Skriet från Socialtjänsten och den döda kanariefågeln.

Canary

Någon jämförde socialsekreterare med gruvornas kanariefåglar. De har definitivt slutat sjunga, socialsekreterarna alltså. Det yrke som skulle vara samhällets sista skyddsnät har nu mera så stora hål att mycket faller genom.

Det är sällan som socialsekreterarna får tack för sitt arbete. De är syndabockar. Några som inte hinner med att täppa till samhällets brister. Kanariefågeln har dött länge sedan.
Vad beror detta på?

Jag tror det är nya problem man inte var utbildad för. Det är för många arbetsuppgifter.  Det är orimliga förväntningar. Och när du går hem och kollapsar på soffan öppnar du räkningen från CSN och får betala en månadslön tillbaka som studieskuld. Du ligger på en lönenivå du hade fått även utan utbildning. Dessutom hade du kunnat lämna arbetet bakom dig när du stänger dörren till hemmet.

Missförstå mig inte. Att vara socialsekreterare var det näst bästa jobbet jag har haft. Det bästa var kurator med forskningsuppgifter men det är ju ganska lik socialsekreterarens arbete, bara att man inte arbetar enligt lag och ger beslut som kan överklagas. Man har inga pengar att dela ut. Därför vill många socionomer bli kuratorer, det stämmer liksom bäst med tanken på yrket: att stötta och hjälpa folk må bättre och använda sina egna resurser.

Situationen för landets socialsekreterare har kraftigt försämrats de senaste åren. Nio av tio kommuner har svårt att rekrytera socialsekreterare. Allt färre socionomer vill arbeta i kommunerna, där arbetsbelastningen är hög och lönen relativt låg och uppskattningen bristvara. Sju av tio socialsekreterare funderade redan i våras på att lämna sin kommunala tjänst, enligt Akademikerförbundet SSR. I många kommunledningar finns en utbredd oro för att kostnaderna ska skena genom att användningen av hyrd personal ökar.

Hot och våld är vardag för många socialsekreterare. Socionomer vill i dag ogärna ta på sig myndighetsansvaret som utgör samhällets yttersta skyddsnät. Följer du lagen och nekar folk pengar eller omhändertar barn på grund av vanvård är det ganska säkert att du inte blir sams med klienten. Kulturkrockar är också svåra.

The_Scream
Enligt Arbetsmiljöverket har en tredjedel av landets 36 000 socialsekreterare, varav 30 000 är kvinnor, övervägt att säga upp sig till följd av orimliga arbetsförhållanden. Den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro är hot och våld. Vart tredje socialsekreterare har blivit hotad på arbetet. Vissa har fått fly och flytta när personer vilka anser sig har blivit felbehandlade har hotat dem.

Tidningen Framtidens Karriär – Socionom där socionomer svarat på varför de lämnar myndighetsutövande arbeten anger 83 procent hög arbetsbelastning. 68 procent upplever arbetet som för stressande, 62 procent anser att lönen är för låg. 51 procent anser att personalomsättningen är för hög och 49 procent upplever arbetet som för mentalt pressande.
48 procent upplever att arbetsmiljön är för dålig och en lika stor andel anser att de har för lite tid till det sociala arbetet. Det var ju liksom meningen med jobbet! 45 procent upplever att de har för dåligt stöd inom organisationen.

61 kommuner bedömer att de brister så allvarligt i omsorgen av ensamkommande flyktingbarn att de Lex Sarah-anmält sig själva. Men var hjälper det i praktiken?

Regeringen lägger en miljard på att öka bemanningen på landets socialtjänster, med särskild inriktning på barn- och ungdomsvård. Orsaken är den kraftiga ökningen av ensamkommande flyktingbarn som lett till stor belastning på socialtjänsterna. 250 miljoner kronor om året betalas ut 2016–2019. Det låter mycket men dela det med 35 000 ensamkommande ”barn” och alla de som är på väg hit så låter det genast som ett piss i havet. Mycket handlar om de ensamkommande vars status som ”barn” är oklar och diskuterad. Ibland undrar jag vilken stöd får de ”svenska” fosterbarnen? Vem hinner bry sig om dem?

