Minns nu de människor som byggde upp det här landet. Dina far – och morföräldrar, andra i släkten, nu döda. De som arbetade och trodde på en bättre framtid. De som inte frågade så mycket vad de kunde få utan gick till arbete och nöjde sig med vad de själva eller tillsammans med familjen kunde åstadkomma. De med tilltro till att allt blev bättre med tiden. Bara man ansträngde sig.
De som visste att en bra skola gav en möjlighet även för fattiga barn. Att arbete gav en värdighet. Att det fanns en solidaritet mot de närmaste. De hade ett fädernesland, vårt land och kände stolthet över det. Över medborgarskap. Fria val. Yttrandefrihet. Framtidstro. Glädje. Rättvisa. En kung och en flagga som symboliserade vårt land. Även en kyrka fast tron höll sakteligen bli bara en inramning av livets stora händelser.
Ett slags enighet som idag är svårt att förstå och beskriva.
Livet var ganska enkelt och rätlinjigt när jag invandrade till Sverige, landet som erbjöd arbete och grönare gräs. Att assimilera sig var noll problem för en från likartad kultur och önskan att arbeta ihop sitt levebröd. Jag är så assimilerad det går. Men inuti sitter än en pytteliten finne, utåt märks det bara om jag pratar. Accenten sitter kvar. Jag tröstar mig med Drottningen som också har sin utländska markering kvarlämnad.
När Världen trängde sig in till Sverige, med invandring från hela Jorden, inte bara arbetslösa finnar och andra av samma korn, blev Samhället annorlunda. På gott och ont. Ny tid. Utveckling. Avveckling. Internationalism. Nya seder och bruk. Nya krav. Bidragssamhället växte. Nya språk. Problem. Kriminalitet. Tro. Bredd. EU som överhöghet. Multikulturalism, som honnörsord även i lag.
Det är mycket som har förändrats sedan början av 60 talet. Alla ser det inte än, men i morgon kan det nya även tränga sig in genom din dörr. Och det är inte bara utländska matinfluenser, resmöjligheter eller billiga varor. Främst tänkte jag idag på våra ord. Säger eller skriver du fel åsikt följer kanske ett hot för livet eller en rättegång om kränkning. Hålla mun är en egenskap som ökar. Tassa stilla, inte kritisera. Den yttrandefrihet vi har inskrivit i Grundlagen står på en lergrund idag. Jag som upplevde de vuxnas tyst viskad ryssrädsla i min barndom kan känna igen det nu, fast med andra spelare.
Tänk efter vad du gör. Livet är så bräckligt. Men låt inte någon förnedra dig, även om det kostar.
Så, tänd ett ljus över de döda och tiden som inte återkommer. Tänd ett ljus för terroroffren i Frankrike och offren över Världen. Du kommer att få tända nya ljus alldeles snart.
Ha en bra Allhelgonahelg, kanske i någon sorts isolering given av de som vet bäst eller i alla fall oroar sig för sjukvårdskostnader. Håll er friska. Även detta går över. Samhällsförändringar och drömmen om det multikulturella paradiset kommer dock hänga envist kvar. Det är långt till val och människans minne är både kort och selektivt. Din röst väger också väldigt lite, den kan ges bort till något annat än du tänkte. Och – utvecklingen är för sent att vända. Det gäller att hänga med eller fortsätta att isolera sig. Vi gamla som minns gamla tider och hur enkelt det var att leva här är snart minne blott.
Jag köpte igår filmen ”Borta med vinden”. Jag har sett den förut och läst boken som försvann någonstans. Låna aldrig ut pengar och böcker. Författaren till boken, Margaret Mitchell var en sydstatskvinna från Atlanta.” Borta med vinden” kom ut 1936 och vann Pulitzerpriset 1937. Den hör till de mest lästa böckerna i världen och har tryckts ca 35 miljoner exemplar. Nej, den slår inte Bibeln, Maos lilla röda eller Harry Potter. Filmen lär dock vara den mest sedda filmen på bio. Förr i alla fall.
Eftersom filmens historia anses nu olämplig, rent av rasistisk och i behov av historierevision, tycker jag att filmen och boken bör sparas. Se gärna filmen med dina äldre barnbarn. Efteråt kan ni diskutera varför den är en av de mest sedda filmerna i historien. Filmanalys, inte rättelse av historien.
