Är du uppskattad på ditt arbete? Jag hörde en historia om usel uppskattning av personal. Det handlar om sjukvården, ett arbete som är livsnödvändigt, som politiker beslutar om och administratörer styr, ibland helt galet.
Nu är det snart jul. Många inom sjukvården längtar efter att fira Jul med sina närmaste men sjukvården fungerar året runt varje minut. En del måste arbeta. Var man ledig förra julen är det självklart att arbeta denna.
Tidigare jular hade personalen på det stora sjukhuset X bjudits på julgröt och en skinkmacka. I år var det för dyrt. Pengarna räckte till gröt. Då kom någon i beslutande position på en strålande idé. Personalen tar med sig bröd, skinka, ost och annat, så det blir ett knytkalas, ursäkta knytlunch. Landstinget står för gröten.
Det föll förstås. Ingen hade vare sig lust eller tid att ordna sådant på sin lunch.
Nej, personalen var inte värda en skinkmacka. Vi är tillbaka till fattigstugan med gröt.
Hörde en till dumhet. Är du en specialistläkare som har bakjour på natten och bor nära sjukhuset ger du råd per telefon men ibland måste du åka till jobbet, sjukhuset alltså, eftersom patientens situation var sådan att en specialist krävdes på plats. Då åker du dit med din bil och behöver helst parkera den nära på Akuten. Du tänker att det finns parkering gratis för sådana ändamål. Inte. Du får betala parkeringen. Nu vet du inte än hur länge åtgärden tar. Kanske blir du kvar till morgon och har du inte betalt tillräckligt lång tid får du böter. Ja, lapplisor är flitiga även på natten.
Men, om du anses ha räddat liv får du parkera gratis. Hur bedömer man det i förväg? Ja, någon behörig bedömer det efteråt om du påstår dig ha räddat ett liv och förtjänar din parkeringsavgift. Kanske får du pengarna tillbaka. Dessutom är det inte alltid bakjouren som räddar liv utan det kan vara ambulanspersonalen och sedan de som arbetar den natten på Akuten. Strokebehandling till ex. anses inte att ha räddat liv.
Vem kom på något så krångligt? Och rent av idiotiskt.
Ja, byråkrater måste ju också tjäna sin lön.
En historia till. Patienter skickas ibland runt i Sverige helt enkelt för att vissa specialbehandlingar finns bara på ett enda sjukhus i Sverige. De har specialiserat sig på en avancerad åtgärd, anskaffat dyr utrustning, utbildat sin personal och sedan erbjuds behandlingen till hela landet. Det är inte lönt att ha allt på varje ställe, det finns inte heller specialister som kan. Sverige är litet land. En av dessa dyra men effektiva specialbehandlingar finns på sjukhus X.
Men sjukhuset X går på förlust just nu ang. den fina behandlingen. De kan inte fakturera allt för någon del saknar en kod. Vilka andra saker får du gratis för varan saknar kod?
Läkarsekreterare som kan sitt jobb är också ett försvunnet släkte. Likaså är det brist på sjuksköterskor. Någon av de sista checkar in kanske just din väska på flygplatsen när du åker på din julresa. Ett arbete med bättre lön och bättre arbetstider. Vilken service för din väska. Kollapsar du där i trängsel är då hjälpen nära.
Bli nu inte sjuk under Julen.
Gå inte ut utan dubbar om det är halt. Försök ge sjukvårdens folk en lite lugnare Jul.
Allt är inte läkarnas och sjuksystrarnas fel om du inte får vård på rätt nivå exakt när du drullar in. Eller doktorn inte hittar en ledig säng för dig utan du får studera korridorlivet. Administratörer har mer makt över vården än de som utför vårdinsatserna. Politiker? Tja, de vet för lite om hur sjukvården fungerar om de inte har en lämplig utbildning och har arbetat på en sjukvårdsinrättning i flera år. Att ha studerat det under besök eller inifrån som en patient under någon tid räcker inte.
Hur många av våra ministrar har en utbildning och erfarenhet om det område de styr över? Glöm det. Överkurs.
Ett fyrtiotal män satt i rummet när jag släpptes in. Några vakter var placerade i rummet och utanför. Nervösa svenska sjukhusvakter stod också i hallen utanför föreläsningssalen. En någon rundlagd kvinna presenterades som tolk men hon tog mig inte i hand. Inga andra kvinnor fanns i publiken.
Mitt lugn försvann i ett nafs. Jag var aldrig spänd på vid mina föreläsningar men nu kändes det som mindre bra.
