Överbelastad socialtjänst och de eländiga fattigpensionärerna.

Nästan dagligen läser vi om Kommuner i ekonomisk kris och försämringar för skola och äldreomsorg. En del skyller på invandrare och att de inte kommer i gång med arbete. Andra skyller på de populäraste hatobjekten: pensionärer.

Helst skall vi svenskar inte gå i pension alls utan fortsätta att betala till politikernas slukhål in till döden. Jag skulle fortsatt arbeta efter 67 men sjukdom slog till och jag valde att ta hand om min sjuka sambo i stället. Jag trivdes med socialt arbete. Idag skulle jag nog inte göra det. Arbetet på många socialbyråer och även inom sjukvården är så överbelastade att det blir ingenting av det, bara hafsverk. Läste om Malmö där i slutet av oktober fanns 607 utredningar efter orosanmälningar, utredningar som inte börjades i tid. Till sist har  facket anmält socialtjänsten till arbetsmiljöverket.

Med den arbetstyngden som finns har ingen någon tid att ägna sig åt pensionärer i nöd och boende på gatan. Jag hade det bättre i 80 – talets socialtjänst. Jag hade till och med matlag en gång i veckan för de mest utsatta pensionärerna, som bistånd. Jag besökte de ensamma gummorna när hemtjänsten ringde om behov av en vinterkappa och varma skor.

Jag hade tid att utreda och sedan göra något av det tillsammans med klienten. Idag stannar mycket i utredningsfas och åtgärderna fallerar av olika skäl. Då blir det lätt kaosartade ryck, omedelbara omhändertagande fast förebyggande insatser kunde gett mer och bättre resultat. Man har inte tid att göra det lilla extra. Man kanske inte ens får tack från klienten? På min tid var det så, bättre. Kanske var ärendena enklare? Missbrukaren slutade efter behandling, fick boende och stödperson – inte sovsäck som det sker nu – och började arbeta. Familjer som fick familjeterapi, började arbeta och klarade sig utan socialbidrag. Ungdomen bytte snatteri till skola. Den psykisk sköra började på dagcentral som socialtjänsten hade öppnat. Och den gamla gumman hamnade i ett äldreboende som än hade resurser ta hand om henne och ge god omsorg.

Jag är glad att ha arbetat som socialsekreterare under en bättre  tid.

När jag arbetade som socialsekreterare hörde alla från ålder 20+ till mitt ansvarsområde, utöver samarbete i familjer. Jag skulle således vara den yttersta resursen till äldreomsorgen och när något krisade riktigt fick jag reda ut det. Kan säga genast att det hände i undantagsfall. För att känna  mitt ansvarsområde gick jag en vecka med hemtjänsten och delade även ut matlådor. Varma matlådor, färdiga att ätas. Det fanns gamla som lyste upp när jag kom. Jag var dagens höjdpunkt. Det fanns två personer  som inte ville öppna dörren. De var dementa och borde egentligen bo i ett äldreboende. Den ena var helt enkelt rädd för att öppna dörren och den andra av dem var väldigt ilsken.

Kvinnan hade inte släppt in någon den senaste veckan utan matlådorna ställdes vid dörren. När hon öppnade dörren lite på glänt och trodde att jag hade gått satt jag foten mellan och slank in.

När jag väl var inne och serverade maten trots att hon muttrade ilsket såg jag matlådorna på diskbänken som inte var öppnade och lukten var mindre angenäm. Det var rent sagt skitigt i den lilla lägenheten. Vad gör man då? Jag gör en lång historia kort. Jag fortsatte att bära in maten bara till henne. Tur att hon bodde alldeles nära socialbyrån så jag kunde avvara tiden. Efter några veckor besökte hon  servicehuset och beslutade sig att flytta in. Hon blev undersökt av läkare vilket förbättrade hennes situation.

Ibland ger kort envishet resultat. Idag skulle hon bara dö av svält. Även den andra personen flyttade efter lite trugande, men till ett äldreboende. Idag trugas det inte. Det blir billigare ha ”omsorg” hemma.

