Om språk och hjortar.

Jag hade passerat Tigh-na-sleubhaicg  och Lairig Mor, näst sista dagen på min West Highland Way vandring. Det första huset var raserat, ytterväggarna visade än dess tidigare konstruktion. Den andra hade lite stenar kvar. Århundraden sedan gick kor och får här på sommarbete, människor bröt sten och byggde  murar för att skydda djuren och mot den fientliga omvärlden. Många krig har  pågått här, ofta mellan religiösa grupper som 1645 slaget om Inverlochy.

Nu var  dock inga slag i gång utan något djur ylade. Den lät som en varg. Ett kraftfullt upprepat ylande löd genom dalen, någonstans uppe på berget. Jag spanade men ingen rörelse syntes. Det fanns ju inga vargar i Skottland, de försvann redan på 1700 talet. Ända trodde jag mig kända igen ljudet från en vargnatt i Hamra.

En man kom mot mig och jag undrade vad det var.

Hjortar som slåss om sina honor, sa han.

Men de låter inte alls som i Kingshouse. Där slogs hjortarna halva natten nära tältplatsen, sa jag. .

Varje område har sin dialekt, sa han. Går du bara tre mil åt något håll så låter hjortarna helt annorlunda.

Som vi människor alltså?

Kanske är språket det mest ursprungliga vi har? Det äkta? Även bebisar gråter med olika toner beroende på sin plats i Världen. Vi har vår egen tonart, ihop med de andra i vårt närsamhälle

Sedan möter  vi Staten, vad de ser som rätt språk. Det har till och med förbjudits barn att prata  språk som inte har ansetts rätt i skolan, speciellt de udda dialekterna. Idag pågår kampen om att alla skall lära sig det språket som majoriteten talar, i vårt fall svenska. Men, vi har en flora av språk, som i Babels torn. Oavsett Staters vilja att rätta till våra uttal och uttryck.

Du pratar inte till din baby ett språk du inte kan riktigt. Du pratar ditt hemspråk. Ditt språk. Du förmedlar ett arv av uttryck.

När vi tar till oss ett nytt språk förlorar vi en del av vårt känslouttryck. Även i Sverige har vi områden där språket är så fattigt att bara de invalda förstår. Dock är språket det som förenar oss. Eller lämnar oss utanför.

Själv har jag förlorat utvecklingen av finskan. Det finns så många nya ord och uttryck jag inte kan och förstår efter mina 60 år i Sverige utan andra finska kontakter än julkortsnivå.  Men även mina äldre släktingar där borta har svårt med alla de uttryck som har kommit till när Världen tränger sig på och vill ha sin del i språket. Jag bryter dock på finska. Jag har tröstat mig med vår drottning inte heller har den äkta svenska tonen i sitt tal.

Och – vad är det äkta svenska språket idag?

När jag skriver detta har jag nått till slutet av West Highland Way, från Milngavie till Fort Williams, 154,8 kilometer. Låter kort men leden är bitvis svår. Jag bor nu några nätter i Bed- and Breakfast i slutpunkten Forth Williams. Jag förstår inte vad skottarna säger. När de ser min  oförstående min byter de till engelska, den engelskan  vi andra kan.

Jag tror att språket och språkets tonart är vårt arv, det vår biologi och omgivning har lärt in, det som sitter lik vårt eget djupa uttryck av känslor. Vårt fönster inåt och mot Världen. Även djur har sin egen ton beroende på födelseplatsen och den omsorg omgivningen erbjuder dem.

Jag frågade en gång en pojke med vilket språk han tänkte med. Hans omgivning försåg honom med tre språk, två i familjen och en i skolan. Men han visste inte vad jag menade. Han ägde inget språk. Något att tänka till når politiker vurmar för nya språkbud.

Mer om West Highland Way, årets andra vandring, i nästa inlägg.

Tigh-na-sleubhaicg

Höstvandringar

Akkamassivet september 2023

September har alltid varit min bästa vandringstid. Färre folk på lederna. Då finns den där känslan ”into the wild”.

