Etikettarkiv: vandring

Into the Wild?

Publicerat av

Nej, ser inte ut att bli så i år. Att resa är uteslutet för oss 70+. Jag hotade att låna en bil men då skrek mina barn ett samfällt nej. Jag och bilar har inte umgåtts i närkamp på tio år. Även före det var körvanan tämligen begränsad. Jag är nog en trafikfara. Även på cykel.

Så för mig gäller det att gå eller bli körd av en frisk person. Om man nu kan skilja frisk och smittsam åt. Det finns inga dagliga snabba tester som kan avgöra det. Tänk om man kunde spotta på en sticka och den visar om man kan träffa andra friska den dagen. Vi testar oss då på morgonen och kan sedan umgås med våra anhöriga vilka också har testat sig. Så smart det vore.

Även de möjliga testerna är för bilburna. Du måste ta dig dit. I anvisningar för test om du misstänker dig vara sjuk i Corona står: använd bilens backspegel så du tar provet rätt i svalget. Alltså du testar dig själv  och stoppar sedan testet i en lucka. Immuntestet måste dock göras av sjukvården. På ett Vårdcentral fanns ett väntrum med stolar ute, dörren var öppen till rummet där en person tar prover och jag såg inte denne bära någon skyddsutrustning när jag smet förbi. Hm. Undantaget?

Så vi 70+ utan bil är låsta. Jag går. Min cykel väntar sedan länge på reparation.

Depression är dagens ord för många. Vi äldre kan inte längre hjälpa våra arbetande barn. Vi kan inte träffa barnbarnen. All uteliv som museer är borta. Föreningar får klara sig utan oss. Noll resor förstås för icke bilägare. Många skiter i reglerna, de är inte lag. Men har man läst en enda berättelse från sjukvården om Coronasjuka vill man inte dit. Frågan är dock: hur länge är det isolerade livet meningsfullt att leva? En del äldre upplever att de har ingenting kvar att leva för.

I en studie från Högskolan i Halmstad och Lunds universitet undersökte forskare om hur Corona -isoleringen har påverkat Sveriges 70+. Forskare fick in svar från över 1000 personer mellan 70 och 75 år gamla. Ett av de mest utmärkande svaren är att många känner sorg och frustration över att plötsligt inte längre kunna hjälpa till. De saknade känslan att vara behövd.

Precis.

– Det här är människor som är vana att passa barnbarn, jobba politiskt eller i frivillig verksamhet, och helt plötsligt får de inte göra det längre. Då uppstår ett vakuum, det blir en rollförskjutning som blir jättemarkant. Från att vara den som ger omsorg och ger tjänster till att bli den som blir mottagare av sådant istället, säger Janicke Andersson, docent i sociologi Högskolan i Halmstad. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7503204

Ja, nog känns det så. Å ena sidan vill Regeringen att vi arbetar till 70, helst mer och andra sidan skall vi nu bli osynliga. Blir vi sjuka är det bäst att dö fort. När man ser på Corona siffror är de äldre sjuka i första hand men de vårdas inte i sjukhus i samma omfattning som de yngre. Det finns skäl till det men om skälet är att de gamla har mindre värde som människor är det alarmerande.

De gamla som bor i ett boende har det dock värre. Eftersom man inte får besöka äldreboenden har Samhället i praktiken klippt av banden mellan de gamla och de yngre, de vårdbehövande och de självgående. Hur många dementa 80+ åringar använder ledigt Internet? I stället att ordna och reglera skyddsutrustning har anhöriga fått veta att de smittar, inte personalen. Jag är inte så säker på att avståndstagandet kan repareras. Den här smittan kan finnas året ut. Den kan komma i ny variant året efter. Det uppstår säkert nya pandemier. Och har du en gång förbjudit människor att umgås går det enklare att fortsätta med olika förbud. Barnbarn växer så vi inte känner igen dem. De gamla dör innan vi får säga adjö. Vi får luckor i våra liv. Jag tror att det är farligt och påverkar hur vi ser på varandra och bemöter de äldre.

Det kan bli så att hamnar du i ”hemmet” blir du helt kommunens egendom. Blir? Boenden beslutar redan om du ska ha hjälp, vård eller morfin. Det kan ordineras av en läkare som aldrig har sett dig. Så skedde med min sambo. Har även människan en bäst före datum? När infaller den? Vid 70+? 80+? Efter ett visst skattebortfall? När du behöver hjälp med mat? När… Vad är en människa och vilket är livets värde borde nog diskuteras. Och hålla oss till Sverige i den diskussionen innan vi räddar världen.