Det går ett raseri runt världen mot något, inte så väl definierat, men hudfärgen har huvudrollen. Jag kan inte instämma i hatkören mot vita och inte mot poliser som eskalerar i världen. Den enda gången jag har behövt hjälp av Polisen var när jag blev hotad till livet och de ordnade skyddsåtgärderna utan att blinka, be pengar eller ifrågasätta något. Om jag har tilltro till Polisen idag är tveksamt. Kanske har de också missat sin uppgift och hamnat i floden av feminism, vänstervurm, skuld och skam i stället att äga Statens våldsmonopol och bekämpa kriminalitet, oavsett hur det uppenbarar sig?
Jag känner mig inte skyldig som vit. Som kommen från en fattig familj vilka inte hade nog med mat och med tvånget att vara självförsörjande från 12 års ålder trots skolgång, kan jag inte se mig, mina föräldrar eller mina syskon som privilegierade vita. Min bleka hudfärg och blont hår har inte gett mig några som helst fördelar, bara nackdelen att bli snabbt illa bränd i solen.
”Borta med vinden” anses olämplig i febern att förtryck finns enligt ens hudfärg. Det är senkommen ilska mot slaveriet som avskaffades i USA 18 december 1865. Flera generationer har passerat, ingen som var själv slav finns i livet. Än finns slavar i världen eller liknande förhållanden – även i Sverige – men för dem krossas inga skyltfönster i demonstrationer för rättvisa.
Filmen ”Borta med vinden” visar en icke desinfekterad bild av södern under det amerikanska inbördeskriget åren 1861 – 1865. Den visar aningslösheten hos de rika vita sydstatsbor som går i krig mot norr om sin livsstil och ekonomi. Filmen har en kärlekshistoria som inte slutar lyckligt. Slavar och nordstatsbor beskrivs något nedsättande. Nu är filmen rasistisk och olämplig eftersom den beskriver svarta slavar just i slavförhållanden, ägda av vita. Ungefär som några slavars liv kunde ha varit under inbördeskriget. Det är spelfilm inte dokumentär.
Filmen vann 8 Oscar varav en till en svart skådespelare – första Oscar till en med svart hudfärg. Hattie McDaniel lär ha sagt: I would ’rather make seven hundred dollars a week playing a maid than seven dollars being one. Hon bär filmen, vill jag säga. Var hon en svikare som spelade en slav? Det hörs inget förakt mot henne. Det som retar nu är slaveriet och hur de svarta beskrivs i filmen trots att just huvudpersonerna behandlar sina slavar ganska väl. De är arbetskraft. Men de är betjänter hur som helst. De nordstatare som påstås befria slavarna enbart på grund av avsky för slaveriet är inte så villiga att se de svarta som jämlikar. Det finns andra förklaringar än bara välviljan mot den förslavade delen av befolkning. Läs historien men brett.
Även i Sverige ropar man om orättvisor mot svarta och hat mot vita människor. Alla demonstrationer är selektiva. Man väljer sina idoler.
Filmen ”Borta med vinden” plockades ner av strömningstjänsten HBO Max med anledning av antirasistiska demonstrationerna som följt på George Floyds död. Filmen ska förses med ”historisk kontext” innan den åter läggs upp.
Har jag missat något? Det är en film, inte en sanningsenlig historiebeskrivning. Men nog är den talande för tiden.
Vilka andra filmer skall vi tillägga en förklaring? Jag tog två slumpmässigt från min låda och nog behöver de en förklaring och ursäkt. ”Shooting dogs”, som handlar om Rwanda 1994. De svarta beskrivs ofta i mindre goda ordalag. ”Argo” som är baserad på en verklig händelse med start den 4 november 1979 i Teheran då USA:s ambassad stormas och personal hamnar som gisslan visar vita som smarta. Säkert är båda olämpliga idag. Men jag tror att alla filmer behöver städas upp. De kan ju ge fel uppfattning för folk som inte kan tänka. Ångest till och med.
Bör varje historisk film och föreställning inledas med analys över vad som var fel enligt regler som gäller just idag? Sedan får de vilka ändå vill se verket – lär inte bli så många modiga – göra det men bara med bekännelser över att de inte var rasister och att verket var värt fördömande.