Padjelanta

Höstfärgerna börjar komma eller det är redan höst och dess glans.

Grönland 2016

När jag ser på mina gamla bilder är det många vandringar som skett från slutet av augusti till början oktober. Hösten är min bästa tid.

PCT Washington 2018, mile 2420

Om årets andra vandring i senare inlägg.

En tältnatt i skogen.

Vi fick trängas I tältet. Det var ett enmanstält dock tillräckligt om vi låg stilla och ställde ryggsäckarna i absiden. Jag vågade inte vända mig så jag inte skulle väcka barnet som sov bredvid mig.

Vi, en tjej på 10 år och jag hade vandrat cirka fem kilometer  genom skogen till en plats vid en sjö. Före starten gick vi genom regler. Inte springa. Inte skrika och skrämma eventuella djur. Följa ledmarkeringen. Säga till om behov av paus. Vissla bara när det är nödvändigt.

Visselpipan var dock för rolig för att användas bara vid nöd för någon nödsituation kom ju inte.

Vädret var perfekt. Folktomt vid sjön där vi hittade en bra tältplats. Nästan inga mygg. Vi lagade mat, potatismos och korv. Satt upp tältet. Plockade blåbär. Kastade smörgås som inte gick så bra. Stenarna var för grova. Men en gång lyckades det. Tittade runt. Plockade mera blåbär. Namngav träden omkring oss.

Nej, trädnamn hade hon inte lärt i skolan. Naturen omkring oss trängs inte i läroplanen. Många stadsbarn är naturnoviser. Vissa kommer aldrig utanför asfalten.

Jag tältade dock med en scout. En bra hobby. En scout är en kunskapare.

Kex och varm choklad före sovsäcken.

Dagen efter fortsatte vi fyra nya kilometer längs markerade stigar mot en parkering där vi skulle hämtas från turen. Himlen mörknade, vi satt oss under tak på rastplatsen. Vi pumpade upp vatten med en gammal gårdspump. Kokade nudlar. Ösregn och åska avslutade vår tur. .

Nu är det sommar och många föräldrar har semester. Vad ska vi göra med barnen så de inte sitter hela dagarna vid skärmen? Alla reser inte till badorter. Alla har inte råd med häftiga semestrar ute i Världen. Alla äger inte en sommarstuga. Men något borde vi göra som avviker från vardagen. Barn – speciellt de som lever i asfalten – behöver grönska, träd, fågelsång och en stig att gå på.

Ta en tur till skogen med barnen.

Det behövs ingen topputrustning. Du behöver inte ens ett kök med dig. Frys in smörgåsar och korv, de håller sedan en kort tur. Hett vatten i termos för din kaffe. Grilla korv på eldplatser. Vill ni övernatta? Har du inte ett tält använd vindskydd. Det finns ca 3000 vindskydd i Sverige. Tja, mygg kanske, då är det inte så kul. Men trots alla varningar om hemsk myggsommar har jag bara några bett. Mygg älskar mig.

Eller gör dagsturer till naturen. Picknick är något alla barn älskar. När kvällen kommer kan du som förälder känna frid och glädje. Du har gett något värdefullt till dina barn: en stund i naturen. Försök att lämna mobilerna hemma, utom din. Det är inte mycket uppmuntrande som händer i Världen. Vi kan gott slippa Internet en stund.

Låter jag för naturromantiskt och optimistisk? Inte alls. De gånger jag har vandrat och tältat med barn har varit glada, lite spännande dagar. Idag i vår Internetvärld är det rent av exklusivt att besöka naturen i live, inte bara på en skärm.

https://vindskyddskartan.se/sv/

Sommarvandring i Sörmland.

Ett urvrål väckte mig på natten. Jag trevade efter mobilen, klockan var 3,30. Sedan försökte jag kravla ur sovsäcken och ut ur tältet. Vrålet fortsatte. Hade jag valt fel tältplats? Jag tittade runt. Vrålet avlägsnade sig, hördes mindre och mindre för att försvinna i natten. Vad var det? Det var en älg utan sångförmåga.