Och vart tar du nya socionomer ifrån  när dagens AF har 1458 lediga tjänster, samt flera hundra liknande arbeten vilka just handlar om de ensamkommande ”barnen”.
Samtidigt får Socialstyrelsen i uppdrag att fördela 24 miljoner kronor till kommunerna för att öka kompetensen hos socialsekreterare utifrån flyktingsituationen. Det var ju snällt. Ca 80 000 per kommun samtidigt som ett enda ensamkommande ”barn” kan kosta en mille.

037
Yrket socionom har förändrat sig. Samhällets yttersta ansvar är lika kollapsad som polisen, kanske kan man lägga dit brandkåren, ambulansen, biblioteket, skolan, andra allmänna serviceorgan och platser. Kanariefågeln har slutat sjunga. Nog är den död och kan inte återupplivas..

Jag har medkänsla för min yrkesgrupp, socionomer. En dag har vi gått ut med utbildning och glädjefull tanke: vi ska göra världen lite bättre för de människor som söker och behöver hjälp. Idag kraschar den tanken alltför fort. I den multikulturella världen är även problem multikulturella och kanske omöjliga att överbrygga.

Men politikerna fortsätter blunda, hålla för öronen och dela ut smulor för en utsatt yrkesgrupp som får ta hand om de problem politikerna har orsakat. Med Regeringens val av invandringspolitik knäcker man ner en hel yrkeskår.

Skolan, polisen, socialsekreterarna… Blir det kvar några tappra själar som kan yrket och står på barrikaderna?

Skäms någon över situationen? Någon skyldig politiker?

Inte Centerpartiet i alla fall för C tycker att utbildning är ganska irrelevant.

Alliansregeringen införde krav på att de som arbetar med barn och unga i myndighetsutövande funktioner i socialtjänsten ska ha socionomexamen eller annan relevant högskoleutbildning. Nu vill C slopa kravet under fem år när kommunerna ska anställa den nya personal som behövs.
De tror inte alls att det kommer sänka kvaliteten. Det är snarare så att man därmed höjer den, tror Anders W Jonsson vice partiledare. Han är barnläkare och skulle säkert inte lämna sina barn i händerna på någon outbildad med ungefärlig utbildning.

Men socionomer går att trampa på och se deras högskoleutbildning som ovidkommande bisak.

Mera om detta och om socialtjänsten: http://motpol.blogspot.se/2016/02/detta-ar-socialtjansten.html

Utbildningsplan: https://sisu.it.su.se/pdf_creator/cached/16698/33090
http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article22194270.ab
http://www.dn.se/sthlm/socialarbetaren-hotades-nu-lever-hon-med-skyddad-identitet/
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/sveriges-socialsekreterare-raettsstatens-kanariefaglar-19091?pack=22679
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.3000636-pihl-en-manniska-sitter-bakom-skrivbordet
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/svensk-socialtjaenst-behoever-ett-flyktingstopp-22858
ttp://socionomkarriar.se/artikel/hur-ska-socionomer-stanna-inom-myndighetsutovande-arbeten/
http://socionomkarriar.se/artikel/socionomernas-rad-till-socialministern/
http://avpixlat.info/2016/02/26/socialsekreterare-berattar-vi-sarbehandlar-svenskar-negativt/#more-169324
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekinge/socialsekreterare-slar-larm-i-karlshamn
http://www.dn.se/ekonomi/dyra-hyrsocionomer-blir-socialsekreterare-1/
http://ledarsidorna.se/2016/02/overkostnad-eller-undantrangd/
Skrik Edvard Munch, bild från Wikipedia

Om kanariefågel: An allusion to caged canaries (birds) that miners would carry down into the mine tunnels with them. If dangerous gases such as carbon monoxide collected in the mine, the gases would kill the canary before killing the miners, thus providing a warning to exit the tunnels immediately

 

Samhällets städgummor och en man med en gul telefon

22_socionom.gif

Jag arbetade som socialsekreterare på -80 talets slut. Ett av de roligaste ärenden var en man med en gul telefon. Men först om situationen för socionomer idag. Om Socialtjänsten syns i media är det på grund av försummelser, inkompetens och oförmåga. När vanligt folk pratar om Socialtjänsten låter det sällan uppskattande. Socionomer är en grupp som ofta får skylta för misslyckanden och vara syndabockar för något de inte rår över.