En av männen steg upp och sa något, tolken översatte. De önskade mig välkommen. Mannen var om jag fattade rätt sjukvårdsminister. Han pekade ut några som Moskvas sjukvårdschef och universitets chef någonting. Jag var säker på att de kunde engelska men tolken översatte från ryska.
Jag ville prata med tolken. Hur långa stycken ville hon översätta. Men hon vände sig bara bort så jag började och tänkte; det här blir aldrig bra.
Jag skulle börja med att visa en bild men glömde dra ner duken. En av åhörarna steg då upp och gjorde det. Lite skratt. Nu var min nervositet helt bortblåst. Jag hade ju redan gjort bort mig. Jag pratade min timme, alltså två med översättningen. Jag kunde bara nudda på ämnet missbruk, HIV och graviditet och hur vi gjorde i Sverige i detta sjukhus. Under föreläsningen antecknade alla febrilt. Folk applåderade. De ville veta mer.
De bad mig att fortsätta. Tolken blev nervös. Det fanns annat som skulle ske. Men publiken gav sig inte.
Efter föreläsningen ville gruppen se på våra lokaler. Hur såg förlossningsrum för de smittade ut i Sverige. Jag kunde inte låta 40 personer trampa runt på förlossning och BB där utan de fick välja tre, det blev ministern och universitetshöjdaren och sjukvårdschefen. Alla kunde engelska så tolken fick stiga på sidan. Hon var inte glad. Hon och de andra fick titta på sjukhusets konstverk i hallen.
Jag minns än deras miner när de såg isoleringen på förlossningen. Nu vill vi se den riktiga isoleringen, det här är ju för de som betalar extra, sa de. Jag var så glad för våra lokaler då.
Tolken var den som styrde, det var tydligt. Det var uppenbart att tolken hade kontrollerande uppgift. Nervöst stod hon och väntade på när vi kom från BB och förlossning. Väl där på plats hade besökarna haft möjlighet att träffa personal och ställa frågor utan att tolken bestämde vad som skulle frågas och vad inte.
Jag hade kontakt med den ryska gruppen genom Moskvas Universitet några månader. Jag sände utvalt material till dem från forskning i Världen. De ändrade sitt system så några av sjukhusen tog mot Hivpositiva och missbrukare så smittor kunde undvikas och kunskapen öka. Jag var stolt över vårt inflytande. Men sedan tog en professor över. Inte kan en kurator sköta så viktiga kontakter. Om ett tag dog alltihopa.
Jag hoppades att ingen av dem ansågs för västvänlig så de försvann i något svart hål.
Det här skedde på -90 – talet. Det var ett officiellt statsbesök 1997, då president Boris Jeltsin träffade statsminister Göran Persson under former som efteråt beskrevs som lite glada. Jeltsin hade alkoholproblem. En av deltagarna sa när vi hade sluppit tolken att Jeltsin borde ha lyssnat på din föreläsning,
Det var ett betyg som gladde mig.
Varför besökte de vår avdelning? Moskvas sjukvård hade flera gravida Hivpositiva patienter samt missbrukare. De behandlades som oönskade och skickades runt till olika sjukhus för att föda. Stil: vi tog sist nu är det er tur. På så sätt ökade smittoriskerna, ingen blev ju expert och ingenstans fanns anpassade lokaler för dem. I Stockholm koncentrerades dessa patienter till en plats och det teamet arbetade bara med den förlossningen just då. Under graviditeten var det också samma barnmorska och kurator. När det var samma personer involverade skedde också utveckling av metoderna, både de medicinska som psykologiska. Andra kunde sedan ta del av erfarenheterna. Patienten var trygg.
Inga smittor skedde i Stockholm.
I Sverige pågår det en och annan spionhistoria, sann eller inte, just nu. I ett av dem är en tidigare tolk inblandad. En tolk har en speciell position. Den vet alla hemligheter, alla dumheter och fakta som pratas mellan de som tolkas. Lita inte helt på en tolk. Inte att de spionerar utan översättningar kan vara något vinklade. Speciellt om det är en anhörig eller kanske ett barn som tolkar. Det har hänt även för mig på socialtjänsten att klienten vägrar blankt att ha en främmande tolk. Jag vägrade med. Tolken fick sitta tyst i rummet och den anhörige tolkade. Sedan pratade jag med tolken när klienten hade gått. Så eller inte alls, sa jag.