Så, naturen håller mig i liv och anhöriga som har handlat mat. Ja, jag har smitit till mataffären någon gång nära stängningsdags. Meningslösheten är en ökande kurva fast jag är den som trivs ensam. Vandringar frös in utöver det som finns bakom hörnet. Sörmlandsleden är ganska lite vildmark även om jag knappt ser några människor där. De 25 kilometerna genom skogen till sonen är också närapå tomt. Dock fanns det flera tält och gott om folk omkring Midsommar vid en sjö som ligger nära en bilväg. Grillning pågick i skuggan av den nyligen brända skogen med eldningsförbud.

Något vilt, spännande, utmanande är inte naturen omkring mig. Jag saknar natur som är mer. Häftiga berg. Stora skogar. Oändlighet. Variation. Stjärnhimmel. Tomhet. Den där känslan att vara ensam i världen.

Min absoluta favoritfilm är ”Into the Wild”. Den talar till mig. Det finns några scener som har fastnat: ljudet och trafiken på gatan när Chris Mc Candless – lysande spelad av Emile Hirsch – är i en storstad. Vilken skillnad mot naturens tysthet. Sedan björnen som inte ens anfaller för Chris är sjuk och döende. Platsen i Alaska med buss 142 där Chris dog blev en kultplats dit vandrare vallfärdar och räddningstjänsten har  haft flera tillbud. De har nu tröttnat och bussen är flyttad per helikopter. Men den måste få en plats någonstans. Den var en minnesplats över en person som avvek från det materialistiska livet.

Det finns åsikter om Chris flykt. Det egoistiska i att hans föräldrar och syster lämnades ovetande med oro. Men vi vet inte allt. Vi kan inte döma honom. Ibland måste man bara ge sig iväg – om bara för stunden.

Hur många av oss har någon gång fått en tanke att lämna allt och bara gå, försvinna utan spår? Ha ett liv utan materiella och även mänskliga krav? Har du inte än sett filmen ägna den en kväll och tänk över just dina val i livet.

Tillbaka till Corona. Äldreomsorgen skall Corona granskas. Nu börjar huggsexan om vem man kan skylla på. Men, säger myndigheter, de dog inte alls mer åldringar i Sverige än i grannländer Jag måste medge att räkneförmågan är usel. När man inte kan skilja hundratal från tusen hur kan man då förbättra något?

Finland totalt 327 döda i Corona,  Norge 249, Danmark 603 och Sverige 5230 döda. Av de svenska döda var  3503 i ålder 80+. Av 80+ sjuka fick 103? personer intensivvård. Siffrorna är från igår 25/6. Räkna gärna om enligt folkmängd så… Det kommer att finnas många syndabockar. Eller inga om alla skyller på någon annan.

Sveriges kommuner och regioner, SKR, säger i en ny rapport att de äldre i Sverige har i relation till landets totala antal smittade och döda inte drabbats värre än äldre i andra nordiska länder.

SKR konstaterar samtidigt att det skett en kraftig ökning i antalet dödsfall bland äldre jämfört med året innan och skriver att ”begränsningar i socialtjänstlagen” medför att äldreomsorgen inte får prioritera de mest akuta behoven: ”Städning hos en pigg äldre har samma prioritet som omvårdnad hos en som är mycket sjuk”, står det i rapporten.

Begränsningar i Socialtjänstlagen. Så fint att skylla på det. Bättre äldreomsorg i framtiden? Nej, jag tror inte på det.

Jag sätter nog på en film. Gissa vilken. ”Into the Wild” tål att ses igen.

Bland hyggen och mossor.

Publicerat av

Hur var det att vandra på  Sörmlandsleden?

Jag såg framemot att vistas på några platser jag hade upplevt som extra vackra. Nej, det blev inget nostalgi. Redan på den första dagen  var  allt borta. Den makalösa platsen jag beskrev här förut på http://blogg.iniskogen.se/2020/04/25/varplaner-och-nostalgiresor/

var nu en oändlig jordgrop med stora maskiner. Ingenting var kvar. Inga djur. Bara en kråka som kraxade. Biten med ormbunksskog var mer lik en soptipp. Vi var några entusiaster som hade försökt få Kommunen att freda just den platsen som naturskyddsområde men de tyckte att  naturen fick klara sig bäst den ville.

Nu var det totalt raderat som en extraordinär plats. (Se gamla bilder från dessa platser i  det ovan länkade inlägget.)

Jag skyndade mig vidare. Inga bilder. Jag slösade inte några byten för det.