Kanske bör varje film, bok, teater, opera, konst mm ha en förklaring först vad som är olämpligt i tiden så folk bara inte tror sig något är ok och måhända till och med njuter av verket utan att ha rättvis avsky för innehållet? Bör böcker skrivas om eller brännas? Jag har än Grimbergs Världshistoria på bokhyllan. Man kan opponera sig mot en del av tonläget i vissa avsnitt. Gör de böckerna mig till rasist? Borde jag göra ett bokbål? Kanske är jag rasist också när jag ifrågasätter förstörelsen av affärer och raserande av gemensam livsmiljö i demonstrationers kölvatten, knäböjande som underkastelse, mediedrevet där alla försöker vara så rätt, så goda att det finns inget kvar som förr kallades granskande tredje statsmakt och inget yttrandefrihet för folket som vågar tycka annorlunda än det påbjudna.
Att slå sönder skyltfönster är skadegörelse, inte frihetskamp. Jag räknar det som terrorism. I Internets tidevarv finns inga problem i att nå ut till hela världen. Helst bör man ha något mer uppbyggande att säga än att hata vita och önska sönderfall av Samhällen.
Bör vi akta oss för vad vi tycker? Hur långt skall den lagstadgade yttrandefriheten gälla? På jobbet bör man ju hålla käften annars riskerar man sparken eller kyla. Men privat? Sista stormen gäller A. Bard (visste inte vem han var eftersom jag inte ser underhållsprogram, men nu…) gjorde det oerhörda, han läxade upp de svarta protesterande på Twitter och vips, han var ur leken.
If black lives want to matter, then black lives get their fucking shit together, study hard, go to work, make their own money instead of depend on welfare, stop lying, get out of prison, and become heroes instead of self-appointed victims for the world to laugh at. That matters!
Och då fick nästan hela medievärlden ett utbrott.
Kanske inte så väl valda ord av Bard. Man ska ju inte gnälla på svarta offer. Han buntar ihop. Men, även för klantiga yttranden gäller yttrandefrihet. Men byt ordet svart till vit. Är du än upprörd? Inte? Har du fastnat i fällan att vit hudfärg inrymmer det onda inte människors egna gärningar? Vem har frisedel för brott?
Hur gör vi med allt det privata? Prat, skriverier, egna produkter, liv helt enkelt? Hur kan vi bedöma vad är otillåtet just nu för att inte klanta oss och få sparken eller imaginär halshuggning på Internet? Nästa vecka kan det gälla andra regler.
Gå i självvald isolering och hälla tyst?
Eller borde vi stå ut med andras åsikter oavsett klantighet så länge de inte uppmuntrar eller beordrar till brott, preciserad i lag? Kanske borde vi bry oss lite mindre vad andra säger och tänka över vårt eget varande och våra egna ord. Kan de bidra till något bättre, eller ens skaka om hjärnan en smula? Tankeförmågan liksom? Om så, fortsätt…
Nu är det dags för ”Borta med Vinden”. Har du också filmer hemma som ger en olämplig bild av verklighet, filmer som behöver historierevision? Spara de!
6 § En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2018:1802). Från Yttrandefrihetsgrundlag.
Idag, på Nationaldagen, tänker jag på Polisen och den smala åsiktskorridoren.
Polisen har nu hamnat under illegala demonstranter i hierarkin. De är redan under klankriminalitet, barnrån och våldtäktsmän. En polis knäar för en demonstrationsmobb och pressen hurrar. Så vackert, skrev någon. Hon håller i en plakat som nedvärderar vita människor. Mig alltså.
När knäade någon polis för alla våldtagna kvinnor? Alla rånade barn? Alla som har mist livet i en terrorattack? Eller bara för en gamling som har blivit rånad i sitt hem när hon var dum nog att öppna dörren till någon hon trodde kom från hemtjänsten? La polisen genast sig på knä när de slutligen hittade Wilmas avhuggna huvud efter många dagar i hennes lägenhet?
Inte?
När jag var barn och gick i flickskolan brukade polisen passera skolan på en av sina rundor. De kunde komma in på gården och fråga om allt var väl. Vi neg och sa ja. Polisen var en av Samhällets stöttepelare, ägde makt och höll Staden trygg. Någon elev hade en far som var polis. Någons far var militär. De var yrken som värdesattes. De var skyddet och lagen. Genom polisens arbete kunde vi andra fortsätta våra liv i trygg förvissning: behövde vi hjälp, kom den.
Genom militären var landet ett fritt land. En demokrati där vi litade på dem vi valde att representera och styra landet. Det var i tiden länge sedan.