Jag har mött konstiga uppfattningar om socialsekreterare. Som att de delar ut tusenlappar i kuvert till asylsökanden så de kan köpa nya mobiler. Eller att de vill ta andras barn helt utan orsak. Eller … ja, det är sällan man hör något positivt om samhällets städgummor.
För visst är de städgummor? Hos Socialtjänsten arbetar övervägande kvinnor för könsfördelningen är sned redan inom utbildningen. Av dem som sökte i år till socionomprogrammet i Göteborg som förstahandsval var 183 män och 904 kvinnor. Fördelningen är likartad över landet.

Samhället har både lagar och en idealbild om hur vi skall interagera med varandra, hur barnen tas hand om och vad är passande beteende i landet. Även om förfarandet inte vore olagligt så vill Samhället justera beteenden till den rätta. Information, behandling och rådgivning finns för alla möjliga svårigheter och livsval, till och med mobilberoende. Alla som ser på TV nyheterna får en dos av rätt tyckande. Även kriminella som mördat folk i Syrien tros bli goda och anpassade bara de tas hand om på rätt sätt. Många av dessa arbetsfält har socionomer anställda.

Socionomer är i centrum av det kommunala behandlande och förebyggande arbetet, korrigering av otillräcklig ekonomi samt opassande beteende. De arbetar med allt som felas i Samhället och förväntas att hålla mänskliga problem under mattan. Fältet är brett. Pedofilskandaler i daghem, sexuella övergrepp, missbruk, barnmisshandel, hustrumisshandel, uppsupna hyrespengar, ungar som vägrar gå i skolan, fosterbarn, begravningar, skruttiga gamla, fallen ekonomi, vilsna ungdomar, brottsoffer, bostadslösa, arbetslösa och kulturella krockar med samhället är bara några exempel om uppgifter som en socionom anses kunna fixa med eller utan hjälp.

Socionomer hanterar ofta beviljandet av försörjningsstöd, vilket kanske är slöseri med utbildningen. Ärenden kan kräva tolk och det är inte enkelt. Ibland finns ingen tolk att hitta, vi har ett par hundra olika språk i Sverige. Under min tid på -80 talet hade jag bara 2 ärenden på fyra år som behövde tolk. I båda fallen var det relaterat till olika uppfattningar om hur barn skall få leva i Sverige.

Det är personalbrist inom Socialtjänsten och social omsorg. 1076 utannonserade tjänster märkt socionom finns idag. Var och en har också för många ärenden på sin post. Flertal sjukskrivna. Många försöker lämna jobbet. Migration är en nyare arbetsuppgift som tar en allt större del av arbetstiden och de totala resurserna. Jag har tidigare skrivit om Stockholms väntande på Centralen. Hos Malmö socialtjänst är nog läget sämst i Sverige.

Hälften av personalen på sociala jouren i Malmö har sjukskrivit sig och nu tvingas kommunen kalla in nya socialsekreterare från Malmös stadsområden. Facket är oroligt för att arbetsmiljön ska bli ännu sämre om Malmös stadsområden blir av med erfarna socialarbetare.
Den krisledningsgrupp som leder arbetet med ensamkommande har uttryckt det som ett ”akut läge” för bemanningen inom sociala jouren. Nu har man bestämt att fem socialsekreterare, en från varje stadsområde, ska stötta upp där under tre månader. Det är inte klart än hur man ska lösa bemanningen på stadsområden efter flyttningen.

Men, det är poppis bland tjejer att bli socionomer med siktet på att hjälpa folk. På topp-20-listan över de populäraste programmen finns socionomutbildningarna vid Göteborgs och Stockholms universitet. Göteborgs utbildning ligger på 12:e plats och Stockholm på 15:e i år.

För socionomexamen krävs 3,5 års högskolestudier varav 2 terminer praktik som är obetald. Många socionomer vill bli kuratorer eller arbeta med behandling, men majoriteten hamnar på Socialtjänsten i alla fall för några år. Medellönen för socialsekreterare är 25 152kr och median 25 000kr efter 4,9 år i arbetet enligt lönestatistik. Socialsekreterare ger beslut enligt Socialtjänstlagen (Socialtjänstlag 2001:453)  vilka kan överklagas. Att Socialtjänsten bedrivs enligt en lag och att politiker, inte socialsekreterare, genom Socialnämnd tar besluten i många fall glöms ofta bort när socionomer skälls ut. För försörjningsstöd finns fasta normer.