Och sedan finns det högklassiga tolkar som gör det hela till och med bättre och mer förståelig. De som har utbildning på området de tolkar. Alla språk är inte enkla att översätta. Det är en konst och kunskap om en kultur och språkets irrvägar.
Röksvampar är en bra beskrivning av relationerna till Ryssland idag. Boff, så är det borta.
Jag har varit hos min dotter och barnbarn som hushållshjälp. Dottern, en specialistläkare, har arbetat som värst en dag, en natt och en dag till i sträck några gånger och inte var hon ledig på lördagar heller. Då försöker man arbeta bort kön som uppstod under covid.
Om du förstod hur många timmar en läkare du möter har redan arbetat skulle du inte gå till sjukhuset utan självdiagnostisera dig hemma per Internet, om det inte är ambulansläge.
Det var för mig några sköna veckor med hushållsarbete, snack med barnen och promenader. Katterna inte att förglömma. Har missat en stor del av det som händer i Världen och saknar det inte. Det finns få positiva nyheter idag.
Flera landsting tänker betala extra till dem som skjuter på sin sommarsemester. Upp till totalt 100 000 kr i vissa Landsting. Vansinne. Vem säger nej till det! De som kan tjäna de extra pengarna är de utan barn i skolan. Sedan skall även dessa ha sin semester. På det sättet blir semestertiden förlängt, månader innan alla är på jobbet igen. Faktum är att även de sjuka tar sig semester. Dock ser det ut att skott- och knivskadorna är oändliga speciellt på sommaren.
På min tid stängde vi allt som gick att stänga 2-3 veckor i juli, under så kallade industrisemestern. Samarbete med andra sjukhus så vi stängde på olika veckor. Hela juli var allt i halvfart. I mitten augusti var det full ös igen. En gång arbetade jag för sju personer i juli men eftersom det bara var akuta patienter och de som inte kan vänta fungerade allt utmärkt. Dödstalen ökade i alla fall inte. Varför det systemet inte fungerar idag är en bra fråga.
Sjukvården är annorlunda nu än på min tid, på många sätt. Sjukdomar vi redan hade fått bukt med är åter i gång. Tidskrävande arbete genom tolk. Rejäl folkökning men minskad antal sängar och fantasin att äldreomsorgen tar hand om de över 65 är bara några saker som har förändrat vården, likväl undersköterskorna och annan kringpersonal som har minskat medan antalet administratörer har ökat. När sjuksköterskor slutar och börjar i stället att arbeta på flygplatsens väskinlämning är något helt fel med sjukvården.
Samma med äldreomsorgen. Poppis att jobba i gruvan i Kiruna i stället äldreomsorg. Kvinnoyrken är inte längre populära. Kan det bero på lönen, stress, arbetstider och för många administratörer i stället arbetskamrater? Kanske värdet av arbetet inom äldreomsorgen har sjunkit med de outbildades intåg? Vem som helst kan fixa vården. Varför stanna kvar när andra betalar bättre.
Ja, det mesta är annat än under min arbetstid och kanske under hela livet. På gott och på ont.
Hemma igen fick jag ett städryck.
Har även du saker i garderoben och förrådet du inte har rört i flera år? Troligen inte i framtiden heller. Någon annan kan ha glädje av de.
Jag slängde kläder som inte har använts i år och inte den förra eller de senaste tio åren i klädcontainern. Någon dag ska jag ta en långpromenad och lämna mina gamla mobiler till återvinningslådan. Det finns metaller i de gamla telefoner som går att återvinna. Lämnar inte Nokia 3310 den är historisk och den fungerar än utmärkt fast den inte är i bruk nu.
Även om miljöfrågan är ganska död efter 24 februari och klimatet bara snack känns det bättre att göra något. För min egen skull, inte räddar det världen. En enda bomb från Putin har nog raserat all mitt och ditt livs miljösträvan.
Oljedepå i Vasylkiv Ukraina
Länge sedan bråkade jag och några andra hemmafruar med Kommunen om att få glas- och pappersåtervinning. De ställde ut några container till sist för att tillfredsställa de griniga kvinnorna. Det är ca 60 år sedan. Allt förändras, fast väldigt sakta. Först efteråt ser vi – och även vissa politiker – resultat av våra gärningar och det är inte alltid roligt.
Kanske också du har en skidbacke nära dig byggt av våra sopor?
Du som är stockholmare och inte än har läst Leif GW Perssons: ”Gustavs grabb”, borde läsa den, en klassresa av en arbetarpojke, med en liten miljöbeskrivning från en soptipp. Från en försvunnen Sverige.