Hur har våra pensionärer det idag? En del har det bra, de ligger kanske just nu på en strand i värmen i stället snökaoset här hemma. Men en del hankar sig knapp fram. Fattignivån räknas som mindre än 60% av medianinkomst enligt Eurostat och SCB som motsvarade förra året 12 100 kronor i disponibel inkomst per månad. Under denna nivå hamnar 12,1 procent av de äldre, eller ca 245 000 personer, de flesta kvinnor. Sverige har flest fattigpensionärer i Norden och nog ligger vi bra (dåligt) till även i EU.

När räkningarna är betalda ligger kvinnliga snittpensionären, som har 12 340 kronor i disponibel inkomst, på minus 526 kronor.  Då har man inte räknat med utgifter för bil eller månadskort. Bil? Skojar de? Det gäller att ta vara på varenda smula.

Medan garantipensionären får ihop 14 124 kronor varav 6 540 kronor är bostadstillägg, och ett överskott på 1258 kronor enligt månadsbudgeten.

– En snittpensionär som haft en medelinkomst på 32 000 i månaden och jobbat i 40 år har samma pengar som en som inte arbetat alls, eller bara lite grann, säger Ann Eriksson, sakkunnig hos SPF Seniorerna och den som tagit fram exemplen i sammanställningen.

Sedan har vi äldreförsörjningsstöd. Det är ett stöd, pengar alltså, till äldre över 65 år vars inkomst inte når upp till en skälig levnadsnivå. Om man som ensamstående lever med mindre än 5 758 kronor efter betald hyra, har man rätt till den hjälpen. Fattigpensionärer som är beroende av försörjningsstöd var omkring 25 000 personer i maj i år. Nästan en fördubbling på 15 år. Enligt Ekot beror en stor del av ökningen på att anhöriginvandrare  som inte har arbetat ihop en pension och antalet är på väg uppåt.

Tro dock inte att du som är än i arbetslivet och tjänar hyggligt kommer att få hög pension från Staten. Fortsätter ekonomin som nu, färre som betalar in och flera som vill ta ut kollapsar de bästa systemen.

Hela Pensionssystemet kommer att haverera? Skitig solnedgång så att säga.

FN vill veta dina prioriteringar

FN vill veta vad just du prioriterar. I en undersökning som har 16 frågor och en valfri får vi rösta på de 6 vi vill prioritera. Det är frågor som arbete, utbildning, vatten och sanitet, jämlikhet, global uppvärmning, vägar, internet, regering… ja, gå till http://vote.myworld2015.org/

7 012 063 personer från olika länder med olika utbildningsnivåer och ålder har redan placerat sina 6 frågor till prioritetsordning.  God utbildning ligger som etta med 4 685 870 röster. Bättre hälsovård med 3 948 994 röster som tvåa och bättre arbetsmöjligheter trea med 3 800 514 röster följd av ärlig och öppen regering 3 213 618. Vad var sist på listan? Aktion för klimatförändringar vilket är jämt på tapeten i Sverige. I så kallade utvecklingsländer har den miljöfrågan låg prioritet. Det är inte befolkningen i dessa länder som har överkonsumtion av prylar och naturresurser.

Från Sverige har 5583 personer deltagit. Även de svenska deltagare ser god utbildning som det viktigaste medan önskan om bättre vägar och internet är ointressant för oss. Vi har ju redan det! Klimatfrågan kommer som trea och jämlikhet mellan män och kvinnor fyra. Jag som trodde vi var väldigt jämlika redan. Är det verkligen viktigare än vatten och sanitet? Ser vi bara på oss själva och har ingen blick längre än näsan räcker?

Ryssar däremot sätter jämlikheten lägst om man frågar männen. Är det bara gammalt eller put – in effekt? Tuffa män med bar överkropp ridande på en björn medan kvinnorna tittar stjärnögd?

Det ser ut som om utbildning är högt värderat i alla länder medan andra frågor beror på vem man frågar. Afrikanska länder sätter vatten och sanitet högt och det är lätt att förstå. I många länder har inte ens hälften av befolkningen rinnande vatten/toalett. Under min resa i Tanzania insåg jag hur illa det var vad gäller hygien och vatten. Toaletterna, hål i marken var hemska, var och en bar på en skitig vattendunk på väg någonstans där det fanns en kran eller något som liknade vatten i en grop. Hotellet hade en pool förstås.

Vi är privilegierade. Vi kan peta i grader av jämlikhet medan miljoner kvinnor bär vatten till familjens behov.