För att överleva som socialsekreterare krävs fungerande rutiner, bra chef som finns för sin personal och luft i kalendern. Idag sysslar cheferna ofta med att hålla budget, inte att stödja personalen. Det räcker inte att vilja hjälpa folk och definitivt inte att tycka synd om någon.

220px-Telefon04_2
Men, hur vad det med mannen och den gula telefonen? En dag fick jag ett samtal från hemtjänsten. De ville att jag skulle åka ut och ta reda på en gammal man. Kör bara mot L. så ser du, sa hon. Jag avbröt skrivandet av en utredning, tog taxi och om ett tag såg jag en väldigt lättklädd man med tanke på decembervädret. Han hade en gul telefon som han drog efter sig i sladden. Kanske 20 meter bakom gick två kvinnor. De var gruppchefen för hemtjänsten och ett vårdbiträde.

Jag bad bilen att stanna och vänta. Gick ut till mannen och frågade med låg röst: hotar dom kvinnorna dig? Han fattade galoppen genast och nickade. Han sa att de hade flyttat ut honom från lägenheten under natten till en likadan, men han hade upptäckt förändringen. Jag sa att han var smart och frågade hur han kunde komma på det. Ja, dammtussen med en tråd var inte kvar under mattan. Han kollade det varje morgon. Han hade räddat telefonen från lägenheten.

Nu måste jag gå till banken, sa han. Någon kan ha tagit pengarna.

Jag tyckte det var bra att ha telefon med sig och föreslog att vi tar taxin till banken. Han hoppade in när de två kvinnorna gjorde ett hastigt närmande. Jag hade vinkat till dem att komma bakom ryggen och de fattade vinken.

Vi ska genast till banken på X gatan, sa jag till taxin. Den adressen var till psykiatriska kliniken. Chauffören spelade med och väl framme gick den frusna mannen med sin telefon in utan krångel. Han trodde sig vara på banken och så höll det någon dag till då psykosen började klinga av tack vare medicinering.

Hemtjänsten hade ringt till psykiatrin men svaret var att frivillighet gällde och man åker inte ut och hämtar patienter på gatan. Då rycker socialsekreteraren in. Hon är den sista livlinan i samhället, när något personligt går galet, inte bara för hemtjänsten. Om inte polisen rycker in. Vi borde tänka på det när vi klagar.

Det är tuffare nu hos Socialtjänsten än under min tid. Dock hade jag 86 pågående ärenden och många övertidstimmar när jag sa upp mig. Jag slutade inte av missnöje utan av viljan att utvecklas. Idag är många socionomer på randen till kollaps på grund av arbetstyngd. De åker inte för att spana efter psykotiska män med gula telefoner. Dessa får kuta ute i kylan bäst de vill.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6281678

Socialtjänsten har nattjour och står på Centralen.

James-Bond– Det pågår en mänsklig tragedi och det är upp till Europas regeringar att stiga fram och ta tag i den, sa Daniel Craig nyligen i en intervju. Jag tänkte inte skriva om invandring men sedan såg jag Craigs uttalande samtidigt med Stockholms stads satsning för asylsökanden. Så, en gång till.

Ingen 007 som rycker in och hjälper oss? Så besviken jag blev. Kan vi lösa problemen i Syrien, Afghanistan, Somalia, Nigeria med flera genom att deras befolkning flyttar hit, till oss och till EU? Alla vill flytta till Europa som hittills sörjt för sina medborgare och uppnått hög välståndsnivå för de flesta. Speciellt de yngre männen söker sig till Europa. De hade säkert behövts i sina hemländer. Kvar blir de som inte kan eller har råd att flytta. De hamnar i flyktingläger där det nu mera är brist på allting.
Att avsluta krigen och förstörelsen i dessa länder är långt borta. Hur och varför är för invecklat för mig att diskutera, det finns andra med bra analyser vilka dock inte har löst några problemkomplex. Islam har en nyckelroll i flera trätor.