Hur är det att vara en polis idag? Under och strax efter terrorattacken på Drottninggatan åtnjöt polisen stort tilltro och respekt från allmänheten. och folket dränkte dem med kärleksbetygelser. Men sedan? När de inte ser ut att fixa jobbet? När det är svårt att rekrytera trots att kraven anpassades. Trots försök att få invandrare att söka så polisen kan förstå bättre invandrarkulturen. Förstå alltså. Trots att kvinnor fick en fördel när de inte fixade fysprov eller misslyckades att skjuta. Kriminalitet ökar oberoende av ansträngning med fina projekt som Rimfrost. Bra namn. Resultat blev bara frost. Trots korv, kaffe och bullar, även pizza.
Vem vill vara polis idag? Hur ser polisen på sitt arbete? Vad är den till för? För folket eller de kriminella? Har kriminaliteten redan gått över deras förmåga och till sist blir vi en ny Mellanöstern land? Jämför vad du vill för land, men med klanvälde.
Polisen som dekoration, katträddare och för att jaga torskar? Knäande framför en mobb och det är så vackert.
Jag klipper från Nyheter 24: Då gjorde den kvinnliga polisen den viktiga gesten. Hon stannade upp, lade undan sin batong, gick ner på knä och höjde näven i luften. Hon höll också upp en skylt som hon får låna av en av demonstranterna med texten ”White silence is violence”.
Skall inte Polisen i tjänst vara opartisk? Vad hon gör på fritiden är nästan oväsentligt så länge det inte är brott men på arbetet knäböjer man inte för mobb även om det tycks vara på mode och man märker inte vita med en plakat.
Att abdikera inför en mobb, eller demonstration är inte polisarbete.
Efter händelsen har hon både hyllats, och kritiserats för bristande objektivitet. 4-5 anmälningar kom in till polisens internutredningar som nu alla har lagts ner av åklagare.
– Jag har i dag beslutat att inte inleda någon förundersökning och kan konstatera att vederbörande inte gjort sig skyldig till något brott. Sedan får polisen internt hantera lämpligheten i att uppträda på det sättet, säger chefsåklagare Anders Jakobsson på Särskilda åklagarkammaren.
Hur känner de andra poliserna sig? Finns det några som inte skulle knäa för en mobb? De är tysta. Kanske polisen bara flyter med strömmen? Igår var det varmkorv. Idag knäar man. I morgon? Ska vi bara säga: sådan Regering, sådan polis?
Även yttrandefriheten har fått ytterligare begränsningar.
Mats Skogkär, ledarskribent på Sydsvenskan skrev i tweeten, som var en kommentar till de pågående protesterna i USA:
”När man ser vänsterns närmast sexuella upphetsning över upploppen i USA, över plundringarna, bränderna och våldet, blir det också lättare att förstå dess strävan att genom invandring skapa liknande förhållanden här med en stor, invandrad, etnifierad och segregerad underklass”.
Det skriver man inte hur sant det än vore. Det finns ingen yttrandefrihet på fritiden som ledarskribent. Han ska inte få skriva mer. Hans twittrande fortsätter att störa vår opinionsbildning, säger tidningen.
Yttrandefrihet gäller mobben. Inte ledarskribenter.Kanske borde vi flagga på halvstång idagpå Nationaldagen, infört först 1983.
Varför känns allt som rutten kaos? Som om rötterna hade ryckts upp och allting faller? Som om nedmonteringen av Sverige pågår på alla plan tills ingenting av det vi har uppskattat, betalat och arbetat för finns kvar.
Från Katerina Magasin:
”För oss som vill leva i ett samhälle där polis främst ska försvara medborgare och oskadliggöra kriminella är gesten av en polis som kuvas av laglösa individer starkt oroväckande. Tankarna går till förnedringsrånade ungdomar som tvingas kyssa förövares fötter.”
PS. Jag ställde en fråga till Polisen om lämpligheten att knäa och ha plakat med hat mot vita. Om den aktuelle polisen hade brutit mot några arbetsföreskrifter. Ja, alla anmälningar är ju nu nedlagda. Det är OK att göra så.
Den 14 februari är känd som Alla Hjärtans dag men datumet innehåller också mord och terrorism. De flesta av oss tänker dock på den snälla betydelsen: kärlek. Torget var fullt av röda rosor, röda tulpaner och blombuketter med röda hjärtan. Ve den som inte uppvaktar sin fru eller partner på Alla hjärtans dag. Hoppas att alla kommer ihåg varandra även de återstående dagarna i året.