Robert Baden-Powell devised the Boy Scouts motto, “Be Prepared.” The story goes that upon hearing the motto, someone asked the scouting founder the inevitable question: “Prepared for what?”
Det var en bra fråga. Vi är inte förberedda för någonting. Vi kan bara
”trösta” oss med: det kunde vi aldrig tro att Corona drabbade även oss! Och de
gamla! Hur kunde det ske? Svensk paradgren: naivitet.
Våra Äldreboenden är i kris. De är så
ständigt på olika sätt. Äldreomsorgen är en kostsam post i Kommunbudget med ideliga
indragningar. Det saknas utbildad personal. En del personal pratar inte ens betryggande
svenska. Det har jag varit med om flera gånger när min sambo vistades i något
korttidsboende. (Han dog 2 år sedan). Nu saknas tvål, handsprit och
skyddsutrustning, det elementära inom omsorgen. Inte såg jag något handsprit
förr heller, bara i undantagsfall.
Vem vill gå till jobbet i sådana
omständigheter? De som måste få in pengarna, de lågavlönade vårdbiträdena. De
moderna hjältarna.
Skyddsutrustning finns dock att köpa
men Socialstyrelsen tackade först nej för det var inte rätt säkerhetsmärke på
maskerna. Försvarets materielverk (applåd!) arrangerade en leverans i samverkan
med Polen. 1,5 miljoner FFP2-masker, 2,4 miljoner visir och 8 miljoner
plasthandskar. Vilket fynd! Lyckokast! Men det var inte rätt certifiering så det
blev nej. Trycket blev dock hårt så nu kommer leveransen att tillåtas. Det kan
omöjligen vara sämre än att vara helt utan.
De vilka arbetar inom vården tar det
hellre än kaffefilter och bindor. De skiter i den saknade märkningen. (Se
uppfinningsrikedom i förra inlägget.)
Det är lätt att besluta något i ett
kontor när verkligheten finns långt från en.
Anders Tegnell, statsepidemiolog, Folkhälsomyndigheten, om hemtjänsten som inte använder skyddsutrustning: – När det gäller vilken skyddsutrustning man ska ha, är det något arbetsgivaren bestämmer. Vi har den dialogen med regioner och kommuner runt om i landet. Men vi kommer inte vara de som tar initiativet.
Dialog? Läget kräver aktion.
Om smittläget är så allvarligt det påstås krävs aktion med beslut av någon med
kunskap och pondus, inte dialoger, inte presskonferenser.
Just-in-time-samhälle
utan beredskap fungerar inte. Har vi lärt det nu?
Coronasmittan är ett faktum i en stor del av våra äldreboenden. Man skyllde först på besökare. Det är inget besöks kö till äldreboenden och nu är ju besök förbjudna. Hur och vart smittan började kommer vi knappt att veta. Faktum är att äldreboenden är de som står för den största delen av antalet dödsfall. Av hela Stockholmsregionens 313 boenden har hälften bekräftad smitta. Nu borde det gälla normalt smittskyddsarbete. Hitta, testa och isolera, behandla. Sedan kommer de gamla ändå att dö med tiden men kanske personalen kan klara sig.
Att arbeta i dödens väntrum har fått ny innebörd. Vad säger Arbetsmiljöverket? Vad säger Facket? Tysta? Att ha hjälp av hemtjänst eller bo i ett äldreboende tycks vara rysk roulett. För de boende och för personal.
Det känns som Kommunalpolitikerna har lämnat personalen inom äldreboenden åt sitt öde länge sedan. Stress och brister är normaltillstånd även utan Corona. Åtgärder måste in i äldreomsorgen nu. Kan politiker befriade från Riksdagsarbete men med full lön ta extra pass? Inte? Kunde det inte vara bra att besöka verkligheten som man sedan beslutar över? Vi hade en gång besök av kontaktpolitiker på mitt jobb i sjukhuset. Hon grät. Hon var så chockad över de tunga patienterna på vårt jobb. Sen såg vi henne inte mer. Tur?
Så du politiker: gör ett besök, erbjud att ta en vecka eller två, luckor finns säkert, sätt i gång att knoga men ta med egna skyddsgrejer. Regnrock mm. Ja, du kan dock bara göra de enkla jobben som att dammsuga eller tvätta men då ger du tid för proffsen att ta hand om de nu så omhuldade gamla.