, vems ansvar är att hålla de flyende vid liv?

Tar Sverige ansvar? Ja, vi är det ansvarstagande landet, ändå in i kollaps. Ingen kan skylla på att vi inte jobbar dagarna i ända för att hitta något att lösa den bostadskrisen som kom med asylsökanden. Vi anställer folk, 500 annonser var ute nyss.  Vi petar i budgeten och skall låna pengar för att klara omsorgen av de nyinkomna. Vi höjer förstås skatten. Vi gör mycket utom att bygga några nya Linköping eller Gävle som behövs nu. Nyheterna i TV handlar mest om invandring. Alla tidningar bidra med flyktinghistorier. Vi alla är inblandade på någon sida av immigration.
Alla andra problem i landet är lösta. Eller bortblåsta?

Socialtjänsten har nattjour och står på Centralen ifall det dyker upp någon ungdom från ett annat land och behöver boende och resurser. Det låter behjärtansvärt och alldeles galet.

index
I vanliga fall jobbar man på Sergels torg med att möta ungdomar i riskzonen för kriminalitet och missbruk. Nu är det ovanliga fall som gäller. De senaste månaderna har den mesta av ungdomsjourens verksamhet flyttats hit till Centralen. Personal har funnits på plats nästan dygnet runt, och just nu är man sju personer. och slutar strax efter midnatt då det sista tåget från Malmö ankommit.
Jobbet vi gör här är väldigt viktigt. Barnen som kommer ska få ett bra bemötande och kunna känna sig trygga…
Förutom socialjouren finns personal från polisen, Migrationsverket, Röda korset och socialtjänsten på plats på Centralstationen. http://www.dn.se/sthlm/de-arbetar-i-skift-for-att-ta-hand-om-de-ensamma-barnen/
http://www.dn.se/sthlm/stockholm-rustar-for-flyktingkrisen/

Sju personer som plockar upp andras ungar och polisen som inte hinner med vardagsbrott hjälper till. Nog är vi snälla.IMG_4860

Jag funderar lite folkrättsligt om vi har rätt att behålla andras barn. Barn, alltså inte vuxna män. Inte dessa män som alldeles med blotta ögat kunde placeras i gruppen vuxna män – för man är väl vuxen vid 18 och garanterat vid 30 – vilka borde söka asyl som vuxna och inte tillhöra gruppen ensamkommande barn. Men, vi tar hand om 30 åriga män som påstår sig vara 17 med nallar och dygnet runt omsorg. Placerar dem i skolan med våra barn. Daltar med dem som vi skulle dalta med våra treåringar.

Hur ids dessa män leka barn? Är fördelarna så stora att man nästan stoppar nappen i munnen för att få hjärtan att blöda hos godtrogna svenskar. Skrattar de åt oss? Skriver hem hur lättlurade vi är? Die dummen Schweden i en ny tappning.

Mer om detta på https://toklandet.wordpress.com/2015/11/02/vad-man-aldrig-far-glomma/
https://meritwager.wordpress.com/2015/10/27/migrationsverket-borjar-folja-lagen-om-att-minderariga-ska-visa-att-de-ar-minderariga/

Om dessa ensamkommande är minderåriga barn med vilken rätt behåller vi dem här från sina föräldrar/närmaste släktingar? Har de rymt från hemmet? Jag rymde en gång (var dock bara 5 år) men polisen tog mig hem igen fast jag sa att jag skulle resa långt bort med min väska och en liten peng i handen. Gör vi rätt när vi tror på barnens historia och ålder, placerar dem till andra familjer eller ungdomshem och även byter medborgarskap för dem med tiden? De har ju inga papper med sig, så i de flesta fall vet vi inte säkert vilka de är. De har tappat sina pass men inte mobilen förstås och där finns konstigt nog ingen passkopia. Vi inbillar oss att alla talar sanning. Vi är goda eller är vi godtrogna?
Om de är minderåriga barn och ivägskickade av sina föräldrar borde inte deras hemländers myndigheter ta hand om dem i stället oss? Vet inte, jag är ingen människorättsjurist bara en väldigt undrande person.