Natt? Solen var på väg upp.

En liten fyra dagars och 60 kilometers runda. Etapper; 37 – 41 och 37:1 och 37:2 med gruvrundan i Koppartorp och någon avvikelse. Det var varmt, upp till +27C men det fanns ibland skugga.

Leden längs havet är upp och ner, upp till en klippa, ner igen och den erbjuder hård benträning och ibland en skuggsida. Kaffeplatser vid havet. Tältning med sjöfågelskrik. Stora fraktbåtar vilka transporterar mat och varor vi behöver och inte tillverkar här hemma.

Ängar med blommor och fästingar. Väldigt få mygg. Tidningarna har ju hotat med myggsommar men de hade nog försvunnit annanstans än just den biten av Sörmland.

Ledbitarna 37:1 och 37:2 är bland gruvlämningar. Du har fötterna i historien, Sveriges väg till ekonomisk framgång. Midsommar diskuterade vi – bland annat – den stora skillnaden i ekonomisk framgång i olika länder med olika religioner. Att få låna pengar och starta företag var avgörande i Europa.

Banksystemet bidrog till framsteg. 1656 öppnades Sveriges första bank. Men system att förvara andras medel har funnits 2000 år före Kristus. Det riktiga banksystemet startades i Venedig 1157, det att ge ut kredit. Läs om bankhistoria, det är grundläggande för den västerländska ekonomin.  (Strunta nu i de nuvarande problem som penningtvätt, mm som har förändrat banksystemet inte bara till ett lönekonto utan även till de kriminellas kassako.)

https://finanshistoria.n.nu/banker

Bild: Kärrgruvan är idag vattenfylld.

Men det viktigaste var arbetarna, de som hackade och sprängde fram malmen i gruvorna. Bönderna som försåg folket med mat. Uppfinnarna vilka kom med underlättande maskiner som spreds till Världen. Kvinnorna vilka skötte självhushållet, hemmets odlingar och barnaskaran. Många av kvinnorna arbetade även utanför hemmet och de äldre barnen fick ta ansvar. Arbete och Gudstro var det som styrde livet.

Fliten, viljan och arbetsstolthet. Att göra sitt, inte vänta på att andra försörjer en.

Ja, undantag finns alltid men fliten är, var, utmärkande för nordbor. Fattigvård fanns, det var inte vår tids bidragssystem precis.

Jag tror att klimatet har också gjort sitt. I Norden behövs bättre bostäder i vinterkylan.

De som arbetade och de som vågade satsa pengar var skaparna av Sveriges framgång. Nu gick jag på resterna av gruvnäringen i de sörmländska skogarna.

Det var en ensam vandring. Jag menar att det fanns inga andra som hade gett sig ut. Tomt. Tyst Men vid Dragsberget träffade jag en yngre man på vandring. Han hade inte sett någon sedan starten i Nyköping.

Tyckte folk att det var för varmt? Vatten? Just på de sträckorna finns två vattenkranar med kommunalt vatten. Såg också flaskor med vatten avsedda för vandrare vid ett hus . Snällt.

Ingen större fart utan många pauser liggande under ett träd.  Lyssnande på fågelsång. Se humlan att söka nektar. Blommor, döda träd, gräs som vajar i vinden. Den där känslan into the Wild.

Om den förra vandringen bland gruvor:

Koppartorps gruvby:

Koppargruvorna vid Koppartorp har brutits sedan 1400-talet, Kopparverkets storhetstid inföll i slutet av 1700- och början av 1800-talet I slutet av 1700-talet fanns 160 gruvarbetare. Förutom koppar utvanns även kobolt.

Kärrgruvan var i bruk från 1786 till 1894. Arbetarna bodde på plats i hus med spiselrum och matkällare.

Bergsbruk stod vid 1700 talets mitt 75% av exporten i Sverige. Då fanns ca 350 järnbruk samt koppar och silverbruk.

År 2000 var de fast bosatta i Koppartorp 57 personer. Småort i Nyköpings kommen.