Så fortsatte turen till avslutningen efter 17 dagar då jag huttrade i tältet i liten snöstorm och kallade på ”taxin” det vill säga  sonen att hämta mig. Snö, hagel, regn, kyla – varför fortsätta? Det fanns inga stugor att tillgå för att torka upp. Allt jag passerade var stängt. Solen lät vänta på sig. Men jag planerar att återvända mot kanske sensommar. Nej, Sörmlandsleden är dock ingen  önskeled. Jag har gått det mesta tidigare. Den råkar bara ligga nära. Möjlig att gå till nu när all trafik står. I alla fall dit jag planerade att flyga.

Hur var leden?

Lättgånget utom en bit vid etapp 33 Bråviken.

Alldeles för många hyggen. Ja, skogen är ju en vara men…

Alldeles för få bra tältplatser. Tältade rakt på leden när jag var helt uttröttad och det ösregnade. En gång blev jag erbjuden att nyttja en tom stuga. ”Det finns dusch,” sa kvinnan. Vem kan motstå det?

Alldeles för många ilskna grisar. (Se förra inlägget.)

Många Naturskyddsområden men ibland var det svårt att begripa vad det speciella var på området. Risig skog. Tysta myrmarker. En bit urskog bredvid ett hygge.

Nästan inga andra människor så det var perfekt på dessa virustider. Eller är det?

Å ena sidan ska vi sträva efter flockimmunitet och andra sidan ska vi undvika varandra, hålla avstånd och inte ens resa till anhöriga. Hur ska vi ha det? Skall alla smittas och kanske bli immuna eller ska vi hålla på några år tills flockimmunitet inträder? Och med tiden har viruset muterat för en fräsch ny variant vi inte är immuna för?

Hur ska vi ha det?

Spännande tider. Kanske skogen är ändå den rätta platsen för en gamling som tänkte leva lite till?

PS. Speciell tack för ”taxin” och mathandlaren.

Några tankar om året som har gått.

Publicerat av

Det svarta hålet

Vad är värt att minnas? En sak poppar upp som etta: det svarta hålet. Jag besöker varje dag sidan Astronomy Picture of the Day Archive med bilder från Rymden. Några av mitt livs upplevelser har med stjärnhimlen att göra. Ljusfenomen ”flygande tefat” i början 50 talet som ingen lyckades förklara eller ens fotografera, den första satelliten Sputnik, makalös stjärnhimmel i USAs vildmark att sova under… Nej, jag läste aldrig astronomi, jag är för dålig i matte för det.

11 april 2019 publicerades den första bilden av ett svart hål, tagen med Event Horizon Telescope, genom åtta teleskop på olika platser. Bilden är det första direkta beviset för existensen av svarta hål. Observationen i mitten av Messier 87-galaxen och sägs vara 6,5 miljarder gånger större än solen. 

Svarta hålet, dess betydelse och funktion vet vi än för lite av. Men nu har vi det i bild.

Däremot, användning av svarta hål sker lite då och då. Det är när pengarna bara försvinner till ingen större nytta. En del av rent slöseri med våra skattemedel finns hos Slöseriombudsmannen. Kräks inte. Det är bara ett urval. Undrar du vad som din Kommun har slösat bort? Många Kommuner höjer skatt och avgifter, så även Landsting. Det svarta hålet slukar ständigt skattemedel. Vad får vi för pengarna är en relevant fråga.

https://skattebetalarna.se/arets-varsta-sloseri-2019/

Årets politik

Jag tror att vår statsminister gör så bra han kan. Han har inte förmåga till mer. Han har rådgivare som inte heller förmår mer. I Regeringskansliet styr en röra av flera partier med olika tankar. Agendan de har – det multikulturella samhället – överskuggar förståndet. Vi ska inte gnälla, vi ska bara byta ut honom och låta någon annan göra ett försök att rädda landet.

Bild från https://twitter.com/StegetEfter

Politik ´då? Trots åratals svartmålning och olika anklagelser som rasism har strömmen vänt sig dit det inte skulle: från S till SD, inte tvärtom. Jag ser misslyckandet som resultat av typiskt beteende för S- politiker. Man upprepar det som redan har misslyckats men väntar sig ett annat resultat nästa gång. Skola, invandring är också bra exempel. Mera pengar löser inga problem.

Det är  tufft arbete att styra Sverige idag. Oavsett vem som har statsministerposten. Oavsett vilken bild man har av det framtida Sverige. Det gäller att ha de magiska 51 % på sin sida. Utan att sälja ut sig, helst. Väljare borde få det de har röstat för,  inte några partier  som hoppar runt lik åsnor mellan hötappar. Men, vi har fått det majoriteten röstade för: multikulturellt samhälle med allt vad det innebär. Islamska reservat. Förtryckta kvinnor. Krympande yttrandefrihet. Våld på gatorna. Rädslor som att ens våga säga ”God Jul”. Majoritet har faktiskt röstat för det.