Vad skulle hända med ett svenskt barn, 12 år, som dyker upp i Kabuls flygplats och ber om asyl? Jag tror att Ambassaden skulle kontaktas och ungen skickas hem och socialtjänsten möter på flyget? Familjen skulle utredas om sin lämplighet som vårdnadshavare för barnet. Eller placerar Afghanistans myndigheter rymlingen någonstans på landsbygden till en annan familj?

Nu står myndigheter på Centralen och många andra ställen kan jag gissa och väntar. Jag trodde att socialsekreterare hade alldeles för många ärenden på sin post. Att de var överhopade på grund av sin position som samhällets städgumma. Vad än som går fel – droger, barnmisshandel, ekonomi, ungdomar på glid för att ta några exempel – hamnar det på knäet hos någon redan överarbetad handläggare. Det har ju larmats hela tiden om socialtjänst som inte hinner med, har vakanser, sjukskrivningar, oerfarna nyutbildade som inte orkar med tunga ärenden och får inte handledning av äldre erfarna arbetskamrater.

Men nu står man lite varstans och väntar på dem som vill flytta in.

Jag undrar vad är det som händer? Har Socialtjänsten äntligen fått de resurser deras uppdrag behöver när de kan stå på perrongen och vänta på tågen?
Har Socialtjänsten passerat de snåla tiderna? Har personalproblem blivit lösta och ekonomin i balans? I min ganska välskötta kommun låg Socialtjänsten på minus, men det är kanske bättre på annat håll? Om det är så är jag väldigt glad. Jag har upplevt de snåla tiderna då man förgäves ringde Socialtjänsten i jakt på en handläggare till en gravid missbrukare som bodde på gatan. 25 % av mina patienter var bostadslösa och flera var minderåriga. Men det var tio år sedan. Nu är det alltså annat? Kommer svenska bostadslösa också räknas som hjälpbehövande idag, uppsökas, förses med boende, stöd och pengar eller är våra egna behov undanträngda när de godhjärtade politikerna försöker rädda världen?

Jag kan förstå att detta väntande är förebyggande så ingen försvinner direkt till kriminalitet. Men om man har rest ensam utan hjälp runt halva världen behöver man ingen välkomstkommitté. Då hittar man till Migrationsverket ändå. Någon service och goda råd hur man uppträder och hittar har de säkert fått från smugglarna, vilka tog redigt betalt för sina tjänster.

PS. 17/11 Nu annonserar Frälsningsarmén om att ge hjälp åt hemlösa. Så, Socialtjänstens agerande räckte inte för grupper, bara för vissa.
https://meritwager.wordpress.com/2015/10/19/sverige-maste-borja-aldersbedoma-pastatt-minderariga-asylsokande/

http://www.svd.se/sverige-underdimensionerat-for-flyende-barn/om/flyktingkrisen-i-europa

https://toklandet.wordpress.com/2015/11/07/hur-manga-arbetares-skatt-kravs-bara-for-aldersbedragerierna/

En elkänslig klient i skogen – mitt fall på socialbyrån.

Uppdatering 21/1 – 2015. Kan inte låta bli en uppdatering av denna historia nu när jag läser att våra skattepengar går till de elöverkänsliga. När Socialstyrelsen delar ut bidrag till olika handikapporganisationer får Elöverkänsligas förbund ut drygt 1,7 miljoner kronor årligen. Detta trots att elöverkänslighet inte är en diagnos. Vilka andra icke diagnoser räknas som handikapp och får pengar? Vet inte. Vet du? http://www.dn.se/nyheter/sverige/miljonbidrag-till-eloverkansliga/

Men nu till min elöverkänsliga klient på socialbyrån.

Kan någon komma, grät hon i telefon.

Det var sorgebarnet, en elallergiker som hon sa, boende i en stuga i skogen . Nu hade hon slut på ved och mat, hon frös och kände sig sjuk i kroppen. Hon stod i en telefonkiosk och hade ovan allt en punka på cykeln.

Det var min jourvecka på socialbyrån. Klockan var redan 17. Dagen hade varit hektisk. Jag ringde efter en taxi och åkte med en påse frukt, bröd och pålägg, några ljus och svängde förbi en trädgårdscenter och köpte lite ved. Jag hade kunnat bara ge en tid dan efter men visste att hon inte skulle ta sig till byrån.

