att vila. Asylsökanden kan lura oss om sin ålder, hemland och flyktväg, inte så märkligt egentligen, man gör vad man kan för rikare liv. Det är synd om dem och vi är ju en humanitär blundande stormakt så vi skall hålla dörren öppen in till varje camping, varje hotell ändå till norra gränsen, varje ruckel, gymnastiksal för ungarna kan väl jumpa ute, sjukhus kan också upplåtas och varje skiten avstängd lokal där råttorna har bitit sönder ledningarna öppnas, så det brinner när strömmen slås på men det är förstås vårt fel.
Om inte de som har fått nog på något sätt eldar upp lokalerna. Vems vrede det är vet vi inte, det är så många idag som anser sig vara i skuggan, både bland vi och dem. Det brinner i bilar, garage, vi ligger i topp med skolbränder. Vi ligger i topp på våldtäkter också.

Vi och dom. Även i Riksdagen är det vi och dom, så det måste vara OK för oss alla att sortera folk. 7klövern mot SD som ingen kan ta ens med en tång när deras paradfråga, invandrare diskuteras. Vad deras väljare anser om besluten, mobbningen och utestängande från makten får vi veta på valdagen. Eller – kanske folket inte bryr sig om något längre. Livet pågår i den lilla sfären.

Ingen har någon som helst idé hur man får slut på terrorn i Mellanöstern/Afrika utan det sker en folkvandring. Det kanske skulle ske oavsett, alla vill leva i västs välstånd. Vissa länder kan inte erbjuda något till sina innevånare. De som kan och har råd att betala smugglare vandrar mot Europa, främst till oss och Tyskland. Vi är de snällaste med bästa villkoren. Det är mest yngre män som flyttar in. Samtidigt har FN inte råd att livnära folket som är kvar på flyktinglägren.

Invandring kullkastar oss. Men – det är en utmaning, sa Statsministern. Utmaning, ansvar är de ord som man pressar i öronen på folk. Ord får nya betydelser som vi känner oss främmande till. Jag vill inte ha invandring i utmaningsklassen, det var Kilimanjaro. Invandring skall ha plan, finansiering, ordning och kontroll.  Statsministern är positiv medan andra är oroliga.

CRGjUejXAAQCdLA Förändringar sker ibland så smygande att man inte märker de men sedan kommer en ångvält.

Är det någon som tror på allvar att de nyinflyttade börjar genast älska feminismen, homosexuella, fria val och jämlikhet mellan män och kvinnor och giftermålsålder från 18 samt ha religion som privatsak i skymundan?

Men – vad händer om vårt land kraschar?  Vi löser flyktingarnas problem för stunden genom att fler får flytta till väst, till oss och vi lånar till utgifterna. Ingen kan försörja hur många som helst om man vill ha någon välfärd. Pratet att fixa arbete för alla är bara prat. Arbeten har redan flyttat till länder med flitigare arbetsmoral och låga löner. De rika och välutbildade kommer att emigrera. Vi blir jämlika med de fattigare länderna. Fattigdom väcker oro. Vi har redan ett överskott av unga män som svårligen kan nå villa – Volvo – blond fru stadiet. Det blir bittert. Det blir farligt helt enkelt. Det kan urarta sig när ingenting stämmer av ens drömmar och smugglarnas löften.

Kan vi hamna dit, till ”point of no return”? Eller är jag bara en paranoid gammal kvinna?

IMG_4821Jag ser ut genom mitt fönster och där ute finns bara ett träd och världen är sig lik och gömd, tills löven faller.
Jag kom att tänka på Troja. Och märkligt nog Jonestown. Om det sistnämnda en annan gång.

Stefan Zweig, var född 28/11 1881 i Wien, Österrike-Ungern, död 22/2 1942 i Rio de Janeiro, Brasilien genom självmord. Zweig var en av sin tids mest uppburna författare, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt. Efter nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933, såg sig Zweig tvungen att 1934 lämna Österrike på grund av sin judiska härkomst. Zweig skrev lyrik, noveller, romaner, dramatik och essäistik.