Jag är en av dessa 70+ som Myndigheterna nu så månar om och alla ska vara rädda om. Jag ska hålla mig hemma, isolerad och inte ens handla mat så att jag inte blir i behov av sjukvård. Fortsätter omsorgen även när pandemin är över? Nu tror jag inte en sekund att makthavarna månar om oss utan om budget. Att politiker och myndigheter bryr sig i ord om oss 70+ låter falskt. Vad det inte stora proppen de kallade oss nyss? Kostsamma 40-talister? Eller att allt blir bättre, när vi gamla som inte förstår den nya multikulturella världen, dör? Utlåtande från en professor, minsann.
Så, nu hukar vi äldre hemma? Jag är inte så säker på det. Så många gamlingar med rollatorer har jag inte sett ute under den så kallade vintern. Våren lockar ut de som inte vågade gå i hala vinterväglaget. Centrums bänkar är fulla av gamlingar som solar. Risk och möjlighet är svårt att hålla isär.
Men, om vi blir sjuka är det slutet. Personer med biologisk ålder över 80 år, samt multisjuka mellan 60 och 80 år, ska bortprioriteras i intensivvården. Det visar interna hemliga dokument från Karolinska universitetssjukhuset. Jag närmar mig den gränsen, ålder 80. Men hur bedömer man ens biologiska ålder? Av utseendet? Då blev det genast risigt.
Hur bedömer man om en patient läggs för att dö eller får syrgas i en respirator? Ordförande för Stockholms läkarförening säger att man är hårdare i bedömningarna.
– Tidigare la man utan vidare in 80-åringar på intensivvård och det har vi passerat. En 80-årig patient med covid-19 har inte nytta av intensivvård.
Har inte nytta? Om jag skulle bli sjuk och hamna på Akuten, hur bedöms mina möjligheter att överleva? Gammal sliten kvinna, lägg henne på sidan, blir säkert bedömningen. Nu kommer lite skryt, ni får ursäkta. Inte betraktas jag som en ”Legend” (mitt hikernamn som andra gav mig) som nyss vandrade PCT 4000 kilometer och som nu svär över att årets tur över Alperna från München till Venedig försvann. Venedig, som har överlevt sedan 500 talet utan att sjunka i havet. Som kommer att överleva trots 12 400 sjuka, över 730 döda i Veneto där Venedig är den mest kända platsen. Biologisk ålder? Kan även städer ha det?
Hur vi
som Svenskt Samhälle överlever blir en intressant fråga, efteråt. Vad
förändras, vad inte?
Vi har redan släppt demokratin, det lilla vi hade och låter S+MP att styra – oavsett kunskap och förmåga – de frågor som nu behöver supersnabba åtgärder på grund av det krisläge, inte krig, vi anses vara i. Jag kan sia några beslut redan nu, de hjärtefrågor Mp+S och anhängarna har och vilka nu på ett magiskt sätt blir Coronafrågor. Mer någon annan gång.
Håll Er friska, kära bloggvänner! Det är bara att härda ut.
PS1: Löfven:
– Varje medborgare har ansvar att fortsätta göra sin plikt.
Menar han att det inte gäller asylsökanden och icke medborgare? Borde han
inte sagt: vi alla som bor i Sverige? Vissa
är väl inte undantagna av det ”plikt” han påstår råder nu? Är det verkligen en
plikt att lyda myndigheter om det inte är lagfäst?
PS2: Dags att minska Riksdagen, det räcker ju med 55 stycken i en kris, då måste det räcka med mindre även på ”fredstid”?
PS3 Beklagar att jag länkar till Aftonbladet, ni får stå ut med det. I ett Samhälle med höga skatter och bara 471 personer i Intensivvård i landet med medelålder där 61 år varav 75% med någon riskfaktor börjar vården sortera folk. Det kan vara rimligt, eller inte. Vad tycker du?
PS 4. Idag vaknade Facket, 17/4 efter otaliga sjuka och döda i äldreboenden. Borde inte ledarna ge sin plats till några som reagerar lite snabbare. Är det någon fler som reagerar för den usla hanteringen av medlemmar?
Kommunal gick på fredagen ut med information till sina drygt 20 000 skyddsombud i landet om att man kräver bättre skyddsutrustning. Är det så att personal misstänker smitta på exempelvis ett äldreboende så är det skyddsmask som gäller. Annars hotar förbundet med skyddsstopp, vilket betyder att personalen slutar att utföra arbetsuppgifter där de riskerar att smittas av coronaviruset.