Hon var i 35 års ålder och bodde långt in i skogen i en stuga utan el. Hon tålde inte det moderna livet. Läkarna hade skakat på huvudet och skickat henne till psyket. Socialtjänsten krävde att hon sökte arbete eller blev sjukskriven. Hon var utbildad med en examen från universitet. Där hade hon varit bara det man var tvingad till. Så fort hon kom till elintensiva lokaler började hjärtat banka, svetten rann, huvudvärken steg och några gånger hade hon tuppat av. Hon blev elektrisk och fick stötar från el-kontakter. Så hade det varit sedan skolåldern men hade accelererat när hon blev vuxen. Nu var livet ute omöjligt. (Och detta var på 90 talet då datorer och mobiler var oftast bara en tanke.)

Något arbete sökte hon inte längre. Pension fick hon inte eftersom hon inte var sjuk. Socialbidrag var egentligen uteslutet eftersom hon inte stod till arbetsmarknadens förfogande, utöver lite matpengar när hon orkade komma till kontoret. Nu var allt hon hade förbrukat till sista vedpinne. Den lilla stugan var ett arv från en moster. Föräldrarna hade dött utan tillgångar. Mor hade varit psykisk sjuk.

Vad gör man? Hon var febrig, alldeles tydligt kroppsligt sjuk, jag var villrådig. Det var kallt, fuktigt och rörigt i stugan. Jag satt fyr på spisen, tände ljus, bredde mackor. Vi satt tysta ett bra tag. Mera te. Sedan undrade hon om jag tyckte hon var tokig.

Jag tyckte inte det. Hon var sjuk. Jag lovade skicka hemtjänsten med matlådor och be en sjuksköterska titta till henne. Hon skulle få mera ved. Sedan travade jag hemåt på den mörka skogsvägen och var helt utan idéer om hur det skulle gå att hjälpa henne.

Jag kunde ju skyffla henne till nästa i jour. Eller bevilja bara mera matlådor och ved och lasta henne till en ekonomihandläggare igen.

Jag kunde inte lämna ärendet. Vet inte varför. Jag började åka till henne ibland när tiden tillät. Vi pratade lite smått och drack te.  Hon hade ätit av den levererade maten fast hon var inte säker om det var giftfritt. Våren kom. Vi drack te och hon berättade något mer om hur hon såg på livet. Hon var säkert intelligent på sitt sätt även om det inte klaffade med livet utanför.

Det blev varmare och naturen vaknade. Det var helt underbart i skogen. Men jag måste komma till ett beslut som hon kunde acceptera. Jag tänkte avsluta kontakten till sommaren och erbjuda henne en utredning  på den  socialmedicinska kliniken. Det var nog bästa alternativet och de gjorde även hembesök.  Socialmedicinska var livlinan i många omöjliga ärenden vilka lutade mot förtidspension. Jag informerade henne lite förbigående om den möjligheten och hon sa inte nej utan mmmm.

En dag hade hon varit nästan till stan. En annan till biblioteket. En dag frågade hon om jag kunde ordna ett städjobb på kvällstid då det inte var så mycket elektriska apparater i gång. Gärna vikariat ifall hon inte orkade arbeta så länge.

Vad hände? Vet inte. Jag kastade mig över AF. Hon började arbeta med städning, försörja sig, gå till affären och köpa mat fast det fick gå fort, låna mera böcker och om ett tag var hon inte längre beroende av socialtjänst och jag behövde inte grubbla på hur jag skulle kunna hjälpa henne.

http://www.dn.se/ledare/signerat/hanne-kjoller-inte-frisk-av-bjorntjanst/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ingen-stralningsfri-zon-i-mora

http://www.svd.se/naringsliv/it/ingen-stralningsfri-zon-i-mora_6902285.svd

Ett något mer invecklat ärende: Miljönämnden i Mora-Orsa lägger ner det flera år gamla ärendet med hänvisning till att den inte kan överblicka konsekvenserna av vad en kraftig sänkning av strålningen från tv- och mobilsändare skulle leda till för många viktiga samhällsfunktioner i området. En enskild person hade begärt strålningsfri zon på grund av elallergi.