I politik och media har vi flera talkers  och få doers. Prata går alltid an. Upprepa sin agenda likaså. Att göra rejäla förändringar till det bättre i den verklighet vi har är värre. Fortsättning följer. Vi får vara beredda för överraskningar med nya spelare som det muslimska partiet Nyans, än bara frågetecken. Som man bäddar…

Sprängningar och död

Folket i Sverige oroar sig för kriminalitet. Det är nummer ett på oroslistan, som tvåa kommer vård och trea invandring. De alla hänger ihop. Skjut- och knivskador är vanligt på Akuten, inte pensionärer. Jag lånar från Katerina Magasin, läs gärna hela:

Vi har testat vara snälla, förstående, toleranta, diplomatiska, vi har testat pizza och kanelbullar och lågaffektivt bemötande, vi har testat soctanternas huvuden på sned och dalt med grovt kriminella, vi har kört snällheten i botten och bara fått stryk tillbaka. http://katerinamagasin.se/ma-2020-bli-slutet-pa-angslighetens-tid/

När jag skriver detta ylar polisbilarna utanför. Det är så normalt nu mera att folk på gatan inte vänder ens huvudet, bara skyndar sig iväg.

En orsak till ökad kriminalitet är importerad klankriminalitet och det blir man inte av med annat än utvisning av hela gänget. Vi har också överskott av invandrarmän i så kallad brottsaktiv ålder. Av alla män i ålder 15 – 44 i min kommun hade 53,5% invandrarbakgrund. Nej, de är inte finnar. Var det någon som andades om folkutbyte? Statistik visar att svenskar är ganska så laglydiga medan invandrare är överrepresenterade i kriminalstatistik. Oavsett vad BRÅ ljuger.

Räta upp det den som kan.

Årets person

Nej, det är inte flickan som skäller ut oss vuxna. Det är USAs president Trump. Han livnär massmedian. Han är alltid utskälld någonstans. Få skriver om vad han gör i ovala rummet. Han får inte kredit för samtalen med Nordkoreas tok till ledare. Inte döden av IS ledaren Abu Bakr al-Baghdadi . Inte att han arbetar gratis. Inte för vapenvilan i Afghanistan. Inte att arbetslöshet sjunker även bland de svarta. Vi kommer ha honom på första sidan även efter 2020 om inget under bland Demokrater sker. Att vara en buffel räcker inte för att förlora valet.

Årets följetong

Brexit och lite till Brexit. Engelsmännen står ungefär på samma punkt när Theresa May lämnade 24 maj. Men nu ska det ske. Skottarna är de som – kanske – lämnar England. Irland kan haka på. Kungahuset skakas av skandaler. Stormakten, Imperiet, kommer att vara krympt till just England inom tio år. Bara gissar.

Årets positiva

Det positivaste som skedde 2019 var helt personligt. Föst var det en trevlig 50 årsfest på en gammal gård . Vi gjorde också en utflykt till en liten stad med gamla hus, stenlagd torg – nostalgi från det gamla Sverige. Jag vandrade, de andra cyklade eller tog det bara lugnt. God mat och dricka.

Jag känner mig gammal när barn passerar 50, men det är livets gång.

Jag vandrare med mitt barnbarn. Jag har nu vandrat med dem alla. Pojken 10 år, var den sista. Hans mål var att vandra längre än de andra, flickorna, och det lyckades han med. Turen gick i Hemavan, genom Syterskalet, väl så lämplig nybörjartur. Inget internet, massor med renar, annorlunda natur än hemma, tältliv… något varje barn borde få uppleva.

Sedan gjorde jag en egen vandring som kändes som en flopp. Ödemarken i Laponia har blivit samiska semesterbyar. Bara Sarek är än utan sommarstugor. Det kändes att turen var adjö till det svenska fjället även om det förstås finns platser jag inte satt mina fötter på. Det är klart att förra årets PCT vandring var än alltför nära för att något annat skulle kunna slå det.

Nästa år?

Vet inte. I min ålder planerar man inte alltför långsiktigt. Vandra är dock alltid på listan. Min släkt sägs vara utvandrare från Mongoliet, från stäppen, från nomadlivet. Även om det är åtskilliga hundra år sedan sitter vandring i hjärnan. 80% är biologi hos människan, resten så kallade miljöfaktorer. Det man ärver styr en mer än det vi fostras till. Något för Politiker att tänka över?

Gott Nytt År 2020! Må det bli bättre än året 2019.

Av Event Horizon Telescope – https://www.eso.org/public/images/eso1907a/; JPG saved from full size TIFF and converted with maximum quality level 12 in Photoshop 2019., CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=77916527