14 februari omkring år 270 blev Valentine, en präst i Rom avrättad av Claudius II. Historien berättar att Rom var involverad i flera krig men Claudius hade svårt att locka soldater till sin arme. Männen ville hellre vara med sina familjer. Så Claudius förbjöd äktenskap och förlovning. Valentine ansåg att det var orättvist så han fortsatte viga de älskande paren i smyg. När detta upptäcktes arresterades han, blev slagen ihjäl och hans huvud höggs av. Sitt avskedsbrev hade han undertecknat ”din Valentine”.
Det är något osäkert vem Sant Valentine var och hur sann är historien eftersom det finns tre martyrer nämnda just 14 februari. En var präst i Rom, en biskop i Terni troligen avrättad i Rom, och den siste en präst i Romersk provins i Afrika. Enligt katolsk Encyklopedi deklarerade påve Gelasius år 496 att 14 februari firades som den helige Valentins dag. På 1400 talet blev dagen associerad med romantisk kärlek och kvinnor skulle uppvaktas. På 1800 talet började man skicka Valentin kort och sötsaker. Valentinedagen – Alla Hjärtans Dag har spridits över världen. Men förstås inte till muslimska länder som Pakistan och Saudi Arabien m fl då det anses som icke islamsk och kan i stället straffas.
Dagen har enligt Nordiska museet firats i Sverige sedan 1956.
För yttrandefrihet är dagen 14 februari ingen bra dag. Inga röda hjärtan där inte. Att driva med, rita eller ens nämna islam och Muhammed på fel ställe kan innebära dödsdom.
Den 14 februari 1989 utfärdades en fatwa med dödsdom av Irans Ayatollah Khomeini mot Salman Rushdie. Hans bok Satansverserna var hädisk mot islam. En belöning utfästes till den som mördade Rushdie. Han tvingades att gå under jorden. Livet i flykt har han beskrivit i boken Joseph Anton, ett ”måste läsas” av alla som funderar över yttrandefrihet och dess påföljder för livet. (Hoppa över de namn du inte känner för de är så många.) Storbritannien bröt de diplomatiska förbindelserna med Iran. I Sverige var vi tröga på att fördöma dödsdomen och försvara yttrandefrihet. Blev själv hotad av muslimer? när jag talade om yttrandefrihet i ett radioprogram, vilket orsakade en del obehagliga säkerhetsåtgärder.
Personer som hade varit inblandade i översättning och publikation av Satansverserna blev också föremål för dödshot och trakasserier och några mördades, andra blev allvarligt skadade. Bokbål och hot mot bokaffärer utfördes av muslimer världen över. De tar det skrivna ordet verkligen på allvar och lyckas uppbåda hysteri över obetydliga saker.
2005 fastslog Irans andliga ledare Khamenei att fatwan skulle fortsätta gälla. 2012 meddelade ledaren för en iransk religiös organisation att belöningen hade höjts med en halv miljon dollar till motsvarande 21 miljoner svenska kronor trots tidigare utfästelser att man inte tänkte döda Rushdie.
Jag har svårt att se hur boken Satansverserna väckte sådan avsky och hat. Kanske syftet var att ena muslimer mot en yttre fiende och Rushdie blev bara en enande bricka i spelet.
Attentatet i Köpenhamn 14 februari förra året vid kulturhuset Krudttønden var troligen riktad mot Lars Vilks. Det skedde under en debatt med rubrik Konst, hädelse ochyttrandefrihet. En gärningsman avlossade 40 tal skott genom ett fönster och dödade filmskaparen Finn Nørgaard och skadade tre poliser. Han fortsatte mot synagogan och dödade en vakt och skadade två poliser. Terroristen sköts på söndagsmorgon efter polisjakt, han var tidigare känd av säkerhetspolisen.
Lars Vilks ritade en rondellhund med kanske Muhammedhuvud när gatukonsten rondellhundar spreds i landet (2007). Minns ni hundarna som stod i rondeller och tittade på förbifarande bilister? 2010 gjorde han en ny serie rondellhundar. Därefter hamnade han på islams ”dödslista” och har fått lämna sin bostad och bo i olika skyddade boenden samt ha livvakt.
Belöningen från någon organisation kopplad till Al Qaida är 150 000 dollar ”om han slaktas som ett lamm” alltså får halsen uppskuren. Vilks har inte erhållit så mycket sympati eller ska jag säga att yttrandefrihet i den svenska massmedian är mycket selektiv.
